Abby Wambach har gjort sin sista landskamp. I den 72:a minuten av nattens träningslandskamp mot Kina tog legendaren av sig sina fotbollsskor och lämnade planen och landslaget i strumplästen.
Gissa om hon möttes av med stående ovationer från drygt 30000 åskådare i New Orleans…
TV-sändningen från matchen var förstås späckad av Wambach-hyllningar. Nästan får många, faktiskt. Den här från US Soccer är dock sevärd.
I samma stund som Wambach vandrade av planen kunde man göra bokslut över hennes karriär. Här är lite siffror:
* 18 363 minuters speltid på 255 landskamper under drygt 14 år.
* 184 landslagsmål – rekord. 77 av dem på nick.
* 73 assist
* 2 OS-guld
* 1 VM-guld
* 1 VM-silver
* Världens bästa spelare 2012
* Fanns i år med på Time magazines lista över världens 100 mest inflytelserika kvinnor.
Som jag skrev i det förra inlägget vill alltså Wambach att vi skall glömma henne nu. Faktum är att jag när jag skrev det inlägget letade efter en tweet från Wambach där hon uppmanade till just det.
Men jag hittade den inte i går kväll, trots att jag sökte i flera minuter. Jag hittade inte ens Wambachs konto. Det visade sig att stjärnan hade gjort sitt för att bli bortglömd – hon hade nämligen raderat sitt twitterkonto i går eftermiddag. Dock hittade jag tweeten nu i min mejlkorg:
Abby Wambachs sista tweet.
Hur mycket hon än vill kommer hon inte att bli glömd. Abby Wambach är inte tidernas bästa spelare. Hon är inte heller med på tio-i-topp, men som damfotbollens affischnamn i USA har hon spelat en av de viktigaste rollerna för sportens utveckling de senaste åren.
Och när det gäller huvudspel är hon nog nummer 1 genom alla tider. Ingen annan forward inom damfotbollen har någonsin tidigare varit så imponerande och dominerande när det kommer till nickande. Så USA kommer åtminstone att sakna henne vid varenda fasta situation framöver.
Faktum är att en av damfotbollsvärldens största vinnare avslutade karriären med en förlust. Kina vann nämligen med 1–0 och bröt USA:s svit på 104 raka hemmamatcher utan förlust. 92 av de där 104 matcherna sedan Danmark vann på amerikansk mark den 6 november 2004 hade varit segrar för USA.
En riktigt tung skalp för Kina alltså. Målet gjorde Wang Shuang i början av den andra halvleken på ett skott som ändrade riktning på Meghan Klingenberg.
Kinesiskorna var sedvanligt välorganiserade i defensiven. Offensivt var känslan att nye förbundskaptenen Bruno Bini har givit spelarna lite större frihet. Anfallsspelet hade nämligen inte lika många raka linjer, utan kändes lite mer oförutsägbart, något jag anser vara positivt.
Från USA gick varenda offensiva boll under den första halvleken mot Wambach, en taktik som var långt ifrån framgångsrik eftersom legendaren inte är fulltränad och det dessutom blev lättläst. I en tv-intervju på Fox direkt efter slutsignalen sa Wambach just:
”Alla ville så gärna att jag skulle göra mål, sannolikt var det därför vi lämnade planen mållösa.”
Efter paus bytte Jill Ellis in flera spelare som jag inte sett tidigare i landslaget, som Jaelene Hinkle, Emily Sonnett och Stephanie McCaffrey. Ingen av dem satte några större spår, det gjorde däremot Crystal Dunn. Hon bidrog med fart och skapade oreda i det kinesiska försvaret.
För Alex Morgan slutade matchen med skada just innan halvtid. Förhoppningsvis var det inget allvarligt. Det såg ut som någon form av sträckning eller bristning.
Så här spelade USA: Hope Solo – Kelley O’Hara (Jaelene Hinkle, 46), Julie Johnston (Emily Sonnett, 46), Becky Sauerbrunn, Meghan Klingenberg (Stephanie McCaffrey, 78) – Heather O’Reilly (Crystal Dunn, 60), Carli Lloyd, Morgan Brian, Tobin Heath – Alex Morgan (Lindsey Horan, 43) och Wambach (Christen Press, 72).
I halvtid avslöjades att Carli Lloyd som väntat valts till årets spelare i USA. Tvåa på listan kom Becky Sauerbrunn. Det stämmer perfekt med min uppfattning om vilka som varit USA:s bästa spelare i år.
Dagens inlägg börjar i USA, där det har hänt mycket den senaste veckan. Först nåddes vi av den riktigt tråkiga nyheten att en av de amerikanska fansens största favoriter, Megan Rapinoe, har dragit av korsbandet i ena knät och sannolikt missar OS.
Visst finns det en chans att Rapinoe är återställd till OS-turneringen, men sannolikheten att hon ändå kommer med i USA:s trupp känns väldigt liten. Jag har inte kollat om det är samma i Rio, men i senaste OS-turneringen bestod ju trupperna bara av 17 spelare. Med en så liten trupp finns det ingen plats att chansa med spelare som inte är i 100-procentig matchform.
Apropå USA valde spelarna att bojkotta den landskamp som skulle ha spelats på Hawaii mot Trinidad och Tobago i helgen på grund av dåligt underlag. Det är ett beslut som lär leda till att US Soccer väljer framtida matcharenor och underlag med större omsorg.
Fortsätter vi i USA är det här en intressant artikel om hur amerikanskorna vann sommarens VM-guld. Jag tycker att det är intressant att Jill Ellis inte kallar sina reserver för reserver eller avbytare, utan väljer att kalla dem matchbildsförändrare.
Jag gillar också att hon motiverade valet av att byta in Kelley O’Hara i semifinalen mot Tyskland med:
”You know, we need a bitch: Get Kelley.”
Det svenska landslaget har lidig av att de saknat tillräckligt många bitchiga spelare. Får se om Pia Sundhage kan hitta någon lösning på den saken framöver.
* Så till Frankrike. Där har de nu kommit halvvägs i ligan – och den lever faktiskt. Tacka skrällaget Montpellier för det. I helgen spelade man 0–0 mot Lyon och såg till att spänningen lever. Inför avspark hade Lyon 40 raka segrar i ligan. Montpelliermatchen var faktiskt Lyons blott andra poängförlust i ligan på fyra år. Fantastiskt.
Faktum är att både Lyon och Montpellier är obesegrade efter elva omgångar. Dessutom har de båda lagen visat en fantastisk defensiv och bara släppt in varsitt mål. Att Lyon skulle vara så starkt är knappast överraskande. Men att man skulle utmanas av Montpellier hade jag inte trott.
Starkt av Linda Sembrant, Sofia Jakobsson och de andra. Speciellt som man tappade sitt franska affischnamn från förra säsongen Claire Lavogez till Lyon.
Montpellier är två poäng bakom Lyon. Ytterligare en poäng bakom återfinns PSG. Där händer det saker nu. Amerikanska jättetalangen Lindsey Horansatte bollen snyggt ribba in när hon gav laget ledningen i 5–0-derbyt mot Juvisy i helgen. Det var Horans sista mål för PSG – åtminstone för den här gången.
För att ha chansen att slå sig in i USA:s OS-trupp flyttar Horan nu hem till Portland Thorns, där hon ersätter Alex Morgan. Thorns offensiv ser som vanligt otroligt intressant ut. Utöver Horan har man forwards som Jodie Taylor och Christine Sinclair och offensiva mittfältare som Tobin Heath, Allie Long och Dagny Brynjarsdottir.
Tillbaka till PSG. Horan lär inte vara den enda spelaren som lämnar den närmaste tiden. Uppgifter har gjort gällande att både Kosovare Asllani och Caroline Seger är på väg bort. När det gäller Asllani spred hon själv i dag den här länken om att hon vill bryta med PSG. Det blir intressant att se vart Asllani tar vägen. Kanske Tyskland eller USA?
Kollar man in skytteligan i halvtid av D1 feminine toppas den av Ada Hegerberg på 17 fullträffar. PSG:s Cristiane är tvåa på 11 medan två överraskningar delar på tredjeplatsen på 9 mål, dels 19-åriga Montpelliertalangen Marie-Charlotte Léger, dels bottenlaget Saint-Maur:s kamerunska forward Marlyse Ngo Ndoumbouk.
Alla svenska spelare i ligan utom Maria Karlsson har gjort mål. Svenskmålen fördelas så här: Lotta Schelin 7, Jakobsson 5, Asllani och Sembrant 2 samt Seger och Lisa Dahlkvist 1.
I Tyskland kommer Bayern München allt närmare guldet. Bara tio omgångar är spelade, men de regerande mästarinnorna leder numera med nio poängs marginal. Turbine Potsdam fick nämligen fart i helgen och spelade sannolikt bort Wolfsburg helt och hållet genom att vinna i Autostadt med hela 5–2.
Samtidigt vann Bayern München med 2–1 mot uppstickarna SGS Essen efter sent segermål från Sara Däbritz.
Under onsdagskvällen möts förresten Wolfsburg och Potsdam igen – nu i cupkvartsfinal. 18.00 spelar även Werder Bremen mot Bayern München i cupen. Den matchen tv-sänds, jag tror att den här länken funkar.
* Slutligen en liten koll på några landskamper som spelats sedan mitt förra inlägg:
Brasilien tog rejäl revansch på Nya Zeeland. Returen slutade med brasiliansk 5–1-seger. Nya Zeeland ledde i halvtid, men Brasilien vände i den andra halvleken – bland annat efter ett läckert långskott från Formiga. Bilder från matchen finns här.
Här är bilder från Nederländernas fina seger mot Japan:
Och här är bilder från EM-kvalmatchen Grekland–Frankrike 0–3:
Det har gått en vecka sedan senaste inlägget. Under den veckan har det spelats ett gäng landskamper, bland annat flera i EM-kvalet.
Det mest intressanta resultatet är tveklöst att Schweiz besegrade Italien med 3–0 på bortaplan. I matchen stod Ramona Bachmann för ett fantastiskt solomål.
Känslan är att Schweiz hela tiden blir bättre och bättre, något som är mindre bra för svensk del eftersom vi skall spela OS-kval mot Bachmanns lag till våren.
För svensk del smäller det ju i morgon tisdag 18.45 på Gamla Ullevi (och på Tv12). Det sägs att cirka 11000 biljetter har sålts på förhand. Det låter grymt bra.
Publiksiffrorna på kvalmatcherna har sett en positiv utveckling efter hemma-EM. Det har varit över 5000 åskådare på flera matcher, med 9104 mot Skottland i september i fjol som höjdpunkten hittills. Den siffran kan alltså slås i morgon.
Det måste ha varit länge sedan vi hade över 10000 åskådare på en kvalkamp – om det någonsin hänt. Senast vi mötte Danmark i en kvalmatch på Gamla Ullevi kom det bara 1567 åskådare för att se landslaget. Det var den 11 september 2010 och det handlade om playoff mot VM.
Sedan dess har vi även mött Danmark i EM på Gamla Ullevi. Då blev det som bekant 1–1 efter att Sverige bränt två straffar. Trots att det bara är drygt två år sedan känns det som en annan tid.
Både och Sverige och Danmark har förändrat ganska mycket sedan dess. Danskorna hade ett mycket tungt VM-kval, men verkar vara på gång nu igen. För svensk del handlar det om att hitta tillbaka till stabiliteten efter ett par år där laget tappat mark i världstoppen.
I torsdags testade Pia Sundhage sitt lag mot Gais P16-lag. Det blev förlust med 1–0, men rapporterna sa att försvarsspelet såg bra ut. Det låter bra. För danskorna är ju ett lag som har flera duktiga offensiva spelare.
Vid baklängesmålet ser man att Elin Rubensson fortfarande är ovan vid att spela ytterback, hon ligger ju en meter bakom övriga backar och upphäver offsiden.
Spännande att Sundhage startade med Lisa Dahlkvist, Petra Larsson och Caroline Seger på mittfältet mot Gais. Larsson gick alltså rakt in i startelvan, något man kan ha synpunkter på. Det blir intressant att se om Eskilstunamittfältaren även startar i morgon.
När det gäller Dahlkvist tycker jag att hon sett riktigt vass ut sedan VM. Som jag ser det har hon varit Sveriges bästa spelare under den perioden.
En annan intressant sak är att Sundhage spelade samma tremannaanfall mot Gais som senast mot Polen och alltså placerade Kosovare Asllani på bänken. Vi får se i morgon, men det verkar vara tre djupledsforwards som är höstens melodi för Sundhage.
* I vår grupp spelades det en match i dag. Det var Slovakien som vann med 4–0 mot Moldavien. Den matchen direktsändes på Slovakiens fotbollsförbunds youtubekanal och går att se i sin helhet här:
Orkar man inte se hela matchen föll de fyra målen i minuterna 50, 81, 85 och 87.
* Faktum är ändå att det nog ändå är i USA det har hänt mest den senaste veckan. Dels har USA och Brasilien spelat två träningslandskamper. Den första var avskedsmatch för Shannon Boxx. Den slutade 1–1.
Den andra matchen vann USA med 3–1 efter mål av Alex Morgan…
…Crystal Dunn på retur efter nick från Lindsey Horan…
…samt av debutanten Stephanie McCaffrey.
Som synes håller USA på att bygga ett nytt lag, samtidigt som man tackar av gamla trotjänare. Säga vad man vill om USA, men man är bra på att tacka av gamla hjältar. Här är två exempel:
Det är också i USA som silly season är som mest silly för tillfället. Till nästa år får NWSL ett nytt lag, Orlando Pride. De har gått ut hårt under värningsperioden. I dag presenterade man nämligen trion Alex Morgan, Sarah Hagen och Kaylyn Kyle som nyförvärv.
Framför allt är det ju värvningen av Morgan som kommer att ge rejält eko. Hon kommer ju framför allt att bli en grymt bra publikmagnet för det nya laget, som kommer att ledas av före detta förbundskaptenen i USA och Australien, Tom Sermanni.
Morgan lämnar ju Portland Thorns. De ersätter henne med isländska framtidsspelaren Dagny Brynjarsdottir. Hon var ju i Bayern München i våras, men valde att lämna den tyska mästarklubben. Jag har undrat vart hon skulle ta vägen. Nu vet vi. Brynjarsdottir gjorde för övrigt två mål för Island i dag borta mot Slovenien.
I övrigt i USA har Meghan Klingenberg i dag officiellt bytts över till Seattle i en bytesaffär. Uppgifter i USA säger dock att bytesaffären inte är över, utan att Klingenberg kommer att hamna i Portland till slut.
Fotnot: Förstår om det är förvillande med dateringen i inlägget. Jag publicerade det sent den 26/10. Men jag hade glömt att jag måste ställa om till vintertid manuellt på wordpress, så bloggklockan var kvar på sommartid och hade slått över till tisdag. Och det går inte att datera tillbaka inlägg i efterhand.
Första delen av det statistiska underlag över 2014 är här diverse skytteligor från de stora ligorna och från diverse internationella turneringar:
VM-kvalet, Europa 2013/14
16 mål Vivanne Miedema, Holland/Heerenveen/Bayern München – varav 9 i år.
13 mål Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy – 4 i år. Eniola Aluko, England/Chelsea – 9 i år. Jane Ross, Skottland/Vittsjö – 7 i år.
12 mål Natalia Pablos, Spanien/Bristol Academy – 10 i år. Lotta Schelin, Sverige/Lyon – 8 i år.
11 mål Anja Mittag, Tyskland/Rosengård – 5 i år. Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon – 8 i år. Melania Gabbiadini, Italien/Verona – 7 i år.
Marta
Champions League 2013/14 Mål 2014, alltså från kvartsfinal och framåt
6 mål Marta Vieira da Silva, Brasilien/Tyresö/Rosengård
5 mål Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg
3 mål Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg Julia Simic, Tyskland/Potsdam Alexandra Popp, Tyskland/Wolfsburg
2 mål Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Potsdam/Lyon Remi Allen, England/Birmingham
Champions League 2014/15
6 mål Fabienne Humm, Schweiz/Zürich Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt
5 mål José Nahi, Elfenbenskusten/Zvezda Perm Eugenie Le Sommer, Frankrike/Lyon
4 mål Fridolina Rolfö, Sverige/Linköping Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
Celia Sasic
Frauen-Bundesliga 2014/15
12 mål Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt
9 mål Kerstin Garefrekes, Tyskland/Frankfurt
8 mål Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg
7 mål Eunice Beckman, Tyskland/Bayern München Sandra Starke, Tyskland/Freiburg Genoveva Anonma, Ekvatorial-Guinea/Potsdam Katie Stengel, USA/Bayern München
Frauen-Bundesliga, 2013/14
20 mål Celia Sasic, Tyskland/Frankfurt – varav 6 i år.
18 mål Kerstin Garefrekes, Tyskland/Frankfurt – 12 i år.
16 mål Martina Müller, Tyskland/Wolfsburg – 8 i år. Genoveva Anonma, Equatorial-Guinea/Potsdam – 11 i år
12 mål
bland annat Nadine Kessler, Tyskland/Wolfsburg – 7 i år
20 mål Lotta Schelin, Sverige/Lyon
19 mål Ada Stolsmo Hegerberg, Norge/Lyon
18 mål Eugenie Le Sommer, Frankrike/Lyon
10 mål Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy Kosovare Asllani, Sverige/PSG
9 mål Lindsey Horan, USA/PSG
8 mål Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp Sandrine Bretigny, Frankrike/Juvisy Sarah Palacin, Frankrike/Saint-Etienne
7 mål
Fem spelare, bland annat Lara Dickenmann, Schweiz/Lyon
6 mål
Bland annat Sofia Jakobsson, Sverige/Montpellier
5 mål
Bland annat Shirley Cruz Trana, Costa Rica/PSG och Caroline Seger, Sverige/PSG.
Franska ligan D1 Feminine 2013/14
25 mål Gaetane Thiney, Frankrike/Juvisy – varav 12 i år.
24 mål Marie-Laure Delie, Frankrike/PSG – 8 i år.
18 mål Josefine Öqvist, Sverige/Montpellier – 5 i år.
15 mål Laetitia Tonazzi, Frankrike/Lyon – 4 i år. Eugenie Le Sommer, Frankrike, Lyon – 6 i år.
14 mål Lindsey Horan, USA/PSG – 5 i år.
12 mål Lotta Schelin, Sverige/Lyon – varav 1 i år.
Totalt D1 Feminine kalenderåret 2014
24 mål: Le Sommer
22 mål: Thiney
21 mål: Schelin
19 mål: Stolsmo Hegerberg
15 mål: Bretigny
14 mål: Asllani och Horan
13 mål: Delie och Camille Catala, Frankrike/Juvisy.
12 mål: Dickenmann
Anja Mittag
Damallsvenskan 2014
21 mål Anja Mittag, Tyskland/Rosengård
14 mål Manon Melis, Holland/Göteborg
12 mål Jenny Hjohlman, Sverige/Umeå
11 mål Ramona Bachmann, Schweiz/Rosengård
10 mål Jane Ross, Skottland/Vittsjö
VM-kval, Concacaf
7 mål Abby Wambach, USA/WNY Flash
5 mål Carli Lloyd, USA/WNY Flash
4 mål Caroline Venegas, Costa Rica/?? Charlyn Corral, Mexiko/Merilappi United (Finland)
USA, landslag totalt 2014
15 mål Carli Lloyd, USA/WNY Flash
14 mål Abby Wambach, USA/WNY Flash
11 mål Christen Press, USA/Tyresö/Chicago Red Stars
6 mål Megan Rapinoe, USA/Seattle Reign
Kim Little
USA, NWSL 2014
16 mål Kim Little, Skottland/Seattle Reign
13 mål Amy Rodriguez, USA/Kansas City
11 mål Jodie Taylor, England/Washington Jessica McDonald, USA/Portland
9 mål Nahomi Kawasumi, Japan/Seattle Reign Samantha Kerr, Australien/WNY Flash Heather O’Reilly, USA/Boston Allie Long, USA/Portland
Asiatiska mästerskapen 2014, tillika VM-kval
6 mål Yang Li, Kina/ Park Eun-Sun, Sydkorea/
3 mål Katrina Gorry, Australien/Kansas City/Brisbane Roar Cho So-Hyon, Sydkorea Jeon Ge-Eul, Sydkorea Kanjana Sung-Ngoen, Thailand
Megumi Takase
Japanska Nadeshiko League 2014
14 mål Megumi Takase, Japan/Inac Kobe Leonessa
12 mål Aya Miyama, Japan/Okayama Yunogo Belle Yuika Sugasawa, Japan/JEF United Ichihara Chiba Ladies
9 mål Miki Matsuoka, Japan/Okayama Yunogo Belle Mizuho Sakaguchi, Japan/NTV Beleza
Copa America Feminina 2014 – tillika VM-kval
6 mål Cristiane, Brasilien
4 mål Rebeca Fernandez, Paraguay
3 mål Mariana Larroquette, Argentina Andressa Alves, Brasilien/Sao Jose Maurine, Brasilien Francisca Lara, Chile Yoreli Rincon, Colombia Gianina Lattanzio, Ecuador Jessica Martinez, Paraguay Lourdes Ortiz, Paraguay
Copa Libertadores Feminina 2014
6 mål Andressa Alves, Brasilien/Sao Jose Diana Ospina, Colombia/Formas Intimas Ysaura Viso, Venezuela/Caracas
4 mål Estefania Banini, Argentina/Colo Colo Poliana Barbosa Medeiros, Brasilien/Sao Jose Giovania Domingas Campos, Brasilien/Sao Jose Rosa Aquino, Paraguay/Cerro Porteno Yamila Badell, Uruguay/Colon
Afrikanska mästerskapen 2014, tillika VM-kval
5 mål Desire Oparanozie, Nigeria/Guingamp
4 mål Asisat Oshoala, Nigeria/Rivers Angels
3 mål Gaelle Enganamouit, Kamerun/Eskilstuna United Tia Vino Ines N’Rehy, Elfenbenskusten/Spartak Subotica (Serbien)
Det är skandinavisk dominans i skytteligan. Dock inte den svenska.
För läser man skytteligan i damallsvenskan är det mest utländskt på topp tio. Tre svenska spelare finns dock med där, med Jenny Hjohlman som främsta svensk med nio mål – vilket räcker till delad bronsplats. På delad sjätteplats finns sedan Fridolina Rolfö och Sara Lindén med åtta mål vardera.
Den liga där våra målskyttar visar störst framfötter är dock den franska. Toppen av skytteligan i Division 1 Feminine är nämligen rakt igenom skandinavisk. Efter att ha gjort varsitt mål mot Juvisy delar Lyons anfallspar Lotta Schelin och Ada Hegerberg förstaplatsen med sina sex mål vardera. Ett mål bakom återfinns trean Kosovare Asllani.
Alla fem svenskor i serien har redan gjort mål. Sofia Jakobsson står på två, medan Caroline Seger och Linda Sembrant är noterade för varsitt.
På det här klippet går det att se tre av Asllanis fullträffar samt Segers enda mål:
Det där är målkavalkaden från förra omgången, den tredje. I den fjärde gick såväl PSG:s som Montpelliers svenska spelare mållösa av planen. Enda målskytt i lagen inbördes möte blev istället amerikanska Lindsey Horan, som avgjorde för PSG i slutminuterna.
Därmed är det Lyon och PSG som är enda fullpoängarna i serien. Och det mesta talar ju för att årets serie blir just en kamp mellan fjolårets två seriesuveräner.
I damallsvenskan blev det som bekant 100-procentigt klart i förra veckan både vilka som vinner och vilka som åker ut. Bilder från Rosengårds guldmatch finns här:
Kampen om andraplatsen är intressant. Där är det fördel för Kif Örebro efter deras seger mot AIK i lördags. Örebro är numera tre poäng före Göteborg och Linköping, som dock båda har bättre målskillnad. De tre lagen har följande program kvar:
Kif Örebro +16 36:
Göteborg (h)
Jitex (b)
Eskilstuna (h)
Göteborg FC +27 33:
Örebro (b)
Kristianstad (b)
Vittsjö (h)
Linköpings FC +22 33:
Eskilstuna (h)
AIK (b)
Piteå (h)
Känslan är att striden står mellan Örebro och Linköping. Göteborg har klart tuffast program, och behöver nog full poäng för att hålla LFC bakom sig.
I Tyskland var det cupomgång i helgen. Alla mål från de matcherna går att se på två klipp. Här är ett klipp med målen från de matcher som spelades i norra Tyskland och här är målen från de sydliga matcherna.
I Frankrike och Tyskland går det alltså att sätta ihop målkavalkader från både liga- och cupmatcher. När är Sverige redo för det? Den typen av klipp är ju utmärkt reklam för serien, och borde även gynna det tv-bolag som har sändningsrätten. I båda länderna finns ju för övrigt klipp från rättighetshavaren ofta med i kavalkaderna.
Angående Tyskland och tv-sända matcher är det en sådan på torsdag och ytterligare en på lördag. På torsdag 16.00 visas Leverkusen–Bayern München både på svenska Eurosport och på DFB-tv. Och på lördag 12.15 är det en av veckans riktiga godbitar då Wolfsburg tar emot Turbine Potsdam i en tidig seriefinal.
För övrigt spelas det fem matcher i Frauen-Bundesliga redan i morgon. Topplagen spelar enligt följande: Potsdam tar emot Hoffenheim, Frankfurt skall till Jena och Wolfsburg skall till Inka Grings poänglösa Duisburg.
Ingen av de tyska matcherna i morgon är tv-sända. Däremot kan man i morgon förmiddag se Asiatiska spelen via stream. Jag lägger upp länkar till matcherna här, när jag har sådana:
Jag håller Nordkorea som knapp favorit i finalen eftersom Japan spelar utan sina Europaproffs. Bland annat finns ju systrarna Asano Nagasato och Yuki Ogimi högst upp i toppen av varsin prestigeladdad skytteliga. Nagasato leder i Tyskland på fyra mål och Ogimi i engelska WSL tillsammans med Jess Clarke på fem mål.
WSL är ju en kort liga, med bara åtta lag och 14 omgångar. Efter helgens spel är Everton klart för nedflyttning till WSL2. Guldstriden står mellan tre lag, Chelsea, Liverpool och Birmingham. De har 23, 22 respektive 21 poäng med två matcher kvar. Det hetaste tipset är dock att Emma Wilhelmsson och Chelsea kommer att ta hem titeln. De har nämligen det lättaste programmet av de tre, i form av Everton hemma och sexan Manchester City borta.
I Italien är inte ligan igång ännu. Däremot var det supercupfinal i helgen. Där vann ligamästarinnorna Brescia efter straffläggning mot cupmästarinnorna Tavagnacco. Maria Karlsson har ju bytt till Brescia, och i sin tävlingsdebut satte Karlsson en boll från straffpunkten. Det målet går att se på det här klippet:
I Norge är det klart vilka lag som spelar cupfinal den 22 oktober. Det blir Lilleström och Trondheims/Örn. Alltså blir Mimmi Löfwenius den enda svenska representanten. Hon hoppade in i 66:e minuten i semifinalen när Lilleström slog svensklaget Avaldsnes på bortaplan med hela 4–0. Den matchen kan man se här. För Avaldsnes spelade alla fyra svenska spelarna Carola Söberg, Lisa Klinga, Freja Hellenberg och Lisa Dahlkvist hela matchen.
Emilie Haavi
Jag har bara sett matchens första tio minuter, och där är Söberg olycklig. Hon är väldigt stillastående vid LSK:s ledningsmål – även om frisparken är bra slagen. Sedan är hon upphov till 2–0-målet, även om jag tycker att det är en väl tuff avblåsning för bakåtpass hon drabbas av. Emilie Haavi:s hårda frispark via en rygg muren är sedan otagbar.
Slutligen noteras en andra förlust på två omgångar för Rossiyanka i ryska mästerskapsserien. Olivia Schough spelade hela matchen när Ryazan vann mot svensklaget med 3–1.
Huvuddelen av den tid jag har kunnat lägga på damfotbollen de senaste dagarna har jag ägnat åt U20-VM i Kanada. Jag har sett delar av fyra matcher så här långt. Dels Englands båda matcher, dels Finlands 3–2-förlust mot värdnationen och så den sprudlande andra halvleken av 5–5-matchen mellan Tyskland och Kina.
England har gjort mig rätt besviken. Båda deras matcher har varit rätt tråkiga.Tyskland–Kina var allt annat än tråkig, och jag förstår hur Finland kunde slå ut Sverige i kvalet (fjolårets F19-EM). Finskorna imponerade verkligen på mig med sitt spelsätt mot Kanada.
Det finska laget är verkligen ett välspelande gäng. Visst backar de hem och kontrar. Men trots att de hade över 16000 åskådare mot sig så stressade de inte upp sig, utan försökte hela tiden spela sig ur situationerna. Framåt har de två kvicka forwards i Juliette Kemppi och Adelina Engman. På mittfältet finns fjolårets båda EM-spelare Nora Heroum och Natalia Kuikka samt duktiga Emilia Iskanius. I den oväntat spelskickliga backlinjen föll jag direkt för högerbacken Emma Koivisto, som både är en bra passningsspelare och som dessutom kan dribbla sig förbi en motståndare.
Nora Heroum
Jag skrev att Finland inte stressade upp sig. Det var inte helt sant. För man ledde med 2–0 mot Kanada. Men ett par sekunders ouppmärksamhet vid en kanadensisk hörna ledde till ett olyckligt finskt självmål. Och under några minuter därefter var finskorna stressade, samtidigt som hemmalaget lyftes fram av storpubliken. Kvitteringen dröjde bara någon minut. Sedan växte finskorna dock in i matchen igen, och jag tyckte nog att oavgjort hade varit rättvist.
Nu är finskorna självklart illa ute i turneringen efter två raka förluster. Men vinner man mot Ghana i sista omgången samtidigt som Nordkorea slår Kanada blir Finland grupptvåa, och går vidare. Fast det är inte det viktigaste för finsk damfotboll. Det viktigaste är att det här verkligen är ett lag att bygga framtiden kring. Det vimlar alltså av talanger som kan vara stora profiler i EM 2017.
För övrigt vimlar det av A-landslagsspelare i U20-VM. Finland har alltså ett par. I Kanadas lag har inte mindre än sex spelare redan debuterat på A-landslagsnivå. Backarna Sura Yekka och Kadeisha Buchanan har tillsammans 31 landskamper på meritlistan, och är redan omskrivna i den här bloggen. Men även backen Rebecca Quinn, mittfältarna Ashley Lawrence och Jessie Fleming samt forwarden Nichelle Prince har alltså debuterat på seniornivå.
I det tyska laget finns Sara Däbritz, som ju ingick i EM-guldtruppen i fjol. Även Europamästarinnan Melanie Leupolz skulle ha varit med, men hon tvingades lämna återbud på grund av skada.
Sara Däbritz
Det som gör U20-VM extra intressant är att många av turneringens profiler lär vara med i stora VM nästa år. Minns exempelvis att åtta av de 22 spelare som startade i EM-finalen i fjol spelade i U20-VM 2012.
De regerande mästarinnorna från USA är lite illa ute. Precis som 2012 inledde man med förlust mot Tyskland. Storstjärnan Lindsey Horan visade härlig smartness i straffområdet när hon ordnade segermålet i morse när Brasilien besegrades med 1–0. Men USA kommer ändå att få spela en avgörande match mot Kina i sista gruppomgången. Och kinesiskorna visade hög klass i 5–5-matchen mot Tyskland.
Alla mål från turneringen går att se på den här sidan.
Under tiden jag skriver det här inlägget kikar jag på Frankrike–Nya Zeeland. Båda lagen vann sina inledningsmatcher. Frankrike gjorde hela 5–1 på Costa Rica. Dessutom gjorde Claire Lavogez kanske årets mål inom damfotbollen alla kategorier. Det här anfallet kan man ju kolla in hur många gånger som helst.
Inga fotbollsmästerskap utan svaga domslut. England slapp exempelvis undan med blotta förskräckelsen mot Mexiko tidigare i kväll. För 1–1 kunde ha varit mexikanskt 2–1. Domarna upptäckte inte att det här skottet från Fabiola Ibarra ju är klart över mållinjen.
Tillagt i efterhand: Jag har formulerat om det sista stycket i efterhand. Jag hade tidigare skrivit att Mexiko gjorde två mål. Det berodde på att jag inte hade kollat vad som händer direkt efter den sekvens som är i sista klippet. Mexikanskorna trycker där in returen, och man kan ju bara göra ett mål per anfall…
Däremot stämmer det att det kunde ha varit mexikanskt 2–1 om domarna hade agerat annorlunda. Som jag ser det blev nämligen Mexiko berövat på en straff.
Den här superhelgen med toppmatcher i nästan alla världens stora damfotbollsligor har startat med den franska cupfinalen.
Den vanns alldeles nyss av Lyon med 2–0 (0–0) mot PSG. Det är alltså läge att gratulera Lotta Schelin, som spelade från start för Lyon.
Dock gjorde vårt svenska landslags lagkapten en svag insats. Vid flera kontringslägen sprang hon på väldigt konstiga sätt som gjorde att hon i princip inte var passningsbar. Schelin blev också utbytt på slutet.
På pluskontot finns att hon var nära att bli målskytt på en vaket utförd klack från nära håll.
Kosovare Asllani spelade sista 20 minuterna för ett uddlöst PSG. Hon gjorde inte bort sig, men förmådde inte heller höja sitt lag, som då låg under med 2–0.
Den första halvleken gick dock i Parislagets favör. PSG hade klart bollövertag, och tillbringade mycket tid på Lyons planhalva. Dock är den här säsongens upplaga av PSG ett lag som har väldigt svårt att omsätta sitt bollinnehav i målchanser. Och att låta Lyon få kontra är sällan ett segerrecept.
Trots PSG:s övertag i spel var det 2–1 i klara målchanser till Lyon i paus. Den ena Lyonchansen var ett friläge som Schelin slarvade bort med ett svagt avslut.
Efter paus jämnade Lyon ut spelet, och ledningsmålet i minut 57 var inte ologiskt. Dock var det slumpartat – och snyggt. Lara Dickenmann kom på en yta i straffområdets utkant, där hon inte borde kunna få bollen. Men plötsligt låg den framför schweiziskans fötter, och hon vred in den hur snyggt som helst i bortre hörnet.
Några minuter senare avgjorde Lyon matchen helt när Corine Franco kastade sig fram och nickade in en inläggsfrispark från Louisa Necib.
Totalt sett vann Lyon rättvist. De skapade klart flest chanser, och gav coach Patrice Lair en fin avskedspresent genom att vinna dubbeln i Frankrike.
Noterbart också att matchen hade en underbar inramning, med en engagerad och stor PSG-klack som skapade en fin ljudkuliss. Den typen av hejaklack är det knappt några damlag som har, så man blir överraskad varje gång det händer. Jag gissar att det var ett gäng av PSG:s herrlags supportrar som ställde upp för damerna.
Apropå PSG så skrev ju Caroline Seger på för laget tidigare i veckan. Efter att ha sett PSG ett par gånger under året känner jag att det kanske inte i första hand är bollvårdande spelare som Seger som man behöver. Sådana har man redan en hel hög.
För att PSG på allvar skall kunna utmana Lyon om ligatiteln, och även bli en seriös segerkandidat i Champions League, behöver laget spelare som skapar målchanser. Idag hade man två, och båda kom till genom att Lindsey Horan är så otroligt stark i luftrummet. PSG skulle nog helst krydda sin trupp med en spelare som exempelvis Gaetane Thiney.
* I damallsvenskan har det spelats en match idag, Skånederbyt Kristianstad–Vittsjö slutade 0–0. För två lag som i olika perioder har haft problem med defensiven var väl det ett bra resultat.
Kristianstad är ju för övrigt likt Eskilstuna och Linköping lag som tappat i tabellen nu när ju Tyresö är struket.
* Tyresö var det. Igår skrev bland annat SVT om att klubben trots allt kanske kommer att spela i Champions League – och att man tar beslut i nästa vecka.
Jag fick ett anonymt tips från en källa som borde vara välinformerad om att anmälningstiden till Champions League faktiskt gick ut i måndags. Jag har inte tid och möjlighet att kolla upp tipset de närmaste dagarna, och väljer därmed att skriva ut det här så att andra får chans att kolla upp det.
Vilket som antar jag att Sverige vinner i rankningspoäng om vi har två lag som kommer till start. Så även om Tyresö skulle spela med sitt division 1-lag är det bättre än att platsen lämnas vakant.
* Nästa godbit den här heta damfotbollshelgen är Seattle–Chicago i NWSL klockan 04.00 i natt. I den matchen gör för övrigt Christen Press debut för Chicago.
Samtidigt som jag skriver det här inlägget sitter jag och tittar på SVT:s EU-valvaka. Och den slutsats man kan dra av den valu som hittills presenterats är att det är fler lag på banan, och att det är väldigt jämnt.
Valu har väldigt mycket gemensamt med den damallsvenska tabellen. För oj vad jämnt det är. Det skiljer alltså bara två poäng mellan tvåan Linköping och nian Kristianstad.
Innan jag går in mer på damallsvenskan tänkte jag kort gå utomlands, och titta till gårdagens matcher i Frankrike, ingående i den näst sista omgången.
Jag satt och tittade på franska Eurosports sändning där man hoppade mellan Guingamp–Lyon 1–5 och Juvisy–PSG 2–2.
Lotta Schelin
Det första resultatet innebär att Lyon säkrade sin tolfte franska ligatitel – den åttonde i rad. Det är alltså läge att återigen skicka ett grattis i riktning mot Lotta Schelin, som inte ingick i gårdagens matchtrupp.
Den mest intressanta matchen var ju trots allt Parisderbyt, som gällde kampen om den andraplats som leder till höstens Champions League. Det blev alltså oavgjort, vilket gör att PSG troligen tar andraplatsen.
PSG var också det klart bästa laget i matchen. Dock inleddes det med att polska PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gjorde en av årets tavlor när hon slog hål i luften och lät Gaetane Thiney göra 1–0.
Tio minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie både matchen och kampen om skytteligasegern. Där står både Thiney och Delie på 22 mål inför sista omgången.
PSG tog ledningen genom amerikanska talangen Lindsey Horan, som kan bli den allra största stjärnan i sommarens U20-VM. Hon har tagit flera kliv under våren, och igår imponerades jag stort av hur smart och vaket hon löpte in i straffområdet.
Det kändes som att PSG hade allt under kontroll, ända fram till minut 85, då mittbacken kvitterade Nelly Guilbert kvitterade. På övertid räddade Kiedrzynek sitt lag då hon styrde en frispark från Thiney via ribban och ut. För PSG satt Kosovare Asllani på bänken hela matchen.
Lycklig Josefine Öqvist
Idag spelade dock den tredje svenskan i Feminine division 1, Josefine Öqvist. Hon gjorde sitt 18:e mål för säsongen när Montpellier besegrade Rodez med 7–1. Troligen var det ”Jossans” sista match i karriären. Tråkigt.
Beskedet om att hon skall sluta kom häromdagen. Och jag tycker att det kommer för tidigt. 31 år gammal kommer hon troligen att sluta trea i den franska skytteligan. Nog sjutton hade hon kunnat spela på högsta världsnivå i ytterligare två–tre år?
Men när hon valt att lägga skorna på hyllan är det bara att acceptera. Och tacka för alla hennes insatser för damfotbollen. Inte minst är det värt att notera att hon är den enda svenska spelare som blivit målskytt i två VM-semifinaler.
* Då återvänder jag till Sverige igen. Eftersom jag saknar den marginaliserade kanal där huvuddelen av de damallsvenska matcherna numera visas så såg jag inte Tyresös sista match som ett internationellt storlag.
Men av det här klippet är det lätt att dra slutsatsen att Christen Press sa hejdå till Tyresö på bästa möjliga sätt:
Tyresö kan ju nu faktiskt kliva upp på tabellens andra plats, om de vinner hängmatchen mot Umeå.
Å andra sidan kan ju alla deras poäng strykas och tabellen skrivas om inom ett par veckor. Så det känns lite som slöseri att spekulera kring Tyresös tabellplacering innan Nacka tingsrätt har tagit upp klubbens rekonstruktion om 1,5 veckor.
Däremot är det lätt att konstatera att samtliga helgens resultat i form av Tyresö–Rosengård 2–1, Eskilstuna–Linköping 1–1, Göteborg–Örebro 0–1, Kristianstad–Umeå 1–0, AIK–Piteå 2–1 och Vittsjö–Jitex 2–1 innebär att tabellen trycks ihop, och att snart samtliga lag utom Rosengård och Jitex kan räknas som mittenlag. Kampen om den andra Champions Leagueplatsen kan bli fantastiskt intressant.
Eller. AIK och Vittsjö är ju fortfarande bottenlag. Faktum är att det bara är just Jitex, AIK och Vittsjö som har minusmålskillnad i serien. Vittsjö släpper in klart flest mål, och borde vara oroat över läckaget. Inte minst när AIK verkar ha vaknat till.
För en vecka sedan uppfattade jag AIK som för svagt för högsta serien. Men deras turliga seger mot Jitex – minns att de fick segermålet till skänks av en svag domare – gav tydligen härlig råg i ryggen. För att vända 0–1 till 2–1 hemma mot Piteå är starkt. Kanske att segern i Mölndal var det AIK behövde för att ta klivet in i serien på allvar.
* Därmed lämnar jag damallsvenskan och tar mig till Japan. Trots att landslaget Nadeshiko tvingades spela utan sex–sju internationella toppspelare vann man idag sitt första guld någonsin i det Asiatiska mästerskapet.
För Japan hade tidigare alltså vunnit VM och tagit silver i OS. Men de hade aldrig varit bäst i Asien. Det är man nu.
I dagens final mot Australien vann man rättvist med 1–0. Duktiga mittbacken Asuza Iwashimizu blev matchvinnare på nick – precis som i semifinalen mot Kina:
Jag har länge varit imponerad över vilken grymt bra tajming Iwashimizu har i luftrummet. Hon dyker ofta upp vid den bortre stolpen på hörnor. Och trots att hon inte är speciellt lång är hon väldigt högt upp i luften. Det beror säkert dels på god spänst, men även på lysande tajming. Båda hennes matchvinnande mål mot Kina och Australien är goda exempel på det. Båda finns alltså på klippet ovan.
Vid Iwashimizus nickmål idag gick bollen in via ribban. Även bronsmatchen avgjordes av en nick via ribban. Matchen hade nått övertid, och man satt och väntade på förläning mellan Kina och Sydkorea, när Yang Li i samband med en hörna nickade bronset till kinesiskorna.
* I Tyskland kan Sofia Jakobsson idag ha spelat bort Turbine Potsdam från ligaguldet. Jakobsson gjorde nämligen Cloppenburgs 2–1-mål när nästjumbon tog en väldigt värdefull poäng på bortaplan via 2–2 mot Potsdam.
Sofia Jakobsson
Inför avspark hade Potsdam guldracet i egna händer. Nu måste man sannolikt vinna båda sina matcher, samtidigt som Wolfsburg måste tappa poäng. Blir tufft för Antonia Göransson, som inte fick någon speltid idag, och de andra Potsdamspelarna.
Både Frankfurt och Wolfsburg vann nämligen sina matcher idag med klara siffor. Det gör att det mesta känns som att det blir en direkt avgörande guldmatch mellan de här båda lagen i den sista omgången.
Noterbart var för övrigt att Nilla Fischer idag, i frånvaro av vilande Nadine Kessler, bar kaptensbindeln i Europas bästa lag. Kul.
I botten förbättrade förstås Cloppenburg sina chanser att hänga kvar genom dagens poäng. Men risken är ändå att uppenbar att det blir nedflyttning för Jakobssons lag. Det är ju inte speciellt troligt att de tar poäng borta mot Wolfsburg nästa helg. Det innebär att man med största sannolikhet ligger under nedflyttningsstrecket inför sista omgången.
Och där har huvudmotståndarna Duisburg och Hoffenheim hemmamatcher mot Sindelfingen och Jena, vilket känns som lättare uppgifter än Cloppenburgs bortamöte med Freiburg.
* I Norge leder svensklaget Lilleström tabellen på samma poäng som Röa. Trea, två poäng bakom, är mästarinnorna Stabaek. Alla de tre lagen vann i den här veckans omgång.
Det är alltså trippel Oslo i toppen. Ja, jag vet att Lilleström ligger ett par mil utanför huvudstaden, men jag räknar ändå Mimmi Löfwenius lag som ingående i Osloregionen.
* I NWSL föll i natt mästarinnorna Portland med 1–0 hemma mot Sky Blue inför 13 427 åskådare. Det var en chansrik match där målvakterna Jill Loyden och Nadine Angerer gjorde flera fina räddningar. Men Kelley O’Hara fick hål på en lite passiv Angerer med en nick i matchens slutskede. Se det på det här klippet:
Helgens omgång fortsätter i natt, och i morgon kväll. Det var dock toppmöte tidigare i veckan, där serieledande Seattle tappade poäng för första gången. Amy Rodriguez och Kim Little gjorde målen när Kansas City och Seattle delade poängen. Se höjdpunkter därifrån här:
* Medan Little tar NWSL med storm går hennes före detta klubb Arsenal riktig kräftgång i England. Det forna storlaget har i veckan noterat två raka hemmaförluster med 2–0. Därmed ligger Arsenal kvar som tabelljumbo på en poäng. Och noterbart är att man på fyra omgångar har haft tre hemmamatcher. På dem har det blivit noll poäng och noll mål. Anmärkningsvärt.
Dock är tabellen väldigt jämn. När alla åtta lag har spelat fyra matcher skiljer det bara två poäng mellan ettan och femman. Och tre poäng mellan ettan och sexan. Det är bara Everton på två poäng och Arsenal på en poäng som är avhängda.
I morgon spelas det tre intressanta matcher i damallsvenskan. Mest intressant är matchen på Valhalla, där Göteborg och Kristianstad drabbar samman – två lag som överraskade mig positivt i första omgången.
Men även Umeå–Piteå och Linköping–AIK känns spännande. Båda norrlagen inledde med 1–0-segrar medan LFC och AIK står på noll poäng. Där blir det framför allt intressant att se om LFC kan studsa tillbaka och visa att man är en guldkandidat.
De senaste dagarna har det alltså varit uppehåll i damallsvenskan. Däremot har det spelats en intressant match i toppstriden i tyska Frauen-Bundesliga. Där skänkte Frankfurt bort två poäng genom att spela 1–1 borta mot Bayern München utan Olivia Schough.
Jag skriver skänkte eftersom det var precis var Frankfurtmålvakten Desiree Schumann gjorde. Hon mer eller mindre kastade in Bayerns kvittering i 83:e minuten. På en enkel luftboll lyckades hon tvåla bort bollen till Clara Schöne, som stod vid mållinjen och knappast kunde missa. Just efter kvitteringen revanscherade sig Schumann när hon styrde ett långskott från schweiziska Vanessa Bürki i ribban och ut.
Dagens resultat innebär att Wolfsburg plötsligt på allvar är tillbaka i striden om det tyska ligaguldet. Topplagen har sex eller sju matcher kvar att spela och de tre lagen Frankfurt, Wolfsburg och Potsdam skall alla mötas inbördes varsin gång. Här är tabellställningen:
I botten blir läget allt tuffare för Cloppenburg och Sofia Jakobsson. Svenskan spelade hela matchen i dag när man föll mot bollenkollegan Jena med 2–0. Känslan med sex matcher kvar att spela är att Cloppenburgs enda rimliga räddningsplanka är Hoffenheim, som ligger sex poäng före. Jakobssons lag står nu på åtta raka förluster, och har en absolut måstematch till helgen, mot avsågade jumbon Sindelfingen.
Målen från helgens matcher i Frauen-Bundesliga ser du på den här länken.
Mimmi Löfwenius
* Till Norge där det var premiär i toppserien i dag. Mästarna Stabaek visade klass genom att vinna med 5–0 mot Amazon Grimstad. Osloderbyt Röa–Lilleström slutade 3–3. Där debuterade Mimmi Löfwenius för LSK genom att bli målskytt.
* Även i Frankrike blev det svenskmål i helgen. Det var Josefine Öqvist som satte sitt 17:e för säsongen när Montpellier vann med 5–0 mot Muret. PSG vann med hela 11–0 mot Henin-Beaumont efter tre mål vardera av Marie-Laure Delie och Linda Bresonik. Där spelade inte Kosovare Asllani.
Delies tre mål tar henne upp jämsides med Gaetane Thiney i toppen av skytteligan. Båda står på 20 mål. Öqvist är trea på 17, Laetitia Tonazzi fyra på 14 och Eugenie Le Sommer femma på 12. Lotta Schelin delar sjätteplatsen med Lindsey Horan på vardera 11 fullträffar.
* I engelska WSL står inget lag på full poäng efter två omgångar. Toppmötet Chelsea–Liverpool slutade mållöst. Känslan är att det är just mellan de båda lagen som titelracet kommer att stå.
Tråkigt att blott 503 åskådare såg toppmötet, där Emma Wilhelmsson spelade hela matchen för Chelsea. Publiksiffran säger väl tyvärr allt om vilket svagt grepp damfotbollen har om publiken i den engelska huvudstaden.
* Slutligen till USA och NWSL, där mexikanska Teresa Noyola är omgångens spelare så här långt. Hon kom in som inhoppare för Houston Dash i natt vid underläge 2–1. Med två mål på fem minuter fixade Noyola Houstons första NWSL-seger någonsin. Höjdpunkter från matchen ser du här:
Inte heller i NWSL står något lag på full poäng efter två omgångar. Dock kan både Seattle och Chicago nå dit, eftersom båda är utan poängförlust. De har dock bara spelat varsin match hittills.
Jag förstörde min nattsömn genom att kliva upp och kika på landskampen USA–Kanada. Jag fick bland annat se Tyresös Whitney Engen kliva av matchen i andra halvleken till följd av en skada.
Det såg inte så allvarligt ut, och jag har inte sett någon diagnos i efterhand. Så förhoppningsvis behöver inte Engen riskera någon längre bortavaro. Fast man vet aldrig.
USA:s mittbackar spelade annars huvudroller i en ganska tråkig match. Engen gjorde ett offsidemål, och hade ytterligare en chans. Och kollegan Becky Sauerbrunn fixade segermålet när USA vann med 1–0.
Sauerbrunn drev upp bollen mot straffområdet, väggade snyggt med inhopparen Christen Press, och spelade sedan i sidled till en helt fristående Sydney Leroux – som inte kunde missa, trots att det var en liten riktningsförändring. Målet och fler höjdpunkter finns på det här klippet:
Annars skrev jag härom dagen i ett svar på en läsarkommentar att jag uppskattar det till att USA skulle kunna sätta ihop minst fem-sex landslagselvor som skulle kunna vara med och slåss om medaljer i OS och VM.
Även om nattens USA-elva inte gjorde någon kanonmatch var de klart bättre än OS-bronslaget Kanada. Och det blev uppenbart att coach Tom Sermanni minst kan sätta ihop två eller möjligen tre elvor som skulle kunna vinna ett OS eller VM. I natt startade Sermanni med följande manskap: Hope Solo – Ali Krieger, Becky Sauerbrunn, Whitney Engen, Stephanie Cox – Heather O’Reilly, Morgan Brian, Lauren Holiday, Megan Rapinoe – Abby Wambach och Sydney Leroux. Brian har jag inte sett så mycket av tidigare, men hennes insats gav mersmak – hon visade att hon är en spelskicklig, central mittfältare.
Med den A-uppställningen skulle Sermanni kunna ställa upp sitt B-lag så här: Nicole Barnhart – Amy LePeilbet, Christie Rampone, Rachel Van Hollebeke (tidigare Buehler), Kelley O’Hara – Meghan Klingenberg, Carli Lloyd, Shannon Boxx, Tobin Heath – Alex Morgan och Christen Press.
Tobin Heath värmer upp
Och det lämnar följande spelare till C-laget: Jill Loyden – Crystal Dunn, Julie Johnston, Leigh Ann Robinson, Kristie Mewis – Christine Nairn, Erika Tymrak, Lori Lindsey, Samantha Mewis – Amy Rodriguez och Lindsey Horan.
Därmed blir spelare som Ashlyn Harris, Kealia Ohai, Sarah Hagen, Yael Averbuch, Camille Levin, Allie Long, Amber Brooks, Beverly Goebel-Yanez med många fler över till D- och E-uppställningarna.
Det enda landet som ens är nära en liknande bredd är Tyskland. De vann EM-guld med ett halvt B-lag i somras. Men känslan är att de bara har knappt två elvor av högsta världsklass.
De andra lagen i högsta världseliten är tunnare. Exempelvis saknar Japan den bredd som man kanske hade behövt ha för att hänga med i toppen över en längre tid.
Tillbaka till USA. Det är inte bara bredden som imponerar där. Intresset är fortsatt enormt. Publiksiffran på 20862 åskådare i Frisco, Texas var den största på en träningslandskamp på drygt tio år. Det är för övrigt nästan lika länge sedan Danmark var senaste lag att slå amerikanskorna på hemmaplan. Sviten utan hemmaförlust är nu uppe i drygt 9,5 år och hörde jag rätt var det 77 matcher.
Kanada då? Jo, de spelade så här: Erin McLeod – Rhian Wilkinson (Sura Yekka, 74), Kadeisha Buchanan, Lauren Sesselmann, Marie-Éve Nault (Carmelina Moscato, 81) – Diana Matheson (Jonelle Filigno, 86), Desiree Scott, Sophie Schmidt – Josée Bélanger (Brittany Baxter, 71), Christine Sinclair, Adriana Leon (Kaylyn Kyle, 61).
Laget skapade en bra chans i vardera halvlek. Men som vanligt handlade det mesta och kraft och organisation. Kanadensiskorna har väldigt svårt att spela sig fram till chanser.
Noterbart är att Sura Yekka får allt större plats i laget. Hon är född 1997, och känns som ett riktigt spännande framtidsnamn.
* Jag lovade i går att lägga upp en länk till franska toppmatchen PSG–Montpellier, om jag hittade någon. Det var dock så fullt upp på jobbet i kväll att jag inte ens hann tänka fransk toppmatch. Hoppas ni som sökte hittade länkar.
Jag vet bara att PSG vann matchen med 2–0, och håller spänningen vid liv i guldstriden. Och att Kosovare Asllani spelade de första 78 minuterna, men blev mållös.
I dagens andra match vann Lyon borta mot Arras med de udda siffrorna 11–2. Noterbart här är att mästarlaget hade sju olika målskyttar. Lotta Schelin var dock inte bland de sju. Hon spelade nämligen inte i matchen. Varför hon stod över vet jag inte.
* Fjolårets båda allsvenska topplag Tyresö och Rosengård spelade båda träningsmatcher i dag, fast med helt olika utfall. Det skall ju dock poängteras att det ju var ganska rejäl klasskillnad på motståndet.
Veronica ”Vero” Boquete
Tyresö vann med 5–0 hemma mot finska Honka efter att Veronica Boquete gjort tre mål. Rosengård föll däremot borta mot Turbine Potsdam med 4–1. Malmölagets mål gjordes av Katrin Schmidt.
När det gäller matchreferat på egen hemsida vinner Tyresö över Rosengård med utklassningssiffror. Dock saknar jag matchfakta även hos Tyresö. När det gäller träningsmatcher är jag nämligen mest intresserad av att se hur lagen ställt upp, och hur mycket speltid olika spelare får. Så skriv gärna ett referat, men inte utan matchfakta inklusive laguppställning med byten.
Arrangörerna för den stora afrikanska fotbollsgalan Caf Awards i går hade alldeles tydligt inte uppmärksammat hur Therese Sjögran glömdes bort på den svenska fotbollsgalan och den efterföljande bilgates alla förgreningar.
För då hade nog Caf Awards kommit ihåg att dela ut pris till bästa damfotbollsspelare.
Nu blev det inte så. Det afrikanska fotbollsförbundet glömde nämligen helt och hållet bort damerna. I den lista över vilka pris som skulle delas ut som jag hade sett inför galan fanns totalt tolv pris, varav ett gällde bästa kvinnliga spelare och ett gällde bästa landslag inom damfotbollen.
Men när galan var över hade inga damer prisats. Och jag har ännu inte sett någon vinnare i någon av de två damkategorierna. Kanske att Tina Nordlund borde åka ner till Afrika nästa år och pressa fram en ganska rejält mycket jämlikare gala…
* I dag har vi äntligen fått höra hur Tyresös klubbledning ser på den uppkomna situationen med den allt tunnare truppen. I Expressen verkar Tyresöledningen ganska lugn. Och att de snart skall avslöja sin plan.
De säger även att deras amerikanska stjärntrio Meghan Klingenberg, Whitney Engen och Christen Press kommer att hinna med fem damallsvenska matcher om Tyresö går till final i Champions League. De säger däremot inte att det är minst sex omgångar mellan att de tre lämnar och sommarfönstret öppnar. Den amerikanska trion bör alltså vara ersatt redan innan damallsvenskan startar.
Sofie Persson
* Nykomlingen Eskilstuna United fortsätter att visa muskler. Piteås lagkapten från i fjol Sofie Persson känns som ett riktigt bra nyförvärv Tydligen skall klubben skaffa ytterligare en riktigt etablerat spelare.
Jag funderade häromdagen på vilka svenska toppnamn som i nuläget finns kvar på marknaden. Spontant kom jag på Jessica Landström, Louise Fors och Annica Svensson. Det skall bli spännande att se vad som händer med trion.
* Frölundas hockeytränare Roger Rönnberg fick igår med rätta beröm för att han försöker lära sina spelare vettiga värderingar.
I norsk damfotboll finns det tydligen tränare som hade behövt gå en en hel hög kurser i värderingar. Den här anmärkningsvärda blogginlägget av Lisa-Marie Woods om sexuella trakasserier från en norsk elittränare har fått det norska förbundet att utreda situationen i en toppserieklubb.
Woods inlägg är skrivet på engelska, men en sammanfattning på svenska finns i den här artikeln.
* Helgens roligaste damfotboll blir tyska inomhusmästerskapet, DFB Hallenpokal. Turneringen sänds i sin helhet på söndag på DFB-tv. Sändningen startar 9.45. Förhoppningsvis får vi se fyra svenska spelare i farten.
Danesha Adams
* Meghan Klingenberg är redan nämnd i det här inlägget. Hon har tvingats byta klubb i dag. Tyresös ytterback var nämligen en av de spelare som Houston Dash valde i dagens utökningsdraft i NWSL.
Ligans nya klubb valde för övrigt ytterligare tre spelare som tidigare varit i Sverige de senaste åren, nämligen Danesha Adams, Becky Edwards och Brittany Bock.
I övrigt idag meddelade NWSL en ändring i reglerna. Från och med i år tillåts tre utländska spelare per klubb. Med utländska menas spelare som inte kommer från USA, Kanada eller Mexiko.
Slutligen är det nordamerikanska kvalet till U20-VM i gång. Jag försökte se USA:s match mot Costa Rica i natt, men det var geoblock på streamen – så jag fick inte se PSG-stjärnan Lindsey Horan göra ett äkta hattrick i USA:s 6–0-seger. Men nu har jag åtminstone fått se målen, och lite andra höjdpunkter:
Årsgenomgångar skall man ju helst publicera innan Jan Malmsjö har läst nyårsklockorna på Skansens scen. Efter är det ju framåtblickar som gäller.
Men snabbhet har aldrig varit min bästa egenskap. Och när en viss Zlatan tog över fokus under mellandagarna har genomgången av 2013 fått dröja ett par dagar.
Eventuellt har ni som får blogginläggen via mejl redan sett stora delar av det här inlägget. Jag råkade nämligen trycka publicera en gång innan allt var klart. Nu är dock inlägget klart för att visas upp för omvärlden.
Jag har säkert missat en massa kul eller mindre kul saker från 2013. Men här är i alla fall ett försök att spegla årets viktigaste händelser. Trevlig läsning.
Årets avhopp: Det stod assisterande förbundskapten Birger Jacobsson för – bara några dagar innan EM-premiären. Udda.
Årets besvikelse: Publiksnittet i damallsvenskan. Trots publiksuccé på EM påverkades inte intresset för vår bästa serie ett dugg. Snittet slutade på 741. Inför EM-uppehållet låg det på 738.
Årets brutna rekordsviter: Här handlade det om Lyon – dubbelt. Först brast deras svit över matcher utan förlust under 90 minuter. Den höll i 119 matcher och i drygt tre år, fram till Champions Leaguefinalen mot Wolfsburg. Senare på året sprack även Lyons svit av matcher utan förlust på hemmaplan. Det var Potsdam som ändade sviten som totalt varade mellan 10 september 2006 och 14 november 2013. Alltså drygt sju år.
Årets bäst när det gäller: Nadine Angerer förstås. Hon gjorde långt ifrån någon kanonsäsong i Frankfurt, och var så ifrågasatt att förbundskapten Silvia Neid gav Almuth Schult chansen att ta över målvaktshandskarna i A-landslaget i våras. Schult misslyckades dock. Det gjorde inte Angerer i EM. Hon släppte bara in ett mål på hela turneringen, och i finalen räddade hon två norska straffar och blev på kuppen första spelare att vinna Uefas nya pris till bästa spelaren i Europa. Snart kan hon dessutom vara bäst i världen.
Årets Caster Semenya: Precis som den sydafrikanska löparen anklagades sydkoreanska Seoul City Amazones skyttedrottning Park Eun-Seon för att vara man.
Årets debattör: Det kunde även ha kallats årets provokatör, för Malmötränaren Jonas Eidevall provocerade de både toppkonkurrenterna Tyresö och Linköping flera gånger under hösten, bland annat kallade han Tyresö för Harlem Globetrotters. Eidevall blandade sig dessutom in i flera diskussioner, enligt min uppfattning ofta med både vassa och vettiga åsikter.
Årets domarskandal: Straffläggningen i semifinalen av franska cupen som Lyon fick vinna – trots att de förlorade. Ni kanske minns hur Montpelliers japanska Rumi Utsugi gjorde mål på sin straff två gånger, men att domaren inte kunde reglerna. Så när Montpellier trodde att de hade vunnit, och var klart för cupfinal, då meddelade domaren att det var oavgjort. Straffläggningen fortsatte, och Lyon vann. Alla utom domaren insåg snabbt att domslutat hade haft väldigt fel. Lyon var välvilligt, och det blev omspel. Men blixten slår ju inte ner två gånger. Så Lotta Schelins lag vann omspelet, och sedermera också hela cupen.
Årets drömlottning: Fick Tyresö inför nästa års Champions Leaguespel, där österrikiska Neulengbach väntar i kvartsfinal och engelskt motstånd i eventuell semi. Båda de tyska lagen hamnade däremot på den andra finalhalvan. Fast tur och otur jämnar ju ut sig, och Tyresö hade haft rejäl otur i lottningen till sextondelsfinalerna, där man ställdes mot franska PSG. Som man ju besegrade.
Årets fest: Sverige–Finland på Gamla Ullevi. Vilket underbart tryck det var både på planen och på läktarna. Helt klart den mest minnesvärda matchen under ett EM som ju i sin helhet var en fest, väl värd att hylla.
Årets framtidslag: Det svenska F17-landslaget som anförda av Linköpings forward Stina Blackstenius nådde EM-final, men föll mot Polen med 1–0.
Årets framtidslag 2: De tyska Europamästarinnorna, som under ett par matcher hade fyra kantspelare med en medelålder på under 20; Leonie Maier, Melanie Leupolz, Lena Lotzen och Jennifer Cramer.
Årets franska nerver: Frankrike förstås. Med Lyon som klar tvåa. Och trea.
Årets frisör: Josefine Öqvist som fixade till EM-frisyren för förbundskapten Sundhage:
Årets gate: Delad seger mellan Bilgate och Zlatangate. Fast de båda hörde ju ihop.
Årets glädjepriser: De på EM förstås. Jag hade en kollega som tog hela sin trebarnsfamilj på EM-semifinal – och betalade 350 kronor. För att se Elfsborgs Champions Leaguekval mot odugliga bonkalaget Daugava fick samma familj punga ut med 1050 kronor.
Årets homofobi: Den finner vi i Afrika, närmare bestämt Nigeria, som bannlyste lesbiska spelare.
Elisa Vidarsdottir med Islands gullfiskur.
Årets husdjur: Gullfiskur – Islands ”maskot” under EM. Fisken väckte så starka känslor att isländskorna anklagades för djurplågeri.
Årets inkilning: Den hade Göteborg FC. Flera spelare tvingades komma med intressanta avslöjanden på Twitter. Mest stack Marie Hammarström ut när hon meddelade att hon väntade tvillingar – för det ligger i släkten…
Årets jumbo: Sunnanå SK. Sist i damallsvenskan utan seger, och med sämsta tabellraden av alla damallsvenska lag på 2000-talet.
Årets konstgräsplaner: De i Kanada som VM 2015 skall spelas på. De har redan skapat debatter i USA och Tyskland. Men Fifa verkar inte ändra sig – det blir VM på plast nästa år.
Årets korsbandsskador: Amy LePeilbet, Svenja Huth, Kyah Simon, Emma Berglund, Hanna Pettersson, Linda Hallin, Linda Sällström, Anna Thörnqvist, Emelie Lövgren, Hanna Glas, Nina Jakobsson, Erika Martinsson och sannolikt ganska många till.För Hanna Folkesson och Johanna Almgren var det andra knäskador som spökade. Men det var tyvärr så illa för båda att de missade EM.
Årets kryssare: Danmark. Laget tog medalj i EM, och var en straffläggning från final – utan att vinna en enda match över 90 minuter. Men kryss mot Sverige, Finland, Frankrike och Norge räckte till brons. Danskorna fortsatte att spela oavgjort efter EM. Och krysset i VM-kvalet borta mot Serbien ger däremot ingen medalj. Det kan kosta Danmark en plats i Kanada nästa år.
Årets käftsmäll: Den delade jag tydligen ut mot damfotboll.com i januari. I varje fall tyckte de så i den här försvarsartikeln. Visst var jag kritisk mot deras nyhetsarbete, och den kritiken kvarstår i stort. Men jag hade aldrig trott att de skulle skriva ett försvarsinlägg. Och damfotboll.com har blivit bättre. De gjorde ett bra 2013, sannolikt var det deras bästa år någonsin. Förhoppningsvis fortsätter de att flytta fram positionerna under 2014.
Årets ledare: Even Pellerud som ledde ett nederlagstippat Norge till EM-final, där de spelmässigt var väl så bra som Tyskland. Men föll på två missade straffar.
Janni Arnth
Årets leende: Det bar danska Janni Arnth Jensen när hon klev fram till straffpunkten för att sänka Frankrike. Det sken nästan lika mycket om Arnth innan hon slog till bollen, som det gjorde när hon hade fixat den danska medaljen.
Årets lottning: Uefas Karen Espelund fick chansen att avgöra vilket lag som skulle spela kvartsfinal i EM, Danmark eller Ryssland. Det blev Danmark. Eftersnacket var kritiskt. Uefabasen Michel Platini skyllde ifrån på kvinnorna inom Uefa. Till Tv4 sa han:
”Du vet hur det är med kvinnor, det är svårt att kämpa mot dem…”
Årets mediaskugga: Vårt öppna och tillgängliga landslag som plötsligt bara släppte fram avbytare till presskåren. Den rejält förändrade policyn gjorde mig irriterad både inför och under EM.
Årets mest defensiva: Färöarna på Gamla Ullevi. Hade de backat längre hade de stått ute på parkeringen…
Årets mest oväntade hjälp: Nordkorea vann sydasiatiska mästerskapet. De gjorde det tack vare arvfienden Sydkorea, som slog Japan i sista omgången.
Årets mest svårbedömda spelare: Marta. Stjärnan platsade inte i damallsvenskans allstarlag, men är en av tre som kan vinna Ballon d’Or som världens bästa spelare. Kontraster.
Årets mest udda övergång: Japanska stjärnan Yuki Ogimi som lämnade Potsdam och Frauen-Bundesliga efter att ha blivit skyttedrottning där, för att gå till engelska WSL och Chelsea. Knappast ett steg uppåt på karriärstegen…
Årets mest återkommande debatt: Den om alla utlänningar i damallsvenskan. Jag är positiv. Men den uppfattningen tycks jag inte dela med så många. Eller jo, Lisa Ek och Jonas Eidevall verkar vara på min sida.
Årets metamorfos: Pluggade du in Jitex spelare säsongen 2013? Det har du inget för till årets säsong. Mölndalsklubben byter nämligen ut hela truppen.
Årets miljonregn: Eskilstuna United gick upp i damallsvenskan för första gången, och fick nästan omgående 7,5 miljoner kronor av en sponsor, att använda över en treårsperiod.
Årets missbedömningar: Alla experter på den damallsvenska upptaktsträffen som tippade Kif Örebro på nedflyttningsplats, medan man hade Sunnanå på säker mark. Båda tipsen visade sig ganska snart vara sällsynt ogrundade. Rickard Nilsson:s Örebro tillbringade nämligen hela säsongen på övre halvan, medan Sunnanå alltså var historiskt uselt.
Årets mål 1: Caroline Graham Hansen mot Japan i Algarve cup. Målet finns 2,15 in på det här klippet:
Årets mål 2: Lisa Dahlkvist långskott mot sin blivande lagkompis i Tyresö, Ashlyn Harris. Från Algarve cup:
Årets mål 3: Marija Banusic för Kristianstad i premiären mot Piteå. Se frisparksmålet på den här länken.
Årets mål 4: Alexia Putellas för Barcelona i spanska cupfinalen mot Zaragoza. Den geniala finten som lurar de två backarna måste nästan ses i slow motion för att verkligen uppfattas:
Årets mål 5: Lisa De Vanna för Sky Blue mot Boston Breakers i NWSL. Bicycletan korades av Fifa som årets damfotbollsmål i världen:
Årets mål 6: Fatima El Foul för B93/HIK/Skjold i den danska 3F-ligan:
Årets mål 7: Sydkoreas Kim Na-Rae skickade i väg en riktig projektil på halvvolley mot Kina. Målet kommer 30 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 8: En makalös vänstervolley från Stephanie Roche, Peamount United FC, borta mot Wexford Youth:
Årets mål 9: Fullträff nummer ett i damallsvenskan stod Örebros Sarah Michael för mot Tyresö. Vi snackar riktig bomb.
Årets mål 10: Kristine Minde, som då hette Wigdahl Hegland i efternamn slog till på volley i september:
Årets måldrottning: Är också tidernas måldrottning. Abby Wambach passerade nämligen Mia Hamm i statistiken över flest gjorda landslagsmål totalt. Hamm står på 158. Wambach gjorde 11 i år och är nu uppe på 163. Wambach utmanas nu närmast av Kanadas Christine Sinclair som står på 147.
Årets mästarinnor: Wolfsburgskvartetten Lena Goessling, Nadine Kessler, Josephine Henning och Luisa Wensing som inom några månader vann allt man kan vinna i Europa; EM, Champions League, inhemska ligan (Frauen-Bundesliga) och inhemska cupen.
Årets mästarlag: Wolfsburg, Lyon, Portland Thorns, Inac Kobe Leonessa, Liverpool, Sydney FC, Stabaek, Barcelona, Åland United och förstås LdB FC Malmö. Alla de svenska mästarinnornas mål från 2013 kan du för övrigt se här:
Årets mörkläggning: VM-kvalmatchen borta mot Bosnien-Hercegovina som inte tv-sändes någonstans.
Årets nationalhjälte: Dagny Brynjarsdottir som nickade in det snygga målet som tog Island till EM:s kvartsfinal och försatte det lilla öriket i damfotbollsfeber.
Årets nya namn: Lauren Cheney bytte till Holiday, Kristine Wigdahl Hegland till Minde, Celia Okoyino da Mbabi gjorde alla kommentatorer glada genom att byta namn till Sasic och under årets sista dagar blev Fatmire Bajramaj till Fatmire Alushi. I den här kategorien lägger vi även till svenska mästarinnorna LdB FC Malmö som bytte till FC Rosengård.
Årets omskolning: Den påbörjades i och för sig redan 2012. Men mittfältaren Nilla Fischer:s förvandling till mittback är svårslagen. Den gick så bra att hon blev tvåa i EM:s skytteliga och värvades av Europamästarinnorna Wolfsburg.
Årets PR-kvinna: Pia Sundhage förstås. Utan henne hade EM kunnat bli en gäspning. Tack vare Marbäcks stora dotter blev mästerskapet en publiksuccé. Det kostade henne en månads sjukskrivning. Men det kanske hon bjuder på?
Årets publiksiffror: Förstås drygt 41000 på EM-finalen på Friends Arena. Men det fanns fler fina siffror att nämna. 46104 såg Tysklands EM-genrep mot Japan på Allianz Arena. 28000 såg den spanska ligafinalen i Bilbao mellan Athletic och Barcelona. Och på vanliga seriematcher drog Portland Thorns 16479 mot Seattle Reign i NWSL:s grundserie och 17 619 till seriefinalen mot Kansas City.
Årets rankinglista: Den över klubblag i Europa som används i Champions League. Alltså den lista där de skotska och polska mästarinnorna kan hamna före de svenska.
Årets reklamfilm: Den spelade Kosovare Asllani in inför EM:
Årets revansch: Ramona Bachmann. Var avstängd för två hands i guldmatchen 2012. Schweiziskan reste sig och var tungan på vågen när Malmö återtog guldet. Dessutom damallsvenskans bästa spelare 2013 – kanske även världens bästa spelare.
Årets självmål: Englands målvakt Karen Bardsley nickade in Spaniens segermål i EM – ett mål som dels ledde till egna lagets sorti ur EM, dels till att förbundskapten Hope Powell fick sparken.
Årets skor på hyllan: Här är ett urval av toppspelare som valt att lägga av under 2013: Kristin Hammarström, Marie Hammarström, Sonia Bompastor, Heather Mitts, Katrine S Pedersen och Solveig Gulbrandsen. Alla kommer att vara rejält saknade.
Årets skrällar: Chile som låg sist på världsrankingen slog i mitten av december både Kanada och Skottland i fyrnationsturneringen i Brasilia. Kul att nya nationer visar framfötterna.
Årets skytteligavinnare: Bland annat Lotta Schelin (Frankrike och EM), Yuki Ogimi (Tyskland), Lauren Holiday (USA), Christen Press (Sverige), Beverly Goebel-Yanez (Japan), Natasha Dowie (England) och Elise Thorsnes (Norge).
Årets spelare: Den tolfte:
Men även Lotta Schelin (Diamantbollen och franska ligan), Martina Müller (Tyskland), Lauren Holiday (NWSL), Ramona Bachmann (Damallsvenskan), Nadine Angerer (Europa), Ji So-Yun (Asien), Katrine S Pedersen (Danmark), Tinja-Riikka Korpela (Finland) med fler.
Årets straffmissar: De stod Trine Rönning och Solveig Gulbrandsen för i EM-finalen. Lotta Schelin och Kosovare Asllani delar bronsplatsen…
Årets svenska mästarinnor i utlandet: Lotta Schelin (Frankrike), Louise Fors (England) och Karolin Pettersson, Sanna Svensson och Frida Thilén (alla tre i Finland).
Årets sånginsats: Den stod Pia Sundhage för förstås. Förutom att hon sjöng för Wambach, Morgan, Messi, Blatter, Ronaldo och de andra på Fifagalan släppte hon även en singel.
Årets sämsta statistik: Assistligan i damallsvenskan. Ett tag rapporterades det fel i varenda match. Statistiken blev så missvisande att det hade varit bättre att vi varit utan den.
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Årets urdragningar: Kattem drog sig ur den norska toppserien och Bad Neuenahr lämnade ifrån sig sin plats i Frauen-Bundesliga.
Årets uttal: Flera spelare i internationella Tyresö fick kämpa med att uttala sitt lags namn rätt. Meghan Klingenberg lade upp ett youtubeklipp med uttalsskolan. Klippet fick en släkting till amerikanskan (pappa?) att skämtsamt på twitter konstatera att klubben inte borde betala ut lön till spelarna förrän de fixar att säga sin klubbs namn:
Årets vassaste spelare: Jodie Taylor, Göteborg FC. Inte bara för att hon gjorde tio mål under våren, utan framför allt för att hon fick ett knivset när hon blev matchens lirare borta mot Sunnanå. Vasst.
Årets välgörare: Delat pris mellan Johanna Almgren och Helén Eke som arrangerade varsin auktion till förmån för Cancerfonden.
Årets vändning: Malmö låg under med 2–1 mot Tyresö, och hade Amanda Ilestedt utvisad. Tyresös grepp om SM-guldet var bastant. Men anförda av Ramona Bachmann och inhopparen Katrin Schmidt kunde Malmö vända till 3–2-seger – och sedermera även spela hem Kronprinsessan Victorias pokal.
Årets överkörning: Lyon krossade Malmö i Champions League, och fick LdB FC att inse att man inte hade tillräckligt bra försvarsspel. De båda storförlusterna kan ha varit guld värda för Malmö.
Det var allt. Jag har säkert glömt någon viktig händelse, och mottar gärna förslag på fler rubriker.
I kväll avslutades säsongen i England med finalen i WSL Continental cup. Arsenal besegrad Lincoln med 2–0 och tog därmed sin tredje raka titel i cupen.
Jag såg delar av finalen på en hackig stream. Det var på många sätt Arsenal mot Lincolns backlinje, anförd av de båda landslagsmittbackarna Casey Stoney och Sophie Bradley.
Den sista kvarten visade Kim Little varför skotskan är hotet mot svensk gruppseger i VM-kvalet. Det var nämligen Little som fixade segern. Med en kvart kvar frispelade hon Ellen White till 1–0. Och en stund senare gjorde Little 2–0 helt på egen hand.
Det var Arsenals 40:e stora titel. Det var också Lincolns sista match, i varje fall som Lincoln Ladies. När WSL nästa år får två divisioner tas Lincolns lag över av klassiska Notts County – som ju är världens äldsta fotbollsklubb.
Den engelska säsongen är alltså helt över. I helgen kan damallsvenskan också i praktiken vara över, för på söndag klockan 20.45 kan det vara avgjort – både i toppen och i botten.
Tyresö skall i morgon upp till bevis borta mot formstarka Piteå. Serietvåan bara måste få med sig tre poäng hem för att guldstriden skall leva vidare. Lätt blir det inte, men jag tror att Tyresö trots allt kommer att vinna.Och då sätter man samtidigt press på Malmö, som i söndagskvällens tv-match tar emot svårspelade Kif Örebro. Malmö drabbades ju av guldfrossa i fjol. Och det här är Malmös sportsligt sett svåraste match i den damallsvenska slutspurten. Lägg till lite frossa, och det skulle mycket väl kunna sluta med ett kryss.
Bottenstriden har jag redan behandlat i ett inlägg tidigare i veckan. Den bör inte avgöras i helgen. Men med den nerv som kommer in i slutet av säsonger är inte alla givna segrar lika givna längre. Vi kan alltså inte på förhand räkna in tre poäng för Mallbacken mot Sunnanå.
I Tyskland var det full omgång i går. Se alla mål därifrån på den här länken. Från omgången visades ju Potsdam–Duisburg på svenska Eurosport. Jag såg bara matchen sporadiskt, men det jag såg och hörde så tyckte jag att kommentatorsparet Marcus Bühlund och Elin Ekblom Bak skötte sig bra.
Sportsligt sett tyckte jag att Potsdams defensiv kändes minst sagt darrig. Det var inget försvarsspel som vinner några titlar, och bottentippade Duisburg var inte långt ifrån att sno med sig en poäng. Potsdams spel lär definitivt inte ha skrämt Lyon inför lagens sannolika Champions Leaguemöte senare i höst.
Antonia Göransson fick ingen speltid för Potsdam. Däremot var Sofia Jakobsson med i Cloppenburgs startelva för första gången. Nykomlingen fick dock storstryk (4–0) mot Frankfurt.
Efter tre omgångar av Frauen-Bundesliga ligger nu de fyra favoritlagen i topp. Det gör de troligen även efter helgens omgång. Från den direktsänds en match på DFB-tv, nämligen morgondagens drabbning mellan Frankfurt och Leverkusen, med avspark 13.00.
I morgon spelas även en match i den franska ligan, intressanta svenskmötet Montpellier–PSG. Om det nu blir ett svenskmöte. Kosovare Asllani var ju inte i spelbart skick förra veckan. Frågan är om hon är det i morgon.
Matchen startar 16.05, och sänds på franska Eurosport. Här är en länk.
Asllani är för övrigt med mycket stor sannolikhet personen bakom dagens roligaste inlägg på twitter. Det lades upp av PSG:s amerikanska forwardstalang Lindsey Horan, och var faktiskt på svenska:
”Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn.”
Ser fram emot att åka till Sverige nästa vecka, folk kommer älska mitt efternamn;) 💃
Utöver de båda tv-matcherna spelas övriga matcher i både Tyskland och Frankrike på söndag. Topplagen har motstånd som talar för säkra segrar.
Slutligen en notering från BeNe League. I och med kvällens matcher har lagen nu spelat fem eller sex matcher. Ett lag är utan poängförlust, och det är lite oväntat Heerenveen. Än mer anmärkningsvärt är att lagets 17-åriga supertalang Vivianne Miedema (född den 15 juli 1996) leder skytteligan i utklassningsstil efter att hon gjort hela tolv mål på de inledande fem matcherna. Och det är inte så att hon gjort typ sju–åtta mål i en match, utan hon har fördelat dem så jämnt det bara går: 2–2–2–3–3 – vilket är extra imponerande.
Miedema fick nyligen debutera för Hollands A-landslag i tävlingssammanhang genom ett sex minuter långt inhopp mot Albanien i VM-kvalet. Hon lär nog snart ha spelat väldigt många fler minuter på landslagsnivå.
I går tittade jag på Bayern München–Freiburg. Redan innan dess att Lena Lotzen hade nickat in 1–0 började jag fundera över nickstarka forwards. Och framför allt över bristen på sådana i Sverige.
Lena Lotzen
Mina funderingar började när jag hörde den tyska kommentatorn konstatera att Sarah Hagen har Abby Wambach som sin förebild. Precis som sin idol har Hagen blivit makalöst duktig i luftrummet. USA har en till ung, talangfull powerforward i PSG-stjärnan Lindsey Horan.
Jag satt och försökte komma på fler utpräglade powerforwards när Lotzen nickade in sitt mål. Hon är egentligen mer en löpstark djupledsspelare. Men hon är även riktigt stark i luftrummet.
I den tanken slog det mig att Sverige måste vara det enda landet på världsrankningens topp tio som saknar en nickstark forward. Till och med kortväxta Japan har bättre nickstyrka i sina offensiva led, främst genom Yuki Ogimi, men även genom Homare Sawa som kompenserar sin korthet med en lysande tajming.
Vi i Sverige har verkligen inte en enda nickspecialist. Och vad värre är, vi verkar inte vilja ha några heller. För vi verkar bara till 100 procent prioritera snabbhet på elitnivå.
Och jag håller med om att snabbhet är den klart viktigaste egenskapen för forwards i damfotboll. Eftersom tjejernas plan är 10–15 procent större än herrarnas (sett till de fysiska förutsättningarna) ökar snabbhetens betydelse ungefär med minst samma procentsats.
Men ju jämnare och tätare matcherna blir på högsta elitnivå, desto viktigare blir det att kunna variera ett rakt spel i djupled med ett inläggsspel.
I övriga länder i världstoppen får man nu fram forwards som både har snabbhet och bra huvudspel. Jag tänker bland annat på Alex Morgan, Lotzen, Celia Sasic, Eugenie Le Sommer och Ada Hegerberg.
Ada Stolsmo Hegerberg
Sverige brukar ha den längsta truppen av alla lag i mästerskapen. Trots det har vi inte en enda offensiv spelare som kan vinna en regelrätt nickduell. Det är ett vansinnigt underbetyg till vår spelarutbildning.
För kolla på spelarna i vårt A-landslag. Lotta Schelin hade kunnat vara bra i luften, men lider av migrän och måste undvika nickande. Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Sofia Jakobsson, Therese Sjögran, Jenny Hjohlman, Johanna Almgren, Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Antonia Göransson är inga spelare du lyfter in höga inlägg mot.
Det här är ju Pia Sundhage väl medveten om. Följden blev att Sverige struntade i de traditionella inläggen i EM och i stället valde att ta sig ner till kortlinjen och spela snett inåt bakåt.
Problemet är att jag inte hittar några nickspecialister bland forwards i flicklandslagen heller. Det verkar alltså som att förbundskaptenerna för våra ungdomslandslag till 100 procent letar snabbhet när de letar forwards och yttermittfältare.
De lite mer storväxta spelarna, de som kan nicka, de placeras som mittbackar eller möjligen defensiva innermittfältare. Eftersom vi har nickstyrka i backlinjen gör vi en del nickmål på fasta situationer. I EM gjorde vi fyra nickmål. Men bara ett av dem var i vanligt spel.
Ett problem är att medan nickstyrka närmast är en förutsättning för att lyckas inom herrfotbollen så kommer du väldigt långt inom damfotbollen bara på snabbhet. Många tar sig hela vägen till damallsvenskan utan att kunna nicka. Det gör att många forwards saknar drivkraften att lära sig att nicka – de klarar ju sig ändå.
Det där är förödande för landslaget, som ju skriker efter en nickstark anfallsspelare.
När folk frågar om varför tjejer ofta är mindre bolltrygga än killar brukar jag skylla på skolgårdarna. Där spelar killar och tjejer tillsammans, men det är killarna som har bollen mest, medan tjejerna mest är kompletteringsspelare. Och det man tränar på blir man bättre på. Alltså blir killarna bättre på att hålla i bollen, medan tjejerna blir bättre på att vara kompletteringsspelare.
Men på skolgårdarna utvecklar man sällan något huvudspel. Så i det här fallet kan man inte skylla på dem. Boven är snarare den redan nämnda bristen på behov av huvudspel inom all flickfotboll och inom damfotboll under högsta elitnivå.
Den verkligheten är inte lätt att ändra på. Så frågan är hur vi skall få fram nickstarka spelare. Den har jag inget svar på. Inte mer än att jag tycker att flicklandslagens förbundskaptener bör prioritera spelare med tajming i luftrummet när de väljer forwards.
En talang som har ett utvecklingsbart huvudspel är Lina Hurtig. När hon vuxit till sig, och fått några kilo muskler till på kroppen borde hon kunna bli en bra nickare. Frågan är dock om hon spelar forward då.
När hon spelar i flicklandslag används hon dock ofta som central mittfältare, eftersom hon dessutom är bolltrygg och kreativ. Och den typen av mittfältare har vi ju också ett skrikande behov efter.
Lina Hurtig
Men en uppmaning till unga, talangfull forwards som exempelvis Hurtig, Marija Banusic och Stina Blackstenius är att träna nickning. Varje dag. Det kommer både ni och vårt landslag ha nytta av.
* För övrigt blev det tre mål i den där tyska matchen. Alla tre kom på nickar i samband med fasta situationer. München gjorde två och Freiburg ett. De går att se på det här klippet.
Pernille Harder är dagens namn i svensk damfotboll. Hon gjorde alla Linköpings fyra mål vid bortasegern (4–1) mot Sunnanå i dag – och tog därmed klivet ända upp på andraplatsen i skytteligan.
Harder verkar tycka om Skelleftelaget. Hon gjorde nämligen LFC:s mål mot dem i våras också. Således har fem av danskans 13 mål i damallsvenskan i år alltså kommit mot den avsågade seriejumbon.
Pernille Harder
Fast Harder är inte ensam i skyttetoppen att ha passat på att förbättra sin statistik mot Sunnanå. Christen Press har gjort hela sju av sina 19 (egentligen 20) mål mot aktuellt motstånd. Jennifer Hermoso (fyra), Jodie Taylor (tre), Sarah Michael (tre) och Lina Hurtig (tre) är ytterligare spelare som gjort minst tre mål mot Sunnanå.
Sarah Michael
Michael gjorde för övrigt två mål i dag när Kif Örebro körde över Umeå med 4–0. Jag skriver körde över utan att ha sett matchen. Men Kif hade 3–0 efter 17 minuter, så det känns tveklöst som att det var en överkörning.
I och med de två målen blev nigerianskan sjätte spelare att komma upp i tvåsiffrigt (hon står på 10) i skytteligan. I går blev Margret Lara Vidarsdottir fjärde, och i dag alltså Harder femte.
Margret Lara Vidarsdottir
Som väntat är det väldigt många utländska namn i skytteligatoppen. Först på delad niondeplats kommer första svenska spelare, Umeås Jenny Hjohlman. Av de 16 spelare som gjort fler än fem mål är det 14 utlänningar.
* De svenska målskyttarna finner vi utomlands. Fast i dag blev det inga svenskmål i de stora ligorna.
I Frankrike spelade både Josefine Öqvist och Kosovare Asllani 90 minuter för sina lag. Montpellier vann med 2–0 borta mot Rodez, och PSG vann med 4–0 hemma mot Muret.
Jag såg stora delar av PSG:s match. Asllani var inblandad i mycket, och borde nog ha blivit målskytt. Hon hade i alla fall minst tre riktigt bra lägen att bli målskytt. Nu gjordes PSG:s mål i stället av Marie-Laure Delie, Laura Georges (2) och Lindsey Horan. Höjdpunkter från matchen finns på den här länken.
Apropå inget borde den typen av siffror som PSG har på sina tröjor förbjudas. På avstånd är det ju omöjligt att se numren på spelarnas ryggar.
För övrigt var det 4304 åskådare som såg Lyon–Juvisy i går. Här är höjdpunkter från den matchen – bland annat Lotta Schelin:s snygga klackmål.
Antonia Göransson
* Till Tyskland. Där såg 2780 åskådare Turbine Potsdams hemmapremiär mot Jena. Där spelade Antonia Göransson hela matchen. Som jag konstaterat känns Potsdam sämre än på många år. Att det slutade 1–1 mot ett av de lag som tippas i botten är kanske ett tecken på att jag är rätt ute. Potsdams kvitteringsmål gjordes för övrigt av norska Maren Mjelde.
Maren Mjelde
Sofia Jakobsson debuterade för nykomlingen Cloppenburg borta mot Essen. Svenskan hoppade in i 60:e minuten, och fick vara med om en anmärkningsvärd upphämtning. Essen ledde med 3–1 in i slutminuterna efter att Cloppenburgs målvakt gjort två tavlor. Men Mandy Islacker reducerade i 87:e minuten, och schweiziskan Vanessa Bernauer kvitterade med sitt andra mål för dagen på fyra minuters övertid.
Alla mål från den första omgången av Frauen-Bundesliga ser du på den här länken. Där noteras snygga frisparksmål från de båda Europamästarinnorna Dzsenifer Marozsan och Isabelle Linden. Och visst blir man glad av att se glädjen hos nykomlingen Hoffenheim när japanska Mana Iwabuchi gör lagets segermål mot Sindelfingen?
* Dagens största svenska segrare ute i Europa spelade inte. För gissningsvis jublade Louise Fors rejält när tvåan Arsenal och trean Bristol spelade 0–0 i engelska WSL. Därmed blir det väldigt svårt för Arsenal att försvara sin titel. Med två omgångar kvar är det nämligen fördel Liverpool. Man leder med tre poäng före Arsenal och fem före Bristol (som dock har tre matcher kvar att spela). Faktum är att det kan bli en helt avgörande match om seriesegern mellan Liverpool och Bristol i sista omgången – den 29 september.
* Slutligen tillbaka till Sverige. Två matcher återstår i den pågående omgången, och det är de båda guldkandidaterna som skall upp till bevis. Båda spelar hemma mot lag på den undre tabellhalvan och är således storfavoriter.
I morgon spelar Malmö mot Piteå i veckans tv-match. Och på tisdag spelar Tyresö mot Vittsjö i en match som ligger på ”tv-tid” men som inte ser ut att sändas.
Tyresö har spelat i cupen i helgen. Det blev 4–0 mot Brommapojkarna, och samtliga mål finns på videoklipp – även om filmningen inte är direkt klockren. Se dem här:
En blogg om internationell damfotboll 