Lotta Schelin slog till två gånger inom två minuter, och gjorde både 4–0 och 5–0 inför 10000 åskådare borta i ett isande kallt Guingamp. Det var två av Schelins enklare mål i karriären. Båda gångerna fick hon nämligen bollen serverad med öppet mål. Fast hon hade redan bjudit Elodie Thomis på ett liknande mål till 2–0. Och vårt svenska affischnamn skarvade även fram bollen till 3–0-målet.
Matchen slutade 5–1 till Lyon, som har vunnit samtliga 15 matcher i ligan – och nu har målskillnaden 95–5. Vad mer finns att säga?
Nu toppar Schelin skytteligan med sina 18 fullträffar. Hon är ett före lagkamraten Camille Abily, och ytterligare fem före en annan lagkamrat, Laetitia Tonazzi. Kosovare Asllani ligger på en delad åttondeplats med sina tio fullträffar.
Som jag tidigare varit inne på gör dock Schelin oroväckande få avgörande mål. Nästan alla hennes mål under året har utökat en redan stor ledning. Och det krävs väldigt mycket mer att göra 1–0 än att sätta 4–0 mot uppgivna motståndare.
Visst är det skönt att vårt affischnamn är i målform. Men jag efterlyser alltså återigen att hon skall sätta fler matchavgörande bollar. Jag har tidigare varit inne på ämnet i här och här.
Lyons första och tredje mål gjordes för övrigt av Megan Rapinoe (hennes första i klubben) och Wendie Renard. Se de målen, samt Schelins båda, på den här länken.
Tvåan PSG vann med 2–0 hemma mot tabelljumbon Issy. Målen gjordes av Lindsey Horan, som är uttagen i USA:s Algarvetrupp, och Kenza Dali – ett i vardera halvlek. Kosovare Asllani spelade från start.
* Samtidigt som Lyon tog ytterligare en imponerande seger så gjorde klubbens blivande motståndare i Champions League, LdB FC Malmö, ett riktigt bottennapp. Malmö föll med 2–1 (mål av Anja Mittag) mot danska Bröndby, ett resultat som knappast leder till att Lyon drabbas av stora skälvan.
* Som bekant är tyska Duisburg konkurshotat. För att ytterligare skära i utgifterna bryter man med omedelbar verkan med sin amerikanska stjärnmålvakt, Ashlyn Harris. Harris, som likt Horan är uttagen i USA:s Algarvetrupp, twittrade i dag:
”Nu är det klart. Jag lämnar Duisburg för gott, och flyttar hem för att spela i USA.”
* I BeNe League A toppar Standard Liege tabellen efter tre omgångar. Det belgiska topplaget är ensamt om att ha full poäng. Man skuggas av tre holländska lag på sex pinnar; Twente, ADO Den Haag och Ajax.
Noterbart är att Liege är enda belgiska laget som vunnit mot holländskt motstånd hittills.
Förra våren hade jag synpunkter på hur de damallsvenska klubbarna jobbade med sina hemsidor i samband med träningsmatcher. Efter det noterade jag snabba, och rejäla förbättringar – vilket förstås var väldigt positivt.
Nu är det dags för nya synpunkter på olika damallsvenska hemsidor. Fast egentligen är synpunkterna bredare än så, de handlar om klubbarnas mediapolicys.
Om det nu finns sådana – för på många håll verkar det nästan som att tankegångarna inte ens finns.
För samtidigt som damfotbollen, och de damallsvenska klubbarna gnäller på dåligt genomslag, så arbetar de mot media på ett extremt amatörmässigt sätt.
Hade jag jobbat i en damallsvensk klubb hade jag först sett till att klubbens hemsida var uppdaterad med de senaste nyheterna kring klubben. Både som service åt medier – och åt supportrar.
Sedan hade jag upprättat en mejllista där jag först skulle lägga upp adresserna till samtliga medier, journalister och bloggare som skulle kunna tänkas rapportera om min klubb. Därefter hade jag lagt till adresserna från alla de medier som jag önskar skulle rapportera om min klubb.
Ju fler som ser klubbens nyheter, desto större chans har man kan få utökat utrymme i media.
Mejllistan skulle sedan användas exempelvis varje gång klubben hade nyförvärv att presentera. Men även vid andra nyheter. För hellre ett mejl för mycket, än ett för lite. Ju mer klubben syns, desto lättare är det ju att sälja in sponsring.
I dag på förmiddagen hade LdB FC Malmö presskonferens. Enligt Sydsvenskan skulle två spelare presenteras. Att den ena var den colombianska mittfältstalangen Yoreli Rincon förstod man ju redan i början av januari. Men dessutom skulle en defensiv spelare presenteras.
Vid lunchtid började jag leta efter info kring vem den där spelare nummer två kunde vara. Det var inte lätt. Utöver Sydsvenskan, damfotboll.com och diverse damfotbollstwittrare så gick jag in på LdB FC Malmös hemsida för att kika.
Där fick jag en negativ överraskning. Hade jag inte varit inne där förr – och sett hur bristfällig sidan är – så hade jag nog kallat det en chock. För där fanns inte ett ord om dagens presskonferens. Inte ett ord om att klubben värvat Yoreli Rincon.
Och nej, nyheten finns fortfarande inte utlagd nu när vi närmar oss midnatt. Faktum är att jag gissar att den överhuvud taget inte kommer att gå att läsa på hemsidan.
Malmö verkar inte anse att nyheter om nyförvärv är något man skall erbjuda sina supportrar. Jag hittar nämligen inte heller någon info om värvningen av Manon Melis på sidan.
Det är verkligen uselt. Ren korpklass.
Jag kan inte bedöma Malmös mediepolicy som helhet. För det är ju möjligt att man har skickat ut proffsiga pressreleaser till de medier som är viktigast för klubben.
Fast om man har gjort det så borde man snabbast möjligt se till att lägga upp releaserna på sin hemsida, så att övriga medier – och alla supportrar – får en extra chans att ta del av nyheten.
Undrar du vem spelare nummer två var? Det gör jag också. Sydsvenskan hade fattat fel. Malmö skulle bara presentera ett nyförvärv – Rincon. Mitt letande var alltså förgäves.
* Så lite målbilder. Först från Frankrike. På det här klippet finns höjdpunkter från lördagens franska toppmöte mellan Lyon och Juvisy. Där går det bland annat att se Lotta Schelin:s 2–0-mål, som hon styrde in från nära håll efter mästerligt förarbete av Eugenie Le Sommer.
Av det korta klippet kan man också konstatera att Elodie Thomis har konserverat fjolårets toppform.
* Sedan har jag äntligen hittat bilder från förra helgens Grand Final i Australiens W-league. På det här klippet noteras att Sydney FC fick 0–1 till skänks. Däremot är Petra Larsson:s frispark till 1–1 snygg, och språngskallen från Samantha Kerr som betyder 1–2 är en godbit.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Jag var i helgen inblandad i en intressant debatt om vem av USA:s båda forwards som borde få Ballon d’Or, som världens bästa spelare 2012.
Först vill jag bara påminna om att jag egentligen anser att Christine Sinclair borde ha vunnit. Kanadas storstjärna förde sitt land till en högst oväntad OS-medalj. Och hon gjorde själv sex mål i turneringen, fler har någon annan gjort i ett OS-slutspel i fotboll för damer.
För kalenderbitare är här de tidigare segrarna av OS-skytteligan:
2008: Cristiane (Brasilien), fem mål.
2004: Cristiane och Birgit Prinz (Tyskland), fem mål.
2000: Sun Wen (Kina), fyra mål.
1996: Ann Kristin Aarönes och Linda Medalen (båda Norge) och Pretinha (Brasilien), alla på fyra mål.
Tillbaka till årets verksamhet. Sinclair är ju som bekant inte kvar bland finalisterna. Tävlingen står nu mellan Abby Wambach, Alex Morgan och Marta.
Marta Viera da Silva
Marta förde Tyresö till ett historiskt SM-guld och till en andra raka cupfinal. Hon noterades för tolv mål och 16 assist i damallsvenskan – och vann därmed poängligan.
Hade det handlat om svenska meriter borde Marta ha legat bra till.
Men hon blev inte ens utnämnd till damallsvenskans bästa spelare, och i Ballon d’Or väger avgörande insatser i de viktigaste tävlingarna tyngst. Och årets viktigaste tävling var OS. I OS var Marta rätt blek. Hon gjorde två mål – 3–0 och 5–0 i premiären mot Kamerun, varav det första var en straff. I övrigt klarade hon inte av att bära sitt Brasilien.
Vi får backa nästan 20 år för att hitta ett sämre brasilianskt landslag, och man blev mållösa både mot Storbritannien i gruppfinalen, och mot Japan i kvartsfinalen.
Sett till statuterna bör vi alltså kunna räkna bort Marta.
Kvar är Morgan och Wambach. Jag lägger min röst på Morgan för att hon har varit klart bäst totalt sett i år. Men jag tror att Wambach kommer att vinna på sitt namn.
Abby Wambach
Här är en liten jämförelse mellan kandidaterna:
1) USA:s landslags poängliga 2012:
Den vinner Morgan, som gjort 28 mål och 19 assist. Wambach har totalt spelat 100 minuter mer än Morgan, och står på 23 mål och 8 assist. I USA räknar man mål dubbelt i poängligan, vilket gör att den går i Morgans favör med 73–54. Klar fördel Morgan här alltså.
Hon gjorde för övrigt ett mål och ett assist i söndags morse, då Irland besegrades för andra gången på kort tid. Den här gången blev det 2–0, sedan den irländska målvakten Emma Byrne visat att hon håller högsta klass. Höjdpunkter från matchen ser du här.
2) Poängligan i OS.
Toppen av den såg ut så här: 7 poäng: Sinclair (6+1) och Morgan (3+4). 6 poäng: Melissa Tancredi (4+2), Megan Rapinoe (3+3). 5 poäng: Wambach (5+0) och Elodie Thomis (2+3).
Här är det alltså fördel Wambach när det gäller målskyttet, men fördel Morgan när det gäller poäng totalt – om vi inte kör amerikansk räkning, för då är det 10–10. Jag är svensk, och dömer det till oavgjort i kategorien.
3) Flest viktiga mål i OS.
Det är ju som bekant större värde att göra ett mål som betyder 1–0 än ett som ger 5–0. Enligt mitt sätt att räkna fixade Wambach fem poäng till USA (två vardera mot Nordkorea och Nya Zeeland, och ett mot Kanada), medan Morgan fixade tre (ett mot Frankrike och två mot Kanada). Fördel Wambach i kategorien.
Pia Sundhage tackar Alex Morgan
Det blir alltså 1,5–1,5 mellan kandidaterna i den här jämförelsen. Trots det tycker jag att det är ganska klart att Morgan skall ha priset. Och det är inte bara för att hon blivit utnämnd till årets idrottskvinna i USA i år.
Jag har sett huvuddelen av USA:s landskamper i år, och tycker att det har varit klasskillnad spelmässigt sett. Med sin snabbhet och styrka bidrar Morgan med massor till spelet utöver sitt målskytte. Medan Wambach ”bara” bidrar med mål.
Fast det var ju det med att OS väger tyngst. Wambach var riktigt vass i början av turneringen. Hon gjorde ett mål vardera i de fem första matcherna. Några av dem var viktiga. Hon avgjorde kvartsfinalen mot Nya Zeeland, och satte en straff till 3–3 i semifinalen. Totalt sett tycker jag att hon tappade kvalitet i semifinal och final. Morgan däremot var jämn hela vägen. Dessutom avgjorde hon semifinalen, och spelade fram till viktiga 1–0 i finalen.
Det brukar heta att Wambach är bäst när det gäller. Och det är hon. Men det är i högsta grad även Morgan. Här är en jämförelse till:
VM 2011, semifinal mot Frankrike:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål – som inhoppare, in i 56:e
VM 2011, final mot Japan:
Wambach: 1 mål
Morgan: 1 mål, 1 assist – som inhoppare, in i 46:e
OS 2012, semifinal mot Kanada:
Wambach: 1 mål (straff)
Morgan: 1 mål
OS 2012, final mot Japan:
Wambach: –
Morgan: 1 assist
Totalt är det alltså fördel Morgan med två assists marginal i de två senaste årens fyra största matcher, trots att hon har 100 minuter kortare speltid än Wambach i matcherna.
Jag tror inte att de förbundskaptener och landslagslagkaptener som utgör huvuddelen av juryn har varit lika analytiska som jag. Utan jag tror att de gått ganska mycket på känsla, och då väger namnet tungt.
Därför tror jag att Wambach får guldbollen lite för lång och trogen tjänst.
Fast med tanke på hur tungt namn och gamla meriter kan väga skulle jag inte bli förvånad om det trots allt var Marta som tog priset.
Tillägg i efterhand: Knappt hade jag publicerat det här inlägget innan jag noterade att USA:s fotbollförbund, US Soccer, är på min sida. De gav nämligen Morgan Female Athlete of the Year Award som årets kvinnliga fotbollsspelare i USA. Här är ett klipp med höjdpunkter från Morgans fotbollsår.
Min vinnare av Ballon d’Or, Kanadas storstjärna Christine Sinclair klarade inte gallringen. De tre kandidater som återstår är Alex Morgan, Abby Wambach och Marta, och jag börjar undra över juryns kompetens.
Vad har Marta gjort för att förtjäna nomineringen? Är det för hennes spel i OS? Eller har alla världens förbundskaptener och landslagslagkaptener varit på Tyresövallen och kollat in hennes insatser i damallsvenskan?
Nej, tyvärr känns det som att Marta nästan uteslutande tagit plats i finaltrion på grund av gamla meriter. Och det är tråkigt.
Minst lika tråkigt är att inte Sinclair är med – hon som blev skyttedrottning i OS, och som bar outsidern Kanada till en oväntad bronsmedalj.
Nu hoppas jag Morgan tar priset. Fast hon blir nog trea…
I tränarklassen är Pia Sundhage med bland de tre finalisterna. Hon känns som storfavorit till att även vinna priset.
Sundhage satt för övrigt på plats på läktaren till Erdgas Sportpark i Halle i eftermiddags när Europas två högst rankade landslag, Tyskland och Frankrike, spelade 1–1 i en träningslandskamp. Se höjdpunkter från matchen här.
Jag hann bara se småbitar av matchen, men uppfattade det som ganska jämnt. Tyskorna tog ledningen tidigt, när Celia Okoyino da Mbabi spelade fram Wolfsburgs Verena Faisst. Fransyskorna kvitterade när Nadine Angerer gjorde ett tveksamt ingripande på en hörna från Luisa Necib. Bollen hamnade hos högerbacken Corine Franco, som blev 1–1-skytt för andra matchen i rad. Franco kvitterade ju även i finalen av inofficiella klubblags-VM i helgen.
I den andra halvleken hade Tyskland tre kanonlägen att avgöra. Två gånger var det Bianca Schmidt som var framme, och en gång Simone Laudehr. Schmidt sköt dock utanför båda gångerna, och Laudehrs skott räddades snyggt av Sarah Bouhaddi. Frankrikes bästa segerchans var ett ribbskott från Marie-Laure Delie.
Lagen formerades så här:Tyskland: Angerer – Schmidt, Annike Krahn, Saskia Bartusiak (Josephine Henning, 46), Babett Peter – Linda Bresonik (Viola Odebrecht, 46), Lena Goessling (Nadine Kessler, 87), Laudehr, Faisst (Melanie Behringer, 46) – Anja Mittag (Martina Müller, 70) och Okoyino da Mbabi (Lena Lotzen, 64).
Frankrike: Bouhaddi – Franco (Julie Soyer, 81), Wendie Renard, Laura Georges, Jessica Houara – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis (Camille Catala, 74), Necib, Eugenie Le Sommer – Delie.
Intressant att det tyska laget är väldigt Wolfsburginfluerat, medan det franska laget även den här gången ställdes upp utan Sonia Bompastor. Vi lär nog inte få se vänsterbacken i EM-slutspelet nästa år.
Aya Miyama
* Utanför Europa korades i dag Aya Miyama till Asiens bästa spelare. Det kändes som ett korrekt val, när Yuki Ogimi inte kunde väljas. Ogimi var nominerad, men kunde inte närvara vid ceremonin. Och bara närvarande kan få priset.
Lyon vann just finalen av det inofficiella världsmästerskapet för klubblag. Europas bästa lag är alltså även bäst i världen.
Men det satt hårt åt. Spelmässigt skulle jag nog säga att de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa var bäst. Japanskorna ledde också länge efter mål i första halvleken av sydkoreanska Ji So-Yun. Men Lyon kvitterade genom Corine Franco, och avgjorde i förlängningen på straff genom Sonia Bompastor.
Jag har sett delar av matchen. Det var dock spelat cirka 20 minuter när jag hittade en fungerande stream. De sista 25 minuterna av den första halvleken var en japansk uppvisning i kortpassningsspel.
Inac Kobe rullade runt, medan Lyon agerade statister. Bollen gick stundtals som på ett pärlband. Målet från Ji So-Yun kom efter ett av många anfall där japanskorna kom upp i ett tiotal passningar på ett tillslag.
Det skall dock sägas att Lyon låg väldigt bra i sina defensiva positioner, och inte tillät japanskorna att skapa speciellt många högkaratiga målchanser.
Ett par bra kontringar fick fransyskorna också till. Alla signerade glödheta Elodie Thomis.
I paus gick min stream ner. När jag fick bild igen hade det spelats 16 minuter av den andra halvleken – och det var en ny match.
En match där Lyon var det något bättre laget. Fransyskorna hade satt in Lara Dickenmann till vänster, och Laetitia Tonazzi på topp. Med Tonazzi fick man till fler och längre anfall, och det märktes att japanskorna var besvärade av Lyons tyngd och fart.
Fast när Lyon flyttade fram positionerna öppnades kontringslägen. På ett sådant var Shinobu Ohno helt frispelad. Hennes avslut smet dock precis utanför.
Och även om det var Thomis bakom det mesta i Lyon, så blev det backarna som fixade segern. Kvitteringen kom i 80:e minuten och var resultatet av en långboll från mittbacken Wendie Renard. Bollen nådde Franco i bortre delen av straffområdet. Högerbacken vände inåt och satte bollen lågt vid första stolpen med vänsterfoten.
Segermålet kom i den 2×10 minuter långa förlängningens andra halvlek. Tonazzi drogs ner av Junko Kai, och den sydkoreanska domaren pekade på straffpunkten. Bompastor satte straffen via stolpen.
Totalt sett var det en väldigt bra fotbollsmatch, mellan två starka lag. Att Lyon är bra visste vi. Men här visade Kobe att de också håller Lyonnivå. Kul.
Slutligen några ord om Lotta Schelin. Hon spelade hela matchen, och kvitterar ut ett godkänt betyg. Hon var inblandad i några chanser, men utöver en bra nick var hon hela tiden några centimeter från att komma till avslut. Hoppas att hon hittar den 100-procentiga tajmingen under vintern, så vi har en glödhet lagkapten i nästa års EM-slutspel.
* Slutligen snubblade jag över det här bildspelet från Stabaeks guldfest i går.
Där noteras att Lisa Ek var med och firade. Hennes eget fotbollsår har ju varit rätt dystert. Hon lämnade Göteborg – och cupguldet. Hennes nya klubb, Malmö, tappade ett annat guld i de två sista omgångarna av damallsvenskan. Och så drog hon själv av korsbandet i knät.
Kul då för Ek att hon kan få snylta på andras guldfester…
Annars är det väl målvakten Guro Pettersen:s klänning som väcker mest uppmärksamhet i aktuellt bildspel. Snacka om guldklädsel…
Lotta Schelin kom in från bänken och blev nästan omgående målskytt när Lyon till synes ganska enkelt tog sig vidare till final i inofficiella klubblags-VM, Mobcast cup, via 5–2 mot NTV Beleza.
Schelin byttes in i 57:e minuten, och gjorde 5–1 i 60:e. Då hade matchen i praktiken känts avgjord sedan länge. För Lyon ledde faktiskt med 2–0 redan efter fem minuter. Båda målen kom efter att Elodie Thomis tagit sig runt på högerkanten och slagit inlägg. 1–0 bjöd en japansk försvarare på, och 2–0 nickade Lara Dickenmann in.
När Louisa Necib satte 3–0 på ett ganska högt skott innan dess att halva den första halvleken var spelad kändes det förstås avgjort. Beleza – som är damlaget till klubben Tokyo Verdy – skapade en del, och fick alltså till slut två reduceringsmål.
Det första gjorde Nanase Kiryu till 3–1, och i slutminuten kom även måltjuven Asano Nagasato med i protokollet. Lyons fjärde mål gjordes av Dickenmann, som alltså blev tvåmålsskytt.
Se höjdpunkter från matchen på det här klippet.
I finalen väntar som väntat de japanska mästarinnorna Inac Kobe Leonessa. De besegrade Canberra United med 4–0 i dag. Amerikanskan Beverly Goebel gjorde det första och det sista målet. Däremellan blev även Megumi Takase och Shinobu Ohno målskyttar. Publiksiffran var bara 2027, vilket måste anses vara en stor besvikelse – även om det tydligen var kallt i Tokyotrakten i dag. Minns att snittet i Nadeshiko League i år har varit 2572 personer.
Zsanett Jakabfi är ett av dagens klart hetaste namn inom damfotbollen. Wolfsburgs ungerska kantspringare är en av de toppspelare som vi aldrig lär få se i några stora mästerskap. Tyvärr.
För medan Ungern är för dåligt, är Jakabfi en riktig profil. En världsspelare. Hennes vänsterfot är grym, högerfoten lysande. Hennes fart är hög. Och hennes huvudspel är starkt. Hon är helt klart en av världens två–tre bästa kantspelare.
I dag var hon tungan på vågen när Wolfsburg vann toppmötet i Frauen-Bundesliga mot Frankfurt med 4–2.
Jakabfi satte själv ett mål, och var inblandad i förarbetet till övriga tre. Hon fick minst ett assist. Kanske två. För det är svårt att se vem som slår fram bollen vid 1–1-målet. Däremot är det ingen tvekan om vem som serverar den vackra framspelningen till Alexandra Popp:s 4–2-mål. Den är av allra högsta klass. Se den, och alla andra mål från matchen på det här klippet. Sara Thunebro värmde upp, men fick ingen speltid den här gången heller.
I och med segern är Wolfsburg nu uppe jämsides med Frankfurt i tabellen. Det trots att Wolfsburg har spelat två matcher färre. Potsdam leder tabellen med två poäng, men har spelat en match mer än Wolfsburg.
* I Frankrike rycker Lyon ifrån i tabelltoppen. I dag blev det seger med hela 6–2 i seriefinalen mot Montpellier. Lotta Schelin spelade från start, satte 4–1-målet – och byttes ut med drygt tio minuter kvar. Svenskan hamnade dock i skuggan av tremålsskytten Elodie Thomis. Övriga två Lyonmål gjordes av Camille Abily och Corine Franco.
PSG är ny tabelltvåa. Parislaget vann med 3–0 borta mot Yzeure. Kosovare Asllani gjorde ett av målen, och är därmed den bäst placerade svenska spelaren i skytteligan. Asllani har gjort sju mål, mot Schelins sex. De båda är dock klart distanserad av ledande Abily, som står på 13 mål.
* I de Afrikanska mästerskapen blev det hemmaseger. Ekvatorial-Guinea vann nämligen finalen mot Sydafrika med hela 4–0. Jag såg en kort period av matchen på Eurosport, och det kändes knappt som damallsvensk klass på det jag såg.
Två spelare som dock håller hög damallsvensk klass blev tungan på vågen. Polenproffset (Unia Raciborz) Gloria Chinasa gjorde 1–0 och 4–0. Däremellan satte Adriana Aparecida Costa – Tiga kallad – 2–0 och mästarinnornas storstjärna Genoveva Anonma gjorde 3–0-målet – hennes sjätte i mästerskapet.
Lagkapten Anonma motsvarade de högt ställda förväntningarna i finalen. Hon stod för framspelningarna till 1–0 och 2–0 och vann även totala skytteligan ett mål före Chinasa.
I bronsmatchen gjorde Serbienproffset Gaelle Enganamouit (Spartak Subotica) segermålet när Kamerun vann med 1–0 mot turneringens missräkning, Nigeria. I det nigerianska laget ingick bland annat Umeåduon Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu samt Sunnanås Perpetua Nkwocha. Den senare avslutade sin internationella karriär i och med mästerskapet. Det blev sannolikt inte den avslutning hon hoppats på.
En hel del profiler har valt att stå över turneringen. Sydafrikas Pumi Nyandeni och Nigerias Desire Oparanozie valde exempelvis Champions League med Rossiyanka före Afrikanska mästerskapet. Även Potsdams och Kameruns 19-åriga talang Jeannette Yango tillhör de som valde bort mästerskapet.
Men Anonma var alltså med. Och det kan ha varit det som kostade Potsdam en plats i Champions Leagues kvartsfinal.
Ekvatorial-Guineas seger var förstås kul för spelarna. Men att se den fruktade diktaturens smutsiga ledning sitta på läktaren och gotta sig åt guldet kändes inte så roligt.
* Till Italien. Där vann svensklaget Bardolino Verona i går säkert med 4–0 hemma mot Riviera de Romagna. Marta Mason gjorde de tre första målen. Cristiana Girelli satte sedan det sista. Se målen på det här klippet.
Både Stephanie Öhrström och Maria Karlsson spelade hela matchen. Se en tv-intervju på italienska med Karlsson i slutet av det här klippet, och läs en svensk intervju med Öhrström här.
* I Norge är nu toppserien färdigspelad. Lilleström var redan klara mästarinnor inför slutomgången. Nu vet vi även att Stabaek blev tvåa, Arna-Björnar trea och Röa fyra.
I skytteligan vann Lilleströms rutinerade Isabell Herlovsen på 25 mål – ett före Stabaeks Ada Hegerberg. 17-åringen ledde ända till den näst sista omgången, men fick se sig passerad. Det hade hon sannolikt inte blivit om hon inte tvingats se de tre sista matcherna från sidan.
* Jag måste erkänna att jag har dålig koll på svenskläget i Cyperns liga. Jag har försökt att kolla upp om vi har kvar några spelare i AEK Konstantias – det lag som tidigare hette AEK Kokkinochorion. Jag tror att vi har ett par svenskor där i Natalie Liljekvist och Frida Andersson, men jag är inte säker. Hur som fick Konstantias en dålig start på årets liga. Det blev 0–5 hemma mot AMOK Chrysomilia i dag. Långt ifrån svensksuccé där alltså.
Dags för en genomgång av helgens fotboll runt om i världen. Där noteras tre svenskmål – två av Kosovare Asllani och ett av Sofia Jakobsson.
* Asllani gjorde sina två första mål i den franska ligan i går. Hon satte dit det första och det fjärde målet när PSG slog Toulouse med 6–0. Även 18-åriga amerikanskan Lindsey Horan blev tvåmålsskytt i matchen.
PSG:s seger hamnade dock i skymundan av Lyons 13–0-seger mot formstarka Vendenheim. För Lyon blev trion Camille Abily, Elodie Thomis och Laetitia Tonazzi tremålsskyttar, medan Laura Georges och Eugenie Le Sommer stod för vardera två mål.
Juvisy föll mycket överraskande borta mot Yzeure Allier med 1–0. Målet kom redan i fjärde minuten av Cynthia Gueheo-Djetou. Samma Yzeure som Lyon bortabesegrade med 8–0 häromveckan…
Lyon är så överlägset i Frankrike för tillfället att det nästan är löjligt. Att både PSG och Juvisy inlett ligan halvdant gör att känslan är att det knappast blir ren ligafinal i den sista omgången den här säsongen.
Lyons främsta utmanare om titeln ser ut att kunna bli Montpellier. Här är ett klipp från deras 5–0-seger mot Toulouse från förra veckan. Två av målen gjordes av Marie-Laure Delie.
Sofia Jakobsson
* I Ryssland går Rossiyanka på knockout. I dag tog de femte raka segern via 7–0 hemma mot CSP Izmailovo. Sofia Jakobsson satte det fjärde målet – hennes andra ligamål för säsongen.
För Linnea Liljegärd har det däremot varit en tung upptakt på Rysslandsäventyret. Först var hon inte spelklar. Och nu när hon är det så kollapsade hon.
Har ni inte redan hittat dit kan jag meddela att Liljegärd har en i högsta grad läsvärd blogg från Ryssland. Den hittar du här. Där kan man läsa om kollapsen, och mycket mer. Det är helt klart den bästa svenska spelarbloggen för tillfället.
Sara Thunebro
* I Tyskland var det cuphelg. Jag trodde möjligen att det innebar att Sara Thunebro äntligen skulle få speltid i FFC Frankfurt. Så blev det inte. Utan vår svenska landslagsspelare fick återigen sitta kvar på bänken. Högst obra.
Ännu sämre för Thunebro var att laget överraskande förlorade reprisen på vårens cupfinal, mot Bayern München. Cupmästarinnorna vann efter straffar. Därmed har Frankfurt bara ligan kvar att koncentrera sig på. Kanske positivt för laget, men inte för spelarna. För med den extremt breda, och namnkunniga trupp som man har, så kommer många spelare att bli utan speltid. Händer inget dramatiskt måste nog Thunebro flytta på sig i vinterfönstret.
För Antonia Göransson och Turbine Potsdam blev de seger. 5–3 slutade hemmamötet med Essen-Schönebeck. Göransson spelade från start, men förblev mållös fram tills hon byttes ut efter 54 minuter. Däremot blev Genoveva Anonma tremålsskytt.
Två lag från Frauen-Bundesliga slogs ut av lag från lägre divisioner. Det var de båda nykomlingarna Gütersloh och Sindelfingen. Gütersloh föll med 3–1 mot Herforder SV. Och Sindelfingen föll efter förlängning med 6–4 mot Hoffenheim. Hos Hoffenheim gjorde Birgit Prinz comeback. Den forna storstjärnan har sagt att hon är tillgänglig för Hoffenheim om de hamnar i spelarnöd. Tydligen var det så nu.
* I England avslutade Arsenal WSL med att spela 1–1 mot Birmingham efter ledningsmål av Emily Simkins för Birmingham och kvittering av Ellen White för Arsenal. Resultatet innebär dels att Arsenal gick igenom serien obesegrade. Det innebär dels att Birmingham slutar tvåa i tabellen.
De båda lagen möts för övrigt igen på onsdag, i cupfinalen.
* I Norge känns guldstriden återigen som en kamp mellan två lag – Lilleström och Stabaek. För när Arna-Björnar och Röa spelade 1–1 i går spelade de båda klubbarna troligen samtidigt bort varandra från guldchansen.
Röa blev dessutom fråntagna två poäng i veckan, på grund av deras dåliga ekonomi. Därmed är Röa sex poäng bakom LSK, och Arna-Björnar är fyra bakom.
Lilleström (LSK) hade fem olika målskyttar när man vann med 5–0 mot Trondheim-Örn. En av de fem var kanadensiska OS-bronsmedaljören Diana Matheson. Hon och landsmanninan Rhian Wilkinson har förstärkt LSK i höst. En poäng bakom LSK återfinns Stabaek, efter gårdagens 5–1-seger borta mot Fart. Ada Stolsmo Hegerberg gjorde tre av målen, och 17-åringen leder nu skytteligan i toppserien på 24 mål – sju fler än tvåan.
* I den danska 3F-ligan är favoriterna Bröndby och Fortuna Hjörring på god väg mot slutspel. Bröndby har inlett med nio raka segrar, medan Hjörring faktiskt tappade poäng i lördags, via 2–2 borta mot bottenlaget Skjold.
Bakom de båda topplagen är det vidöppet mellan fem lag om de två andra platserna i 3F-ligans slutspel.
* I Finland har svensklaget Åland United satt lite press på mästarinnorna PK-35 Vantaa inför veckans avslutande matcher. Men vinner PK-35 i morgon mot HJK och på lördag mot ONS är guldet försvarat.
* I Italien spelade båda svenskorna 90 minuter när Bardolino Verona vann med 5–1 borta mot Torino. Matchbilder ser du här. Där noteras att Maria Karlsson spelade fram till ett av målen.
Efter tre omgångar är Bardolino obesegrade. Man är dock redan fyra poäng bakom obesegrade duon Sassari Torres och Riviera de Romagna.
Nahomi Kawasumi
* Slutligen till Japan, där Inac Kobe Leonessa gjorde ett riktigt guldryck i helgen. Man vann med 7–2 mot JEF United, samtidigt som NTV Beleza bara fick 1–1 mot Iga Kunoichi. Ett inslag från Japans sportnytt med målen från Belezamatchen, och ett par från Inacmatchen ser du på den här länken.
Ett längre inslag med höjdpunkter från Inacs 7–2-seger finns här. Ett par av målen är riktigt snygga. Inte minst Shinobu Ohno:s 2–1-mål och Nahomi Kawasumi:s skott i krysset till 4–1. På klippet ser du också Megumi Takase göra tre mål. Hon leder nu skytteligan på 17 mål, just tre före Belezas Asano Nagasato – som för övrigt gjorde sitt lags mål i den här omgången.
Inac har bara tappat två poäng på 13 omgångar, och leder nu med sju poängs marginal. Fem omgångar återstår. Och ja, det är redan klart vart guldet kommer att hamna.
Ett guld som Japan gärna hade velat vinna var det i F17-VM. Och som jag ser det har japanskorna också världens bästa F17-lag. Men efter en riktig genomklappning, och förlust med 1–0 i kvartsfinalen mot Ghana är man redan utslagna.
Japan hade inför kvartsfinalen inte släppt in något mål varken i VM-kvalet eller i gruppspelet. Det första baklängesmålet blev en gigantisk målvaktstavla. Du ser den i det här klippet.
Semifinalerna spelas i morgon, och sänds på Eurosport enligt följande: 14.00: Frankrike–Ghana och 17.00: Tyskland–Nordkorea.
Finland blev fjärde land att kvittera ut EM-biljetten. Den klara 5–0-segern i Estland gör att finskorna har en ointaglig ledning inför slutrundan på onsdag.
Och alldeles nyss blev Frankrike lag nummer fem att säkra EM-platsen. Fransyskorna vann nämligen med 4–0 mot Irland.
Sedan tidigare är ju som bekant Sverige, Italien och Tyskland klara för vårt Europamästerskap. Även Holland är snubblande nära slutspel.
Det är tolv platser i EM-slutspelet. Och efter dagens resultat är det bara 16 nationer kvar i kampen.
Här är läget grupp för grupp:
Grupp 1: Italien har vunnit gruppen. I dag gjorde Ryssland sitt för att säkra andraplatsen. Man gjorde det genom att vinna med hela 6–0 i Makedonien. Rossiyankas Natalia Shlyapina blev tremålsskytt. Polen är fortfarande med i kampen om playoffplatsen. Fast sannolikt är deras chans borta redan i morgon.
Grupp 2: Här har Tyskland redan vunnit, och Spanien säkrat playoffplatsen. Tyskorna vann i dag med 7–0 i Kazakstan. Där gjorde Malmös skyttedrottning Anja Mittag ett av målen. Celia Okoyino da Mbabi blev enda tvåmålsskytt.
Sveriges första motståndare under Pia Sundhage:s ledning är den här gruppens fiaskogäng, Schweiz. De vann dock i dag, med 3–1 borta mot Turkiet. Ramona Bachmann gjorde matchens två sista mål.
Grupp 3: Här är det numera en rent nordisk kamp om gruppsegern. Belgiens hopp försvann på Ullevål i eftermiddags. Norge vann nämligen en jämn historia med 3–2 efter mål av Elise Thorsnes, Isabell Herlovsen och Marit Fiane Christensen.
Strax efteråt vann även Island sin match, hemma mot Nordirland med 2–0. Målen gjordes av Fanndis Fridriksdottir och Holmfridur Magnusdottir. Därmed blir det en ren gruppfinal på onsdag mellan Norge och Island. De gästande isländskorna vinner gruppen på kryss.
Grupp 4: Frankrike vann alltså med 4–0 mot Irland. Där gjorde Elodie Thomis första målet, och Eugenie Le Sommer 2–0 och 3–0 i den första halvlekn. Innan slutsignalen ljöd hade även inhoppande debutanten Julie Morel blivit målskytt. Och nu är alltså även Frankrike ett EM-lag nästa sommar.
Skottland säkrade andraplatsen i gruppen när de genom mål av Joanne Love och Kim Little vände 1–0-underläge till 2–1-seger borta mot Wales. Med mycket stor sannolikhet blir det playoff för skotskorna. Fast vinner de med 4–0 hemma mot Frankrike på onsdag passerar de Holland, och tar direktplatsen till EM som bästa grupptvåa.
Grupp 5: Här avgjordes allt i dag. Finland vann med 5–0 i Estland efter tre mål av Sanna Talonen och ett vardera av Maija Saari och Leena Puranen. Därmed kan finskorna boka in en Sverigeresa i juli nästa år.
Ukraina vann med hela 5–0 i Vitryssland, och säkrade därmed playoffplatsen. Daryna Apanaschenko från Zvezda 2005 Perm i den ryska ligan var tvåmålsskytt.
Grupp 6: Här spelades inga matcher i dag. Men Holland tog ändå ett steg mot EM-spel. Nu är det bara Skottland som kan hindra dem från att bli bästa tvåa. Skotskorna behöver alltså vinna med fyra måls marginal i Edinburgh mot Frankrike på onsdag. Det känns inte sannolikt.
Grupp 7: Danmark förlorade flera nollor i dag – både den i förlustkolumnen, och i den för insläppta mål. Danskorna föll nämligen med 3–1 borta mot Österrike, efter att Neulengbach:s Nina Burger blivit tvåmålsskytt.
Troligen betyder inte resultatet något för den inbördes placeringen i sluttabellen. För tar danskorna bara poäng hemma mot Portugal på onsdag blir det gruppseger.
Diana Matheson blev Kanadas bronshjältinna i 91:a minuten. Men var det synd om Kanada i måndags, så hade de riktig bonnröta i dag.
För snålt räknat vann Frankrike bronsmatchen med 12–1 i klara målchanser. Hade jag räknat snällare kunde det ha varit 17–0, eller kanske till och med 20–0, under ordinarie tid. För Kanadas enda målchans kom på övertid. Och den gav brons. Se den här.
Kanada, som i semifinalen, föll mot USA på övertid av förlängningen fick snabbt tillbaka alla marginaler. För jag tror att alla de 12 465 åskådarna i Coventry var överens om att det här var Frankrikes match.
Den första halvleken var dock helt utan målchanser. Men efter paus var det Frankrike för hela slanten. De hade boll i stolpen (Louisa Necib) och i ribban (Elodie Thomis) och Kanadas målvakt Erin McLeod gjorde turneringens bästa räddning på ett lågt skott från Necib, som ändrade riktning bara meter framför målvakten.
Sedan ven bollarna kring McLeods mål. Inhopparen Eugenie Le Sommer hade en nick som snek stolpen. Corine Franco hade en mängd kanonlägen, men…
Fotboll går ut på att göra mål, och det var Kanada bäst på.
Därmed noterar vi att Europa för första gången någonsin blir utan medalj i damfotboll i ett OS. Man kan fundera på vad det säger om klassen på det EM vi skall arrangera i Sverige nästa år? Och vad det innebär för Europas chanser att få fler lag med i nästa OS…
Jaja. Efter en spännande bronsmatch ställer vi nu in siktet mot finalen, som har avspark 20.45. Allt inför den går att läsa i den här matchguiden, och den här spelarpresentationen.
Själv skall jag använda tiden fram till avspark till att gå till Borås Arena och se Elfsborg ta emot Horsens i kvalet mot Europa League. Vi hörs.
Vi närmar oss det stora avgörandet i OS-fotbollen. Det är mindre än ett dygn kvar tills USA–Japan gör upp i finalen på Wembley inför en bit över 80000 åskådare.
Därmed har det också blivit dags för den stora finalguiden. Den innefattar förstås också bronsmatchen.
I semifinalerna lyckades jag pricka samtliga 44 spelare i startelvorna. Jag tror att samma 44 även startar i morgon.
Här är guiderna:
* Bronsmatch: Kanada–Frankrike
City of Coventry Stadium, 14.00 (svensk tid)
Lagen möttes tidigare i år i finalen av Cypern cup. Då vann Frankrike med 2–0. Bilder från den matchen finns här.
Och på pappret skall Frankrike vara lite bättre än Kanada. Men har kanadensiskorna hunnit slicka såren efter den tunga förlusten mot USA så finns skrällchans.
För fransyskorna var ju i det här läget i fjol också. Då föll de ju som bekant snöpligt mot Sverige. Det debaclet kan finnas i bakhuvudet. Och i augusti är Kanada som bekant ett väldigt mycket bättre lag än de var vid lagens senaste möte i mars.
Slutligen så är ju världens bästa spelare, Christine Sinclair, i en makalös form. Frankrikes hetaste spelare i OS har varit nickstarka mittbacken Wendie Renard, som ju var centimetrar från att kvittera på övertid mot Japan.
När det gäller startelvorna skall Desiree Scott enligt tidningsuppgifter vara i speldugligt skick. Och duon Sinclair och Melissa Tancredi som riskerar bestraffning för sina kommentarer kring domaren efter semifinalen får sina eventuella straff efter OS. Alltså tror jag att Kanada startar som senast.
Och även om Eugenie Le Sommer gjorde ett fint inhopp senast så tror jag att hon får börja på bänken, och att Frankrike alltså också startar som mot Japan.
Tipset: Frankrike är favorit till 65–35. Domare: Jenny Palmqvist, Sverige
Troliga startelvor: Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie. Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.
De båda lagen möttes på Commerzbank Arena i Frankfurt i VM-final för ett drygt år sedan.
Då var USA överlägset bäst, spelmässigt sett. Jag vill minnas att jag i första halvlek noterade 11–1 till USA i klara målchanser. Men Japan försvarade sig fantastiskt bra, och det var 0–0 i mål.
Men när USA hade tagit ledningen genom inhopparen Alex Morgan blev amerikanskorna nervösa. Japans första kvittering (Aya Miyama) var en gåva av det amerikanska försvaret. Minns jag rätt var det lagkapten Christie Rampone som slog en riktig indianare rakt upp i planen.
Och efter att Abby Wambach hade nickat in 2–1-målet blev amerikanskorna återigen nervösa. Och i förlängningens slutminuter kunde Homare Sawa klacka en hörna via Wambach till 2–2.
Japanskorna var verkligen hypereffektiva i den finalen.
Jag tar upp den eftersom många har fått för sig att Japan var det bättre laget i fjol. Att de dominerade. Så var de inte. Japan hade ett fantastiskt försvarsspel, och massor av tur. Och så var de bättre på att lägga straffar.
Jag tar även upp den eftersom jag anar att OS-finalen kan bli en liknande tillställning. Alltså offensiva USA mot defensiva Japan. Mycket talar för det, med tanke på hur lagen har spelat på vägen fram till finalen.
Jag tror att den där VM-finalen kan spöka rätt rejält i amerikanskornas huvuden, om de inte får tidig utdelning. För den har redan spökat rätt rejält.
För efter VM-finalen hade Japan ett ganska stort mentalt övertag på USA. I de två första matcherna lagen emellan efter VM vann japanskorna en, och spelade oavgjort i en.
USA var skakat. Och hade inte lagen mötts i Halmstad i juni hade jag räknat Japan som storfavoriter.
Men i trenationsturneringen i Sverige vann ju USA med hela 4–1, och amerikanskorna fick med sig massor av självförtroende från överkörningen i Halmstad. Jag skrev om den matchen både här och här.
Jag var på plats på Örjans vall, och pratade med ett par av amerikanskorna efteråt. De verkade så lättade allihop. Här är några citat:
Lauren Cheney:
”Det här en självförtroendestärkare för oss. Vi har haft problem med Japan i ett par matcher på rad, så att få slå dem med 4–1 så nära spelen betyder mycket för vårt självförtroende inför OS.”
Hope Solo:
”Den här segern var väldigt viktig. Vi har haft onödigt stor respekt för Japan i de senaste matcherna, och backat hem och låtit dem göra det de är bra på – rulla boll. Nu klev vi upp, var aggressiva – och vågade spela vårt spel.”
Japanskorna var förstås tvärtom väldigt bekymrade. Lagkapten Aya Miyama sa så här till mig:
”I dag var USA bäst i världen, och vi var inte så bra. Vi måste spela tuffare. Nu är vi nästan i chock. Men vi kommer att bli bättre. Det finns förklaringar, som att vi var trötta.”
Får USA ett tidigt mål kommer amerikanskorna säkert att ha rejält med nytta av Halmstadsmatchen. För då finns risken att japanskorna börjar tänka negativa tankar.
Fast står japanskorna emot ett tag tror jag de har det mentala övertaget. Det är ju ändå värt att notera att i matchen i Halmstad saknade Japan sina viktiga mittbackar Azusa Iwashimizu och Saki Kumagai. Med dem tillbaka blir japanskorna klart mycket svårare att göra mål på.
Till Japans fördel talar även fysiken. Det här är sjätte matchen på 16 dagar, och Japan har vilat sina nyckelspelare i en match. Och man slapp spela förlängning i semifinalen, som USA gjorde.
Dessutom har ju faktiskt Japans målvakt Miho Fukumoto varit turneringens klart bästa målvakt. Fortsätter hon att storspela har Japan skrälläge igen.
För visst vore väl en japansk seger en skräll? USA prenumererar ju på OS-guld, och man har den klart bredaste truppen.
Framför allt har de Wambach och Morgan som forwards. Tillsammans har de gjort sju mål i OS. Det trots att Morgan har missat i massor. Men jag tror kanske att segermålet på tre minuters övertid i förlängningen mot Kanada kan göra att det släpper för Morgan.
Och jag tror faktiskt att Pia Sundhage kommer hem till Sverige om någon vecka som dubbel olympisk mästarinna.
Mest för att USA har så många matchvinnare. Det vimlar ju av vinnarskallar i truppen. Morgan och Wambach är nämnda. Megan Rapione klev fram två gånger i semifinalen. Och minns att Carli Lloyd avgjorde OS-finalen för fyra år sedan i förlängning.
Så USA är mina favoriter på förhand. Men som jag har varit inne på i det här inlägget kan det mentala övertaget vandra mellan lagen beroende på matchutveckling.
Och som jag var inne på i går så har även USA:s fantastiska lag svagheter. Framför allt i form av ett väldigt offensivt balanserat lag med Shannon Boxx vid sidan. För hon startar väl ändå inte i finalen?
Och kan Japan hitta in med bollar till smarta Yuki Ogimi i ytan mellan USA:s backlinje och mittfält så lär det här bli riktigt intressant.
Visst skall väl det här bli riktigt kul?
Tipset: USA är favorit till 60–40 Domare: Bibiana Steinhaus, Tyskland
Troliga startelvor: USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan. Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Aya Miyama, Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi, Nahomi Kawasumi – Shinobu Ohno och Yuki Ogimi.
I morgon smäller det. Fyra lag återstår i OS, och tre av dem kommer att åka hem med medaljer i bagaget.
Inför OS tippade jag USA–Frankrike i final. Det tipset kan mycket väl slå in. Men jag har börjat vackla på fransyskorna, och tippar nu att Japan spelar final på torsdag.
Här är mina tankar inför OS-semifinalerna.
Japans landslag, Nadeshiko
* Japan–Frankrike
Wembley Stadium, 18.00
Den här semifinalen är så nära 50–50 man kan komma.
Jag tycker fortfarande att Japan är sämre än i VM i fjol. Men laget här ändå imponerat med sitt försvarsspel. Och målvakten Miho Fukumoto, som jag tyckte såg väldigt darrig ut på Gamla Ullevi i juni, har sett väldigt stabil ut.
Bara ett insläppt mål på fyra matcher är förstås strålande.
Offensivt hänger mycket på Yuki Ogimi, som är i kanonform. Men vi väntar fortfarande på lite magi från stjärnorna Aya Miyama och Homare Sawa.
Frankrike har imponerat i korta perioder under OS. Som den första kvarten mot USA. Och de sista 30 minuterna mot Nordkorea.
Men långa stunder har fransyskorna varit rätt bleka.
Fast Frankrike har ett grymt vapen i sina hörnor och frisparkar. Vapnet är extra vasst mot korta japanskor. Det är inte lätt för dem att markera bort långa mittbacksparet Wendie Renard och Laura Georges.
Dessutom vann Frankrike mot just Japan i genrepet i utklassningsstil. Den matchen borde göra Frankrike till favoriter här.
Men något säger mig att Japan trots allt kan dra det längsta strået.
Det något är framför allt orken. Japanskorna har vilat sina nyckelspelare i en match. Det tror jag kan vara väldigt avgörande. Det här är ändå femte matchen på 13 dagar för lagen.
Och så har Japan vinnarvana från VM i fjol. De vet hur man gör för att nå en final. Frankrike däremot har dåliga vibbar av mästerskapssemifinaler.
Men som sagt, det är väldigt jämnt. För två veckor sedan hade jag utan tvekan tippat Frankrike här.
Tipset: Japan är knapp favorit till 51–49.
Troliga startelvor: Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi. Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Elise Bussaglia – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
USA:s landslag
* USA–Kanada
Old Trafford, 20.45
Här är USA förstås gigantiskt stora favoriter. Jag tror också att de vinner, men jag är inte säker på att de får en så lätt resa som många tror.
I kvartsfinalen fick Pia Sundhage:s lag jobba för att betvinga Nya Zeeland. Och Kanada liknar Nya Zeeland, fast är minst en klass bättre.
I OS-kvalet i januari körde USA fullständigt över Kanada på kanadensisk mark i Vancouver. Segersiffrorna 4–0 var i underkant.
Men sedan dess har Kanada gått framåt klart mer än USA. I lagens senaste match, den i Salt Lake City, just innan lagen åkte över till Europa för OS, föll USA:s segermål först i 85:e minuten.
Och Kanada har skakat USA förr i OS-sammanhang. I den rekordlånga kvartsfinalen i Shanghai vid OS 2008 vann USA först efter ett mål av Tasha Kai i förlängning. Matchen slutade hela fyra timmar och tio minuter efter att den startat. Orsaken var ett uppehåll för åska och skyfall.
Den här gången är inte Kai med i USA:s trupp. Nu har Sundhage en klart starkare forwardsuppställning. Abby Wambach delar ledningen i skytteligan med sina fyra mål, och är sannolikt bättre än någonsin förr.
Jämfört med i fjol är Wambach mycket snabbare och rörligare. Dessutom har pilsnabba Alex Morgan kommit in som en virvelvind i USA:s anfall.
Morgan var inte ordinarie under OS-kvalet. Nu är hon fullständigt självskriven i startelvan. Men är det något som hackat i det amerikanska laget så är det Morgans målskytte. Fram till OS gjorde hon mål på allt. De senaste matcherna har hon missat väldigt många klara chanser.
Skall Kanada ha någon chans måste nog Morgan fortsätta missa…
Skall vi leta fler svagheter i USA:s närmast kompletta lag så är det väl bakom mittbacken Rachel Buehler som Kanadas forwards skall löpa in.
Och en svaghet till: Hope Solo:s utrusningar – eller snarare brist på utrusningar. Solos svaghet som målvakt är att hon är feg, och gärna backar ner på mållinjen istället för att rusa ut och avstyra anfallen på ett tidigt stadium.
Kanada är förstås den stora överraskningen i semifinalerna. I startelvan i kvartsfinalen hade man tre spelare som spelat i division I för Dalsjöfors i år – Erin McLeod, Carmelina Moscato och skytteligaledaren Melissa Tancredi.
Och man har skrällt trots att man har jätteproblem med skador i backlinjen.
Men Kanadas främsta defensiva kraft spelar närmast framför backlinjen. Desiree Scott är nämligen fantastisk som bollvinnare – sannolikt den bästa defensiva mittfältaren i hela OS.
Och laget har även offensiv kvalitet. Christine Sinclair har tagit klivet tillbaka i planen, vilket har gjort att hon numera både agerar framspelare och måltjuv.
Och med Jonelle Filigno har Kanada också fått ett riktigt snabbt hot i djupled.
Kanada lär sälja sig dyrt, och vi kan få se en riktigt kul match. Men USA vinner till slut.
Tipset: USA är favorit till 80–20.
Troliga startelvor: USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Carli Lloyd, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan. Kanada: Erin McLeod – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.
Sverige startar kvartsfinalen mot Frankrike med exakt de elva spelare som man väntat sig. Nu hoppas jag verkligen att de alla är kapabla att göra årets bästa insats, och fixa fram en skräll.
Frankrike gör däremot en ändring mot det lag jag trodde på. Camille Abily får börja på bänken, medan Elise Bussaglia startar på centralt mittfält.
Det är en signal om att fransyskorna tänker på defensiven. För Abily är det mer offensiva alternativet. Bussaglias främsta offensiva egenskap är hennes hårda skott.
Såg innan i dag att pålästa Maja Johansson på tidningen Match listar de tre viktigaste matcherna i matchen. Läs om det här.
Jag håller med om duellerna. Det blir otroligt viktigt att se till att inte Elodie Thomis matas med rätt bollar. För då får Sara Thunebro en hopplös uppgift.
Men en minst lika viktig nyckel är det svenska försvaret vid fasta situationer. Som jag ser det är Frankrike bäst i världen på hörnor och inläggsfrisparkar. Där måste vi ha hundraprocentig bevakning, framför allt på Wendie Renard.
Det är snart dags för avspark. Det här blir riktigt spännande. Vågar man
Så här startar lagen:
Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin.
I min stora OS-guide tippade jag vilka åtta lag som skulle nå kvartsfinal i mästerskapet. Nu var det kanske inte jättesvårt, men jag är ändå lite nöjd med att jag fick maximala åtta rätt.
Där tippade jag även hur långt de olika lagen går. Mina semifinallag var USA, Frankrike, Storbritannien och Brasilien. Det tipset kan fortfarande slå in. Trots det tänker jag nu delvis revidera det inför kvartsfinalerna.
Här kommer den stora guiden till morgondagens fyra kvartsfinaler:
* Storbritannien–Kanada
City of Coventry Stadium, 20.30 (svensk tid)
Här möts två lag som har överraskat positivt hittills i OS. Både Storbritannien och Kanada är väldigt mycket bättre än vad folk runtom i Sverige tror.
Brittiskornas insats mot Brasilien var verkligen högklassig. Jag trodde ju i och för sig att de skulle gå långt i turneringen. Fast jag trodde att de skulle kämpa sig fram. Men de har verkligen spelat riktigt bra fotboll.
England har ett bra lag i grunden, och med Kim Little har man vuxit ytterligare. Båda ytterbackarna, Alex Scott och Stephanie Houghton, är hyperoffensiva. Ja, vänsterback Houghton ligger ju till och med delad tvåa i skytteligan.
Defensivt finns det inget att gnälla på hittills, trots att Ifeoma Dieke dragit av korsbandet och förstås missar resten av OS. För brittiskorna är ju faktiskt enda laget i turneringen som har tre nollor bakom sig.
Offensivt ser det också bra ut. När jag ser Storbritannien spela får jag en känsla av att de har ett extremt löpstarkt gäng. Många spelare springer kopiöst mycket. Yttermittfältaren Eniola Aluko springer dessutom riktigt snabbt.
Men det finns också passningsskickliga stöttespelare som Anita Asante och Kelly Smith.
Hos Kanada har trion Christine Sinclair, Sophie Schmidt och Melissa Tancredi imponerat mest i OS. Efter att ha sett Tancredi gång på gång leta passning när hon själv haft öppna lägen i Dalsjöfors under våren, hade jag aldrig gissat att hon skulle leda skytteligan i OS efter gruppspelet.
Men hon har varit glödhet i straffområdet hittills. De flesta kanadensiska målen har kommit på inlägg eller inspel. På den punkten har Kanada varit högklassigt. Både när det gäller kvaliteten på inläggen, och när det gäller inställningen i forwards löpningar in i straffområdet.
Kanada är ett stenhårt arbetande lag, som aldrig ger upp. Trots det tror jag på hemmaseger. Kanada har nämligen problem på mittbackssidan. Candace Chapman skadade vaden mot Japan i premiären, och har inte kunnat spela i de sista två gruppmatcherna. Även Emily Zurrer är skadad. Den senare har till och med strukits ur truppen, fast är med i Coventry som reserv.
Jag tror att Kanada fortsätter med den offensiva uppställning man hade mot Sverige. Den där man spelar med ett slags diamant på mittfältet, med Sinclair som spets. Och framför den två forwards, Tancredi och Jonelle Filigno. Den enda förändringen i startelvan jämfört med Sverigematchen tror jag blir att Karina LeBlanc kommer att vakta målet.
Tipset: Storbritannien är favorit till 65–35.
Troliga startelvor: Storbritannien:Karen Bardsley – Alex Scott, Sophie Bradley, Casey Stoney, Stephanie Houghton – Karen Carney, Jill Scott, Anita Asante, Eniola Aluko – Kim Little och Kelly Smith. Kanada: Karina LeBlanc – Rhian Wilkinson, Carmelina Moscato, Lauren Sesselmann, Marie-Eve Nault – Desiree Scott – Diana Matheson, Christine Sinclair, Sophie Schmidt – Melissa Tancredi och Jonelle Filigno.
USA
* USA–Nya Zeeland
St James’ Park, Newcastle, 15.30 (svensk tid)
USA var den givna guldfavoriten inför turneringen. Och inget har ändrats på den punkten. Trots att det var underläge med 2–0 redan efter en kvart i premiären mot ett starkt Frankrike har Pia Sundhage:s lag gått fram hur tryggt som helst. De var ikapp redan i paus, och förbi redan tidigt i andra halvlek.
USA har sådan anfallskraft, och sådan bredd i truppen, att de blir oerhört svårstoppade. Abby Wambach är bättre än på väldigt länge – kanske bättre än någonsin förr. Hon verkar väldigt vältränad och rörlig.
Bredvid sig har Wambach blixtsnabba Alex Morgan, som jag fortfarande tror kommer att vinna skytteligan till slut.
Som uppbackning har världens bästa anfallsduo bollskickliga lirare som Tobin Heath, Megan Rapinoe och Lauren Cheney. Försvarsspelet är fantastiskt. Backlinjen är högklassig, och längst bak står världens bästa målvakt, Hope Solo. Och på tre matcher hittills har man bara släppt till fem avslut mot eget mål.
På pappret skall USA köra över Nya Zeeland. Fast the Football Ferns är ett lurigt, och svårspelat lag. Och de vet att de kan stå emot USA:s stjärnor.
I januari ledde nämligen Nya Zeeland på bortaplan mot just USA fram tills en hemmadomare ordnade så att amerikanskorna kunde vända i slutminuterna.
Jag såg den matchen, och den måste ge Ferns rejält med energi och hopp. Defensivt är Ferns starka, med duktiga ytterbackarna Ria Percival och Ali Riley, och starka mittbacken Rebecca Smith. Även rutinerade målvakten Jenny Bindon har gjort ett fint intryck när jag sett henne. De höll emot Brasilien ända till slutminuterna, och gav även Storbritannien en hård match.
Att laget redan infriat sina mål, och slår ur underläge talar också för Ferns.
Allt annat talar dock för USA. Så jag tror knappast att vi får se Ferns köra sin haka igen, som de gjorde efter segern mot Kamerun i tisdags. Se den här.
Tipset: USA är trots allt favorit till 90–10.
Troliga startelvor:
USA: Hope Solo – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Buehler, Kelley O’Hara – Tobin Heath, Lauren Cheney, Shannon Boxx, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Alex Morgan.
Nya Zeeland: Jenny Bindon – Ria Percival, Rebecca Smith, Abby Erceg, Ali Riley – Hannah Wilkinson, Hayley Moorwood, Katie Hoyle, Betsy Hasset – Amber Hearn och Sarah Gregorius.
Sverige
* Sverige–Frankrike
Hampden Park, Glasgow, Skottland 13.00 (svensk tid)
Sverige är obesegrat, och har vunnit sin grupp. Frankrike åkte på en stjärnsmäll i premiären, och blev grupptvåa. Sverige vann, trots att man spelade en man kort under långt tid, när de här lagen möttes i bronsmatchen vid VM i fjol.
Trots det är Frankrike klara favoriter i den här kvartsfinalen.
Sverige först. Vårt lag är väldigt svårslaget, och har trots allt en bra stabilitet. På de nio senaste mästerskapsmatcherna har det blivit sex segrar, två kryss – och bara en förlust.
Vi är obesegrade i OS, och vår stjärna Lotta Schelin verkar vara på gång. Det borde vara med positiva vibbar man går in i slutspelet. Men med sig har laget också flera stora frågetecken.
Det gäller dels skadesituationen, där båda de centrala mittfältarna Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist dras med lite problem.
Det allra största frågetecknet gäller dock orken. Sveriges första halvlekar i turneringen har genomgående varit väldigt bra. Där har vi hållit högsta världsklass. Men efter paus har det sett väldigt mycket sämre ut, och det i varje match.
I sin blogg Nilssons nyanser på Expressens hemsida skrev Anders Nilsson för 1,5 månader sedan att det finns uppgifter från fjolårets VM på att spelarna i Japan och USA sprang 8–10 procent längre per match än de svenska. Här är en länk till det inlägget.
Jag hoppas inte det stämmer, för det skulle vara ett extremt underbetyg till träningsnivån i vårt svenska landslag. För tio procent är ju en gigantisk skillnad.
Man räknar med att fotbollsspelare springer 9,5–11,5 kilometer per match, lite beroende på roll i laget. Det innebär ju i så fall att de svenska spelarna springer 800–1150 meter kortare per man än Japans och USA:s.
Frankrikes lag känns närmast komplett. De bygger kring världens bästa klubblag, Lyon – och är mycket väl samspelta. Backlinje och målvakt är exempelvis rakt igenom Lyonspelare.
Offensivt kan man hota på många sätt. Man kan bygga långa anfall genom passningsskicklighet. Man har god skottstyrka från distans från Gaetane Thiney, Camille Abily och Elise Bussaglia – om hon spelar. Man har extrem snabbhet i Elodie Thomis. Man är bäst i världen på fasta situationer. Dels slår Abily, Sonia Bompastor och Louisa Necib fantastiska frisparkar och hörnor. Dels är mittbacksparet Laura Georges och Wendie Renard grymt starka i luftrummet.
Har inte Frankrike några svagheter då?
Jo, mittbackarna är lite långsamma. Och deras klubbkompis i Lyon, Lotta Schelin, vet förstås exakt hur hon skall göra för att ta sig förbi dem. Å andra sidan vet de exakt hur man stoppar Schelin också…
En annan svaghet i det franska laget, som det ofta pratas om är att de inte har någon toppforward av allra högsta världsklass. Men Marie-Laure Delie verkar vara i toppform, och har skött forwardsjobbet utmärkt hittills i OS. Så den svagheten känns inte så svag för tillfället…
Jag ser Frankrike som ett snäpp bättre än Japan. Vi är inte på något sätt chanslösa. Men samtliga svenska spelare måste spela på toppen av sin förmåga om det skall bli semifinal. Det gäller inte minst backarna, och kanske framför allt Hedvig Lindahl i målet.
Tipset: Frankrike favorit till 70–30
Troliga startelvor: Sverige: Hedvig Lindahl – Annica Svensson, Emma Berglund, Linda Sembrant, Sara Thunebro – Lisa Dahlkvist, Nilla Fischer – Sofia Jakobsson, Caroline Seger, Marie Hammarström – Lotta Schelin. Frankrike: Sarah Bouhaddi – Corine Franco, Laura Georges, Wendie Renard, Sonia Bompastor – Sandrine Soubeyrand, Camille Abily – Elodie Thomis, Louisa Necib, Gaetane Thiney – Marie-Laure Delie.
I den här kvartsfinalen möts två lag som känns svagare än i fjol. Inför OS tippade jag att Brasilien skulle nå semifinal, medan Japan skulle missa. Nu tänker jag ändra det tipset.
För visst, Japan är lite sämre än i fjolårets VM. Framför allt offensivt.
Defensiven är det svårt att gnälla på. Japanskorna har ju faktiskt bara släppt in ett mål i OS, och motståndarna har bara lyckats få till tio skott mot Miho Fukumoto i Japans mål.
Men som sagt. Offensivt har Japan varit trubbigt. Mot Sverige skapade man massor av chanser, men avsluten var svaga. Yuki Ogimi är i god form, men har ändå inte gjort något mål ännu i spelen.
Den stora skillnaden för Japan jämfört med i fjol är att då var Homare Sawa i sitt livs form. Hon kom rätt till nästan varenda boll kring motståndarnas mål. I OS har Sawa varit blek. Kanske har vårens nackskada minskat hennes mod i straffområdet.
Men trots Sawas tveksamma form håller jag Japan som favoriter mot Brasilien. För Brasiiens form är ännu mer tveksam.
Visst ser man att många spelare har fina offensiva kvaliteter. Marta, Cristiane, Francielle och Thais Guedes har alla kapacitet att kunna avgöra matcher. Men för att kunna anfalla måste man vinna bollen. Och på den punkten har Brasilien visat sanslös oförmåga.
Lagspelet är stundtals obefintligt. Men vann tursamt mot Nya Zeeland med 1–0. Och mot Storbritannien på Wembley fick man knappt låna bollen.
Där visade det sig hur otroligt oorganiserat försvarsspelet är. Backlinjens positionsspel var obefintligt. Det kändes som rena kaoset.
Som jag ser det måste Brasilien ta ledningen för att kunna vinna. De får förlita sig till att någon av deras vassa anfallsstjärnor gör en individuell prestation som ger laget energi. Och att de sedan kan backa hem, krympa ytorna och kontra på japanskorna.
Men så tror jag inte att det blir. Jag tror att smarta japanskor kommer att löpa bort Brasiliens backar, och riva upp stora sår i sydamerikanskornas defensiv. Och trots de tidigare problemen i offensiven kommer Japan att göra ett par mål.
Tipset: Japan är favorit till 60–40.
Troliga startelvor: Japan: Miho Fukumoto – Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai, Aya Sameshima – Homare Sawa, Mizuho Sakaguchi – Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Shinobu Ohno – Yuki Ogimi. Brasilien: Andreia – Erika, Aline Pellegrino, Renata Costa – Francielle, Ester, Formiga, Maurine – Thais Guedes, Cristiane och Marta.
En blogg om internationell damfotboll 