Bilder av de två senaste landskamperna

I morgon är det återigen tyskt toppmöte. 18.00 kan man se Wolfsburg ta emot Bayern München på svenska Eurosport och på DFB-tv. Det är förstås en riktigt spännande match.

I väntan på den, och på torsdagens damallsvenska toppmöte mellan Göteborg och Rosengård tänkte jag bjuda på mina bilder från den senaste landslagssamlingen. Alltså både från mötet med Bosnien-Hercegovina och från mötet med Skottland.

Här är de som bildspel, håll till godo:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och här är de en och en:

See my pictures of Scotland WNT from the WWC qualifier agains Sweden on Gamla Ullevi in Gothenburg in september 2014. Sweden won the game with 2–0.

F19, Örebro, succé för Vero och oväntad Martanyhet

Om några timmar drar F19-EM i gång i Norge för svensk del, och jag känner att det är dags att skriva lite här på bloggen igen.

Det var några dagar sedan senast, faktiskt är det här det längsta uppehåll jag haft sedan jag startade bloggen. Utöver herrfotbolls-VM är det ett bokprojekt som stått i vägen, och som även den närmaste månaden kommer att uppta en hel del av min tid. Men jag både hoppas och tror att det kommer vara värt all nedlagd tid, och att det blir en bok som kommer att göra stor nytta för svensk fotboll. Men mer om det senare.

Nu till det som hänt sedan sist. Damallsvenskan har nu sommarledigt på riktigt. Innan semestern var AIK nära att skrälla mot Eskilstuna. Stockholmslaget valde att byta målvakt, och hade länge ledningen med 2–0. Huruvida det berodde på målvaktsbytet eller ej är oklart, men med tanke på hur darrigt AIK var bakåt mot Göteborg så förstår jag bytet.

Utöver den matchen har Kif Örebro fixat så att vi har en guldstrid även i år. Närkingarnas avslutning på våren har varit imponerande. Och 2–0 hemma mot Linköping är ytterligare ett starkt resultat. Faktum är att siffrorna även innebär att LFC:s chans att spela i Champions League säsongen 2015/16 är att ta full poäng i höst. Fast inte ens det garanterar att man slutar topp två, så säkrast är att se till att vinna den upplaga av turneringen som snart drar igång…

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

* Även i norska toppserien är det sommaruppehåll. Mimmi Löfwenius blev stor matchvinnare för serieledande Lilleström då hon gjorde matchens enda mål mot Arna-Björnar i sista våromgången.
Lilleström leder med fem poängs marginal före Stabaek, och har ett kanonläge att återta guldet.

I skytteligan leder Avaldsnes brasilianska spelare Debinha på tolv mål, tre före Emilie Haavi och Hege Hansen. Löfwenius har gjort tre.

Apropå Avaldsnes så blir det Lisa Dahlkvist:s nya klubb. Tråkigt för damallsvenskan, men föga förvånande att Dahlkvist inte kunde hitta en svensk klubb med ekonomi att lösa henne.

Avaldsnes har ju även uppvaktat Marta. Marta preseteras häromdagen som nyförvärv i en svensk klubb… Även om jag insåg det osannolika i den här bilden hajade jag till när jag såg den på facebook:

Marta klar för Eskilstuna?

Marta klar för Eskilstuna?

Orsaken till den här missvisande nyheten är att det finns en bugg på damallsvenskans facebookkonto, när man visar nyheter från damfotboll.com. Ofta följer sidans senaste bild med, och läggs till nyheter som inte alls har med bilden att göra. Nyförvärvet det handlade om här var amerikanska Kim DeCesare.

Av de klubblösa Tyresöspelarna ser Malin Diaz ut att bli kvar i damallsvenskan. Vilken klubb det handlar om vet jag inte. Jag hade gissat på Linköping, som ju sugit upp nästan hela guldlaget från 2012 års F19-EM. Fast efter att LFC på kort tid värvat två portugisiska spelare känns gissningen tveksam.

* De större ligor som på pågår nu under juli är WSL, NWSL och Nadeshiko League. I England har det dock inte spelats några ligamatcher de senaste helgerna. Däremot händer det saker i USA och Japan.

Japan först. Där tajtades tabelltoppen till i helgen, sedan både ettan Urawa Reds och tvåan Yunogo Belle åkt på tunga hemmaförluster. Belle föll med hela 4–0 mot ett allt formstarkare NTV Beleza. Beleza är nu trea, tre poäng bakom de båda topplagen. Och faktum är nu att hela sju lag ligger inom nio poäng i tabelltoppen med fem omgångar kvar av grundserien. Ett av de sju tvingas spela nedflyttningsserie.

Två lag som redan i praktiken är klara för nedflyttningsserien är Iga Kunoichi och Elfen Sayama. De möttes i helgen, med Iga som segrare med 4–1. Bilder därifrån ser du här:

* Så till USA och NWSL. Där fortsätter den stenhårda striden kring slutspelsstrecket mellan fyra lag. De båda fjolårsfinalisterna Western New York Flash och Portland Thorns har båda uppvisat tveksam form på sistone. För Flash kan räddningen vara att Abby Wambach skall vara redo för comeback igen.

Och för Portland verkar det som att islossningen kom i helgen. Då vann laget nämligen mycket överraskande med hela 7–1 mot serietvåan FC Kansas City – som kom till mötet med sju raka segrar i ryggen. Veronica Boquete var en av förgrundsfigurerna med två mål och två målpass. Här är ett klipp som i detalj visar hennes match:

Storsegern gjorde att Portland klev upp på fjärde plats. Man passerade Chicago Red Stars på målskillnad. Natten mot fredag skall Portland just till Chicago för ett riktigt streckmöte. Håller helgens superform i sig?

Chicago spräckte för övrigt Seattles svit av förlustfria matcher. I omgång 17 vann Red Stars mot serieledarna efter mål av före detta Piteå- och Dalsjöforsforwarden Melissa Tancredi.

* Så då till F19-EM som inleds om någon timme. Matchen Sverige–England följer man via livescore här. Den svenska startelvan finns här.

Det är väldigt svårt att veta var det svenska laget står. Spontant skulle jag sagt att England var favoriter. Men det förutsatte att båda länder hade bästa möjliga lag. Nu saknar den engelska truppen sina bästa spelare – som skall spela F20-VM i Kanada om några veckor. Därför bör det vara god svensk segerchans i Tönsberg.

Apropå F20-VM så är Nigerias medverkan där i farozonen. Landet har tills vidare stoppats från all internationell fotboll av Fifa. Läs mer om det här. Om stoppet står kvar blir det intressant att se vilket land som kan tänkas ställa upp på kort varsel.

Schelin låg bakom det mesta

Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.

Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”

Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.

Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.

Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.

Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.

Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.

Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.

Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.

Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.

* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.

I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.

Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:

G1
Ryssland    7 matcher    –5p
G2
Italien           8         –5p
G3
Island            7         –8p
Danmark       7         –9p
G4
Sverige         7        –0p – lär vinna gruppen
Skottland      8        –3p
G5
Norge          8         –0p – lär vinna gruppen
Holland        8        –5p
G6
England       8       –0p – lär vinna gruppen
Wales          8       –5p
Ukraina       6        –8p
G7
Frankrike     7       –0p – lär vinna gruppen
Finland        6        –3p
Österrike     8        –9p

* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.

Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.

De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.

Här ser du Sveriges match i kväll

En glädjande nyhet idag är att Sveriges bortamöte med Färöarna går att se via stream. Här på Färöarnas fotbollsförbunds hemsida skall det komma upp en länk strax innan avspark.

https://www.youtube.com/watch?v=uSc053CQhx4

Och andra halvlek ser man här:

https://www.youtube.com/watch?v=JRhnjsrHpf0

Matchen startar 19.00, och Sveriges startelva ser ut så här: Hedvig LindahlElin Rubensson, Linda Sembrant, Nilla Fischer, Sara ThunebroCaroline SegerMalin Diaz, Lisa Dahlkvist, Olivia SchoughLotta Schelin och Therese Sjögran.

Olivia Schough får alltså en ny chans att visa landslagsklass. Orsaken till det är i första hand att Hanna Folkesson är sjuk och att Sofia Jakobsson är avstängd efter sitt gula kort mot Skottland. En annan ändring är att Sembrant är tillbaka i startelvan på bekostnad av Emma Berglund. Med sitt fina huvudspel lär Sembrant vara en rejäl tillgång vid fasta situationer.

Slutligen vilar Kosovare Asllani på bänken, vilket öppnar för Malin Diaz i startelvan.

Malin Diaz

Malin Diaz

Jag har nu äntligen lyckats se hela Skottlandsmatchen, och den var inte riktigt som jag hade förväntat mig. Eller. Den var ganska exakt som jag hade förväntat mig.

Låter det förvirrat?

Vad jag menar är att jag ju hade hunnit läsa de som skrivits om matchen redan innan jag såg den. Därför hade man ju vissa förutfattade meningar. Jag hade ju exempelvis läst Tomas Pettersson i Expressen:

”Skottland må vara på uppgång – men håller fortfarande till på en betydligt lägre nivå än Sverige. Kim Little må vara en skicklig spelare – men långt ifrån någon fulländad världsstjärna. Och det tog bara 14 minuter för Sverige att spräcka nollan på Fir Park. Nej, det fanns till slut inte speciellt mycket att oroa sig över.”

Det där visade ju sig både vara sant och osant. Jag tyckte ju exempelvis att de tre skotska stjärnorna Little, Lisa Evans och Jane Ross var utmärkta alla tre. Att Little fick ta ett stort defensivt ansvar tycker jag snarare höjer hennes värde, än sänker. Och om inte den bästa spelaren i den mest profilstarka ligan i världen är en fulländad världsstjärna undrar jag hur en sådan ser ut.

Däremot håller jag med om att Sverige totalt sett var bättre än skotskorna. Skillnaden låg i den defensiva stabiliteten.
För faktum var ju att Sverige inte behövde förta sig för att göra de tre målen. De var egentligen alldeles för billiga, alla tre.
Ett lag som släpper in de två första hörnorna man har emot sig ska inte ha godkänt på sitt försvarsspel. Speciellt inte om målen kommer efter att bollen gått rakt genom straffområdet, utan att någon lyckats få undan den.

Och 3–1-målet måste ju målvakten Gemma Fay ta hand om. Lotta Schelins vänsterinlägg var ju nämligen egentligen inte speciellt lyckat.

Ute på planen upplevde jag matchen som ganska jämn. Och ofta hade faktiskt skotskorna den bästa fantasin i anfallsspelet, och som spelade till sig flest lägen. Men i båda straffområdena var Sverige klart bäst.
Jag hade ju även läst om där båda ”flicklagsmisstagen” från Lindahl och Jakobsson som ledde till Skottlands straff och mål. Jag har kollat reprisen många gånger, och är inte så säker på att Lindahl verkligen var utanför straffområdet. Därför har jag svårt att klandra henne. Däremot är Jakobssons hands väldigt omotiverad. Den bollen måste hon våga nicka bort.

Det som var mindre bra med det svenska spelet var alltså förmågan att skapa målchanser i själva spelet. Det får vi en ny chans att träna på i kväll. Då vill jag se fler smarta löpningar från våra offensiva spelare, inte minst från Lotta Schelin. Hon har nu gått mållös av två raka kvalmatcher, det är vi inte vana vid.

Jag har flera gånger kritiserat Schelin för hennes löpningar, och det är dags nu igen. Jag kollade hur hon sprang mot skotskorna, och hon kan inte vara lättläst för medspelarna. Ofta började hon springa in mot mitten, vilket gjorde att hon drog in backarna centralt, och mer eller mindre tvingade sina medspelarna att slå djupledsbollarna mot hörnflaggorna. Jag fattar inte varför hon inte försöker dra med sig backarna ut på kanterna, för att få djupledsbollen på insidan om sig.

Dessutom blir Schelin väldigt ofta stillastående inne i straffområdet – om hon inte fått inspelet i första löpningen. Så smartare löpningar för Schelin står överst på önskelistan. Utöver det vill jag se fortsatt skärpa på fasta situationer.

* Slutligen en internationell koll. Ryssland försämrade alldeles nyss sina chanser till att nå playoff ganska rejält. 0–0 hemma mot Irland för att dörren öppnas mer för Island och Wales/Ukraina att ta sig in bland de fyra playofflagen. För mycket talar för att ryskorna kommer att tappa minst åtta poäng (jag räknar med att de förlorar hemma mot Tyskland) och kanske knappt kommer upp på plusmålskillnad i den specialtabell som används – där man räknar bort mötena med gruppjumbon.

Resultatet innebär dock att vi helt kan räkna bort Irland ur kampen om VM-platser. Med tio tappade poäng blir det inget playoff.

* Igår tog däremot Norge ytterligare ett steg mot VM. 2–0 borta mot Portugal innebar åttonde raka segern, och nu behövs bara en eller två poäng till innan flygbiljetterna till Kanada kan bokas.

* Två svenska tjejer var mer eller mindre inblandade i gårdagens skräll. Bosnien tog nämligen poäng mot Polen, genom att spela 1–1. AIK:s Eldina Ahmic spelade 84 minuter medan Äspereds Fadila Topic blev kvar på bänken hela matchen. I och med att bosniskorna vann med 1–0 mot Nordirland i helgen kan man nog konstatera att den senaste veckan har varit den bästa någonsin för bosnisk damfotboll. Kul att nya länder flyttar fram sina positioner.

* Det har spelats ett antal träningsmatcher den senaste tiden. Bland annat har Brasilien och Nya Zeeland noterat två kryss.
I natt vann Tyskland med 2–1 borta mot Kanada. Höjdpunkter därifrån ser du här:

USA har slagit Frankrike med 1–0:

* U23-landslaget har spelat två matcher på sistone. Här är bilder från 2–1-förlusten mot Norge:

https://www.youtube.com/watch?v=2y93ODomzys

Och här är bilder från 0–0-matchen mot England:

https://www.youtube.com/watch?v=q6W7PpLb0qU

 

Här är min VM-trupp till Kanada 2015

I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.

För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.

Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.

Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.

På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.

Men nog om det. Här är min trupp:

Hedvig Lindahl

Hedvig Lindahl

Målvakter (3):
* Hedvig Lindahl
* Carola Söberg
* Jennifer Falk

Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.

Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.

Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.

Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.

Jessica Samuelsson

Jessica Samuelsson

Backar (8):
* Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson

Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.

Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.

Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…

Marija Banusic

Marija Banusic

Mittfältare (8):
*
Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz

Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.

Stina Blackstenius

Stina Blackstenius

Forwards:
*
Lotta Schelin
* Kosovare Asllani
* Stina Blackstenius
* Lina Hurtig

Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.

De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.

Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?

Miedema valde Bayern

Vi står inför en riktig topphelg inom internationell damfotboll på klubbnivå. Men innan den genomgången konstaterar jag att holländska supertalangen Vivianne Miedema idag skrev på ett treårskontrakt för Bayern München.

Flera svenska klubbar har visat intresse för den 17-åriga skyttedrottningen från Heerenveen. Och det hade varit kul att se henne i damallsvenskan. Men nu får man njuta av henne på DFB-tv i vinter istället.

Bayern gjorde idag även klart med amerikanska powerforwarden Katie Stengel för de närmaste två åren. Det handlar om en stor, tung forward, som blir intressant att se i Frauen-Bundesliga.

Bayern verkar göra en riktig storsatsning. De har sedan tidigare gjort klart med talangfulla tyska Europamästarinnan Melanie Leuploz från Freiburg. Från samma klubb hämtar man schweiziska mittbacken Caroline Abbé och från Hoffenheim kommer japanska teknikern Mana Iwabuchi.

Melanie Leupolz

Melanie Leupolz

Och det verkar inte vara färdigvärvat med det. Bayern har ryktesvis kopplats ihop med toppspelare som Alisa Vetterlein, Nadia Nadim, Ada Stolsmo Hegerberg, Julia Simic, Isabelle Linden, Alexia Putellas, Stefanie Mirlach och Sara Löser.

I sista omgången på söndag ställs Bayern mot Potsdam. Det är en klubb som hittills mer är kopplad till spelarflykt än till inflöde. En av dem som lämnar Potsdam nu är Antonia Göransson. Därmed består en ovanligt stor del av de svenska landslaget för tillfället av klubblösa spelare.
Utöver Göransson även Olivia Schough samt före detta Tyresöspelarna Carola Söberg, Linda Sembrant, Lisa Dahlkvist och Malin Diaz. Jag såg igår att Sembrant och Dahlkvist för samtal med Göteborg, vilket ju vore en bra lösning för båda parter – om ekonomin tillåter.

Gudbjörg Gunnarsdottir

Gudbjörg Gunnarsdottir

Apropå Göteborg hämtar de ju en spelare i Potsdam nu i sommar – Maren Mjelde. Andra spelare som är klara att lämna Potsdam är Gudbjörg Gunnarsdottir, Alex Singer (Washington), Ann-Katrin Berger och Stefanie Mirlach.

Helgen innehåller faktiskt en hel hög stora matcher. Den största spelas ju i Tyskland på söndag. Fast det är inte den mellan Potsdam och Bayern, utan förstås guldfinalen mellan Wolfsburg och Frankfurt. Den ser du här klockan 14.00 på söndag.
Med tanke på hur Frankfurt har darrat i avgörande matcher de senaste åren tippar jag att guldet stannar i Wolfsburg.

På söndag är det även möte mellan ettan och trean i damallsvenskan, Rosengård och Umeå. Den startar 15.00, men visas tyvärr inte på tv.

Och i morgon lördag 21.00 är det fransk cupfinal mellan Lyon och PSG. Länk till den matchen finns här. Hoppas den funkar.

Som grädde på moset är det seriefinal i NWSL natten mot söndag. Ledande Seattle tar emot Chicago, med avspark 04.00. Den ser du här. Apropå Seattle blev Kim Little utnämnd till maj månads bästa spelare i NWSL. Skotskan fick utmärkelsen även i april, vilket är unikt. Hon blev nämligen den första spelare att koras till bästa spelare två månader i rad.

Slutligen så kritiserade jag ju damfotboll.com igår för deras nyhetsvärdering. Idag är det läge att ge sidan beröm. Först skall självklart Anette Börjesson ha full cred för att hon i sitt inför serien placerade Tyresö sist i damallsvenskan. Ett riktigt vasst tips.
Sedan är det här en vaken nyhet. Under dagen har Tyresö i och för sig dementerat uppgifterna, och uppdaterat hemsidan. Och vi får hoppas att klubben har rätt i att det var ett fel på webbverktyget som orsakade dateringen. Annars har Rosengård drabbats av onödiga kostnader.

Guide till Champions Leaguefinalen

På torsdag smäller det. Då spelar Tyresö FF sin största match någonsin. Att det är den största hittills råder det ingen tvekan om. Och troligen kommer man inte hit igen, för tyvärr finns det ju inget som tyder på att klubben skall kunna klara ekonomin.

Det är alltså första och sista chansen för klubben, som ju nästa säsong som bäst spelar i elitettan.

Jag har förr skrivit om att det borde vara tveksamt om Uefa verkligen vill att ett konkursbo tar hem den största titeln som finns. Jag gissar att reglerna snart skrivs om så att klubbar som står under rekonstruktion utesluts ur Uefas turneringar – något som dessutom vore en högst rimlig regeländring.

Jag tycker alltså inte att Tyresö borde ha fått spela final på torsdag. Men nu gör de det. Och med hjälp av ett lån från fotbollsförbundet har de alltså kunnat resa till Lissabon. Därme så lämnar jag krisen för ett tag, och lägger fokus på själva fotbollen. För många av spelarna är det här deras livs chans att vinna den finaste av titlar inom klubbfotbollen. Jag gissar att de är beredda att offra både det ena och det andra.

Jag ser dock Wolfsburg som ganska klara favoriter. Varför?

Här kommer en utläggning:

* Tyresö FF–VfL Wolfsburg
Torsdag 20.30 på Stadium Do Restelo i Lissabon
Domare: Kateryna Monzul, Ukraina
TV: SVT1 och Eurosport
Tips: 40–60.

Troliga startelvor:
Tyresö: Carola SöbergMeghan Klingenberg, Linda Sembrant, Whitney Engen, Line Röddik HansenVeronica Boquete, Caroline Seger, Lisa DahlkvistMalin Diaz, Christen Press, Marta Vieira da Silva.
Tränare: Tony Gustavsson

Wolfsburg: Almuth SchultLuisa Wensing, Nilla Fischer, Josephine Henning, Stephanie BunteAnna Blässe, Lena Goessling, Nadine KesslerVerena FaisstAlexandra Popp, Martina Müller.
Tränare: Ralf Kellermann

Tyresö FF:
Laget är nykomling på den här nivån. Även de flesta spelarna är nykomlingar. För även om man har en namnkunnig trupp så är det inte så många av spelarna som varit på planen i någon riktigt stor final. Marta är ju det lysande undantaget. Hon har spelat mängder av finaler, inklusive i OS och VM. Hon har vunnit Champions Leauge – som då hette Womens cup, men hon har också lämnat flera stora finalerna som förlorare.

Även Lisa Dahlkvist har spelat final i Champions League tidigare, samt Carola Söberg och Madelaine Edlund. Men de två sistnämnda riskerar att få börja på bänken. Och ingen av de tre har lyckats vinna någon titel. I övrigt är vanan av internationella finaler liten i Tyresölägret.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Det som talar för Tyresö är att man slår ur underläge mot de regerande mästarinnorna. Och som kontringslag är 2012 års svenska mästarinnor svårslagna. Christen Press är inte bara blixtsnabb, hon är också en riktig matchvinnare. Känslan är att hon bara blir bättre ju större matchen är. Vi får se hur riktig den känslan är…

När det gäller kontringsspelare har man ju förstås även Marta – självklart en fantastisk spelare att kontra på.
Passningsläggare har man en hel hög. De avgörande bollarna skall i första hand komma från Vero eller Malin Diaz. Men även alla backarna och Caroline Seger är duktiga passningsspelare.

Även om tränare Gustavsson gärna pratar om Tyresös kollektiv ser jag laget som en samling stjärnor som spelar ihop. När jag tänker Tyresö tänker jag mer individer än kollektiv. Det står stor kontrast mot finalmotståndarna, vilket jag snart återkommer till.

Det som talar mot Tyresö är att deras målvakter är oprövade. Vilken målvakt som Tony Gustavsson kommer att välja är egentligen den enda öppna frågan kring startelvan. Han har deklarerat att Carola Söberg och Tinja-Riikka Korpela är jämna. Jag gissar att han kommer att välja Söberg. Men det är en ren gissning från min sida. Själv hade jag nog valt Korpela, då Söberg har darrat i avgörande matcher i damallsvenskan de senaste åren.

Visst finns det fler frågetecken i Tyresös lag. Men då pratar vi skador, och i första hand Vero och Marta. Men som sagt. Spelarna har valt att härda ut ett par månader i ett konkursbo för att få spela den här matchen. Och alla lär verkligen göra allt för att få kliva ut på planen.

Malin Diaz

Malin Diaz

Och är alla friska och hela lär det bli de tio spelare jag skrivit ovan. För jag tror att Malin Diaz får förtroende före Madelaine Edlund. Diaz var utmärkt både i kvarts- och semifinal, och hon visade i finalen av F19-EM häromåret att hon har bra psyke i avgörande lägen.

Intressant med Tyresö är att de har en massa taktiska småfinesser att plocka fram lite då och då. Det kan handla om ett par minuters omflyttningar för att röra om. Senast mot Göteborg hörde jag exempelvis hur tränare Gustavsson coachade fram en tre minuter lång extraoffensiv i slutet av den första halvleken. Den gick ut på att Lisa Dahlkvist plötsligt flyttade upp som central forward, och så slog man långa uppspel som hon skulle skarva. Det ledde till två halvchanser.

Enligt Gustavsson har man en hel hög sådana taktiska drag att plocka fram på torsdag. Något sådant skulle kunna bli avgörande.

VfL Wolfsburg:
Precis som Tyresö är klubben relativt ny på den här nivå. Sedan man klev in i Champions League hösten 2012 har man inte förlorat en enda match. Första säsongen slutade med finalseger. I den andra är man nu framme vid final.

Och även om Wolfsburg som klubb är färsk på den här nivån har man till skillnad från Tyresö en hel hög spelare med vana att spela stora internationella finaler. För utöver alla spelare som var med och vann trippeln i fjol så har man flera spelare som har vunnit Champions League med andra klubbar. Och flera som vunnit både EM och VM på landslagsnivå.
Mästarinnorna Wolfsburg har alltså väldigt mycket större finalrutin i truppen än utmanarna.

På minuskontor har man att det vimlar av frågetecken till följd av skador. En hel hög spelare lider av större eller mindre blesyrer. Ett av de större är mittbacken Josephine Henning som sträckte sig för cirka två veckor sedan, och riskerar att missa finalen. Men är det någon gång man skall chansa så är det ju i en Champions Leaguefinal. I fjolårets final dök exempelvis Zsanett Jakabfi upp i startelvan, trots att hon inte varit aktuell för den under en längre tid.

En frisk Jakabfi är för övrigt en kanonspelare. Före och efter juluppehållet förra året såg jag ungerskan som en av världens bästa spelare. Då fullständigt sköljde hon fram längs Wolfsburgs högerkant. Dessutom hade man Verena Faisst som var vass på vänstersidan. De båda försåg i första hand vassa forwardsen Martina Müller, Alexandra Popp och kanske även Conny Pohlers med fina inlägg och inspel. Bakom dem dyker ofta även Nadine Kessler upp i bra nicklägen.

Lena Goessling

Lena Goessling

För drygt ett år sedan var det alltså kantspelet som var lagets styrka. Nu är det inte lika påtagligt, även om det fortfarande är bra. Men nu ser jag mer Wolfsburg som en otroligt stark lagmaskin. Man liksom nöter ner motståndet. Inte minst genom sin lysande fysik.
Man har nämligen massor av nickstarka spelare att slå inlägg mot. Dessutom har man en av världsfotbollens bättre frisparks- och hörnläggare i Lena Goessling.

Efter Göteborgsmatchen senast konstaterade Tony Gustavsson att fasta situationer blir oerhört avgörande. Han sa:

Nilla Fischer är brukar ju synas när landslaget radar upp sig inför match, men när Wolfsburg ställer upp sig har de fem–sex spelare som är lika stora som Fischer.”

Så är det. I tur och ordning skulle jag nog nämna Nadine Kessler, Fischer, Alexandra Popp, Luisa Wensing och Martina Müller som de största hoten vid fasta situationer. Och det är inte lätt att försvara mot ett lag med minst fem starka huvudspelare.

Min favorit bland de fem är lagkapten Kessler. Hon är kortast, men har kanske allra bäst tajming i sina inlöpp. Dessutom känns hon som en riktig vinnarskalle – en sådan karaktärsspelare som varje tränare hade velat ha i sitt lag.

Nadine Kessler

Nadine Kessler

Wolfsburg är alltså ett lag bestånde av elva hårt arbetande spelare, som tillsammans lyfter till högsta världsnivå. Startelvan ovan är i högsta grad preliminär. Dels för att skadesituationen i laget är högst oklar. Men även för att Ralf Kellermann har så många taktiska möjligheter att flytta runt att det inte går att förutse hur han tänker.

För vem kunde förutse draget att spela Alexandra Popp som vänsterback mot Elodie Thomis i fjolårets Champions Leaguefinal? Ett riktigt genidrag.

Vi får se vem av tränarna som gör genidragen på torsdag. Hursomhelst skall det bli riktigt kul att få se ett svenskt lag i en stor final. Det är också kul att vi får minst en svensk segrare. Jag har redan snuddat vid Nilla Fischer. Hon är också en riktig karaktärsspelare. Det skulle faktiskt inte förvåna mig om hon kommer att spela en riktig huvudroll på torsdag.

Almuth Schult

Almuth Schult

Skall man leta svagheter i Wolfsburg är det att man, beroende på hur man ställer upp, ibland är lite tröga i backlinjen. Dessutom är Almuth Schult en något ojämn målvakt. Oftast håller hon mycket hög klass. Men ibland blir hon övermodig och ger sig ut på vådliga utflykter.

På förhand är Wolfsburg ändå självklara favoriter. Men Tyresö har absolut en god chans att vinna den titel man drömt om. En väldigt god chans.

Det tätnar i damallsvenskans topp

Efter fyra omgångar av damallsvenskan toppas tabellen av Eskilstuna United. Smaka på den. Nykomlingen spelade idag 1–1 borta mot seriens andra skrällgäng – Piteå IF.

Eskilstuna tog ledningen genom kamerunskan Gaelle Enganamouit i första halvleks slutskede. Piteås nigerianska Francisca Ordega kvitterade några minuter efter paus. Därmed är båda lagen fortfarande obesegrade. De ligger dessutom etta och tvåa i publikligan. Hade jag burit hatt hade jag nu lyft på den…

I publikligan är Umeå trea. De har bara spelat tre matcher, och har så långt den ganska anmärkningsvärda målskillnaden 1–0. Idag noterades UIK för 0–0 mot Göteborg.

Dagens resultat packade verkligen ihop lagen i toppen lagom till det stundande VM-kvaluppehållet. Nu är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen. Dessutom kan Umeå ansluta till kvintetten om de vinner sin hängmatch mot Tyresö.

Dagens toppmöte spelades i Linköping mellan LFC och Rosengård. Rosengård hade inte förlorat i damallsvenskan sedan de var i Linköping förra gången – då förstås som LdB FC Malmö. Idag sprack sviten efter 17 raka matcher utan förlust.
LFC vann med 2–0 efter att Jennie Nordin nickat in 1–0 på en hörna som såg ut som en kopia på LFC:s 1–0-mål mot Göteborg häromdagen. Strax efter kämpade Stina Blackstenius in 2–0-målet.

Se Nordins mål här:

Själv var jag igår på Åbyvallen och såg Jitex möta Tyresö. Det var på många sätt en rätt tråkig match. Jitex har inte gjort något mål i årets serie. Och de två matcher jag har sett dem är det inte svårt att förstå varför. Laget saknar nämligen spets, och spelare som går rakt på mål. Mot Tyresö var de dessutom överkonstruktiva i speluppbyggnaden, och tappade ofta bollen just utanför eget straffområde. Sådana misstag ledde bland annat till de alla de tre baklängesmålen. Se dem här:

Det finns kvalitet bland de unga Jitexspelarna. Och vilja. Men känslan är ändå att det skall väldigt mycket till för att laget skall kunna ta så många poäng att det räcker till förnyat kontrakt.
Däremot tänker jag återigen nämna målvakten Jennifer Falk. Varje gång jag ser henne spela imponerar hon. Igår räddade hon Jitex från ett betydligt större nederlag.

Tyresö då? Jo, de var stabila. Och minst en klass bättre än Jitex. Minst. Christen Press prisades som Champions Leaguefinalisternas bästa spelare. Den utmärkelsen hade jag givit till Marta eller Caroline Seger. Marta hade två avslut, båda var kliniska och betydde 0–1 och 0–3. Dessutom slog hon hörnan som Line Röddik Hansen nickade in till 0–2. Redan efter 55 minuter hade Marta gjort tillräckligt för att kunna bytas ut.

Elva minuter senare tog Tony Gustavsson även av Caroline Seger. Och det var då matchen blev lite intressant. Tyresö kom nämligen omgående av sig rätt rejält.
Visst var det 3–0 – och avgjort. Och visst satt både Lisa Dahlkvist och Malin Diaz vid sidan av planen i det här skedet. Men känslan var ändå att det Tyresö som avslutade matchen, i princip det som skall spela klart serien om man klarar ekonomin, var rätt svagt.

Som jag ser det var Seger planens gigant. Hon vann nickdueller, var hela tiden spelbar, och ägde mittfältet. Så länge hon var på planen hade Jitex bara bollen på Tyresös planhalva vid enstaka tillfällen. Utan henne på planen flyttades matchbilden ganska omgående ett 20-tal meter närmare Carola Söberg:s mål. Plötsligt var det jämnt, och Jitex började komma till avslut.

När man inte vet om Tyresös elitverksamhet har ett liv i juni så kan förstås det här vara helt onödiga funderingar. Men den känsla jag hade kring Tyresö när jag lämnade Åbyvallen var att laget utan Marta, Seger, Press, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete och Whitney Engen kommer att få det tungt. Framför allt saknades kreativitet. Där lär Diaz få en vansinnigt stor roll.

Jag hade som vanligt med mig kameran. Här är ett bildspel med ett antal av de bilder jag knäppte från matchen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

* I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina hängmatcher idag. Därmed är de nu jämsides, respektive fyra poäng bakom, serieledande Frankfurt. Hängmatchen är just det inbördes mötet Wolfsburg–Potsdam, som spelas den 16 maj.
Antonia Göransson fick 23 minuter på planen för Potsdam idag. Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg. Noterbart var att hon ser ut att ha spelat central mittfältare ihop med Nadine Kessler.

* Patrizia Panico fixade med en känslig lobb så att det med största sannolikhet blir en ren guldfinal i den italienska ligans allra sista omgång. Veteranen gjorde nämligen matchens enda mål när Torres besegrade svensklaget Verona med 1–0.

Därmed är Torres två poäng bakom Brescia med två omgångar kvar att spela. Om Torres även besegrar ligafemman Mozzanica på söndag är guldfinalen ett faktum. Det är Brescia som har hemmaplan.

Bilder från Torres–Verona, inklusive två ramträffar från Verona och ett par fina räddningar av Stephanie Öhrström, ser du här:

* I Norge vann Röa idag mot Avaldsnes med 3–1. Därmed är inget lag utan poängförlust efter tre omgångar av toppserien. Oslotrion Röa, Lilleström och Stabaek är dock alla obesegrade, och står på sju poäng vardera.

* I NWSL finns det däremot ett lag som fortfarande är utan poängförlust. Fjolårets seriejumbo Seattle Reign, som då inledde serien genom att bara ta två poäng på de elva första omgångarna, har startat årets liga med fyra raka segrar. I natt blev det 2–0 borta mot Sky Blue FC inför blott 582 åskådare i uselt väder.
Något klipp med höjdpunkter från den matchen har jag inte hittat. Däremot går det att se Amy Rodriguez segermål från Kansas Citys 1–0-viktoria mot Chicago på det här klippet:

Apropå USA har interimsförbundskapten Jill Ellis tagit ut en 22 spelare stor trupp inför en träningslandskamp mot Kanada den 8 maj. Alla tre Tyresöspelarna är med. Mer överraskande är att Portlands Allie Long är uttagen för första gången på fyra år. Samt att klubbkompisen Nikki Marshall är med i truppen för första gången.

Marta, Press, Diaz, Kessler, Blackstenius, Angerer med fler

Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.

Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.

Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.

För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?

Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?

Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.

Se höjdpunkter från matchen här:

Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.

Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.

Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.

Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:

Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…

Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.

Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.

Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.

De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.

Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.

Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.

Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.

När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.

Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.

Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.

Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.

Höjdpunkter från matchen ser du här:

Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.

Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.

Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…

För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.

I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.

Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.

I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.

I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng  i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.

I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.

Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.

Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…

Manfall i landslaget – och mycket mer

Det är manfall i Pia Sundhage:s VM-kvaltrupp inför bortamötet med Nordirland på lördag. Hastigt och mindre lustigt har Nilla Fischer, Jessica Samuelsson och Caroline Seger tvingats lämna återbud.

De ersätts av Mia Carlsson, Amanda Ilestedt och Malin Diaz. Sedan tidigare hade ju Elin Magnusson ersatt Elin Rubensson. Jag puffade ju för Diaz häromdagen, så den uttagningen känns riktigt spännande.

Nordirland är ett lag vi bör slå även med ett B-lag. Men det börjar ändå finnas skäl för lite oro. Vi hade svårt att slå hål på svaga lag i höstas, och inte ens lag med 20 världsspelare i truppen kan byta fem–sex spelare i startelvan hur som helst utan att de påverkar prestationen.

Jag höll på att skriva att det skall bli spännande att se hur den här svenska truppen klarar helgens utmaning. Men det finns väl inget som talar för att det kommer att gå att se matchen från Sverige. Eller?

* Det känns ju förresten bra att Sundhage satsar ungt med Diaz. Fast tänker man ett steg längre så är inte Diaz så där jätteung. Hon fyllde 20 precis i början av januari.
Och jämför man med det lag som Silvia Neid tagit ut till Tysklands två kommande VM-kvalmatcher finns där tre spelare som är yngre än Diaz, nämligen Europamästarinnorna Melanie Leupolz och Sara Däbritz samt blixtinkallade Pauline Bremer – som fyller 18 den 10 april.

Neid är verkligen betydligt modigare än Sundhage när det gäller att satsa på framtiden.

Apropå Bremer så läser jag här att hon blev inringd till landslaget på så kort varsel att hennes klubb inte blev informerad av Neid och förbundet. Det får tydligen Potsdamledningen med Bernd Schröder att se rött.

* Nu har Birmingham lagt upp ett klipp med höjdpunkter från deras 2–0-seger borta mot Arsenal i söndags. Det ser du här:

* Jag noterar två intressanta träningsmatchresultat de senaste dagarna. Det blev oavgjort både i Skånederbyt mellan Rosengård och Kristianstad (1–1) och i nykomlingsmötet Eskilstuna–AIK (0–0).

* På Eurosport 01.00 natten mot lördag går det att se VM-finalen i F17 mellan Japan och Spanien. Samma lag som möttes i den första gruppomgången. Då var det japanska laget överlägset. Men i en final kan mycket hända.

Det jag har sett av mästerskapet är dock japanskorna i en klass för sig. Den underbara bollbehandling som de besitter hoppas jag räcker hela vägen till guld. I sin semifinal vann man med 4–1 mot skrällgänget Venezuela. Den japanska nollan höll i fem gånger 90 minuter. Men på två minuters övertid sprack den. Ändå riktigt starkt att bara ha släppt in ett mål på vägen till finalen.

Den andra semifinalen vann Spanien med 2–0 mot Italien. Bilder därifrån finns här. Tyvärr har F17-VM präglats av usla domarinsatser. Italien hade megatur med straffdomslut i sin kvartsfinal mot Ghana. Den turen hängde inte med in i semifinalen. Båda Spaniens mål kom på straffar – och som jag ser det är båda feldömda.
Den andra är definitivt ett rån mot italienskorna. Och tolkar jag handsregeln rätt skall man inte blåsa den första heller. Tråkigt att mästerskapsmatcher avgörs på att domarna inte håller tillnärmelsevis samma nivå som spelarna.

Italien och Venezuela spelar för övrigt bronsmatch på fredag 21.45. Också den sänds på Eurosport.

* Slutligen så verkar Rosengårdsspelarna Ali Riley och Anita Asante ha startat en videoblogg kallad A&A Show. Det första avsnittet handlar om vilka svenska ord en fotbollsspelare måste kunna. Lite underhållande är det allt:

Kvartsfinalerna är riktigt tråkiga

8–1, 8–0 och 3–0. Dagens tre kvartsfinaler i Champions League borde få de ansvariga för damfotbollen på Uefa att äntligen göra om upplägget för turneringen.

Jag har tidigare skrivit om det, bland annat i det här inlägget. Man bör se över både seedning och tilldelning av platser. Jag tycker att det är självklart att tre eller fyra nationer bör kunna ha fyra platser vardera. Och att lika många nationer bör kunna ha tre platser.

Med fyra lag vardera från Tyskland, Frankrike och Sverige och tre vardera från exempelvis Ryssland, England och Italien borde det inte bli så här tråkiga siffror redan i kvartsfinalerna. För det här är tråkigt. Riktigt tråkigt. Alla de här tre matcherna är ju redan avgjorda innan returen.

När det gäller rankningssystemet måste det justeras, så att de tre stora ligorna hamnar i särklass. Som det är nu är det svårare att vinna damallsvenskan eller Frauen-Bundesliga en gång än att gå till åttondelsfinal i WCL fem år i rad. Det bör ge utslag i rankningen.
Dessutom bör man köra med seedning fram till och med kvartsfinalerna. Det är ju förödande att Lyon–Potsdam kunde mötas redan i åttondel.

Så till Tyresös kross av Neulengbach. Jag skrev i fjol att Tyresö vinner 99 dubbelmöten av 100 mot de österrikiska mästarinnorna. Den siffran minskade jag efter den senaste tidens ekonomiska oreda. Fast det hade jag inte behövt göra.

Lisa Dahlkvist

Lisa Dahlkvist

Efter 30 minuter var dubbelmötet redan avgjort. Då gjorde Lisa Dahlkvist 4–0 på ett närmast pinsamt naivt Neulengbach. Österrikarna kan inte ha scoutat Tyresö en enda gång. För i så fall hade de garanterat vetat om att det är en självmordstaktik att stå högt och brett med backlinjen.

Det tog drygt 30 sekunder innan Whitney Engen slog en långpassning från mitten av egen planhalva. Den frispelade Christen Press, som sprang ifrån två backar och iskallt placerade in ledningsmålet.
Tre minuter senare lämnade Neulengbach en jättelucka mellan mitt- och vänsterback. Där sprang Marta in, och fick en fin passning från Rilany. 2–0 efter 3,50.

Efter 9,10 borde Malin Diaz ha gjort 3–0. Hon fick hemmalagets tredje totala friläge, men blev för säker efter att ha rundat målvakten, och avslutet blev för löst.

3–0 dröjde i stället till 27:e minuten då Marta slog till på fin passning från Diaz. Jag har sett att Christen Press twittrat om stora framsteg under vintern från Diaz.
Det visade sig vara sant – Diaz imponerade stort. Innan har jag tyckt att hon varit alldeles för plottrig och juniorbetonad i sitt spel. Men efter ett års träning med Tyresös världsstjärnor verkar talangen nu ha anpassat sitt spel till seniorfotbollen. Därmed känns det som att hon bör ha en landslagsplats mycket snart. Jag hoppas att hon finns med i truppen redan till hemmamötet med Nordirland den 8 maj.

Överkörningen slutade 8–1. Det kunde ha varit väldigt mycket större siffror, om Tyresö hade behållit skärpan. Men det är inte lätt att göra det när det är så stor klasskillnad. Fast riktigt så stor oskärpa som Caroline Seger visade upp vid Neulengbachs reducering skall man inte behöva ha.

Här är alla matchens mål:

Tyresö är alltså redan klart för semifinal. För det enda som kan vända det här dubbelmötet är en konkurs…

Trots 1749 åskådare på Tyresövallen fanns det mängder med tomma platser på läktarna. Var det trots allt ett tecken på missnöje från Tyresöborna?

I de båda andra matcherna i dag vann Potsdam med 8–0 borta mot Torres. Antonia Göransson tvingades följa hela matchen från bänken. Däremot spelade Nilla Fischer hela matchen när Wolfsburg vann med 3–0 hemma mot Barcelona.

* Frankfurt återtog ledningen i Frauen-Bundesliga. Hemma mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg vann man med hela 7–0. Dessutom vann Hoffenheim i dag med 5–3 mot Leverkusen.

Därmed talar mycket för att formsvaga Cloppenburg är på väg ner i division 2. Avståndet upp till strecket har nu vuxit till fem poäng och 16 mål.

* Den franska ligan avgjordes troligen definitivt i dag. St Etienne blev nämligen andra lag av de åtta sämre att ta poäng av toppkvartetten. 0–0 hemma mot PSG gör att man hjälpte lokalkonkurrenten Lyon att ta ett ännu bastantare grepp om pokalen.

Juvisy vann med 2–1 mot Montpellier. Det innebär att Josefine Öqvist:s gäng är borta från Champions Leaguespel. Juvisy är däremot i högsta grad med i kampen om andraplatsen. Man är nämligen numera bara en poäng bakom PSG, och de båda Parislagen möts inbördes i näst sista omgången – på Juvisys hemmaplan.

Det gjordes för övrigt inga svenskmål i dag.

* Kanada blev sjunde nation att gå till kvartsfinal i F17-VM. Jag kikade en stund på Tysklands match mot Nordkorea. När tyskorna gjorde ett snyggt frisparksmål till 3–0 gick jag dock och la mig. Det var nog ett misstag. För bara några minuter senare var nordkoreanskorna ikapp. Och till slut vann Nordkorea med 4–3. Det räckte dock inte, utan Ghana och Kanada tog alltså slutspelsplatserna i ”dödens grupp”.

* Det har spelats ett par intressanta träningsmatcher här på hemmaplan. Göteborg vann med hela 5–1 mot Vittsjö. Kif Örebro besegrade AIK med 3–1 och Linköping slog Eskilstuna med 2–1.
Det mest intressanta resultatet är nog ändå Kungsbackas 3–2-seger mot Jitex. Det indikerar dels att Kungsbacka är självklara storfavoriter i ettan. Dels att Jitex kommer att få väldigt svårt att hänga kvar i allsvenskan.

Startelva och kort semester

Pia Sundhage har presenterat startelvan för kvällens (avspark 17.45 på Söderstadion) möte med Brasilien. Och det är en hysteriskt offensivt balanserad elva.

Sverige startar nämligen så här: Sofia LundgrenLina Nilsson, Nilla Fischer, Charlotte Rohlin, Sara ThunebroJosefine Öqvist, Marie Hammarström, Caroline Seger, Antonia GöranssonLotta Schelin och Kosovare Asllani.

Sofia Lundgren

Sofia Lundgren

De spelare här som har mest att bevisa är förstås Sofia Lundgren, Lina Nilsson och Josefine Öqvist, som alla tre är nya i startelvan jämfört med Norgematchen.

Framgångsrika herrlag brukar ofta vara defensivt balanserade, alltså 55–45, 60–40 eller möjligen 65–35 i defensiv favör. Det viktigaste för att nå framgång där är att hålla nollan. Inom damfotbollen är det lite lättare att göra mål, vilket gör att man kan vinna på att ha en något mer offensiv balans.
Men ju tuffare och jämnare det blir i världseliten, desto mer närmar sig damfotbollen det förhållande som gäller inom herrfotbollen.

Som jag ser det består Sundhages startelva av tre utpräglat defensiva spelare (mittbackarna och Marie Hammarström), samt sju offensivt lagda. En uppskattning är att om man sätter defensiven först blir balansen någonstans 40–60 eller kanske till och med 35–65. Alltså som sagt, hysteriskt offensivt.

Den här typen av balans är förstås väldigt bra när man anfaller. Problemet är att överoffensiva lag ofta saknar tillräckligt med utpräglade bollvinnare, vilket gör att man riskerar att få lägga mycket kraft på att jaga – och inte får så många anfall som man hoppats på.

Det skall därför bli intressant att se hur förbundskapten Sundhages uppställning faller ut. Jag såg tidigare i dag att hon önskar få längre anfall än tidigare. Jag måste säga att jag är tveksam till om hon valt rätt spelare för det. Det här känns däremot som ett riktigt vasst kontringslag.

Men jag skall inte döma ut testet i förväg. För visst vore det kul om den här ultraoffensiva uppställningen faktiskt fungerar?

Med det sagt så tänkte jag meddela att jag nu kommer att ta några dagars semester från den här bloggen. Det är väl kanske ingen klockren tajming, med landskamp i kväll och EM runt hörnet. Men ibland är det annat som drar.

Och då jag inser att jag inte kommer att hinna skriva något efter matchen i kväll, samt att jag inte kommer att ha tillgång till dator under resten av veckan, så får det här bli veckans sista inlägg.

Jag lovar att återkomma på måndag, eller allra senast på tisdag. Då presenteras EM-truppen i Göteborg, och jag kommer att vara på plats. Det blir kul.

Innan jag stänger butiken och gå på min lilla minisemester så är det ju läge att fundera ut vilka spelare som kommer att presenteras på tisdag.

Sundhage har sagt att det är sju–åtta spelare som slåss om de tre–fyra sista platserna.

De elva som startar i kväll är givna i truppen. Det är även samtliga de som spelade mot Norge senast. Alltså: Kristin Hammarström, Jessica Samuelsson, Lisa Dahlkvist, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson.

Därmed är vi uppe i 17 spelare. Det skall in sex till, och det borde handla om en målvakt, två mittbackar, en central mittfältare, samt två yttermittfältare/forwards.

Amanda Ilestedt

Amanda Ilestedt

Som målvakt lär det bli Hedvig Lindahl. Och Amanda Ilestedt borde ligga nära till för den första mittbacksplatsen.

Den andra mittbacken tippar jag blir Stina Segerström, trots att hon för tillfället har lite skadeproblem. Andra kandidater är Marina Pettersson Engström och kanske även Malin Levenstad.

Den centrala mittfältaren borde bli Elin Magnusson. Det huvudalternativ som finns är Carina Holmberg.

Det är på de två sista positionerna som det är klart mest vidöppet. Sundhage har under året testat följande spelare för aktuella positioner: Malin Diaz, Elin Rubensson, Susanne Moberg, Julia Spetsmark, Jenny Hjolman, Lina Hurtig och Marija Banusic. Det har även spekulerats en del kring Therese Sjögran. Fast Sjögran känns inte aktuell, och hon verkar även själv ha givit upp. I varje fall skriver hon det i sin nya EM-blogg.

Lina Hurtig

Lina Hurtig

Personligen tycker jag att trion Rubensson, Hurtig och Banusic är de mest spännande namnen här. Fast vad jag tycker är ju inte relevant. Det enda intressanta är ju hur Sundhage resonerar kring våra unga talanger. Och här har jag svårt att känna av hur vinden blåser.

Men på tisdag får vi alltså svaret. Visst blir det väl spännande?

Därmed återstår bara för mig att önska er alla en glad midsommar. Vi hörs.

Guldet hamnar i Tyresö igen

Det är mindre än en timme till seriestart, och jag har nått fram till den fjärde och sista delen av mitt damallsvenska tips. I år är jag tyvärr tråkig, och tror som majoriteten – att SM-guldet återigen hamnar i Tyresö.

På upptaktsträffen i tisdags föll tipsen så här:

1) Tyresö med 51,2 procent av rösterna
2) Malmö         32,1
3) Göteborg      9,5
4) Linköping      2,4
Umeå                2,4

Min uppfattning är att fördelningen mellan lagen följer ungefär samma fördelning, dock skall Linköping och Umeå strykas från listan. Oddset för klubbarna bakom de tre topplagen bör ligga på tiondels procent.

För det är mellan Tyresö och Malmö det står. Göteborg är egentligen den enda outsidern.

Malmö har alltså chansen. Men laget visade bristande kapacitet när det väl gällde i fjol. Guldet såg ju ut att vara klart. Men efter 13 raka segrar blev det bara en poäng på de två sista omgångarna. Då har man svag vinnarkultur.

Tyresö har inte heller hunnit bygga upp någon riktig vinnarkultur. Men trots att försäsongen delvis har varit darrig så tror jag stenhårt på dem.

För spelmässigt var Tyresö klart bättre än Göteborg i supercupen. Mästarlaget skapade massor av chanser, och när trion Vero, Marta och Christen Press lärt sig varandra kommer även målen.

Här är min genomgång av de tre topplagen:

1) Tyresö FF
In
: Christen Press (Göteborg), Malin Diaz (AIK), Sara Thunebro (FFC Frankfurt) och Jennifer Hermoso (Rayo Vallecano, Spanien)
Ut: Madelaine Edlund (uppehåll), Helén Eke (Kif Örebro) och Josefine Öqvist (Kristianstad), Lisa Klinga (Piteå, lån) och Pauline Hammarlund (Linköping)

Kommentar: För första året satsar Tyresö på kontinuitet – ett väl beprövat segerrecept.

Att Christen Press kommer in i stället för Madelaine Edlund har alla förutsättningar att bli ett lyft. I den här omgivningen blir jag inte förvånad om Press kan komma i närheten av 30 mål.

Marta Viera da Silva

Marta Viera da Silva

Lägg till att Marta skall spela centralt, och koncentrera sig på offensiva löpningar – och Tyresö känns ännu mer sylvassa i djupled än i fjol.

Apropå Marta sa tränare Tony Gustavsson så här på upptaktsträffen:

”Marta hade på tok för många maxlöp förra året – framför allt defensiva. Hon skall vara 80/20 i fördelning offensiva/defensiva löpningar.”

Marta skall alltså springa framåt. Lagets svaghet finns som jag ser det i löpningarna bakåt. Där saknas för tillfället snabbheten för att hävda sig i Champions League. Tränare Gustavsson uttryckte det så här på upptaktsträffen:

”När det gäller omställningsspelet är vi inte där vi bör vara för att hävda oss internationellt. Lagen ställer om till anfall mycket snabbare än vi är vana vid.”

Men i allsvenskan håller Tyresö alltså tillräcklig kvalitet för att försvara guldet. De vann tio av höstens elva matcher i fjol, och med en bra start tror jag att säsongen kan bli ett enda långt segertåg.

2) LdB FC Malmö
In: Manon Melis (Linköping), Zecira Musovic (Stattena), Yoreli Rincon (Piracicaba, Brasilien) och Kathleen Radtke (Jena).
Ut: Emma Wilhelmsson (Jitex), Christina Öyangen Örntoft (Bröndby, Danmark), Hilda Carlén (Hammarby).

Kommentar: Precis som Tyresö har Malmö en väldigt offensiv satsning. De visar att de hoppas ge Tyresö en jättematch om guldet även i år.

Miljardären Dan Olofsson har öppnat plånboken och löst klubbens ekonomiska kris. Hans plånbok har även möjliggjort att Manon Melis återvänt till Skåne. Och man har hämtat Colombias affischnamn Yoreli Rincon i Brasilien. Med dem har man har ett överflöd av offensiva spelare. Synd för klubbens många talangfulla tonåringar.

Utöver nyförvärven får man snart åter Frida Nordin och Therese Sjögran från korsbandsskador. Nye tränaren Jonas Eidevall står inför en utmaning i att hitta bästa möjliga startelva. Och i en annan i att hålla de som sätts på bänken nöjda med sin tillvaro.

Manon Melis

Manon Melis

Offensiva spelare finns det ett överflöd av. Hör bara här: Rincon, Sjögran, Anja Mittag, Ramona Bachmann, Manon Melis och Elin Rubensson.

Backlinjen är okcså väldigt offensivt lagd. Och att den har defensiva brister avslöjade Lyon på ett skoningslöst sätt. En back som är riktigt duktig i defensiven är unga Amanda Ilestedt. Henne vill Eidevall gärna ha in i EM-truppen. Under upptaktsträffen sa han:

”Jag tycker att det var synd att Amanda inte var med till Algarve cup och utvärderades där. Nu står hon på noll landskamper och får svårt att nå EM.”

Jag håller med.

Förhoppningsvis kan Malmö hänga med Tyresö i guldstriden. För visst vore det kul om guldstriden lever långt in på senhösten?

3) Göteborg FC
In
: Marie Hammarström (Kif Örebro), Cathrine Dyngvold (Klepp, Norge), Jessica Landström (Djurgården) och Jodie Taylor (Birmingham).
Ut: Christen Press (Tyresö) och Ingrid Wells (Washington Spirit)

Kommentar: Göteborg nämns som en tänkbar utmanare om guldet. För att blir det måste trion Jessica Landström, Jodie Taylor och Cathrine Dyngvold klara av att ersätta skyttedrottningen Christen Press.

För ett par veckor sedan hade jag varit tveksam till att de skulle klara det. Press gjorde 17 av Göteborgs 48 mål i damallsvenskan i fjol, låg bakom cuptiteln och var stor hjältinna i åttondelsfinalen av Champions League.
Jag trodde faktiskt att tränare Torbjörn Nilsson skulle tvingas lägga om spelsättet när Press nu istället återfinns i Tyresö.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Men sedan visade Taylor både hög klass och fart i supercupen. Därför tror jag numera faktiskt att Göteborg till och med har ett bättre lag i år än i fjol.

Nyckel ett blir säsongsstarten. Genom att vara svårstartat tappade man guldet 2011, och i serieupptakten försvann toppkontakten tidigt i fjol.

Nyckel nummer två blir spelet på gräs. Det har inte varit tillräckligt bra de senaste åren.

Utöver forwardsfrågan är spelartruppen fortsatt rekordtunn. GFC hade nog behövt bredda för att inte vara extremt känsliga för skador. Varför har de inget lag i den nya F19-serien?

Jag tror att Göteborg slutar trea med viss marginal ner till övriga lag. Fast jag är högst tveksam till att Göteborg har mental styrka att hänga med Tyresö och Malmö i guldracet.

* Övriga lag har jag placerat in i tabellen i tre andra inlägg. De finns här:

Om lag 4) Kristianstads DFF, 5) Linköpings FC och 6) Umeå IK läser du här.

Om lag 7) Piteå IF, 8) Vittsjö GIK och 9) Jitex BK läser du här.

Om lag 10) Kif Örebro, 11) Sunnanå SK och 12) Mallbackens IF läser du här.

* Givetvis är det här inte den enda bloggen som bjuder på damallsvenska tips. Bloggen Spelare12 har gjort en rejält gedigen genomgång av serien, lag för lag.

Anders Nilsson på Aftonbladets damfotbollsblogg har presenterat lagen två och två.

I år har även damfotboll.com satt ihop ett tips. Kul. Här är även ett tips från Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson.

Spelet kan börja…

Ingen stor ljusning på invandrarfronten

Det är kul att se vilken diskussion det blivit kring bristen på invandrare i svensk damfotboll. Det är redan 14 kommentarer på mina två inlägg (Vad menar Sundhage egentligen? och Brist på invandrare i svensk damfotboll) om utländska spelare och invandrare, vilket är nytt rekord här i bloggen.

Kul också att höra att det verkar hända saker på några ställen, bland annat i AIK.

Fast totalt sett ligger damfotbollen fortfarande gigantiskt långt efter herrfotbollen när det gäller att dra fördel av våra invandrargrupper. Och i våra landslag verkar det inte finnas några större ljusningar inom synhåll. Medan pojklandslagen har varit översvämmade av spelare med utländsk bakgrund i över 20 år märks fortfarande inte någon liknande trend inom flicklandslagen.

Jag tittade snabbt igenom alla namn på de spelare som gjorde landskamper i flick- och damlandslag i fjol. Och det är några fler utländska namn nu, än det var 2006. Men skillnaden är inte speciellt stor, och det handlar i ganska stor utsträckning om namn som kan härledas till Nordeuropa.

I de tre äldsta landslagen är bristen på spelare med invandrarbakgrund fortfarande skrämmande stor. Här är de jag hittade från 2012:

A: Kosovare Asllani +1*
U23: Susan Varli
U20: Elena Sadiku

Jämför med A-landslaget på herrsidan som i sin senaste tävlingslandskamp startade med Behrang Safari, Alexander Kacaniklic och Zlatan Ibrahimovic, och hade Erton Fejzullahu, Jimmy Durmaz och Erkan Zengin på bänken.

Som jag har nämnt har basketen lyckats när det gäller invandrartjejer. Mycket av svensk dambaskets lyft har berott på duktiga invandrartjejer. Här är exempel på spelare som varit uttagna i A-landslaget för damer i basket i fjol eller i år: Farhiya Abdi, Kadidja Andersson, Binta Drammeh, Cleopatra Forsman-Goga, Maria Gültekin, Danielle Hamilton Carter, Salome Kabengano, Kalis Loyd, Tanya Massamba, Sandra Ngoie Hasahya och Amanda Zahui.

När jag hade uppe ämnet i BT 2006 hade alltså tre tjejer med utomnordisk bakgrund spelat i Sveriges damlandslag i fotboll. Tre på 33 år. De var Jane Törnqvist, Eva Zeikfalvy och Anika Bozicevic. I månadsskiftet september/oktober 2008 debuterade både Kosovare Asllani och Nazanin Vaseghpanah i A-landslaget.

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani passar

I år firar damlandslaget 40 år. Under de åren har fem spelare med utomnordisk bakgrund spelat i laget.

Herrlandslaget hade alltså fler i sin senaste matchtrupp i VM-kvalet än vad damerna har haft under 40 år. Och basketen har haft dubbelt så många bara det senaste året.

Visst är väl det här ett stort problem för svensk damfotboll?

Jag tror att det krävs att förbundet hjälper klubbar i invandrartäta områden för att nå riktiga framgångar här. För känslan är – och det är verkligen bara en högst personlig känsla – att klubbarna inte lägger ner tillräcklig kraft på att rekrytera, och utveckla unga invandrartjejer. Här finns massor att göra. Och massor att vinna. För visst skriker ju svensk damfotboll om en kvinnlig motsvarighet till Zlatan Ibrahimovic?

* Slutligen några ord om en match mellan två svenska lag utan invandrartjejer i sina startelvor: supercupen. Den avgörs ju nu i eftermiddag, och tv-sänds på Tv4sport från 16.00.
De båda lagen har dock varsin tjej med invandrarbakgrund i sina trupper. Tyresö, med nyförvärvet Malin Diaz Pettersson, tar emot Göteborg, som fortfarande har Jane Törnqvist registrerad för spel.

Tyresö känns som gigantiskt stor favorit. Med blixtsnabba målskytten Christen Press som toppforward får de ytterligare en dimension i sitt spel. En dimension som kommer att öppna ytor för Marta, och som lär göra att TFF kommer att försvara sitt SM-guld.

Jodie Taylor

Jodie Taylor

Göteborg har lagt upp dagens startelva på sin hemsida. Och är det inget aprilskämt innehåller den två byten jämfört med Champions League-matcherna mot Juvisy. Anna Ahlstrand och Jessica Landström får ge plats för Olivia Schough och Jodie Taylor. Två intressanta nykomlingar i ett GFC som lär få förlita sig till kontringar i eftermiddag.

Mitt tips är att Tyresö vinner med 3–1, bland annat efter två mål från Press.

* Tillägg i efterhand: Jag hade missat att även Madelaine Edlund skall upp på den här listan. Hon har nämligen en mamma från Chile.

Namnen för Sundhages EM-trupp

Jag har ju lovat en mer ingående sammanfattning av Sveriges insats i Algarve cup. Jag funderade lite på hur jag skulle göra den.
Jag fick ett bra förslag av signaturen Denise, som tidigare i dag skrev en lång och väl genomtänkt kommentar kring mitt inlägg Tankar kring ett onödigt baklängesmål.

Denise bad om en längre lista över mer eller mindre landslagsaktuella spelare inför EM. Även om de 23 spelare som varit med i Algarve naturligtvis ligger klart närmast de 23 EM-platserna så kändes det som en bra idé. Inte minst då Pia Sundhage har öppnat för att ta med ett par nya spelare till mötet med Island den 6 april.

Så här sa Sundhage till TT efter gårdagens match:

”Jag funderar på att ta in två spelare utanför den här truppen. Jag vill att man ska vara på tå och inte känna sig för självsäker på en plats i truppen.”

De båda nya spelarna skall dock inte räkna med så mycket speltid, för i samma artikel konstaterar Sundhage också att:

”Vi kommer att ta ut vad vi tror är bästa laget för att börja bygga en startelva. Jag inser att vi måste börja att spela ihop ett lag. Det finns skäl till att vi inte skapar fler målchanser.”

Det här med målchanser är verkligen det stora spelmässiga problemet efter våra fyra matcher i Algarve. Som bekant vill ju Sundhage hellre att matcherna slutar 4–3 än 1–0. Hon vill också ha ett högt och aggressivt försvarsspel.
Det är en svår väg till framgång. För ju högre upp i planen man inleder sitt försvarsarbete, ju mindre utrymme finns för misstag. Om motståndarna får tid på sig har de nämligen väldigt mycket yta att sikta in djupledsbollar på när vår backlinje står högt.

Heter man FC Barcelona (herrfotboll), och vet att man kommer att skapa minst ett tiotal feta målchanser per match är Sundhages upplägg gångbart. Men vi är Sverige, och i Algarve har vi bara lyckats skapa tillräckligt med feta målchanser mot ett ursvagt Island.
I övriga tre matcher skapade vi inte fler än två–tre chanser per halvlek. Och det är för lite.

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Kosovare Asllani och Lotta Schelin

Som jag ser det är är frågan om målchanser kopplad till Lotta Schelin. Jag ser att flera andra damfotbollsskribenter tycker att Lyonstjärnan trots allt gjort en stabil och bra insats i Algarve. Jag hade hållit med om hon hetat exempelvis Elin Rubensson eller Olivia Schough.
Men nu är Lotta Schelin inte en talang på väg uppåt. Hon är vår superstjärna. Hon har fått Diamantbollen två år i rad och skall vara damernas svar på Zlatan Ibrahimovic. Schelin skall inte spela andrafiolen bakom Kosovare Asllani – som hon gjort den senaste veckan. Det är hon som måste bära laget, precis som hon gjorde i VM 2011.

Sundhage har ju med rätta konstaterat att man inte vinner några mästerskapstitlar utan stjärnor. Vår förbundskapten måste nog ta sig en rejäl funderare över hur hon skall få Schelin att leva upp till stjärnrollen.
Personligen undrar jag lite över om vårt höga försvarsspel verkligen passar Schelin. Hon är ju som bäst när hon får djupledsbollar in bakom motståndarnas backlinje. Och när vi står högt med laget finns det inte så stor yta att lägga in de där djupledsbollarna på. I stället söker hon sig nu mest ner mot hörnflaggorna för att få yta. Och där skapar man inte några målchanser.

De var mina mer allmänna funderingar kring laget och spelet. Dags för en genomgång av hur jag ser på situationen i lagdel för lagdel.

Malin Levenstad

Malin Levenstad

Av de som varit med i Portugal så kan man något förenklat konstatera att ju fler spelminuter man fått, desto större chans att ingå i EM-truppen. Således är Olivia Schough och Malin Levenstad de två som sitter lösast när Sundhage skall byta ut två spelare till Islandsmatchen. Men inte heller Annica Svensson, Hanna Folkesson eller Carina Holmberg kan känna sig speciellt säkra.

Här är hela genomgången:

Målvakter:
Speltid i Algarve cup:
Kristin Hammarström      360
Sofia Lundgren                  –
Carola Söberg                   –
Andra målvakter som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Jessica Höglander
Andra målvakter som skulle kunna vara aktuella för EM:
Hedvig Lindahl
Susanne Nilsson

Stephanie Öhrström
Kommentar:
Hammarström har tagit ett järngrepp om platsen i startelvan. Lundgren känns dock inte helt borta ännu. Fast dels måste hon snabbt bli frisk, dels måste hon omgående visa superform, för Hammarström har visat hög klass i Algarve.

Känslan är att Lundgren och Söberg ligger väldigt bra till för att ta de övriga platserna i EM-truppen. Det verkar varken som att Sundhage tänker vänta in Lindahl, eller släppa fram någon av de yngre målvakter som drömmer om att få chansen – som Höglander, Nilsson och Öhrström.

Thunebro och Morgan

Sara Thunebro mot Alex Morgan

Backar:
Speltid i Algarve cup:
Sara Thunebro              332
Emma Berglund            304
Nilla Fischer                 298
Lina Nilsson                 234
Jessica Samuelsson      154
Annica Svensson            66
Malin Levenstad             52
Andra backar som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Amanda Ilestedt
Sara Larsson
Stina Segerström
Andra backar som skulle kunna vara aktuella för EM:
Charlotte Rohlin
Linda Sembrant

Catrine Johansson
Maja Krantz
Kommentar:
Fördelningen av speltid i Algarve säger allt om hur Sundhages EM-backlinje ser ut i dagsläget: Nilsson, Berglund, Fischer och Thunebro.
För om inte Nilsson hade spelat träningsmatch dagarna innan cupen hade nog avståndet mellan henne och Samuelsson varit ännu större.
Just Samuelsson ser också ut att ligga bra till för en plats i EM-truppen. Det gör nog trots allt även Svensson, då hon är användbar både som ytter- och innerback. Den sista platsen tror jag Sundhage håller öppen för Rohlin. Men här är jag inte alls säker.
Levenstad står närmast utanför truppen, medan Ilestedt sannolikt får vänta på sin mästerskapsdebut. Det största hoppet för de båda Malmömittbackarna är att Sundhage väljer att köra åtta backar i EM-truppen.
Jag tror inte att Sundhage ens funderar på att vänta in Sembrant. Och när det gäller Larsson och Segerström så verkar de ha gjort sitt i landslaget.
Som en parentes konstateras att jag hade matchat backlinjen helt annorlunda om jag fått chansen. Jag hade exempelvis gärna velat se både Johansson och Krantz testas som ytterbackar. Därför är de med på listan. Jag har alltså ingen indikation på att Sundhage är på gång att testa dem.

Caroline Seger

Caroline Seger

Mittfältare:
Speltid i Algarve cup:
Caroline Seger               270
Antonia Göransson         270
Lisa Dahlkvist                260
Marie Hammarström       207
Johanna Almgren           119
Susanne Moberg            108
Emmelie Konradsson        90
Hanna Folkesson              84
Carina Holmberg              61
Andra mittfältare som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Lina Hurtig
Malin Diaz Pettersson
Andra mittfältare som skulle kunna vara aktuella för EM:
Therese Sjögran
Hanna Terry
Petra Larsson
Kommentar:
Även här ser man tydligt på spelminuterna hur Sundhage tänkt sig sitt mittfält i EM. I dagslaget ger inte kvartetten Hammarström, Seger, Dahlkvist och Göransson några höga odds på start mot Danmark.
Det är Hammarström som möjligen sitter lite löst – och trion Almgren, Moberg och Konradsson som är utmanarna om den platsen. För Sundhage har indikerat att hon inte helt har spikat vilka kantspelare hon tänker använda sig av.

Alla de sju nämnda mittfältarna bör ligga bra till för att få ingå i truppen till EM – om inte Sundhage minskar ner antalet mittfältare till åtta, för då riskerar en av dem få maka på sig.
Fast Sundhage kan även välja att bara ta med tre utprägladem centrala mittfältare. För hon har ju Fischer och Hammarström som går att spela i mitten. Men i nuläget ligger både Folkesson och Holmberg bra till för att komma med i truppen.

Däremot känns det varken som att Sundhage tänker satsa på Sjögran – som tycks ha gjort sitt, eller på Diaz Pettersson – som inte känns redo ännu.
Jag hoppas att det finns en plats i truppen för superlöftet Hurtig. Hon är svensk damfotbolls framtid, och skulle lära sig mycket av att bara få ingå i truppen. När jag ändå kastar fram en massa namn så nämner jag Larsson – som ju ingick i EM-truppen för fyra år sedan. Hon verkar vara en karaktärsspelare.

Slutligen Terry. Hon nämndes (utan att namnges) av Sundhage som EM-kandidat tidigare i vinter. Det känns inte aktuellt längre. Fast å andra sidan har Sundhage överraskat i sina val av truppspelare förr.

Forwards:
Speltid i Algarve cup:
Lotta Schelin                296
Kosovare Asllani           233
Sofia Jakobsson           144
Olivia Schough               18
Andra forwards som Sundhage tagit ut i sina trupper:
Elin Rubensson
Jessica Landström
Madelaine Edlund
Julia Spetsmark
Andra forwards som skulle kunna vara aktuella för EM:
Josefine Öqvist
Jenny Hjolman

Kommentar:
Här är det klart att Sundhage kommer att satsa på Schelin/Asllani som forwardspar. Lika klart är att Jakobsson har en plats i truppen. Den fjärde forwardsplatsen står sannolikt mellan Schough, Rubensson och Öqvist. Min gissning är att det till slut blir Öqvist som tar plats i truppen.

Av övriga kandidater är ju Edlund mammaledig och borta från EM, Landström känns helt avskriven, och Spetsmark har inte förekommit alls i diskussionen sedan hon var med på januarilägret.
Hjolman har jag lagt till själv. Hon är ett intressant framtidsnamn. Hon gjorde ”bara” fem mål i fjolårets damallsvenska. Men i år känns det som att hon kan få ett lyft.

Det är många namn på listan. Men som jag ser det har vi ett problem på forwardssidan. Och då menar jag inte att vi har dåliga spelare – för vi har flera högklassiga forwards. Det jag är ute efter är att nästan alla tio forwards här ovan är bäst rättvända – de är snabba och i första hand djupledsgående.
Vi har ingen spelare man kan lyfta upp bollar, eller slå inlägg mot. Det är en jättebrist om vi skulle hamna i underläge i EM.