I dag var det en andra draft i den nya, amerikanska ligan, NWSL. Då fick bland annat fjolårets Hammarbyspelaren Megan Mischler en ny klubbadress i Washington Spirit.
Ingrid Wells
Redan innan draften stod det klart att fjolårets Göteborgsspelare Ingrid Wells hade knutits upp av just Washington. Wells motsvarade inte högt uppskruvade förväntningar i damallsvenskan. Men på slutet av säsongen tyckte jag att hon började ta sig, och i cupfinalen visade hon hög klass.
Mer Washington. För i kvällens draft, där samtliga okontrakterade spelare var valbara, fick just nämnd klubb välja först. Deras val förstaföll på Stephanie Ochs. Klubben lade även beslag på OS-hjältinnan från 2008, Tasha Kai. Totalt gick draften över sex omgångar. Här är alla val.
Bland namnen märks alltså Sverigebekantingar som Mischler – och Val Henderson. Jag har noterat att Hammarbysupportrar önskat att få tillbaka Mischler till Stockholm, men amerikanskan lär spela i en klart bättre serie än elitettan i sommar. Målvakt Henderson, som var i Örebro under 2011, knöts nu upp av Western New York Flash.
* I Sverige är Malmös värvning av Kathleen Radtke nu officiell. I den här artikeln kan man läsa att hon tydligen vill tilltalas Paula. Udda.
* Mer Tyskland. Här är målet som utnämnts till 2012 års snyggaste landslagsmål i landet. Det handlar om Dzsenifer Marozsan:s vänsterkanon mot USA.
* Tillbaka till Malmö. De slog Kristianstad med 4–0 i en träningsmatch i går. Mest intressant var kanske att Josefine Öqvist debuterade för KDFF. Malmös mål gjordes av Katrine Veje, Anja Mittag, Elin Rubensson och Sara Björk Gunnarsdottir.
Samtidigt i Göteborg var det derby. Det vann GFC med 2–0 mot Jitex. Anita Asante och Jessica Landström hette målskyttarna. Noterbart var att Jitex inte fick ihop full trupp, utan tvingades låna in Maja Johansson från Kungsbacka i ettan. Fast Jitex har nog fler spelare på ingång. Exempelvis verkar Rebecca Johnson vara på gång. Hon har i alla fall tackat nej till Sunnanå.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
Många namn bollas i luften nu under silly season. Ett jag saknat är Josefine Öqvist.
Hur är det med henne? Kommer hon att spela nästa år? Och i så fall var?
Öqvist borde vara ett intressant namn på marknaden. För som jag förstått det har hennes kontrakt med Tyresö gått ut.
Men sedan den här artikeln i Sydsvenskan har jag inte sett hennes namn nämnas. Hon sa ju till damfotboll.com några veckor tidigare att hon tänker spela, om kroppen tillåter.
Jag såg uppgifter om att Tyresö uppvaktar Christen Press. Stämmer det så måste det väl innebära att mästarinnorna räknar bort Öqvist.
En annan uppgift som förekommit på flera ställen är att Malmö jagar Caroline Seger. Det kan jag verkligen inte förstå. Malmö har ju redan skaffat sig en offensiv av högsta världsklass. Det är ju defensiva spelare de behöver ett par till för att på allvar kunna vara med och slåss om Champions League-titeln till våren. Och för att återigen ta kampen med Tyresö om SM-guldet.
Faktum är ju att Malmö tappade kvalitet i fjol när Seger anslöt från USA. Jag tror att Malmös lag skulle må bäst av att ha mer arbetsvilliga centrala mittfältare som Sara Björk Gunnarsdottir, Lisa Ek och Katrin Schmidt (blir hon kvar?).
Manon Melis är tillbaka i Malmö. Och hon säger sig få ett lönepåslag i den klubb som verkade bankrutt så sent som härom dagen.
Det är så många turer i LdB FC Malmö att man lätt hade kunnat göra en tv-såpa av allt.
Formerna för sammanslagningen med, och namnbytet till, FC Rosengård verkar ännu så länge högst lösa i kanterna. Det enda som känns säkert är att man måste ha fått in en hel hög med pengar. För annars hade man ju knappast kunnat värva Melis, och dessutom betala henne en hög lön. Huvuddelen av pengarna kommer tydligen från Dan Olofsson.
Men utöver att det här verkar lösa ekonomin på kort sikt verkar man bara vara i början av sammanslagningsprocessen. För det väcktes tveklöst fler frågor än vad det gavs svar på dagens presskonferens.
Nej, jag var inte där. Men det känns nästan så, för Sydsvenskans Max Wiman stod för en högklassig rapportering därifrån. Läs den här.
Det kan faktiskt dröja flera år innan FC Rosengård spelar i damallsvenskan. För om Malmö skräller och går till semifinal i Champions League måste den formella sammanslagningen dröja minst till våren 2014.
Man får nämligen inte slå ihop klubbar i en pågående tävling. Och då Champions League och damallsvenskan går in i varandra kan det dröja innan sammanslagningen formellt av. Fast det mest troliga är ju fortfarande att Malmö åker ut mot Lyon i mars, och att det trots allt blir FC Rosengård som spelar i nästa års damallsvenska.
Förutom alla konstiga turer kring Malmös ekonomiska situation måste man ju slutligen konstatera att nya FC Rosengård nu har en offensiv av yttersta världsklass.
Till våren har man Anja Mittag, Ramona Bachmann, Melis, Therese Sjögran och Elin Rubensson.
Jag brukar ju tycka att det är bra för våra unga talanger att tvingas mäta sig med de internationella storstjärnorna. Men det här är ingen kanonsituation för Rubensson. Hon skulle kanske må bäst av en utlåning?
Samma sak gäller för Sofia Anker-Kofoed som riskerar att hamna väldigt långt från startelvan.
Sara Björk Gunnarsdottir
Jag är inte helt uppdaterad på kontraktssituationen, men utöver nämnda spelare finns väl Katrine Veje, Lisa Ek, Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt med i konkurrensen om sex platser på mittfält och i anfall i Malmö?
På tisdag lottas kvartsfinalerna i Champions League. Här är ändå en kategorisering av tänkbart motstånd utifrån våra svenska lags synvinkel:
1) Omöjligt motstånd
Mindre än 10 procents segerchans:
* Olympique Lyonnais
Världens bästa klubblag har inte förlorat under ordinarie tid på 97 raka tävlingsmatcher. Senaste förlusten kom mot italienska Torres Calcio den 17 mars 2010. Lotta Schelin:s lag är grymt samspelt, har enormt bred trupp, och är sannolikt bättre än Frankrikes landslag. Här snackar vi mardrömslott för våra svenska lag.
För har man en fantastisk dag går det att skaka Lyon i en match. Men att göra det i två, det känns inte som att Malmö eller Göteborg förmår det.
2) Svårt motstånd
10–49 procents segerchans:
* VfL Wolfsburg
Wolfsburg är Tysklands bästa lag för tillfället. Man har imponerat stort under säsongsupptakten, och leder Frauen-Bundesliga.
Laget är helt utan förlust sedan den 18 mars, då de föll borta mot vårens blivande tyska mästarinnor, Potsdam.
Sedan dess har Wolfsburg stärkt upp sitt lag rejält, bland annat med just Potsdams nyckelspelare Viola Odebrecht. Wolfsburg är absolut en tänkbar finalist i Champions League.
För tillfället känns laget sanslöst starkt och spetsigt. Man har tidernas främsta målskytt alla kategorier i Europaspelet Conny Pohlers. Hon är uppbackad av Zsanett Jakabfi, Odebrecht, Nadine Kessler, Alexandra Popp, Anna Blässe och Verena Faisst med fler – alla riktiga klasspelare.
* Arsenal
Har aldrig missat en kvartsfinal i Champions League. Man gick igenom WSL obesegrat, och står totalt på 18 raka matcher utan förlust. Vann båda mötena mot Potsdam i åttondelsfinalen. Låt vara att tyskorna hade ett skadedrabbat lag, men Arsenal imponerade.
Spelet är inte speciellt brittiskt, utan man har snabba yttrar i Rachel Yankey och Gemma Davison samt tekniska, och spelskickliga spelare centralt i Kim Little, Jordan Nobbs och Kelly Smith. Ett både sevärt och slagkraftigt lag.
Här får man dock slänga in en brasklapp eftersom Arsenal i likhet med de svenska lagen har sin säsong under kalenderåret kan det bli lite omkastningar i truppen under vintern.
* LdB FC Malmö (för Göteborg)
Här noteras samma brasklapp som för Arsenal. Det finns risk för ändringar i truppen. Inte minst med tanke på klubbens prekära ekonomiska situation.
Annars är Malmö av höstens kvalitet favoriter i ett dubbelmöte mot Göteborg.
Höjdpunkter från Malmös seger i Verona i åttondelsfinalen finns på det här klippet. Där kan man se de båda nickmålen från Sara Björk Gunnarsdottir och Emma Wilhelmsson. Den senare gjorde för övrigt sin sista match för Malmö i Italien. Wilhelmsson har skrivit på för Jitex inför kommande säsong.
3) Bra lottning
50–75 procents segerchans
* Göteborg FC (för Malmö)
Ser ut att få behålla de flesta av årets nyckelspelare, och har redan förstärkt med Marie Hammarström och norska Cathrine Dyngvold. Det ser alltså positivt ut för Göteborg – förutsatt att man får ha kvar snabba skyttedrottningen Christen Press. Härom dagen bedömde tränare Torbjörn Nilsson chansen som 60-procentig att Press skulle bli kvar. Men det var innan den nya ligan i USA presenterades. Hur påverkar det Press val?
Kommer ni förresten ihåg hur det såg ut när Göteborg tog sig till kvartsfinal? Om inte så finns ett klipp här.
* Rossiyanka
Det ryska svensklaget – Sofia Jakobsson och Linnea Liljegärd – känns inte riktigt lika starkt i år som i fjol. De vann bara med totalt 3–2 i åttondelsfinalen mot Sparta Prag och med 5–3 mot holländska Ado Den Haag i sextondelsfinal.
Efter söndagens bortaseger mot Ryazan är det dock serieledning. Och har man byggt mycket nytt, vilket gör att läget kan ha vuxit ett par klasser när det är dags för kvartsfinalspel i mars.
Man har många skickliga offensiva spelare. Kanske för många. För det är tufft om forwardsplatserna med spelare som Jakobsson, Liljegärd, Fabiana, Pumi Nyandeni, Desire Oparanozie och Natalia Shlyapina.
* FCF Juvisy
Fjolårets franska ligatvåa har inte alls hittat tillbaka till vårens storform. Då var de ett seriöst hot mot Lyon om ligatiteln i Frankrike. I höst har Juvisy haft riktigt svårt att göra mål. Det blev ju exempelvis bara 0–0 borta mot Stabaek i första åttondelsfinalen. Fast även om fransyskorna gjorde ett regelrätt mål i den matchen så missade man också mängder av öppna lägen.
I hemmareturen vann man i och för sig med 2–1, men som kan ses på det länkade klippet var det norskorna som tog ledningen genom Kristy Moore – snyggt framspelad av supertalangen Caroline Graham Hansen. Belgiska Janice Cayman kvitterade, och mitt i den andra halvleken avgjorde veteranen Sandrine Soubeyrand.
Juvisy har alltså måltorka. Det trots att man normalt har högklassiga poängspelare i de franska landslagsmittfältarna Gaetane Thiney och Camille Catala.
Även här kan förstås formläget se annorlunda ut i mars. Men som det ser ut nu är Juvisy en riktigt bra lottning för båda våra representanter.
4) Drömlottning
Mer än 75 procents segerchans
* Torres Calcio
De italienska mästarinnorna har stor erfarenhet av Champions Leaguespel, och var i kvartsfinal mot Lyon säsongen 2009/10. Tre år senare är man där igen. Affischnamnet är förstås den italienska måldrottningen Patrizia Panico.
Men även om Torres inte är något dåligt lag, så är laget från Sardinien den självklara drömlotten i kvartsfinalen. För Torres kommer att slå ur underläge, vilket motstånd de än får.
Ramona Bachmann har gjort många avgörande insatser för LdB FC Malmö i jakten på det tredje raka SM-guldet. Fast i dag var det Bachmann som bjöd in Tyresö i guldmatchen. För efter 1–1 i Umeå måste plötsligt Malmö ha poäng på lördag.
Det var tidigt klart att Malmö hade rejäl guldfrossa. Huvuddelen av spelarna verkade må dåligt av att ha bollen.
Inte minst darrade backarna i uppspelsfasen.Det gick inte att se att det var tre nuvarande landslagsspelare och en blivande i den fyrbackslinjen.
Och det var ganska talande att det var landslagsbacken Lina Nilsson som oattackerad bjöd på den indianare som öppnade för Umeås ledningsmål. Jenny Hjolman sköt, och tvingade en storspelande Thora Helgadottir till en kanonräddning. På den följande hörnan tryckte Emmelie Konradsson in 1–0.
Och precis efteråt gav sedan Ramona Bachmann bort guldet. Hon visade både desperation och dumhet när hon tog med sig bollen med handen, och helt korrekt fick sin andra varning för hands.
Resten av matchen kämpade tio Malmöspelare mot elva motståndare – och mot sin egen guldfrossa. Amanda Ilestedt, Katrin Schmidt och framför allt Sara Björk Gunnarsdottir var en trio i Malmö som visade vinnarvilja. De lät sig inte nedslås, utan sprang kopiöst för att vända matchen. De sistnämnda fick också kanonlägen. Men där var kylan inte på samma nivå som viljan.
Sett till målchanser borde Malmö ha vunnit med ett eller ett par mål, 3–2 eller 4–2. Bland annat hade man ju två stolpträffar. Men det var bara Elin Rubensson som lyckades överlista en storspelande Caroline Jönsson. Hade jag varit Tyresöspelare hade jag nog skickat ett fång rosor till den före detta landslagsmålvakten.
För nu blir det en guldmatch på lördag.
En guldmatch som förstås är ekonomiskt bra för Malmö. Jag var inne på det i det här inlägget. Fast det är det enda sättet som dagens resultat var bra för de regerande svenska mästarinnorna.
För skrev jag 70–30 i Tyresöfavör i det förra inlägget, så närmar det sig nog 80–20 efter den andra halvleken i dag.
Det enda som talar till Malmös fördel är att man har hemmaplan, och att Tyresö har haft förtvivlat svårt att vinna avgörande matcher. Det kan blir två lag med guldfrossa på Malmö IP på lördag…
Jag har sett att Fotbolls-Sverige utanför Malmöområdet jublar över att det blir en avgörande final. Och visst är det kul på många sätt.
Men det megafokus som damfotbollen kunde få på lördag lär det inte bli. För tyvärr ligger guldmatchen på helt fel dag.
Alltså dagen före herrallsvenskans sista omgång. För som det ser ut i herrarnas guldstrid kommer troligen matchen Malmö–Tyresö drunkna i mediabevakningen av den herrallsvenska guldstriden. Tyvärr.
De sista orden sparar jag till Lina Hurtig. 17 år, och med ett spelsinne som få andra i svensk fotboll. Hon måste vara med i nästa års EM-trupp.
Det har diskuterats rejält på twitter idag. Den första debatten handlade om hur Pia Sundhage bör ställa upp sin startelva. Den andra om nomineringarna till Fotbollsgalan, och vem som bör få Diamantbollen i år.
När det gäller landslaget har ju Sundhage deklarerat att hon tänker spela 4-4-2 från början. Den första frågan där blir ju vem av Caroline Seger, Nilla Fischer och Lisa Dahlkvist som får stiga åt sidan. Den andra vem som skall spela bredvid Lotta Schelin på topp.
Mina svar på de frågorna tänkte jag spara till i morgon. Men Radiosportens fotbollsexpert Richard Henriksson har redan redovisat sina tankar. Hör dem här.
I det här inlägget tänkte jag rikta in mig på fotbollsgalan och diamantbollen. Galan först.
Juryn till Ballon d’Or är instruerad att ta mycket stor hänsyn till hur spelarna agerat i de stora turneringarnas avgörande matcher. Översatt till fotbollsgalan bör alltså priserna och nomineringarna gå till spelare som gjort avgörande insatser i OS, damallsvenskan eller finalen av svenska cupen.
I varje fall bygger jag på det tankesättet när jag avger mina synpunkter kategori för kategori:
Årets målvakt Gudbjörg Gunnarsdottir, Djurgården
Kristin Hammarström, Göteborg Thora Helgadottir, Malmö
Hedvig Lindahl, Kristianstad
* Här förstår jag inte Lindahls nominering. Hon har inte presterat tillräckligt i år. Jag såg att Sofia Lundgren skrev ”Fotbollsgalan????” på sin twitter. Jag håller med om frågetecknen, men tycker i och för sig inte att Lundgren borde ha varit nominerad heller. Lindahl borde ha ersatts av Carola Söberg eller kanske Susanne Nilsson.
Min vinnare? Jo, det är Thora Helgadottir, som lett Malmö mot guldet. Hon vinner knappt före Göteborgs cuphjältinna, Kristin Hammarström.
Line Röddik Hansen
Årets back Emma Berglund, Umeå Line Röddik Hansen, Tyresö
Linda Sembrant, Tyresö
Sara Thunebro, Frankfurt
* Det här är en svår kategori. Jag hade nog tyckt att Vittsjös Ifeoma Dieke hade förtjänat en plats på listan. Och jag tycker att Meghan Klingenberg är Tyresös bästa ytterback. Men då amerikanskan sannolikt anses ha spelat för kort tid i damallsvenskan, och ingen av de nominerade kandidaterna vunnit några titlar i år, så går mitt pris till Danmark.
Veronica ”Vero” Boquete
Årets mittfältare Anita Asante, Göteborg Veronica Boquete, Tyresö
Caroline Seger, Tyresö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Här tycker jag att Sara Björk Gunnarsdottir borde tagit plats bland kandidaterna, på överskattade Caroline Segers bekostnad. Seger var alldeles för dålig i OS för att få vara med.
Vinnare? Ja, det är verkligen inte lätt. För Marta, Vero och Asante är alla tre favoritspelare på olika plan. Trots att Marta har gjort 27 poäng väljer jag Vero, mest för att hon har damallsvenskans skönaste bollbehandling.
Anja Mittag
Årets Forward Ramona Bachmann, Malmö Anja Mittag, Malmö
Christen Press, Göteborg
Lotta Schelin, Lyon
* Här tycker jag att juryn har nominerat rätt kandidater. När det gäller vinnare så faller Schelin bort först. Hon har inte presterat i de stora matcherna i år. Övriga tre kandidater är värdiga vinnare. Press fixade cupguldet till Göteborg, och har burit sitt lag offensivt sett. Hon var dessutom reserv i OS-guldtruppen. Mittag och Bachmann har fört Malmö mot ett troligt SM-guld. Mittag får dock min röst för sin makalösa vårsäsong.
Årets damallsvenska spelare Ramona Bachmann, Malmö
Veronica Boquete, Tyresö Anja Mittag, Malmö
Marta Vieira da Silva, Tyresö
* Även här är rätt kvartett nominerad. Då jag valt Mittag och Vero som vinnare i de två senaste kategorierna bör förstås det här också stå mellan dem. Nu utgår jag ifrån att Malmö tar SM-guldet, något man kanske borde vara försiktig med efter att ha sett tisdagens mirakel på Berlins Olympiastadion. Men min röst hamnar därför hos Mittag.
Elin Rubensson
Årets genombrott Amanda Ilestedt, Malmö
Lina Hurtig, Umeå
Jennie Nordin, AIK Elin Rubensson, Malmö
* Här tycker jag nog att Susanne Nilsson borde varit nominerad på klubbkamrat Nordins bekostnad. Men efter landslagsuttagningen kan ju inte priset hamna hos någon annan än Rubensson.
Thomas Mårtensson
Årets Tränare Elisabet Gunnarsdottir, Kristianstad
Peter Moberg, Malmö Thomas Mårtensson och Ulf Palmquist, Vittsjö
Torbjörn Nilsson, Göteborg
* Kan utlandsproffs vara med i spelarkategorierna borde väl utlandsbaserade tränare kunna vara med här? Således känns det självklart att Pia Sundhage skulle ha varit nominerad – och dessutom ta hem priset. Att hon inte är med känns som en smärre skandal. I hennes frånvaro står vinsten mellan Malmö och Vittsjö. Moberg hade varit en högst värdig vinnare. Men det Vittsjöduon har gjort av ett sanslöst nederlagsdrabbat lag är en bragd. Så visst borde väl Mårtensson/Palmquist gå hem med priset?
Lotta Schelin
* Så till diamantbollen. I fjol var det självklart att Lotta Schelin skulle få priset som går till årets bästa svenska spelare.
I år är det inte alls lika självklart, även om Schelin förstås återigen är en av de heta kandidaterna.
För hon vann Champion League, franska ligan och franska cupen med Lyon. Och hon avgjorde cupfinalen. Men i OS var hon blek – ja, till och med en besvikelse.
Inom herrfotbollen hade det sannolikt räckt för att vinna guldbollen. Men inom damfotbollen är det landslagen som gäller – inte klubblagen. Se bara på USA och Kanada, där spelarna inte ens tillhör några klubblag.
Idrott handlar om att vara bäst när det gäller. Och i år var det OS som gällde inom damfotbollen.
För mig känns det därför konstigt att någon som underpresterat i OS skulle få diamantbollen. Jag kommer inte protestera högljutt om hon vinner. Men trots att jag anser att Schelin är Sveriges bästa spelare tycker jag inte att hon bör få priset i år.
Vilka presterade då i OS?
Högst betyg på min lista fick Sara Thunebro, närmast följd av Nilla Fischer, Marie Hammarström, Emma Berglund och Linda Sembrant.
Thunebro spelade i och för sig Champions Leaguefinal i våras. Men annars har hennes år i Frankfurt mest innehållit bänknötande. Bästa svenska i OS kan därför inte heller vinna diamantbollen.
Kvar är alltså Fischer, Hammarström, Berglund och Sembrant. Av dem röstar jag på Fischer. Lagkaptenen försökte verkligen bära det svenska laget i London. Från sin defensiva mittfältsroll gjorde hon lika många mål som Schelin. Dessutom visade hon vinnarvilja, när vi jagade kvittering i kvartsfinalen mot Frankrike.
Nilla Fischer
Säsongen i Linköping har däremot inte blivit som Fischer tänkt sig. Men utan att ha sett henne sedan hon växte inte i rollen som mittback så verkar det som att hon stabiliserat upp LFC:s backlinje. Alltså känns hon som enda rimliga vinnaren.
Tipsen kvarstår, även om procentsatserna på de två första matcherna känns något i överkant vid en närmare granskning. Just en sådan kommer här:
* Island–Ukraina
Match 1: i morgon 15.00 i Sevastopol
Match 2: torsdag 20.30 i Reykjavik
Här möts två lag som båda var med i EM-slutspelet i Finland 2009. Island borde ha det starkare laget. Men det är värt att minnas att Island stod på sin topp förra året. Då var laget urstarkt i Algarve, och man inledde EM-kvalet med imponerande slagstyrka. Bland annat besegrades Norge med 3–1. Island har varit blekare i år.
Ukraina har däremot visat form i slutet av EM-kvalet med bortasegrar mot Vitryssland (5–0) och Finland (1–0).
Thora Helgadottir
Men det är trots allt Island som bär favorittrycket. Det här är ett lag som vi svenskar har mycket bra koll på. I princip spelar ju alla nyckelspelare i damallsvenskan. Vi vet således att man har en högklassig målvakt i Malmös Thora Helgadottir, en utmärkt försvarsgeneral i Kristianstads Sif Atladottir, en fantastisk speluppläggare i Malmös Sara Björk Gunnarsdottir och en måltjuv i Kristianstads Margret Lara Vidarsdottir.
Sara Björk Gunnarsdottir
Nämnda spelare är Islands ryggrad, och de verkar alla vara i god form. Det bör räcka långt mot ett något svåranalyserat Ukraina.
För Europas största gulblåa land är lite av ett oskrivet kort för mig. Då menar jag att jag i princip inte kan beskriva spelstilen på en enda av lagets spelare. Däremot minns jag ju att Ukraina var ju med i EM-slutspelet i Finland för fyra år sedan.
Och att de då var lite att ett skrällag. Visst, de åkte ut i gruppspelet, men de blev aldrig den slagpåse som många förväntat. Man slog hemmanationen Finland med 1–0, och mot Danmark föll det danska segermålet först i 87:e minuten.
Och spelmässigt så förde man de flesta matcherna. Passningsspelet var utmärkt. Däremot var den offensiva spetsen mindre bra. Så verkar det ha sett ut i gruppspelet nu också. Daryna Apanaschenko – Zvezda Perm pålitliga målskytt – är den enda som producerat i större mängd. Hon har gjort sju av Ukrainas 18 kvalmål hittills.
Hon är också en av många spelare från den ukrainska truppen som även var med 2009. Några andra är målvakten Iryna Zvarych, backen Olena Khodyreva, samt mittfältarna Tetyana Chorna, Vira Dyatel och Lyudmyla Pekur.
* Spanien–Skottland Match 1: i morgon 15.00 i Glasgow
Match 2: onsdag 18.00 i Madrid
Det kan blir så att elva av de tolv lagen som spelade EM-slutspelet i Finland också är med i Sverige fyra år senare. De nio klara lagen var samtliga med senast. Men från det här playoffmötet kommer vi att få en nykomling. För varken Spanien eller Skottland var med senast.
Jag håller Spanien som klara favoriter. De tog sig till playoff via den tuffaste kvalgruppen – den som bland annat innehöll Tyskland och Schweiz.
Det spanska laget innehåller en rejäl svenskbekanting – Tyresös passningsgeni Veronica Boquete.
Vero är lagets storstjärna. Men även Adriana Martin Santamaria är välkänd för er som har koll på den internationella damfotbollen. Adriana har i år spelat i engelska WSL för Chelsea, men har även en säsong i amerikanska WPS (Sky Blue FC) bakom sig.
Tyvärr har en annan av Spaniens affischnamn, Laura del Rio, slutat i landslaget efter en skism med förbundskaptenen. Synd, för del Rio är en skicklig spelare – som nu håller till i Luton i engelska WSL. Hon har som bekant tidigare spelat för FFC Frankfurt och i ett par amerikanska klubbar. Jag minns henne dock mest för att det var hon som missade den avgörande straffen i den sista WPS-finalen i fjol…
Jag såg det spanska laget sno poäng av Tyskland förra hösten. Då imponerade man stort. Kan spanjorskorna hitta det spelet lär inte Skottland ha en chans. Då kan det bli stora siffror. Men jag har respekt för den eld som brinner i skotska idrottshjärtan.
Och för skotskorna är det här playoffspelet fotbollshistoria. Landets damlandslag får nämligen för första gången spela en hemmalandskamp på nationalarenan Hampden Park. Tyvärr är laget lite brandskattat då Vittsjöbacken Ifeoma Dieke ju drog av korsbandet i OS i somras.
Jag har svårt att tro att skotskt kämpande skall räcka mot spansk elegans. Skottlands lag känns lite för ojämnt. Men de har ett par skickliga profiler i Arsenalduon Kim Little och Jennifer Beattie. Little blev lite av en favoritspelare i OS. Det finns inte många landslag där inte hon hade platsat.
En annan, ny skotsk favoritspelare är Turbine Potsdams nya yttermittfältare Lisa Evans. Hennes fart, och förmåga att komma till fina inlägg, har imponerat stort på mig i upptakten av Frauen-Bundesliga. Evans är ytterligare en skotsk klasspelare.
* Ryssland–Österrike Match 1: söndag 18.30 i St Pölten.
Match 2: torsdag 16.30 i Rostov.
Den sista matchen känns på många sätt jämnast. Utöver Ukraina är det här också de två lag som jag känner att jag har sämst koll på.
Ryssland spelade EM-slutspel 2009, men blev där poänglöst. Bland annat vann Sverige mot ryskorna i lagens respektive premiärmatch med 3–0. I det pågående kvalet föll man i båda mötena med Italien med 2–0. I övrigt tog man 22 av 24 poäng, vilket förstås är en bra prestation.
Samtliga spelare i den ryska truppen håller till i egna ligan, vilket borde vara en svaghet. De spelare som märkts mest i målprotokollet är Rossiyankas Natalia Shlyapina (6 mål) och Zorkijs Elena Morozova (5).
Jag såg Rossiyankas Champions Leaguekvartsfinaler mot Potsdam i våras. Där visade den ryska landslagsmålvakten Elvira Todua sällsynt fumlighet. Jag ser ryskorna som favoriter mot Österrike, men det förutsätter att inte Todua är lika darrig som mot Potsdam.
Österrike överraskade och tog playoffplatsen i sin grupp på Tjeckiens bekostnad. Österrikiskorna avslutade lysande, med sex raka segrar. 3–1-segern hemma mot Danmark var höjdpunkten.
Sviten borde göra att Österrike kommer in i playoffspelet med gott självförtroende.
För även om jag ser Ryssland som favoriter, mest eftersom de har klart större mästerskapsvana, så är Österrike en farlig utmanare. I laget finns tre spelare från Bayern München, alltså spelare med vana att skrälla i avgörande matcher.
Trion Carina Wenninger, Laura Feiersinger och Viktoria Schnaderbeck spelade samtliga 90 minuter när München skrällvann tyska cupfinalen mot Frankfurt i våras. Trion fanns också med i startelvan när München kopierade finalvinsten genom att slå ut Frankfurt ur cupen härom veckan.
Det är också Münchentrion, samt Neulengbach:s skyttedrottning Nina Burger som bär Österrikes lag. Jag håller inte för omöjligt att det kan bära hela vägen till EM-slutspel.
* Utöver EM-playoffet spelas det en del landskamper under de kommande dagarna. Utöver Sverige–Schweiz (tisdag) är förstås dubbelmötet mellan USA och Tyskland klart mest intressant. De möts dels natten mot söndag (00.30), dels natten mot onsdag (02.30).
I övrigt på landslagsnivå spelar Frankrike mot England i morgon, och mot Holland på onsdag.
* När det gäller ligaspel pågår av förklarliga skäl inte så många ligor. Det spelas fem matcher i Italien i morgon – Bardolino Verona vilar dock.
* På söndag kan Inac Kobe Leonessa säkra sitt ligaguld i Japan. Vid hemmaseger mot Albirex Niigata samtidigt som NTV Beleza tappar poäng mot trean Okayama Yunogo Belle – då är guldet klart.
Vinnaren i Nadeshiko League får för övrigt en plats i det nya, inofficiella klubblags-VM som startas i vinter. Europas Champions League-mästarinnor Lyon har en plats. Australiska W-leaguevinnarna Canberra United en annan.
De två sista VM-platserna går till Japan. Dels till ligasegrarna – med största sannolikhet Inac Kobe Leonessa, dels till cupsegrarinnorna Beleza.
Klubblags-VM spelas i japanska Saitama 22–25 november. Läs mer här.
* Apropå australiska W-league så återstartar den i natt svensk tid med matchen Canberra United–Brisbane Roar.
Mästarinnorna Canberra har förstärkt sitt lag med tyska Ariane Hingst, och blir förstås farliga även i år. Alla ligans spelare, samt övergångar, finns på den här länken.
Noterbart är att man har ett nytt lag i ligan. Det handlar om en andra Sydneyklubb, Western Sydney Wanderers. Deras trupp ser intressant ut. I den märks landslagsspelare som Servet Uzunlar, Teigen Allen och Sarah Walsh. Läs mer om nykomlingslaget här.
Malmö vann. Ramona Bachmann och Anja Mittag gjorde målen. Gårdagens hemmamatch mot AIK följde en välkänd formel.
Ramona Bachmann
De båda nyförvärven har verkligen lyft LdB FC en nivå. Mittag var fullständigt suverän i våras. Hon är fortfarande oerhört nyttig i höst med sin spelintelligens och sköna bolltouch. Men nu är det Bachmann som spelar förstafiolen med sin snabbhet och bollkontroll.
Hon blev fälld med straff som följd vid 1–0-målet, och gjorde sedan själv de tre nästkommande målen.
Hennes 3–0-mål är ju absolut högsta världsklass. Den farten, den kontrollen och den kylan – bättre blir det inte.
Nu står bara Umeå mellan Malmö och SM-guldet. Har Umebackarna något recept på hur man stoppar sin gamla lagkamrat?
Ja, det hoppas i alla fall Tyresö. Men känslan är utan tvekan att damallsvenskan avgörs söndagen den 28 oktober.
För bakom affischnamnen Mittag och Bachmann har Malmö stabilitet. I går var Sara Björk Gunnarsdottir suverän på centralt mittfält. Och backlinjen kändes grymt stabil. Amanda Ilestedt visade ännu en gång att hon borde funnits med i gårdagens landslagstrupp.
I AIK var var lite nyfiken på att se om Malin Diaz, som imponerade i F19-EM i våras, kunde vara redo för A-landslaget inom kort. Men mot Ali Riley kändes AIK-talangen som den junior hon är. Diaz måste bli snabbare, både i tanke och bolleverans, innan hon är redo att ta nästa steg.
Jag var även nyfiken på AIK-målvakten Sussie Nilsson. Hon gjorde en stabil insats, och kan inte lastas för något av de fem målen.
* Apropå landslaget blev jag lite glad när jag såg det här videoklippet med Caroline Seger och Lisa Dahlkvist. Mer sånt.
Men det räcker inte att man sätter ihop roliga klipp. Det krävs att förbundet kan få ut det. 331 visningar hittills är inte någon höjdare.
* Här är ett klipp från Jitex 1–1-match mot Umeå i söndags. Båda målen är sevärda. Ogonna Chukwudi:s 1–0-kanon kan nog kandidera till årets skott i damallsvenskan.
* Slutligen ett klipp från den norska motsvarigheten till Sportspegeln, Sportsrevyen. Där får damfotbollen ett kul erkännande av författaren Ingebrigt Steen Jensen.
Inte minst hyllar han den norska supertalangen Caroline Graham Hansen. Hon spelade fram till för något år sedan i Lyns elitpojklag för spelare födda 1995, bland annat ihop med Mats Möller Daehli.
Steen Jensen säger:
”Möller Daehli hämtades till Manchester United, han. Och han var bara lite sämre än Caroline Graham Hansen.”
I morgon är det cupfinal mellan Göteborg FC och Tyresö FF – alltså samma lag som möttes i fjolårets drabbning. Då var det en rysare som avgjordes först efter straffläggning.
Jag var inte på plats då. Däremot var jag på Valhalla tidigare i höstas, och såg semifinalen där Göteborg tog sig till final via 2–1-seger mot LdB FC Malmö.
Jag skrev om matchen här. Och under matchen riktade jag kameran mot både det ena och det andra. Således har det blivit dags för ett nytt bildspel.
Som amatörfotograf med halvdan utrustning så håller inte alla rutor direkt högsta världsklass. Men några av bilderna är jag trots allt riktigt nöjd med:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Och är de 50 bilderna en och en:
Stina Segerström
Sofia Anker-Kofoed
Sara Björk Gunnarsdottir
Göteborg firar 1-0-målet
Christen Press
Stina Segerström, Olivia Schough och Kristin Hammarström kan konstatera att Göteborg har vunnit
Katrine Veje
Sara Lindén och Johanna Almgren
Sara Björk Gunnarsdottir
Yael Averbuch
Johanna Almgren steget före Katrin Schmidt
Sara Lindén har just gjort 2-0
Anita Asante
Katrin Schmidt
Ramona Bachmann med Marlene Sjöberg i ryggen
Amanda Ilestedt
Anja Mittag
Sara Björk Gunnarsdottir
Stina Segerström
Anja Mittag håller undan för Yael Averbuch
Sofia Anker-Kofoed
Anita Asante tappar balansen i duell med Malin Levenstad och Anja Mittag
Malin Levenstad
Johanna Almgren
Amanda Ilestedt
Camille Levin
Emma Wilhelmsson, Amanda Ilestedt och Katrine Veje
Göteborgs bänk firar segern
Amanda Ilestedt
Sara Lindén och Christina Öyangen Örntoft
Marlene Sjöberg
Stina Segerström tacklar Ramona Bachmann
Peter Moberg
Camille Levin
Malmöspelarna efter Göteborgs 2-0-mål
Anja Mittag
Katrine Veje kastar sig in framför Marlene Sjöberg
Christen Press har gjort 1–0, framspelad av Sara Lindén
Hilda Carlén
Nickduell mellan Christen Press och Malin Levenstad
Yael Averbuch, Camille Levin, Anita Asante och Kristin Hammarström
Johanna Almgren steget för Katrine Veje och Sara Björk Gunnarsdottir
Sara Lindén
Kristin Hammarström
Sara Lindén
Malin Levenstad vinner en nickduell mot Christen Press
Ramona Bachmann
Thora Helgadottir
Malin Levenstad
Yael Averbuch, Christen Press, Johanna Almgren och Sara Lindén
Lite senare än vanligt har det blivit dags att sammanfatta helgens matcher. Jag börjar förstås i damallsvenskan, där vi som bekant fick resultat som gör att LdB FC Malmös klubbledning kan lägga skumpan på kylning, och börja se över marknaden för guldhattar.
Jag kommenterade i korthet resultatet, Djurgården–Tyresö 2–0, i mitt förra inlägg. Då hade jag inte sett matchen. Det har jag nu. Här är för övrigt höjdpunkter från matchen.
Och efter det är jag ännu mer förvånad över siffrorna. För Djurgården spelade inte ens speciellt bra. De hade i och för sig en fantastisk effektivitet – och de har fått ett vasst vapen i kontringarna med Susan Varli.
Men Djurgården backade inte hem och krympte ytor. De stängde inte till kanterna. De låg inte extra tätt på Marta.
Djurgården hade inte heller en backlinje där alla överträffade sig själva, och en målvakt som gjorde sitt livs match.
Visst var Gudbjörg Gunnarsdottir duktig. Men hon tvingades inte till speciellt många kvalificerade räddningar.
För framför allt var det Tyresö som var dåligt. Och de har inget att skylla på – mer än sig själva.
För Djurgårdens taktik var som klippt och skuren för Tyresö. Redan efter en kvart borde gästerna ha gjort tre mål. Chanserna fanns utan tvekan. Bland annat fick en oattackerad Madelaine Edlund bollen bara tre meter från tomt mål. Men landslagsforwarden lyckades inte ens få till ett avslut. Caroline Seger hade också två kanonläge, utan att få till något avslut.
Hur Tyresö som hade gjort 28 mål – fördelat på 6, 4, 5, 3, 5 och 5 – i sina sex senaste matcher i damallsvenskan plötsligt kunde gå mållöst av planen är närmast oförklarligt.
Jag häpnade över de svaga avsluten. Hur kan man ha så dålig skärpa i en guldjakt?
Jag kan tänka mig att Tony Gustavsson rejält ångrar sitt målvaktsbyte. Inte för att jag är säker på att Carola Söberg hade tagit något av de två mål som Jessica Höglander släppte in, men för att ett målvaktsbyte lätt sänder signaler till spelarna om att ”det här är en så enkel match att vi inte behöver spela med bästa laget”.
Till följd av förlusten har Tyresö inte längre chansen att vinna guldet på egen hand. Man tvingas sätta sitt hopp till att antingen AIK eller Umeå snor poäng av LdB. Det borde inte vara möjligt.
Fast AIK har ju redan slagit Malmö en gång. Och kunde Djurgården vinna mot Tyresö borde Umeå kunna vinna mot Malmö.
Fast tittar man på guldstriden så känns det som att Tyresö har den svåraste matchen. På söndag skall de spela borta mot Kristianstad på Vilans IP. Man skall göra det utan avstängda Marta. Det blir en nöt att knäcka.
Speciellt som Tyresö inte har slagit Kristianstad på de tre senaste damallsvenskan mötena. Kristianstad vann med 1–0 hemma, och fick 1–1 borta i fjol. Och skånskorna vann dessutom med 2–1 på Tyresövallen i våras.
Det om Tyresö. Över till serieledarna LdB FC Malmö. På väg till Gamla Ullevi för att bevaka Gais–Elfsborg hann jag stannat till på Valhalla IP för att se den andra halvleken av Göteborg–Malmö.
Jag kom bara någon minut efter att Ramona Bachmann hade lobbat in det här superläckra målet. Det är verkligen ett klassavslut.
Underhållningsmässigt var den andra halvleken inte mycket att hurra för. Det hindrar inte att jag blev imponerad av Malmö. De visade nämligen hög kompetens i att spela på en ledning.
För det var Göteborg som hade mest bollinnehav. Men Malmö låg tryggt i sina positioner, och släppte inte till en enda farlig målchans. Mästarlaget har en utmärkt målvakt i Thora Helgadottir och en väldigt stabil backlinje. Men framför allt har Malmö elva spelare som arbetar stenhårt för varandra i alla situationer.
Som jag ser det leder Malmö guldracet för att de har fler vinnarskallar än Tyresö. Fler spelare som är beredda att offra både det ena och andra för att vinna matcher.
Vi som njuter av uppoffrande försvarsspel blir lyckliga varje gång vi ser Sara Björk Gunnarsdottir. Vilken fajter isländskan är. Vilken underbar fajter. Hennes statistik för mål och assist är inte lika vass som i fjol, men hennes betydelse för Malmö mäts inte i mål.
Nu tror jag stenhårt på nytt guld till Malmö. Men vad vet jag? Jag trodde ju på Linköping inför serien…
Sarah Michael
Så till bottenstriden. Där kändes det som att AIK och Djurgården tog väldigt viktiga segrar i lördags. Segrar, som gjorde att lagen på allvar var med i kampen om nytt kontrakt igen.
Men efter att Sarah Michael skjutit hem tre nya poäng till Kif Örebro i går så mörknade det rejält för Stockholmslagen igen. Rejält.
Vlora Bajraktaraj
Slutligen en riktigt tråkig nyhet – igen. I matchen Vittsjö–Kif Örebro verkar Vlora Bajraktaraj har dragit av korsbandet i ena knät. Hon skulle i så fall vara spelare nummer 16 i årets damallsvenska att drabbas av den allvarliga knäskadan. Det verkar inte finnas någon ände på korsbandseländet…
Göteborg vann derbyt, och Malmö behåller sin plats i förarsätet i guldracet – det blev facit av dagens båda damallsvenska matcher.
Först tycker jag att det är kul att se en fyrsiffrig publiksiffra (1153) från Valhalla i Göteborg. Det var andra gången i år – men första för Jitex. Visst var det fri entré, men gäller ju att få folk till matcherna – och då är alla knep tillåtna.
Yael Averbuch gjorde två mål – det första redan efter 47 sekunder – och blev derbyts drottning.
I Malmö gjorde Katrin Schmidt, Sara Björk Gunnarsdottir och Anja Mittag gjorde målen när LdB FC Malmö återtog serieledningen via 3–1 mot Piteå. Därmed fortsätter tvekampen om Kronprinsessan Victorias pokal.
Faktum är ju att Malmö och Tyresö har blivit så överlägsna att toppstriden i det närmaste känns som en tråkig transportsträcka till den 3 november – och en tänkbar guldfinal.
Den 20 maj – i den sjunde omgången – förlorade de båda topplagen samtidigt. Sedan dess har de gemensamt spelat 22 matcher. Facit är 21 segrar och ett kryss.
Trots att Tyresö har imponerat mest på sistone så är det Malmö som har elva raka segrar. De kommande två omgångarna har topplagen dock varsin svår bortamatch. Malmö skall till Valhalla och möta Göteborg på söndag. Och veckan efter skall Tyresö till Kristianstad. Då kanske det kan bli någon form av förändring i toppstriden.
* Därmed har det blivit dags för en internationell genomgång. Den börjar i England, där Arsenal som väntat försvarade sitt guld i WSL.
Ligasegern var klar redan innan avspark i hemmamötet med Doncaster Rovers Belles. Tvåan Birmingham City tappade nämligen poäng via 2–2 borta mot Bristol Academy i förmiddags. Därmed var Arsenals guld säkrat. Nu vann Londonlaget ändå med 3–2 efter segermål från inhopparen Kelly Smith, vilket gör att man är en match ifrån att gå igenom ligan obesegrade.
* I Frankrike debuterade Kosovare Asllani för PSG. Hon spelade från start, och enligt PSG:s hemsida hade hon bland annat en hörna som räddades på mållinjen. Men när svenskan byttes ut i minut 82 låg hennes lag under mot starka Montpellier. På en minuts övertid kvitterade dock lagkapten Sabrina Delannoy på en straff. 1–1 i Kosses debut alltså.
I övrigt i Feminine Division 1 noterades en skräll då Juvisy tappade poäng hemma mot tidigare poänglösa Rodez. 0–0 slutade den matchen. Det kan vara en kostsam poängförlust för Juvisy när ligan räknas ihop till våren. För man har inte råd att lägga bort många poäng om man skall vara med och slåss om de båda Champions Leagueplatserna.
Guldet lär ju som vanligt gå till Lyon. Lotta Schelin:s lag har inlett säsongen lysande. I dag blev det 7–0 hemma mot Toulouse efter tre mål av fjolårets skyttedrottning Eugenie Le Sommer, och två av Camille Abily. Schelin stod för övrigt även i dag över spel till följd av den skada hon ådrog sig häromveckan.
Dagens resultat innebär att Lyon på fyra tävlingsmatcher i september har resultatraden 8–0, 8–0, 7–0 och 7–0. Det är ingen tvekan om att de tänker försvara platsen som världens bästa klubblag…
* Apropå svenska spelare och skador så haltade Antonia Göransson av planen redan efter sju minuter när Turbine Potsdam föll med 2–1 i prestigemötet med FFC Frankfurt inför 4120 åskådare. Jag såg större delen av den första halvleken, men råkade missa när Göransson skadade sig – men det såg inte så allvarligt ut. Hon spelade nämligen några minuter haltandes.
Potsdam hade verkligen en olycksdag. För i slutminuterna, vid ställningen 1–1 (mål av Kerstin Garefrekes och Yuki Ogimi) och tre byten genomförda, så nickade lagkamraterna Alex Singer och Stefanie Mirlach ihop så illa att båda tvingades föras till sjukhus. Ex-dalsjöforsare Singer var tydligen medvetslös en stund.
Under de tolv minuter som den svaga domaren Riem Hussein lade till kunde Lira Bajramaj avgöra för Frankfurt.
Hemmapubliken buade, eftersom deras lag tvingades spela två spelare kort. Fast just på den punkten gjorde ju domare Hussein rätt. Hon hade däremot en hel hög andra domslut som jag uppfattade som direkt usla…
Sara Thunebro satt kvar på bänken under hela matchen. Svenskan har fortfarande inte fått spela något alls sedan Frankfurt bytte tränare. Det känns lätt oroande. Höjdpunkter från matchen ser du här.
I övrigt i Frauen-Bundesliga så skrällde nykomlingen Sindelfingen rejält när man vann med 3–2 hemma mot Freiburg. I en högst haltande tabell är Wolfsburg enda lag utan poängförlust. De grönvita vann i dag med 3–0 borta mot Jena efter två mål av Conny Pohlers och ett av Zsanett Jakabfi.
* Slutligen till Japan, där Inac Kobe Leonessa fortsätter att gå som tåget i Nadeshiko League. Man har tio segrar och ett kryss efter elva spelade omgångar. I dag kom årets största seger, då Elfen Sayama besegrades med hela 9–1 på bortaplan. Megumi Takase gjorde tre av målen och Shinobu Ohno två.
Takase leder nu skytteligan på 14 mål, ett fler än tvåan Asano Nagasato, som gjorde två för sitt NTV Beleza i lagets 4–1 seger borta mot JEF United. Beleza ligger också tvåa i tabellen – fem poäng efter Inac Leonessa.
Jag har skrivit om Japans fina återväxt flera gånger tidigare. Och det är dags igen. Japans lag i F17-VM var redan klart för kvartsfinal inför dagens gruppspelsmatch mot Mexiko. Motståndarna däremot skulle nå kvartsfinal vid seger.
Trots att japanskorna satte in fem nya spelare jämfört med tidigare i VM så vann man med 9–0. Snacka om att Japan har en uppsjö av unga talanger. Målkalaset går för övrigt att se här.
Japan tog alltså OS-silver för seniorer, VM-brons i F20 och de borde ha ett jätteläge att ta guld i F17-VM. Och det som imponerar mest är vilken fantastiskt fin fotboll alla lagen spelar. Det är verkligen ett genomtänkt, tekniskt spel. Ett spel som gör att man blir på gott humör.
Annars noteras från F17-VM att USA försvann redan i gruppspelet. Däremot är båda EM-finalisterna Frankrike och Tyskland vidare till kvartsfinal.
Det blir ingen giganternas kamp i Svenska cupfinalen. Tyresö lekte sig dit via 6–2 mot Jitex. Men Malmö åkte ut i Göteborg. Därmed blir årets cupfinal en repris på fjolårets. Vilket lag som får hemmaplan skall lotten få avgöra.
Jag vet inte mycket mer om Tyresömatchen än siffrorna och målskyttarna. Samt att folk som var där tyckte att det var en promenadseger.
Målskyttar för Tyresö var Kirsten vad de Ven, Veronica Boquete och Madelaine Edlund, som gjorde två mål vardera. För Jitex gjordes målen av Kristine Lindblom samt Dalsjöforsförvärvet Mikaela Uthas.
Själv var jag på Valhalla och såg den andra semifinalen. Det var intressant, på många sätt. Även om jag trodde på Malmö inför avspark så varnade jag för Göteborg tidigare i dag. Det var en relevant varning, för jag såg ett väldigt bra Göteborg FC i dag.
Och jag tycker att hemmasegern, 2–1 (2–0), var i sin ordning. Göteborgs finalfixare var Sara Lindén, som gjorde en utmärkt match i nummer tio-rollen. Framför allt var hon lysande före paus. Då frispelade hon Christen Press, som sprang ifrån Lina Nilsson och Malin Levenstad, och satte dit 1–0-målet. Och sedan lobbade Lindén själv in 2–0-målet i tomt mål.
Men det var fler Göteborgsspelare än Lindén som var duktiga. Hemmalaget spelade väldigt fin fotboll, framför allt i den första halvleken. Då hade man stort bollinnehav, och spelade ett vårdat spel byggt på bollinnehav. Efter paus klev Malmö upp högt, och då spelade Göteborg ett lågt försvarsspel, där det inte gavs några ytor till Malmös forwards Ramona Bachmann och Anja Mittag.
Båda Göteborgs nya amerikanskor imponerade på mig. Camille Levin är en snabb och svårpasserad ytterback. Dessutom spelar hon sig ur situationerna. Det skulle inte förvåna mig om hon växer ut till damallsvenskans bästa vänsterback när hon blivit lite varm i kläderna.
I Göteborgs mittförsvar gjorde Beata Kollmats en imponerande insats. Hon började lite darrigt, men klarade sig sedan alldeles utmärkt mot Malmös namnkunniga forwards.
På centralt mittfält spelade Yael Averbuch. Det är en spelartyp som jag tycker om. Hon är passningssäker och konstruktiv, ja kanske till och med lite för konstruktiv. Hon försökte nämligen spela sig ur ett par situationer där Göteborg hade mått bäst av att hon bara lagt upp bollen på yta.
Averbuch är även lite långsam ibland, och det gör att jag har svårt att tro att hon skall kunna ta tillbaka sin plats i USA:s A-landslag. Men att hon och Anita Asante kommer att bilda ett av damallsvenskans allra spelskickligaste centrala mittfält känns solklart. Det var riktigt kul att se hur tryggt och fint man spelade sig ur situationerna. Och hur man vann matchen om mittfältet.
Innan jag avslutar analysen av Göteborg måste jag ta några ord om Kristin Hammarström. Jag har lanserat henne som ny förstemålvakt i A-landslaget. Och dagens insats förändrar inte den hållningen.
Hammarström var inte rätt ute varje gång. Men även när hon kom lite snett präglades hennes spel av trygghet. Och som jag ser det är trygghet den viktigaste egenskap en målvakt kan sprida.
Så några ord om Malmö. Det var första gången i år som jag såg laget live. De kom till spel utan Elin Rubensson, och hade placeratAli Riley och Lisa Ek på bänken. Rileys ersättare Christina Öyangen Örntoft lär inte ha spelat sig in i startelvan framöver. Hon såg riktigt rostig ut.
Den enda i Malmös backlinje som på något sätt kunde mäta sig med Christen Press när det gäller snabbhet var Amanda Ilestedt. Hennes defensiva spel är följsamt, och håller väldigt hög klass. Det är så bra att jag känner att hon är mogen att spelas in som mittback i A-landslaget omgående.
Däremot bör Ilestedt jobba väldigt på att förbättra sitt passningsspel. Det är inte dåligt, men inte heller av hög internationell klass.
Offensivt är det lätt att se Anja Mittag:s storhet. Hon är nästan alltid spelbar, och har smarta, kreativa lösningar. I dag kom hon inte till så många avslut, även om hon gjorde ett straffmål på övertid.
Däremot hade inte Ramona Bachmann någon stor dag. Inte heller Sara Björk Gunnarsdottir bidrog på det sätt hon kan.
Dessutom måste Malmö få ut mer av sitt centrala mittfält. För som jag ser det var det på mitten som Malmö förlorade den här cupsemifinalen.
Debatten om svensk damfotbolls framtid är i gång i diverse forum och på twitter.
Väldigt ofta möts jag av åsikten att alla utlänningar i damallsvenskan står i vägen för våra unga talanger.
Den får mig att bli väldigt förvånad, för personligen tycker jag att det är precis tvärtom.
Utan alla utlänningarna skulle damallsvenskan tappa rejält, och den skulle dra med sig svensk damfotboll på landslagsnivå i fallet.
Det är ju bara att se på hur det är i Norge. Där är utlänningarna lätträknade i toppserien. Och norsk damfotboll har ju haft en lysande utveckling de senaste åren. Eller hur?
För ärligt talat. Hur många svenska spelare av hög damallsvensk klass finns det?
Personligen uppskattar jag mellan tummen och pekfingret siffran till 60, varav en handfull spelar utomlands.
Men genom att lägga till 67 utländska spelare, där nästan alla utom amerikanskorna tillhör sina nationers landslag, har vi nästan fyllt upp en rakt igenom högklassig damallsvenska med tolv lag.
Ta bort de 67 utlänningarna, och vi får fylla på med lika många svenska spelare av hyfsad eller låg damallsvensk klass.
Som brev på posten blir det en massa fler ojämna matcher, och så kommer önskemålet om att skära ner serien till sex eller åtta lag.
Och då får ju inte våra unga talanger mer speltid. Bara sämre motstånd.
För vi skall ju i stället vara extremt tacksamma över att våra unga talanger får chansen att dagligen träna med, och varje vecka matchas både med och mot, spelare av hög internationell klass.
Så utlänningarna i damallsvenskan är ett rakt igenom positivt inslag, så länge de håller så hög klass som de gör nu. Det är ju tack vare dem som damallsvenskan är en av världens fem bästa ligor. Och jag skulle inte tacka nej om ytterligare ett gäng världsstjärnor dök upp i Sverige.
Däremot är det ett problem för våra talanger att Uefa har stoppat Sveriges upplägg med farmarlag, och med korttidsutlåningar. Det leder till att vi för tillfället har väldigt många spelare som i princip aldrig får någon speltid.
Att lösa den gåtan är otroligt viktigt. Här har Svenska Fotbollförbundet och klubbarna genom EFD kanske sin viktigaste uppgift för tillfället.
Jag har för övrigt gjort en sammanställning av alla damallsvenskans utlänningar. Jag har tagit med samtliga som tillhör, eller har tillhört, någon damallsvensk klubb under säsongen. Och jag tror inte att jag glömt någon. Eller?
* AIK 2 Maija Saari (Finland) Lori Chalupny USA)
* Djurgården 4 Gudbjörg Gunnarsdottir och Katrin Jonsdottir (Island) Renée Slegers (Holland) Annika Kukkonen (Finland)
* Jitex 6 Minna Meriluoto, Katri Nokso-Koivisto, Leena Puranen och Annica Sjölund (Finland) Christina Julien (Kanada) Kristine Lindblom (Norge)
* KIF Örebro 5 Susanna Lehtinen och Sanna Talonen (Finland) Edda Gardarsdottir (Island) Sarah Michael (Nigeria) Stephanie Labbé (Kanada)
* Göteborg FC 5 Ingrid Wells, Christen Press, Camille Levin och Yael Averbuch (USA) Anita Asante (England)
* Kristianstads DFF 6 Sif Atladottir, Katrin Omarsdottir och Gudny Björk Odinsdottir (Island) Johanna Rasmussen (Danmark) Becky Edwards (USA) Sophie Schmidt (Kanada)
* Linköpings FC 8 Linda Sällström (Finland) Manon Melis (Holland) Lisa De Vanna (Australien) Nora Holstad Berge och Ingrid Schjelderup (Norge) Karen Bardsley (England) Mariann Gajhede Knudsen och Pernille Harder (Danmark)
* Ldb FC Malmö 8 Ramona Bachmann (Schweiz) Katrine Veje och Christina Öyangen Örntoft (Danmark) Thora Helgadottir och Sara Björk Gunnarsdottir (Island) Anja Mittag och Katrin Schmidt (Tyskland) Ali Riley (Nya Zeeland)
* Piteå IF 7 Ann-Mari Dovland och June Pedersen (Norge)
Faith Ikidi (Nigeria) Jennifer Nobis (USA) Hallbera Gisladottir (Island) Anna Westerlund (Finland) Lydia Williams (Australien)
* Tyresö FF 5 Marta Viera da Silva och Elaine Moura (Brasilien) Line Röddik Hansen (Danmark) Veronica Boquete (Spanien) Kirsten van de Ven (Holland)
* Umeå IK 4 Ogonna Chukwudi och Rita Chikwelu (Nigeria) Tuija Hyyrynen och Pernilla Nordlund (Finland)
* Vittsjö GIK 7 Loes Geurts och Mandy van den Berg (Holland) Kirsty Yallop (Nya Zeeland) Kendall Fletcher, Danesha Adams och Brittany Bock (USA) Ifeoma Dieke (Skottland)
Totalt handlar det om 67 utländska spelare, fördelade på följande länder:
1) Finland 12
2) USA 10
3) Island 9
4) Danmark 6
5) Norge 5
Holland 5
7) Nigeria 4
8) Kanada 3
9) Australien 2
Brasilien 2
England 2
Tyskland 2
Nya Zeeland 2
14) Skottland 1
Spanien 1
Schweiz 1
Fotnot. Efter listans tillkomst har ytterligare två utländska spelare anslutit till damallsvenska klubbar, nämligen Meghan Klingenberg (USA, Tyresö) och Margret Lara Vidarsdottir (Island, Kristianstad). Alltså totalt 69 utlänningar i damallsvenskan 2012.
Damallsvenskan har tagit sommarlov sedan ett par dagar tillbaka. Därmed har det också blivit hög tid att göra en sammanfattning av vårsäsongen.
Jag tippade som bekant serien inför avspark. Här är länken till tipset för toppstriden, och här är länken till bottenstriden.
Det enda man brukar kunna vara säker när man gör ett sådant tips, det är att nästan inget blir som man tänkt sig.
Här är en genomgång av tabellen som den ser ut nu:
1) Tyresö FF
Mitt tips: 2:a
12 matcher, +23 i målskillnad, 28 poäng
* Visst, Tyresö ligger överst i tabellen. Ändå anser jag att jag har prickat dem på rätt placering halvvägs, den som tvåa. Malmö har ju nämligen en hängmatch, som jag tror att de vinner. Och då vinner ju faktiskt LdB vårserien även i år.
Inför avspark i april ifrågasatte jag Tyresös backlinje. Så här långt har laget släppt in överlägset minst mål, åtta. Och man har bara släppt till 43 avslut totalt mot mål. Det är fantastiskt bra siffror, så jag får stå med skammen…
Sett till spelartruppen bör Tyresö vinna den här serien lätt. Men namn spelar inte. Och Tyresö har ännu inte hittat in på den autobahn som leder raka vägen mot kronprinsessan Victorias pokal. Orsaken är att lagbygget långt ifrån är klart. Alla stjärnor måste placeras i roller som de accepterar, något som visat sig vara en svår nöt att knäcka.
Våren har varit väldigt omtumlande. Tränaren hoppade av, starke mannen fälldes för sexköp, superstjärnan var ur balans, och så vidare.
Hittar man lugnet i klubben, och får viljestarka stjärnor som Marta, Vero Boquete, Caroline Seger, Elaine, Lisa Dahlkvist med fler att dra jämnt i höst, då blir det guld.
Annars blir det en spännande höst i damallsvenskan.
2) LdB FC Malmö
Mitt tips: 3:a
11, +17, 27
* Moraliska serieledare. Malmö har verkligen varit överraskande starka. Laget bärs av makalösa poängdrottningen Anja Mittag. Hon är en spelare som gör att omgivningen växer. Smartare än de flesta.
På senare tid har även Ramona Bachmann börjat prestera på sin högsta nivå. Defensivt ser jag Tora Helgadottir som seriens bästa målvakt. Och mittbackarna Malin Levenstad och Amanda Ilestedt har visat hög klass. Dessutom är centrala mittfältarna Sara Björk Gunnarsdottir och Katrin Schmidt nyttiga tvåvägsspelare.
Jag undrade lite över bredden i truppen. Men den oron var obefogad. Juniorerna har visat sig hålla hög klass. Elin Rubensson, Ilestedt och Saga Fredriksson är redan allsvenska spelare.
Trots att Malmö är regerande mästarinnor, och i praktiken leder halvvägs, så får de räknas som första utmanare om guldet.
3) Vittsjö GIK
Mitt tips: 10:a
12, +5, 25
* Malmö är alltså en överraskning för mig. Därmed räcker inte ordlistan riktigt till för att beskriva hur stor skräll Vittsjö är.
Jag har hyllat klubben flera gånger på sistone (bland annat här), och känner att jag inte har så mycket att tillägga. Mer än ett nöjt konstaterande av att jag i alla fall inte hade laget på nedflyttning…
4) Kristianstads DFF
Mitt tips: 6:a
12, +4, 22
* Tränare Elisabet Gunnarsdottir såg lätt kaxigt sitt lag som guldkandidat inför seriestart. Visst har våren varit bra, men guldkandidat? Nej, chanserna till serieseger var i praktiken försvunna ganska tidigt för ojämna KDFF.
Ojämnheten märks på att det har blivit segrar mot topplagen Tyresö, Vittsjö och Göteborg, men förluster mot mittenlag som Jitex, Umeå och Piteå.
Ett tag vann man bara i Stockholm. Men Gunnarsdottirs gäng har lyft på sistone, och går in i höstsäsongen med goda chanser att sluta topp fyra.
Ja, man är ju faktiskt med i racet om en plats i Champions League. Men för att verkligen kunna nå dit får man nog inte tappa fler än fem–sex poäng på de sista tio omgångarna. Och det blir väl för tufft? Eller?
Jag har inte sett laget mer än på korta tv-klipp. På dem ser det ut som att Sif Atladottir kan vara seriens bästa mittback, och att Kosovare Asllani har toppat formen lagom till OS. Och statistiken visar att man skjutit flest skott på mål av alla lag under våren. Bättre utdelning på skotten i höst, och…
5) Linköpings FC
Mitt tips: 1:a
12, +12, 19
* Oj, vad jag var snett ute här. Med sju poäng på lika många omgångar var säsongsupptakten så svag att serien på många sätt var förstörd långt innan det roliga ens var nära att ha börjat.
LFC utnämns därför till vårens stora besvikelse.
Men laget har haft en väldigt positiv trend på sistone. Manon Melis har genom fem mål på två möten med Djurgården lyft till tredje plats i skytteligan, och med Nilla Fischer i mittförsvaret har man hittat defensiv stabilitet.
I höst ansluter danska supertalangen Pernille Harder. Och med en stark höst finns chansen att laget trots allt kan sluta topp fyra. Ja, går man rent kan man till och med ta en plats i Champions League. Fast det känns kanske inte så sannolikt. Eller?
6) Göteborgs FC
Mitt tips: 4:a
12, +11, 17
* Tillhör vårens stora besvikelser. Då tänker jag inte i första hand på placeringen, utan på avståndet upp till topplagen. För att ta in elva poäng på Tyresö på tio omgångar gör man inte.
Laget ligger i ett ingenmansland, och seriehösten blir en enda lång transportsträcka. En transport där det gäller att få ihop laget. För det har fattats både spets, och defensiv stabilitet.
Det är bara att titta på statistiken över avslut i slutet av det här långa inlägget. Göteborg tillhör de lag som avlossat minst skott på mål, och de som har dragit på sig flest skott på eget mål.
Offensivt har man stått och fallit med Christen Press. Hon är för övrigt ett av få riktiga glädjeämnen i laget. Jag skrev inför att ”Press inte bara är en utmärkt bloggare och twittrare, hon har även snabbheten för att bli en sensation i allsvenskan.”
Det känns som att jag var ganska rätt ute där… Amerikanskan sprang ju så snabbt att hon hann in som reserv i USA:s OS-trupp.
Defensivt slutar försvarsgeneralen Jane Törnqvist. Kommer Annike Krahn in där? Och värvar man något mer? Jag hade gärna sett att laget skaffade ytterligare en stabil back, och en utpräglad vänsterspelare.
7) Piteå IF
Mitt tips: 8:a
12, –1, 16
* Piteå har gjort en stark vår, och överraskat många på ett positivt. Nyckeln är att man har lyckats bra med sina nyförvärv.
Grunden är en rak och ganska enkel fotboll. Och genom ettriga Hanna Pettersson och kraftfulla Jennifer Nobis har man den spets som behövs för att kunna slå hål på samtliga damallsvenska försvar.
Piteå har dessutom flera spelare som är starka i luftrummet, vilket ju är nyttigt både offensivt och defensivt. Och med Sofie Persson har laget fått en spelare som kan leverera fasta situationer med god precision.
Piteå ligger trea i publikligan, trots att inte Marta har varit på besök. Det skall inte behöva bli en kall fotbollshöst i Norrbotten i år.
8) Jitex BK
Mitt tips: 5:a
12 matcher, –6, 12 poäng
* Jitex gjorde en fantastiskt stark försäsong, och inledde också serien stabilt. Man låg sexa efter åtta omgångar, vilket var i takt med mitt tips. Sedan dess har det blivit noll poäng och bara ett mål på de sista fyra omgångarna.
Gemensamt för de matcherna är att laget spelat samtliga utan talangen Fridolina Rolfö. Är det så att Jitex står och faller med henne?
Jaja. Jitex är för bra för någon bottenstrid. När Rolfös löpningar åter tillförs laget så kommer poängen att trilla in under hösten.
9) Umeå IK
Mitt tips: 9:a
11, –10, 12
* Umeå har jag placerat på rätt plats. För jag kände inför serien att UIK riskerade göra årets ras i damallsvenskan.
Mest tvivlade jag på målskörden framåt eftersom man tappade flera av sina bästa målskyttar under vintern. Och mitt tvivel var befogat. I fjol gjorde man 45 mål. I år har det blivit 14 halvvägs.
Jenny Hjolman ser ut att ha spännande kvaliteter. Men hon verkar inte mogen att bära ett lag i damallsvenskan ännu. Således är det tydligt att UIK behöver tillföras en pålitlig målskytt under sommaren.
Men fjolårets trea har även sviktat defensivt. I fjol släppte man in 21 mål på 22 matcher. I år har det blivit 24 efter elva.
Men offensiv och defensiv hör ihop. Har man inga utpräglade målskyttar måste man gå fram med mer folk, och då öppnar man sig bakåt. Som jag ser det finns risken för att UIK kan trilla ner ytterligare en placering.
Men åka ut? Nej, så illa skall det inte behöva gå. För Caroline Jönsson, Emma Berglund, Emmelie Konradsson och de båda nigerianskorna Rita Chikwelu och Ogonna Chukwudi utgör en så stabil stomme att kontraktet kommer att säkras.
10) KIF Örebro
Mitt tips: 7:a
12, –18, 10
* Utan Sara Larsson har Kif varit svagare än väntat. Framför allt har man darrat bakåt. Tillsammans med Djurgården är Örebro det lag som släppt in flest mål, och det är ingen stark merit.
Men nu är Larsson tillbaka, och hon bör kunna styra upp försvarsspelet rejält.
15 mål framåt imponerar inte heller. Men kritiserade Sarah Michael har börjat producera på sistone. Hon har god uppbackning av Marie Hammarström och isländska Edda Gardarsdottir. Kif kan bli kvar på tionde plats, men där är det stopp. Nedflyttning skall inte behöva bli aktuellt.
11) AIK Fotboll Damer
Mitt tips: 12:a
11, –10, 6
* AIK har ett ungt och talangfullt lag, som har gjort kanonresultat mot topplagen.
Jag har inte sett laget spela, men har förstått att de spelar smart, efter sina resurser när de känner sig nederlagstippade. Det har inneburit seger mot Malmö, och poäng mot både Linköping och Göteborg. Man var dessutom väldigt nära att nå oavgjort även mot Tyresö.
Men mot bottenlagen verkar talangerna inte vara lika disciplinerade. För man har bara tagit en pinne på gängen på tabellens undre halva.
Skall AIK ha minsta chans att lyfta upp över nedflyttningsstrecket krävs nog minst 13 poäng – alltså nästan full utdelning mot bottenlagen i höst. Orkar man med det?
12) Djurgårdens IF DFF
Mitt tips: 11:a
11, –27, 6
* Uddlösa Djurgården har bara gjort sex mål på elva omgångar. Det är inte allsvensk klass.
Visst, Jessica Landström har anlänt, och kommer att ge lite bättre spets åt anfallet.
Och trots att Gudbjörg Gunnarsdottir är en utmärkt målvakt har laget släppt in flest mål i serien.
Det är alltså tydligt att försvarsspelet inte håller damallsvensk klass.
Djurgården behöver nog åtminstone två, starka defensiva nyförvärv för att kunna ha en chans att klättra över nedflyttningsstrecket. Fast det känns som att det är superettan nästa. Det ser för övrigt ut att bli en serie med många Stockholmslag under premiäråret.
Bäst offensiv. Flest egna avslut på mål:
Kristianstads DFF 114
Tyresö FF 113
LdB Malmö 99
Jitex 91
Linköpings FC 88
Umeå IK 85
Vittsjö GIK 85
Göteborg FC 83
Piteå IF 82
Kif Örebro 66
Djurgården 52
AIK FF 50
Bäst defensiv. Minst avslut på eget mål:
Tyresö FF 43
LdB FC Malmö 65
Linköpings FC 67
Vittsjö GIK 70
Jitex BK 72
Kristianstads DFF 75
AIK FF 84
Kif Örebro 88
Göteborg FC 90
Piteå IF 92
Umeå IK 96
Djurgården 98
En blogg om internationell damfotboll 