Anmärkningsvärt av Asllani

Kosovare Asllani

Kosovare Asllani

Lotta Schelin var segerorganisatör mot Polen med två mål och ett läckert assist – och således dagens stora spelare. Men rubrikerna stjäl Kosovare Asllani.

Asllani inledde på bänken, och byttes in i paus. Hon blev målskytt (nickade in 2–0) och gjorde en rätt bra halvlek.
Fast rubrikerna får hon inte för sin insats på planen, utan för sina uttalanden om petningen. PSG-stjärnan sågade nämligen laguttagningen rätt vilt till TT:

”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”

Och:

”Det är något personligt problem hon har med mig. Jag tycker jag visar att det inte är fotbollsrelaterat. Det är mellan oss, det har varit ett tag. Sen får man se hur kul man tycker att det är att komma hit och spela.”

Här har Pia Sundhage helt klart en första kris att hantera i sitt landslag. Så många europeiska toppspelare har vi inte att vi har råd att låta Asllani göra allvar av sitt hot om att tacka nej till landslaget.

Saken är ju att Asllani inte bara vänder sig mot förbundskaptenen. Det första citatet ovan, som tydligt anspeglar på Olivia Schough, kan säkert väcka starka känslor bland övriga spelare i truppen.

Det blir intressant att följa fortsättningen på det här.

En fråga man kan ställa sig är vad Robert Perlskog tycker om Asllanis kritik. TV4:s kommentator har ju tidigare idag fått rubriker (bland annat här och här) för att han tycker att damlandslagets spelare gnäller för mycket.

VM-kval på Youtube

17.00 spelar Sverige VM-kval borta mot Polen. För er som inte redan har sett det sänds matchen på Polens Youtube-kanal.

Den hittar du här. (uppdaterad länk)

Det lilla försnack som har varit inför matchen har handlat om val av svenskt mittförsvar. Det är väl på något sätt intressant, men ändå långt ifrån någon huvudfråga i eftermiddag. Den lyder nämligen: hur skall Sverige luckra upp det polska försvaret?

Polsk damfotboll är på frammarsch, och har många intressanta talanger. Men det innebär inte att vårt landslag skall förvänta sig ett anfallsglatt motstånd som släpper ytor. Polen lär backa hem och satsa på kontringar. Vi får hoppas på rejäl, svensk skärpa i Polens straffområde, inte minst vid fasta situationer. För i så fall kan det bli en lugn resa mot tre poäng.

Fischer, Örebro, U20-VM, NWSL och Champions League

Nilla Fischer

Nilla Fischer

Idag presenterades de tre finalkandidaterna till den bästa spelaren i Europa säsongen 2013/14. Alla finalisterna är från Wolfsburg, och glädjande nog heter en av dem Nilla Fischer.

Fischer slåss med Nadine Kessler och Martina Müller om titeln. Min favorit till titeln är Kessler.

Ytterligare två svenska spelare var ju med bland de elva som gick vidare till andra röstomgången. Lotta Schelin slutade delad femma med Veronica Boquete och Caroline Seger delad sjua med bland annat Marta. Christen Press kom tia. Hela listan ser du här.

* I damallsvenskan fortsätter Kif Örebro att imponera. Gårdagens 3–2-seger borta mot Umeå innebär att Kif nu har nio raka segrar. Och i nästa omgång väntar seriefinal hemma mot Rosengård. Den matchen spelas tisdagen den 26 augusti på Behrn Arena.

Vid en titt på tabellen är Örebro riktigt nära en plats i nästa års Champions League. Känslan är att det bara är Göteborg, och möjligen, möjligen, möjligen även Linköping som kan hota Kif från att sluta topp två.

Men faktum är att just nu är den stora frågan huruvida Örebro kan hota storfavoriten Rosengård. Det kan bli en riktigt kul match nästa tisdag.

* Jag hann se en hel del av den sista gruppomgången av U20-VM. Det intryck jag har hittills av mästerskapet är väldigt positiv. Jag tycker att lagen håller en väldigt hög teknisk nivå, något som borgar för att damfotbollen kommer att fortsätta att utvecklas i mycket hög hastighet framöver.

När det drog ihop sig klev ett par av turneringens storstjärnor fram. Lindsey Horan gjorde exempelvis USA:s två första mål i måstematchen mot Kina. Det tredje gjorde en hyperintressant spelare, övertekniska 19-åringen Rose Lavelle.

Både Horan och Lavelle besitter egenskaper som kan göra dem till superstjärnor även på seniornivå framöver. Horan har sin kraft, nickstyrka och smartness i straffområdet och Lavelle har en fantastisk teknik, lysande känsla vid frisparkar och hörnor samt riktigt långa inkast. En profil.

Sara Däbritz

Sara Däbritz

För Tyskland klev deras stjärnor Sara Däbritz och Pauline Bremer fram när man var i underläge med 1–0 i halvtid mot Brasilien. Däbritz gjorde tre mål och Bremer övriga två när tyskorna vände till 5–1-seger. Det vimlar för övrigt av talang i tysk damfotboll, och  inget talar för någon svacka inom överskådlig tid. Problemen för Silvia Neid är inte brist på spelare, utan att välja rätt och att matcha in de unga i rätt takt.

För Brasilien och Sydamerika ser det däremot väldigt mörkt ut. Visst fanns det teknik på en del fötter i det brasilianska laget. Men bristen på organisation är lätt att se, och om det inte kommer att satsas på kompetenshöjning är risken överhängande att sydamerikansk damfotboll snart är frånsprungen av alla andra kontinenter.

Kollar vi poängsnittet per match, världsdel för världsdel i U20-VM:s gruppspel blir tabellen:

1) Afrika 2,33 (13/6)
2) Oceanien 2,0 (6/3)
3) Europa 1,50 (18/12)
4) Asien 1,33 (12/9)
5) Nordamerika 1,17 (14/12)
6) Sydamerika 0,67 (4/6)

Kvartsfinalerna spelas så här:
Lördag 23.00:    Nordkorea–USA
Söndag 02.00:   Tyskland–Kanada
Söndag 22.00:   Nigeria–Nya Zeeland
Måndag 01.00:   Frankrike–Sydkorea

Alltså två lag vardera från Europa, Nordamerika och Asien och ett vardera från Afrika och Oceanien. Vårt östra grannland Finland lämnade Kanada utan poäng efter tre uddamålsförluster. Jag tyckte trots allt att laget skötte sig bra i en svår grupp.

Faktum är att jag tror att finskorna hade vunnit sin grupp om de bytt lottning med Frankrike. För som jag ser det var det 2,5 blåbärslag i den här turneringen. Och alla de 2,5 lagen hamnade i samma grupp. Alltså Costa Rica, Paraguay och Nya Zeeland. De senare kommer alltså att spela kvartsfinal, och det vore en megaskräll om de slog ut Nigeria där.

* Ett finskt lag som har förlorat rejält på U20-VM är mästarlaget Åland United. De har nämligen spelat gruppspel i Champions League i veckan. Och utan en handfull U20-VM-spelare blev årets UWCL ett megafiasko. Bland annat föll Åland med pinsamma 7–0 mot polska KKPK Medyk Konin med talangen Ewa Pajor som härförare.

Konin är för övrigt ett av de lag som kvalat in till slutspelet. Övriga gruppvinnare är: Clube Atlético Ouriense (Portugal), Raheny United FC (Irland), FC Zürich Frauen (Schweiz), MTK Hungária FC (Ungern), Glasgow City FC (Skottland), ZNK Osijek (Kroatien) och Apollon Ladies FC (Cypern). Dessutom gick Gintra Universitetas (Litauen) och ZNK Pomurje (Slovenien) vidare som bästa tvåor.

De här lagen kan lottas mot seedade Rosengård eller Linköping den 22 augusti.

* I NWSL är nu fjolårets finallag Western New York Flash borta från chans att få spela slutspel. Abby Wambach:s lag föll med 3–2 hemma mot Sky Blue FC i natt. Sky Blue har därmed kvar en liten chans att få spela slutspel.

Nadia Nadim

Nadia Nadim

För Sky Blue gör danska Nadia Nadim stor succé. Nadim blev tvåmålsskytt mot Flash, och i förra omgången blev hon tremålsskytt. Danskan har därmed gjort sju mål på fem matcher i den amerikanska ligan. Lysande.

Faktum är att även regerande mästarlaget Portland Thorns är mycket illa ute i slutspelskampen i NWSL. Stjärnspäckade Thorns med spelare som Nadine Angerer, Rachel van Hollebeck, Veronica Boquete, Tobin Heath, Allie Long, Christine Sinclair och Alex Morgan har inte saken i egna händer. Dessutom spelar de mot suveräna grundseriesegrarna Seattle i sista omgång.

För intresset vore det tråkigt om Thorns missar slutspel. Portlandklubben har ju nämligen världens största publikstöd. Jag har inte sett deras snitt för årets liga, men förrförra veckan slog man ligans publikrekord när 19123 såg 1–0-segern mot Houston.

Så här är läget kring slutspelsstrecket:

1) Seattle           23     +31   54
2) Kansas City   24       +7   41
3) Washington   23       –6    35
4) Chicago         23      +6    34
——–
5) Portland        23       +3   33
6) Sky Blue       22       –9   28

Faktum är ju att två lag med minusmålskillnad kan gå till slutspel. Anmärkningsvärt.

Så här spelas den avslutande omgången:
Söndag: Washington–Sky Blue, Chicago–Western New York och Portland–Seattle.

Faktum är ju att slutspelskampen kan avgöras i den uppskjutna match som spelas nästa onsdag, Sky Blue–Houston. Men jag tror att sluttabellen kommer att bli som ovan. Alltså att Washington och Chicago tar de två sista slutspelsplatserna.

* En intressant NWSL-spelare har skrivit på för tyska FFC Frankfurt. Det handlar om walesiska affischnamnet Jessica Fishlock som är intressant på många sätt.

Inte minst för att hon på mindre än ett år kan ta hem mästerskap i tre olika länder. Hon har redan vunnit med Glasgow City (Skottland) och Melbourne Victory (Australien) och har nu chansen att även vinna i USA med Seattle innan hon drar vidare till Tyskland och Frauen-Bundesliga.

Finska glädjeämnen trots förluster

Huvuddelen av den tid jag har kunnat lägga på damfotbollen de senaste dagarna har jag ägnat åt U20-VM i Kanada. Jag har sett delar av fyra matcher så här långt. Dels Englands båda matcher, dels Finlands 3–2-förlust mot värdnationen och så den sprudlande andra halvleken av 5–5-matchen mellan Tyskland och Kina.

England har gjort mig rätt besviken. Båda deras matcher har varit rätt tråkiga.Tyskland–Kina var allt annat än tråkig, och jag förstår hur Finland kunde slå ut Sverige i kvalet (fjolårets F19-EM). Finskorna imponerade verkligen på mig med sitt spelsätt mot Kanada.

Det finska laget är verkligen ett välspelande gäng. Visst backar de hem och kontrar. Men trots att de hade över 16000 åskådare mot sig så stressade de inte upp sig, utan försökte hela tiden spela sig ur situationerna. Framåt har de två kvicka forwards i Juliette Kemppi och Adelina Engman. På mittfältet finns fjolårets båda EM-spelare Nora Heroum och Natalia Kuikka samt duktiga Emilia Iskanius. I den oväntat spelskickliga backlinjen föll jag direkt för högerbacken Emma Koivisto, som både är en bra passningsspelare och som dessutom kan dribbla sig förbi en motståndare.

Nora Heroum

Nora Heroum

Jag skrev att Finland inte stressade upp sig. Det var inte helt sant. För man ledde med 2–0 mot Kanada. Men ett par sekunders ouppmärksamhet vid en kanadensisk hörna ledde till ett olyckligt finskt självmål. Och under några minuter därefter var finskorna stressade, samtidigt som hemmalaget lyftes fram av storpubliken. Kvitteringen dröjde bara någon minut. Sedan växte finskorna dock in i matchen igen, och jag tyckte nog att oavgjort hade varit rättvist.

Nu är finskorna självklart illa ute i turneringen efter två raka förluster. Men vinner man mot Ghana i sista omgången samtidigt som Nordkorea slår Kanada blir Finland grupptvåa, och går vidare. Fast det är inte det viktigaste för finsk damfotboll. Det viktigaste är att det här verkligen är ett lag att bygga framtiden kring. Det vimlar alltså av talanger som kan vara stora profiler i EM 2017.

För övrigt vimlar det av A-landslagsspelare i U20-VM. Finland har alltså ett par. I Kanadas lag har inte mindre än sex spelare redan debuterat på A-landslagsnivå. Backarna Sura Yekka och Kadeisha Buchanan har tillsammans 31 landskamper på meritlistan, och är redan omskrivna i den här bloggen. Men även backen Rebecca Quinn, mittfältarna Ashley Lawrence och Jessie Fleming samt forwarden Nichelle Prince har alltså debuterat på seniornivå.

I det tyska laget finns Sara Däbritz, som ju ingick i EM-guldtruppen i fjol. Även Europamästarinnan Melanie Leupolz skulle ha varit med, men hon tvingades lämna återbud på grund av skada.

Sara Däbritz

Sara Däbritz

Det som gör U20-VM extra intressant är att många av turneringens profiler lär vara med i stora VM nästa år. Minns exempelvis att åtta av de 22 spelare som startade i EM-finalen i fjol spelade i U20-VM 2012.

De regerande mästarinnorna från USA är lite illa ute. Precis som 2012 inledde man med förlust mot Tyskland. Storstjärnan Lindsey Horan visade härlig smartness i straffområdet när hon ordnade segermålet i morse när Brasilien besegrades med 1–0. Men USA kommer ändå att få spela en avgörande match mot Kina i sista gruppomgången. Och kinesiskorna visade hög klass i 5–5-matchen mot Tyskland.

Alla mål från turneringen går att se på den här sidan.

Under tiden jag skriver det här inlägget kikar jag på Frankrike–Nya Zeeland. Båda lagen vann sina inledningsmatcher. Frankrike gjorde hela 5–1 på Costa Rica. Dessutom gjorde Claire Lavogez kanske årets mål inom damfotbollen alla kategorier. Det här anfallet kan man ju kolla in hur många gånger som helst.

Inga fotbollsmästerskap utan svaga domslut. England slapp exempelvis undan med blotta förskräckelsen mot Mexiko tidigare i kväll. För 1–1 kunde ha varit mexikanskt 2–1. Domarna upptäckte inte att det här skottet från Fabiola Ibarra ju är klart över mållinjen.

Tillagt i efterhand: Jag har formulerat om det sista stycket i efterhand. Jag hade tidigare skrivit att Mexiko gjorde två mål. Det berodde på att jag inte hade kollat vad som händer direkt efter den sekvens som är i sista klippet. Mexikanskorna trycker där in returen, och man kan ju bara göra ett mål per anfall…

Däremot stämmer det att det kunde ha varit mexikanskt 2–1 om domarna hade agerat annorlunda. Som jag ser det blev nämligen Mexiko berövat på en straff.

Ett nytt uppsamlingsheat

Jag är inne i en period där det dröjer typ en vecka mellan inläggen. Sedan senast har Pia Sundhage och hennes landslag åkt på en riktig käftsmäll.

Förlust med 4–0 mot England är inget vackert resultat. De här bilderna ger inte heller känslan av att siffrorna är missvisande. I varje fall inte i den riktning att den engelska segern var i överkant:

4–0 är för övrigt en tangering av tidernas största förlustsiffrorna för vårt A-landslag. Det var sjunde gången vi föll med just 4–0.

Vid de två senaste var jag på plats. Det var nämligen Algarve cup 2012. På två dagar föll vi med 4–0 först mot Tyskland (den 5 mars) och sedan även med 4–0 mot USA, som leddes av Pia Sundhage (den 7 mars). Dessförinnan har vi tre 4–0-förluster mot Norge och en mot Kina.

Eftersom jag inte sett mer av matchen än klippet ovan går det inte att göra någon mer ingående analys. Dock återkommer jag till att jag inte på något sätt förstår varför Sundhage inte testade ett mittbackspar till Polenmatchen från start. Motiveringen att Nilla Fischer behöver matcher mot toppmotstånd köper jag inte.

I tisdags tog Sundhage för övrigt ut truppen till aktuell Polenmatch. I den ingår två spelare som är utan A-landskamper, Stephanie Öhrström och Marija Banusic. Då är vi åter framme vid Banusic-gåtan. Hon var alltså inte bra nog att spela F19-EM i juli, men platsar i A-landslaget i augusti. Ännu har jag inte sett det förklaras någonstans. När får vi svaret på varför det är sådana svängningar kring Kristianstads stortalang.

Apropå Banusic och mittbacksfrågan så gjorde ju talangen iskallt 1–0 i torsdagens cupfinal efter en riktigt bjudning från Charlotte Rohlin. Strax efteråt gjorde Fridolina Rolfö 1–1 och visade att hon kanske borde ha varit med i Polentruppen. Dessutom visade Hedvig Lindahl att hon tyvärr fortfarande blandar högt och lågt.

Jag har bara sett delar av cupfinalen, men tänkte jobba mig igenom den. Hela matchen går nämligen att se på den här länken. Av det jag sett hittills kommer portugisiska Claudia Neto att bli en jättetillgång för LFC. Hon verkar otroligt boll- och passningssäker.

För LFC var det fjärde cuptiteln. Umeå har lika många, men en klubb är värre med sex – klassiska Öxabäck. Västgötalaget vann dessutom fem cuptitlar på rad, och spelade sju raka finaler. Dit har LFC en bit kvar…

Just LFC och Umeå möts för övrigt i morgon i en måstematch för östgötarna (TV12 14.45). I varje fall om de skall ha kvar chansen att spela till sig en Champions Leagueplats i årets damallsvenska.

Veckans båda matcher hittills i vår högsta serie, Göteborg–Piteå och Eskilstuna–Vittsjö, har båda slutat 1–0 till hemmalaget. Jane Ross kunde ha förändrat dagens resultat, men slog Vittsjös straff utanför. Det är för dåligt. Jag accepterar straffmissar om de beror på att målvakten räddar. Men slår man bollen utanför har man inte varit nog koncentrerard.

* Om vi lämnar Sverige så har Champions League startat idag. Det är gruppspelet som är igång, och två överraskande resultat noteras. Dels föll belgiska mästarinnorna Standard Liege med 1–0 mot Portugals Oriense, dels spelade schweiziska Zürich 1–1 mot vitryska mästarinnorna Minsk. Men som bekant är ju gruppspelet i damernas turnering bara ett kval. Den ”riktiga turneringen” börjar med 16-delsfinalerna.

* I NWSL är det bara tio dagar kvar av grundserien. Klart sedan ett tag är att Seattle vinner och Kansas City kommer tvåa. Washington och Portland har bra chans att ta de två sista slutspelsplatserna. Men Chicago har ännu chansen. Fast då måste de nog vinna mot Kansas City i natt 03.00. Den matchen kan du se här.

När Sverige slog Skottland i våras minns jag att TV4:s kommentatorer menade att Kim Little var mer haussad än hon förtjänade, och inte är den världsstjärna som många har målat upp. Kanske. Men hon leder i alla fall skytteligan på nya målrekordet 15, och dessutom delar hon ledningen i assistligan på sju. Så lite stjärnstatus förtjänar väl ändå skotskan?

* I Nadeshiko League fortsätter spänningen kring strecket mellan mästerskaps- och nedflyttningsserien. Just nu är tre lag inblandade i kampen om två platser i den högre serien. Men Inac Kobe Leonessa säkrar nog sin plats i morgon bitti svensk tid. Så det lär bli det inbördes mötet nästa lördag mellan Jef United och Vegalta Sendai som avgör vilken av klubbarna som tar den sista platsen.

* Slutligen en koll mot Norge. I toppserien befäste Lilleström sin serieledning idag genom att vinna med 5–0 mot Medkila. Lene Mykjåland hade en stor dag och gjorde de fyra första målen.

Lene Mykjåland

Lene Mykjåland

För svensk del var matchen Avaldsnes–Klepp den mest intressanta. När Avaldsnes vann med 4–1 var det nämligen fyra svenska spelare i hemmalagets startelva. Tre av dem var Tyresöförvärven Carola Söberg, Lisa Klinga och Lisa Dahlkvist, den fjärde var förstås Freja Hallenberg. Alla fyra spelade hela matchen. Enligt lokaltidningen i Avaldsnes var Söberg bra, medan Klinga och Dahlkvist hade en tyngre debut.

Lisa Klinga

Lisa Klinga

Ny landskamp i skymundan

Om drygt en timme är det avspark för Sverige borta mot England. Vad jag noterat är det ytterligare en landskamp som spelas i skymundan – alltså som man inte kan se någonstans.

Att ett möte mellan två av världens åtta bästa länder inte är tv-sänd säger tyvärr en hel del om hur lång väg damfotbollen har att gå innan den blivit en riktigt stor sport intressemässigt sett.

Jag har ju själv inte heller på något sätt bidragit till att haussa träningsmatchen, då all min fritid gått till träning eller arbete med den fotbollsbok jag jobbar med, som förhoppningsvis skall finnas till försäljning om 1,5 månader.
Men jag kommer att följa den via twitter, där England har flera bra adresser, som bland annat FA WSL, England, Women’s Football Pod och Girls on the Ball. Även Uefas damfotbollsskribent Paul Saffer är på plats.

Skulle det finnas någon tv-sändning eller länk som jag missat får ni väldigt gärna höra av er. I så fall lägger jag upp den informationen här. Matchen direktsänds på radio i England på den här länken. Men den sändningen kan vara stängd för lyssning från Sverige.

Sveriges startelva i Hartlepool klockan 15.00 ser ut så här:

Hedvig Lindahl (hennes 100:e landskamp – grattis) – Lina Nilsson, Nilla Fischer, Emma Berglund, Sara ThunebroCaroline SegerSofia Jakobsson, Kosovare Asllani, Hanna FolkessonTherese Sjögran och Lotta Schelin.

Det som förvånar är att snacket inför matchen har varit mittbacksfrågan, alltså hur vi skall ställa upp mittförsvaret i nästa VM-kvalmatch (mot Polen) då Nilla Fischer är avstängd. Till förbundets hemsida säger Pia Sundhage:

”Det är en av anledningarna till att det här är en väldigt viktig match för oss.”

Fast speciellt viktig verkar inte mittbacksfrågan vara. För då hade ju Sundhage valt att starta med det tänkbara Polenparet. Nu spelar Fischer ändå, vilket gör att testet av ett tänkbart nytt mittbackspar kommer att bli konstlat. För i träningsmatcher tillåts sex byten per lag, något som brukar innebära att de andra halvlekarna blir söndertrasade, och reservbetonade. Att testa det nya under sådana förutsättningar ger oftast ingen rättvis bild.

Å andra sidan känns inte Fischers speciellt bekymrande. Sverige skall ju slå Polen vilka mittbackar vi än ställer upp med.

Ett litet uppsamlingsheat

Som en paus i arbetet med den bok som jag håller på att färdigställa tänkte jag ta ett litet uppsamlingsheat, och gå igenom en del av det som hänt på sistone. Jag börjar i Norge.

Där vann Holland F19-EM i söndags. Tacka storstjärnan Vivianne Miedema för det. Hon avgjorde finalen, och blev turneringens skyttedrottning. Segermålet finns på det här klippet.

Jag såg sista 25 minuterna av finalen, och det lyste verkligen om Miedema, som gjorde ett stort arbete för sitt lag. Nyss 18 år fyllda har hon förresten redan gjort 37 mål i Uefas landslagsturneringar – något som placerar henne på plats 14 på topplistan genom tiderna. Hon har exempelvis bara ett mål upp till Hanna Ljungberg. Den här listan är nämligen från inför finalen.

Om det lyste om Miedema saknades det lyster kring de spanska avslutarna. Spanien borde nämligen ha gjort minst ett mål under de minuter jag såg.

Miedema ser man ju i Bayern München i höst. Det skall bli kul att följa henne där. Värdnationen Norge åkte ut mot Spanien i semifinal. Norskorna kom dock till spel i turneringen utan sina båda affischnamn. Caroline Graham Hansen har anslutit till Wolfsburg och Ada Stolsmo Hegerberg skrev häromveckan på för Lyon. Det blir spännande att se hur mycket plats de båda tar i Europas två bästa lag.

Den svenska F19-EM-insatsen är svår att bedöma när man inte kunna se några bilder. Eller jo, ett irländskt klipp har jag sett. Det visar målen från 2–1-förlusten i sista gruppomgången. Och tyvärr lider man ju när man ser Sveriges försvarsspel vid Irlands 1–1-mål. Det kommer på en frispark som inte borde vara en målchans. I varje fall inte på förstabollen.

Jag gissar att även Pia Sundhage lider när hon ser det. Hon har ju efterlyst nickstarka spelare. Men på det där målet ser man fyra svenska backar som faller ifrån och låter irlänskan nicka i lugn och ro:

* Damallsvenskan återstartar i morgon med Umeå–Rosengård. Umeå inledde ju säsongen stabilt. Men tre raka förluster innan uppehållet har gjort att chanserna på en Champions Leagueplats nu bara får anses vara mycket små. Vid en förlust i morgon är de nog närmast mikroskopiska.

Lite spännande är det allt att före detta Umeåstjärnorna Marta och Ramona Bachmann förenas i just Umeå – även om det är i Rosengårds tröja. Deras samarbete under hösten kommer att bli väldigt spännande att följa.

* Annars har det hänt en hel del sedan mitt senaste långa inlägg. Det har förstås tagits ut en trupp till landskampen mot England på söndag. Det har även kommit ett par återbud. Intressant i truppen var att Olivia Schough inte fanns med, men nu har kallats in.

Schough skrev ju i förra veckan lite oväntat på för ryska Rossiyanka. Huruvida det var ett bra eller dåligt karriärsteg är svårt att sia om. Dock borde det öka hennes speltid, vilket självklart är positivt. Hon har ju som bekant en skön humor, och på sitt Instagram-konto kallade hon sitt ryska äventyr för ”Circus Schough”.

I övrigt i landslagstruppen gläds jag över att Fridolina Rolfö finns med. Det är en spelare jag såg stor potential hos under åren i Jitex. Kul att hon kan vara på väg att ta ytterligare ett steg.

Apropå landslaget har Pia Sundhage öppnat för att leda Nordkorea i framtiden. Det har bland annat väckt känslor hos ledarredaktionen på min tidning.

* En liga som pågår, och där Pia Sundhage nu har en spelare att följa är den amerikanska. Svenskamerikanskan Hanna Terry har nämligen skrivit på för Portland Thorns, där hon debuterade för ett par veckor sedan.

Mästarlaget Thorns har verkligen blandat och givit på sistone. De öste in mål mot Kansas och Boston och föll ihop totalt mot Seattle häromdagen. 5–0-segern i derbyt visar att Seattle Reign regerar i NWSL.

Reign och Kansas kommer att spela slutspel. I kampen om de två sista platserna börjar Western New York Flash att tappa. Mycket talar för att två av Chicago, Portland och Washington blir slutspelslag.

Själv satt jag uppe i förra veckan och såg just Washington och Portland spela 1–1. Det var en jämn och intressant match mellan två lag med urstarka anfallslinjer. För varje NWSL-match jag ser växer känslan att ligan redan är världens bästa. Att ett lag som Washington har råd att starta med en världsspelare som Kerstin Garefrekes på bänken motsäger ju inte direkt den uppfattningen.

Garefrekes spelar ju annars för Frankfurt i Frauen-Bundesliga. En som är på väg att lämna den tyska toppklubben är Dzenifer Marozsan. Enligt den här artikeln blir det Lyon eller PSG som blir nästa klubbadress för det tyska spelgeniet.

* Marozsan fanns inte med på listan över Europas elva bästa spelare. Där fanns däremot fem andra tyska spelare. Och tre svenska, och ytterligare tre damallsvenska. Kul att Lotta Schelin, Nilla Fischer och Caroline Seger har så starka namn att de finns med bland de som kan vinna priset.

Jag har inte tid att analysera listan just nu. Dock känns det konstigt att Ramona Bachmann bara blev tolva. Den spelare som var bäst i damallsvenskan i fjol borde slå sig in på topplistan när fyra andra damallsvenska spelare platsade. Eller?

* I Japan skall tabellen snart delas upp i mästerskaps- och nedflyttningsserie. Det är fortsatt stenhård kamp om att undvika den jobbiga sjundeplatsen mellan Kobe, Niigata, Sendai och Jef United. I nuläget ligger Jef under strecket, och kanske blir deras möte med Sendai i sista omgången helt avgörande.

I toppen leder fortfarande Urawa Reds tre poäng före Yunogo Okayama Belle.

* I engelska WSL hänger Chelsea med Emma Wilhelmsson på Birmingham i toppstriden. De båda har 17 poäng, fast Birmingham har en match mindre spelat. Bakom tätduon är det ett glapp på fem poäng ner till trean och fyran.

Bomben: Marta till Rosengård

Marta Vieira da Silva

Marta Vieira da Silva

Egentligen hinner jag inte skriva på den här bloggen för tillfället. Jobb och bok tar i princip all tid.

Men den här artikeln gör att jag känner att jag måste göra ett undantag. Rosengård kommer alltså troligen att presentera Marta som nyförvärv om en liten stund.

Det väcker hoppet om att Malmöklubben kan ta det sista klivet in bland de fyra–fem klubbar som har kapacitet att vinna Champions League. I varje fall visar värvningen att ambitionen finns. Det är förstås riktigt kul för svensk damfotboll.

Och nödvändigt. Det har ju behövts något positivt. Annars har ju det här året innehållit alldeles för mycket negativa saker för sporten. Baksmällan efter fjolårets succé-EM har nästan varit total.

Trion Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag känns ju som en hyfsat svårstoppad anfallskonstellation.

* I kväll 19.00 är det ödesmatch i F19-EM för Sverige. Har jag räknat rätt blir det garanterat semifinal vid tvåmålsseger mot Irland. Och vinner vi med tre mål blir det gruppseger.

Men irländskorna har besegrat både Spanien och England, och lär bli en riktigt svår nöt att knäcka. Det svenska laget lär behöva prestera på sin allra högsta nivå för att ta sig vidare ur gruppspelet.

Med tanke på hur dåligt jag har uppdaterat den här bloggen på sistone kan man ju diskutera om jag har rätt att gnälla på andra. Men jag kan inte låta bli att skicka en fråga i riktning mot förbundet. Varför tystar ni ner F19-EM?

Med tanke på hur sportredaktionerna runtom i landet skriker efter material att fylla sina sidor med under de här veckorna hade det med lite vilja gått att få in artiklar på diverse olika håll. Men gissningen är att man inte ens försökt.

F19, Örebro, succé för Vero och oväntad Martanyhet

Om några timmar drar F19-EM i gång i Norge för svensk del, och jag känner att det är dags att skriva lite här på bloggen igen.

Det var några dagar sedan senast, faktiskt är det här det längsta uppehåll jag haft sedan jag startade bloggen. Utöver herrfotbolls-VM är det ett bokprojekt som stått i vägen, och som även den närmaste månaden kommer att uppta en hel del av min tid. Men jag både hoppas och tror att det kommer vara värt all nedlagd tid, och att det blir en bok som kommer att göra stor nytta för svensk fotboll. Men mer om det senare.

Nu till det som hänt sedan sist. Damallsvenskan har nu sommarledigt på riktigt. Innan semestern var AIK nära att skrälla mot Eskilstuna. Stockholmslaget valde att byta målvakt, och hade länge ledningen med 2–0. Huruvida det berodde på målvaktsbytet eller ej är oklart, men med tanke på hur darrigt AIK var bakåt mot Göteborg så förstår jag bytet.

Utöver den matchen har Kif Örebro fixat så att vi har en guldstrid även i år. Närkingarnas avslutning på våren har varit imponerande. Och 2–0 hemma mot Linköping är ytterligare ett starkt resultat. Faktum är att siffrorna även innebär att LFC:s chans att spela i Champions League säsongen 2015/16 är att ta full poäng i höst. Fast inte ens det garanterar att man slutar topp två, så säkrast är att se till att vinna den upplaga av turneringen som snart drar igång…

Mimmi Löfwenius

Mimmi Löfwenius

* Även i norska toppserien är det sommaruppehåll. Mimmi Löfwenius blev stor matchvinnare för serieledande Lilleström då hon gjorde matchens enda mål mot Arna-Björnar i sista våromgången.
Lilleström leder med fem poängs marginal före Stabaek, och har ett kanonläge att återta guldet.

I skytteligan leder Avaldsnes brasilianska spelare Debinha på tolv mål, tre före Emilie Haavi och Hege Hansen. Löfwenius har gjort tre.

Apropå Avaldsnes så blir det Lisa Dahlkvist:s nya klubb. Tråkigt för damallsvenskan, men föga förvånande att Dahlkvist inte kunde hitta en svensk klubb med ekonomi att lösa henne.

Avaldsnes har ju även uppvaktat Marta. Marta preseteras häromdagen som nyförvärv i en svensk klubb… Även om jag insåg det osannolika i den här bilden hajade jag till när jag såg den på facebook:

Marta klar för Eskilstuna?

Marta klar för Eskilstuna?

Orsaken till den här missvisande nyheten är att det finns en bugg på damallsvenskans facebookkonto, när man visar nyheter från damfotboll.com. Ofta följer sidans senaste bild med, och läggs till nyheter som inte alls har med bilden att göra. Nyförvärvet det handlade om här var amerikanska Kim DeCesare.

Av de klubblösa Tyresöspelarna ser Malin Diaz ut att bli kvar i damallsvenskan. Vilken klubb det handlar om vet jag inte. Jag hade gissat på Linköping, som ju sugit upp nästan hela guldlaget från 2012 års F19-EM. Fast efter att LFC på kort tid värvat två portugisiska spelare känns gissningen tveksam.

* De större ligor som på pågår nu under juli är WSL, NWSL och Nadeshiko League. I England har det dock inte spelats några ligamatcher de senaste helgerna. Däremot händer det saker i USA och Japan.

Japan först. Där tajtades tabelltoppen till i helgen, sedan både ettan Urawa Reds och tvåan Yunogo Belle åkt på tunga hemmaförluster. Belle föll med hela 4–0 mot ett allt formstarkare NTV Beleza. Beleza är nu trea, tre poäng bakom de båda topplagen. Och faktum är nu att hela sju lag ligger inom nio poäng i tabelltoppen med fem omgångar kvar av grundserien. Ett av de sju tvingas spela nedflyttningsserie.

Två lag som redan i praktiken är klara för nedflyttningsserien är Iga Kunoichi och Elfen Sayama. De möttes i helgen, med Iga som segrare med 4–1. Bilder därifrån ser du här:

* Så till USA och NWSL. Där fortsätter den stenhårda striden kring slutspelsstrecket mellan fyra lag. De båda fjolårsfinalisterna Western New York Flash och Portland Thorns har båda uppvisat tveksam form på sistone. För Flash kan räddningen vara att Abby Wambach skall vara redo för comeback igen.

Och för Portland verkar det som att islossningen kom i helgen. Då vann laget nämligen mycket överraskande med hela 7–1 mot serietvåan FC Kansas City – som kom till mötet med sju raka segrar i ryggen. Veronica Boquete var en av förgrundsfigurerna med två mål och två målpass. Här är ett klipp som i detalj visar hennes match:

Storsegern gjorde att Portland klev upp på fjärde plats. Man passerade Chicago Red Stars på målskillnad. Natten mot fredag skall Portland just till Chicago för ett riktigt streckmöte. Håller helgens superform i sig?

Chicago spräckte för övrigt Seattles svit av förlustfria matcher. I omgång 17 vann Red Stars mot serieledarna efter mål av före detta Piteå- och Dalsjöforsforwarden Melissa Tancredi.

* Så då till F19-EM som inleds om någon timme. Matchen Sverige–England följer man via livescore här. Den svenska startelvan finns här.

Det är väldigt svårt att veta var det svenska laget står. Spontant skulle jag sagt att England var favoriter. Men det förutsatte att båda länder hade bästa möjliga lag. Nu saknar den engelska truppen sina bästa spelare – som skall spela F20-VM i Kanada om några veckor. Därför bör det vara god svensk segerchans i Tönsberg.

Apropå F20-VM så är Nigerias medverkan där i farozonen. Landet har tills vidare stoppats från all internationell fotboll av Fifa. Läs mer om det här. Om stoppet står kvar blir det intressant att se vilket land som kan tänkas ställa upp på kort varsel.

Sundhage, SDU och väpnad revolution

Dagens stora snackis har varit den supporterbild som Pia Sundhage och Erik Hamrén tidigare idag tog ihop med representater för SDU – Sverigedemokraternas ungdomsförbund.

Till följd av bilden är folk arga, besvikna, upprörda och det har höjts krav på att Sundhage och Hamrén skall avgå.

Personligen är jag varken arg, besviken, upprörd eller kräver att våra förbundskaptener skall avgå. Jag tycker tvärtom att det är hedervärt att Sundhage och Hamrén ställer upp på supporterbilder med de som frågar. Och jag är inte så säker på att förbundskaptenerna är så politiskt insatta att de har koll på vad alla bokstavskombinationer för olika politiska organisationer betyder.

Varken Sundhage eller Hamrén röstade i EU-valet för 1,5 månader sedan. Det tyckte jag däremot var klandervärt. Det hade inte gjort något om de hade röstat blankt, men jag tycker att de som föredömen skall visa så stort intresse för grunden i vår demokrati att de borde ha gått och röstat.
Offsides Anders Bengtsson skrev för övrigt ett intressant blogginlägg i ämnet.

En diskussion som är kopplad till dagens storm i vattenglaset är vilka politiska åsikter en förbundskapten får ha. Jag läste följande i en kommentar idag från Sydsvenskans Anja Gatu:

”För det andra har jag svårt att se att en person med sverigedemokratiska åsikter skulle kunna vara förbundskapten i fotboll.”

Här är vi inte överens. För min del får och kan förbundskaptenerna ha vilka politiska åsikter som helst, även sverigedemokratiska. Men det förutsätter att de håller politiken utanför sitt jobb.

Skulle Svenska fotbollförbundet ställa krav på politisk korrekthet för sina förbundskaptener skulle ju för övrigt Pia Sundhage omgående tvingas avgå. Hon stödjer ju aktivt Kommunistiska partiet – före detta KPML(r) – som i första meningen i sitt partiprogram slår fast:

”Kommunistiska Partiet är ett revolutionärt arbetarparti.”

Att stötta ett parti som är för väpnad revolution är för mig betydligt värre än att posera på en supporterbild med SDU. Men som sagt, för mig får Sundhage ha vilka politiska åsikter som helst, bara hon lämnar dem utanför fotbollen.

* Igår fick Sundhage kritik från ett helt annat håll. Det var Louise Schillgard (före detta Fors) som i den här artikeln tyckte att vår förbundskapten var feg i sina uttagningar. Att Sundhage inte vågar satsa på karaktärer, utan bara släpper fram snälla tjejer.

Det lyser lite bitterhet över uttalandet. Samtidigt ligger det en del i att landslaget, i varje fall medialt, hade mått bra av att få in några fler vassa karaktärer. För damfotbollen behöver fler spelare som skapar rubriker. Inte minst nu när rubrikskapande Tyresö är borta.

Huvudnyheten i artikeln om Schillgard var tyvärr att 24-åringen slutar med fotbollen. Tråkigt för svensk damfotboll, som behöver så många toppspelare som bara är möjligt.

* För er som inte har sett målen från Rosengårds 6–1-seger mot Piteå finns de på den här länken.

* Slutligen finns det tre NWSL-matcher att se i natt för nattsuddare. Samtliga tre har avspark 01.00, och går att se här. Den mest intressanta är utan tvekan toppmötet Western New York Flash–Seattle Reign.

Styrkebesked av Rosengård

Rosengård krossade Piteå med 6–1 och såg till att gå till damallsvensk halvtidsvila med 3,5 poängs försprång till tvåan Örebro.

Samtidigt säkrade Linköping sin finalplats i svenska cupen genom att slå Umeå med 2–0 (Stina Blackstenius och Pernille Harder) i den andra semifinalen. Den första vann ju Kristianstad mot just Örebro för några veckor sedan. Finalen spelas i Linköping den 7 augusti.

Linköpings match har jag inte sett. Däremot bänkade jag mig för att se mötet Rosengård–Piteå, en match som på pappret kändes som ett möte mellan två av seriens allra bästa försvar.
Så blev det dock inte. Tvärtom präglades matchupptakten av försvarsmissar. Rosengård stod för den första när Anita Asante missbedömde en långboll, träffades i nacken, och gjorde ett klantigt självmål.

Där hade man en liten förhoppning om att det skulle bli en match med nerv. Fast det hoppet var snart borta. Framför allt beroende av Ramona Bachmann, Anja Mittag och försvarsmissar från Piteå.

Det var avgjort efter Mittags billiga 3–1-mål i 27:e minuten. Tyvärr tvingades en av de stora attraktionerna, Bachmann, kliva av strax därefter. Men det hindrade inte att Rosengård fortsatte att imponera. Piteå däremot skall nog glömma det här snabbast möjligt. För 6–1-förlusten var ingen rolig historia för norrbottniskorna.

Nu har båda lagen semester. Och som jag varit inne på några gånger tidigare så är det ett ovanligt intressant transferfönster den här sommaren. Många spelare är ute på marknaden, men få klubbar har pengar.

Sofia Anker-Kofoed

Sofia Anker-Kofoed

Rosengård är en av de klubbar som kommer att förändras lite under sommaren. Idag var det sista matchen med gänget för tränaren Jonas Eidevall samt spelarna Thora Helgadottir, Paula Radtke, Lisa Ek och Sofia Anker-Kofoed. Tränarrollen tar som bekant assisterande tränaren Markus Tilly över. Och före detta Bayern Münchenspelaren Kathrin Längert har tänkt att ta över målvaktshandskarna.

Men det finns många frågor som ännu inte är besvarade kring svenska toppspelare. Det kommer säkerligen att finnas anledning att återkomma till dem.

Men kanske att svaren dröjer någon vecka till. Det kommer ju att spelas fyra damallsvenska matcher till innan hela serien går i sommardvala.

Inlägg 1500 – damfotbollsmörker i Stockholm

Det här är inlägg nummer 1500 på den här bloggen. Jubileumsinlägget tänkte jag i första hand ägna åt damfotbollen i vår huvudstad.

Efter Tyresös kollaps är situationen i Stockholmsområdet historiskt dyster. AIK är enda laget därifrån i den högsta serien nu. Och det ser för tillfället ut som att det bara blir AIK även nästa år.

Tidigare idag åkte jag till Valhalla för att se just AIK. Jag hade sett dem en gång tidigare – mot Jitex. Och då tyckt att de var svaga. Men jag måste ändå säga att jag blev väldigt besviken idag. För AIK var ännu sämre än jag hade trott.
Visst kom de till spel utan Malin Levenstad. Och Emma Lundh spelade bara andra halvlek. Men herregud vad uddlöst och vekt det var. AIK var ett juniorlag i allsvenskan.

Besvikelsen innefattade såväl spelstyrka, fysik som taktik. Börjar vi med det taktiska så finns det folk som tycker att det är hedrande med lag som åker och bjuder upp till spel på bortaplan mot sportsligt sett överlägsna motståndare. Jag tillhör inte dem.

Jag tycker att det är tråkigt att se hur ett lag ställer upp för sin egen slakt. Att trycka upp sin backlinje högt och lämna ytor för sprinters som Manon Melis och Sofia Skog är ogenomtänkt. Om man dessutom låter Sara Lindén få yta att ta emot bollen framför backlinjen så är det förödande.

Sofia Skog

Sofia Skog

Den taktiken gjorde att matchen var avgjord efter en halvtimma. När AIK sedan efter paus ofta var tillbakatryckt till eget straffområde stod det kvar två forwards på mittlinjen. Vad de gjorde där förstod jag aldrig. För några anfall hade inte AIK.

I en match som den idag på Valhalla måste man periodvis kunna spela grisfotboll, och försvara med nio spelare. Sedan blev det inte bättre av att AIK bjöd göteborgskorna på ett par riktigt billiga mål. Det verkade som att det fanns stora svagheter både i kommunikation och bestämdhet i eget straffområde.

AIK behöver helt klart förstärka rejält om man skall kunna ta den vakanta platsen som Stockholms damfotbollsstolthet. För visst borde Stockholmsområdet ha ett lag som är med och slåss om medaljerna?

Inledningsvis tyckte jag för övrigt att det var kul att AIK hade en liten hejaklack med sig. Fast så kul var inte supportrarna. Tvärtom var de grymt fantasilösa och körde meningslösa ramsor som ”Hata, hata, hata Göteborg” och ”Varför sjunger inte ni?” Det som kunde ha varit en kul krydda möttes istället av burop från hemmapubliken.

Noterbart var att den enda svenska landslagsspelaren på planen var AIK:s Emma Lundh. Det hon uträttade på sina 45 minuter höll knappast landslagsklass. Däremot höll Sara Lindén landslagsklass. Hon fullständigt ägde matchen i 60 minuter. Boråstjejen har nu gjort åtta mål och fyra assist och är med det klart bästa svenska poängplockare i damallsvenskan.

Sara Lindén

Sara Lindén

Den smartness och kreativitet som Lindén visat i nummer 10-rollen flera gånger jag sett henne under året hade inte Pia Sundhage:s landslag mått dåligt av…

Göteborg vann till slut med 6–0 efter att Lindén, Melis och Skog gjort två mål vardera.

I ett regntungt Linköping föll Jitex också med 6–0 efter två mål av Pernille Harder. AIK och Jitex är egentligen båda för dåliga för vår högsta serie. Men AIK lär hänga kvar tack vare Tyresö.

AIK och Jitex är ju två klubbar som satsar på unga svenska spelare – alltså lag som bland annat våra förbundskaptener borde älska. När jag på twitter tidigare idag skrev att det var klasskillnad mellan AIK och Göteborg konstaterade Rosengårdstränaren Jonas Eidevall att det inte finns talanger som kan bära ett damallsvenskt lag. Och att även Sveriges U23-landslag hade åkt ur vår högsta serie.

Eidevall återupprepade också sitt förslag om att det bästa ur talangutvecklingssynpunkt vore att utöka damallsvenskan till 16 lag. Då skulle fler talanger få speltid. Jag tycker absolut att Eidevall är något på spåret. Samtidigt är risken att det skulle bli betydligt många fler 6–0-segrar i en sådan serie. Fast det är det kanske värt?

Tillbaka till pågående allsvenska. De båda 6–0-segrarna Göteborg och Linköping tog chansen att haka på Örebro i kampen om andraplatsen. Örebro som vann sin sjunde raka seriematch genom 1–0 hemma mot Umeå. Jag gissar att Kif är det lag som minst av alla uppskattar den väntande semestern.

Som tabellen ser ut nu har vi Fyra topplag, fyra mittenlag och tre bottenlag. Skytteligan leder Anja Mittag på nio mål, ett fler än Lindén och två fler än Melis.

* I elitettan spelade Djurgården och Sunnanå oavgjort, 2–2. Det innebär att Mallbacken vid vinst i sin hängmatch mot QBIK kommer att ha tio poängs marginal ner till strecket när elitettan går till halvtidsvila.

Det är för övrigt de fem seriefavoriterna som ligger i topp.

* I engelska WSL tog Arsenal sin första seger för året genom 1–0 mot Liverpool. Casey Stoney gjorde målet som gjorde att Gunners lämnade jumboplatsen. Birmingham och Chelsea vann också idag, och ligger nu etta och tvåa.

* I japanska Nadeshiko League vann Yunogo Belle sin hängmatch, och är nu uppe på samma poäng som serieledande Urawa Reds.

* I USA ser det ut att bli en grym kamp om de två sista platserna till NWSL-slutspelet. Seattle och Kansas lär ta de två första platserna. Men mellan Washington, Western New York, Chicago och Portland blir det stenhårt. I en haltande tabell skiljer det nu två poäng mellan de fyra lagen.

NWSL måste ju i alla fall vara den klart mest stjärnspäckade ligan i världen. I natt satt spelare som Lisa De Vanna, Kerstin Garefrekes, Megan Rapinoe och Hope Solo på bänken i sina respektive lag.

För Solo var det första matchen efter att hon suttit i arrest misstänkt för misshandel. I vissa sammanhang händer det lite för mycket kring stjärnmålvakten…

Rosengård klara vårmästarinnor

På onsdag når damallsvenskan halvtidspaus. Det är dock en kort sådan, för redan på torsdag inleds höstsäsongen.

Klart är att Rosengård kommer att bli vårmästarinnor. Klart är också att om det blir någon guldstrid i höst så kommer den att stå mellan just mästarinnorna Rosengård och utmanaren Kif Örebro.
Örebro inledde ju darrigt, och förlorade två av sina tre första matcher. Sedan dess har det rakt igenom blivit vinster i serien.

Kif Örebro jublar

Kif Örebro jublar

Jag tippade ju den övre halvan så här: 1) Rosengård, 2) Linköping, 3) Örebro, 4) Umeå, 5) Göteborg och 6) Tyresö. Just nu är jag rätt nöjd med det tipset – även om Tyresö är väldigt snett tippat. Men i övrigt har jag ju i alla fall rätt fem klubbar i topp.

Apropå Tyresö är de ju faktiskt rejält saknade på många sätt. Tyresö har verkligen satt färg på damallsvenskan de senaste åren. Och det är ju i princip omöjligt för övriga klubbar att fylla den stora lucka som har uppstått i och med konkursen.

Tillbaka till det sportsliga. Av de matcher som spelats i veckan noteras Linköpings 3–1-seger borta mot Umeå som den största skalpen. Att Jitex höll emot Rosengård in i slutkvarten var den största överraskningen.

Innan vi helt kan summera våren återstår fem matcher. Fyra av dem spelas i morgon, med Örebro–Umeå som den klart mest intressant. Kif behöver helt klart vinna här för att haka på Rosengård. Och Umeå får inte förlora om de skall ha kvar en rimlig chans att slåss om den andra Champions Leagueplatsen. UIK har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna, och behöver vinna den här för dem sista seriematchen innan semestern.

En annan spännande match i morgon är Eskilstuna–Kristianstad. Två lag som behöver vinna för att fortsatt kunna utmana om den viktiga andraplatsen.

I elitettan tog Mallbacken idag ett stort steg mot damallsvensk återkomst nästa år. 5–2 hemma mot Hammarby innebär att värmländskorna kommer att ha minst sju poäng ner till strecket när halva serien är spelad.
Med trepoängssystemet kan man i och för sig tappa en sådan marginal på kort tid. Men Mallbacken har gjort en makalöst stabil vårsäsong, och inget talar väl för att de skall rasa ihop. Utom möjligen de förestående förlusterna av Julia Karlenäs och Emmie Johansson.

Julia Karlenäs

Julia Karlenäs

* Innan jag lämnar Sverige noterar jag att Antonia Göransson skrivit på för Vittsjö under höstsäsongen. Känns vettigt, eftersom hon kommer att få obegränsat med speltid där, och förhoppningsvis kan bygga upp sitt självförtroende.

Antonia Göransson

Antonia Göransson

Dessutom har Linköping värvat en portugisisk mittfältare i Claudia Neto.

Den närmaste tiden lär det väl komma besked om vart resten av Tyresös ”överblivna” spelare tar vägen. Det finns ju flera intressanta namn där. Gissar att ett par av dem inte vill lämna Stockholmsområdet, och därmed måste gå till AIK eller möjligen Eskilstuna om de inte vill långpendla rejält.

* Så en koll jorden runt. Jag börjar i Norge, där Lilleström tog ett stort steg mot guld förra helgen, då en av huvudkonkurrenterna om titeln, de regerande mästarinnorna Stabaek oväntat föll mot Klepp. Idag möttes just Lilleström och Stabaek. Den matchen slutade 1–1 efter mål av Anna Westerlund och Elise Thorsnes. Det gör att Lilleström, där Mimmi Löfwenius får rejält med speltid, leder med fem poängs marginal till Röa och sex till Stabaek.

Skytteligan toppas av Avaldsnes brasilianska spelare Debinha (Debora Débora Cristiane de Oliveira) på tolv mål, tre före Lilleströms Emilie Haavi.

Emilie Bosshard Haavi

Emilie Bosshard Haavi

* I Finland har skrällaget Merilappi United, som ledde serien efter sex omgångar, förlorat fyra av de fem senaste matcherna och rasat genom tabellen. Den toppas nu av vana topplaget PK-35 Vantaa två poäng före Åland United.

* I den skotska ligan ligger svensklaget Celtic på femte plats, fyra poäng bakom tvåan Rangers och nio bakom serieledande Glasgow City, som har full poäng.

* I engelska WSL är det återstart i morgon efter ett uppehåll på över en månad. Där ligger således fortfarande forna storlaget Arsenal på sista plats. De har i morgon bortamatch mot regerande mästarinnorna Liverpool. En riktig prestigematch.

* I NWSL är Seattle med stormsteg på väg mot slutspel. De leder serien med åtta poängs marginal trots att de har två matcher färre spelade.
Faktum är att nyligen var det fjolårets tre bottenlag, Seattle, Washington Spirit och Chicago Red Stars som låg tre i topp. Nu har fjolårets topplag Western New York Flash, Kansas City och Portland Thorns på allvar blandat sig i kampen om de tre  övriga slutspelsplatserna bakom suveräna Seattle.

Skytteligan toppas fortfarande av Kim Little på elva mål, två fler än Amy Rodriguez.

I natt spelas tre matcher, som du som vanligt kan se här. Mest intressant för slutspelskampen är mötet mellan trean Kansas City och femman Portland. Den har avspark klockan 02.00.

* Till Japan. Där håller tabellen i Nadeshiko League på att ordna till sig. Med det menar jag att de etablerade klubbarna sakta men säkert håller på att lyfta genom tabellen. Urawa Reds leder fortfarande, men i natt kommer troligen Yunogo Belle gå upp jämsides. Och trea och fyra ligger nu tidigare topplagen NTV Beleza och Inac Kobe Leonessa. Skytteligan leds av Kobes Megumi Takase på tio mål.

Megumi Takase

Megumi Takase

* Slutligen nåddes vi ju nyligen av att franska herrlaget Clermont blev första proffsklubb på herrsidan att anställa en kvinna som huvudtränare. Helena Costa stannade dock bara på jobbet i sex veckor, och hann inte leda laget i någon seriematch. Hon avgick tydligen för att klubbledningen värvat spelare utan hennes vetskap.

Kanske blir det ändå en kvinna som tränar Clermont kommande säsong. Enligt tidningen Le Parisien skall nämligen Corinne Diacre vara favorit att ta över efter Costa.

Treårsdagen firas med herrfotboll

Idag är det på dagen tre år sedan jag satt på BayArena i Leverkusen och startade den här bloggen.

Sedan dess har jag med det här skrivit 1498 inlägg. Besöksstatistiken säger exakt 466000 sidvisningar och ni har kommit in med 1380 kommentarer. Bloggen har 51 prenumeranter.

De senaste två åren har besökssnittet legat kring 15000 sidvisningar per månad. En fantastisk topp med 37303 noterades under juli ifjol, då det som bekant spelades EM här i Sverige.

På världskartan nedan noteras att jag kan kryssa av land efter land, och nu är uppe i besök från 130 olika nationer. Naturligtvis är det en förkrossande majoritet besökare från Sverige. Men bloggen har nu även femsiffrigt antal sidvisningar från USA, Tyskland och Finland. Och med Ryssland är det nu 18 länder som nått upp till 1000 sidvisningar. Kul.

Sidvisningar land för land.

Sidvisningar land för land sedan 25 februari 2012.

De fem inlägg som har lästs av flest det senaste året är:

* Står Tyresö för tidernas skandal inom damfotbollen?
* Tankar om Susan Varlis tunga utspel
* Ingen tv-sändning – då borde förbundet agera på egen hand
* Sembrant om hur Lisa Dahlkvist använder musen
* Kommer Tyresö att flyttas ner?

De tio sökord som lett flest till bloggen, utöver olika varianter av mitt och bloggens namn, är:

* Lotta Schelin
* Alex Morgan
* Jessica Landström
* Kosovare Asllani
* Lisa Dahlkvist
* Tobin Heath
* Sara Thunebro
* Vittsjö
* Amanda Ilestedt
* Ali Krieger

I samband med bloggens båda tidigare födelsedagar har jag skrivit lite om bloggens historia. De inläggen hittar ni här:

* En födelsedag jag inte trodde att jag skulle få uppleva
* Hur kunde jag hamna här?
* Bloggens andra födelsedag

Det var det om födelsedagsfirandet. Det har ju spelats en hel del matcher sedan mitt senaste inlägg. De tänker jag återkomma till i nästa inlägg, förhoppningsvis redan i kväll. Då tänkte jag även fundera lite kring de damallsvenska matcher som spelas i morgon, och om den hyperintressanta toppmatchen som just nu startar i elitettan.

En orsak till det långa uppehållet för bloggen är att mitt fokus den senaste tiden av olika skäl huvudsakligen legat på herrfotboll. Ja, ni känner säkert till att det pågår en rätt intressant turnering Brasilien. Och jag tänkte fira bloggens treårsdag genom att se två spännande matcher därifrån ikväll.

Schelin låg bakom det mesta

Sverige slog Färöarna borta med 5–0 (3–0). Jag såg ungefär 60 minuter av matchen. Jag lyckades missa ungefär en halvtimme eftersom jag inte var vaken på att det var en ny länk som gällde för andra halvleken.

Ibland blir man rätt förvånad när man läser om hur andra ser på en match man har sett. Idag blev jag mycket förvånad när jag såg Göteborgspostens rubrik om matchen: ”Schough låg bakom det mesta för Sverige.”

Olivia Schough slog passningen till 1–0-målet, och nickade in 2–0, och gjorde sin bästa landskamp. Men att hon skulle ha legat bakom det mesta var verkligen en fantastisk överdrift.

Hade GP däremot bytt ut ett par bokstäver, och inlett meningen med Schelin hade jag köpt det. Vårt affischnamn gjorde två mål, ett assist – och låg även bakom 1–0-målet. För om inte Lotta Schelin vaket hade släppt bollen förbi sig hade Schoughs halvdana inspel bara blivit just halvdant. Nu fick Schough istället assist till Caroline Seger.

Seger är för övrigt fantastisk i den defensiva rollen i match efter match. När hon håller sig borta från de avgörande passningarna, är hon verkligen en världsstjärna. Dessutom har hon blivit matchvinnare flera gånger sedan hon fick färre offensiva uppgifter. Kul.

Tillbaka till Lotta Schelin. Jag gnäller med jämna mellanrum på henne. Det beror inte på att jag tycker att hon är dålig, utan på att jag tycker att hon kunde ha varit ännu mycket bättre än hon är. För hon skulle kunna vara väldigt mycket bättre, om hon sprang smartare. Även idag hade hon ofta konstiga positioner. Fast fixar man till fyra mål så är det lätt att förlåta.

Men tänk er att korsa Schelins fart och målkänsla med Therese Sjögran:s smarta fotbollshjärna. Den spelaren vi hade fått då hade varit ostoppbar. Den hade definitivt kunnat leda oss till OS- eller VM-guld. Eller både och.

Just Sjögran var väldigt stabil och bra idag. Det var även Malin Diaz. Diaz höll i bollen, och bjöd ibland på lite trolleri och publikfrieri. Sjögran rörde sig, och spelade smart.

Jag hörde att Pia Sundhage var lite besviken på bolltempot i SVT. I den första halvleken tycker jag faktiskt att landslaget spelade riktigt bra. Av den andra såg jag bara sista kvarten, och där känns Sundhages kritik motiverad. Den perioden var det rätt mycket onödigt kladdande på bollen.

Dock är ju Färöarna ett så dåligt motstånd att det känns rätt meningslöst att analysera sönder dagens match. Viktigast är de tre poängen, och att vi tog ett par steg ytterligare i riktning Kanada.

* England är ännu närmare VM-slutspelet än oss. Dagens 2–1-seger borta mot Ukraina innebär att engelskorna har 24 poäng, en summa som faktiskt kan räcka till gruppseger. Men England gör bäst i att vinna en match till, och 100-procentigt säkra sin VM-plats.

I samma grupp vann Wales i Vitryssland, vilket gör att Jessica Fishlock och hennes kompisar på allvar blandar sig in i kampen om de två sista playoffplatserna. Italien och tvåan i Sveriges grupp känns givna.
Sedan kan det faktiskt bli fyra andraplacerade lag som samtliga tappar åtta poäng; Ryssland, Island, Holland och Wales/Ukraina. Mellan dem blir det i så fall en målskillnadsaffär, och då ligger Holland väldigt bra till.

Så här är läget i kampen om playoffplatserna nu när VM-kvalet tar sommaruppehåll:

G1
Ryssland    7 matcher    –5p
G2
Italien           8         –5p
G3
Island            7         –8p
Danmark       7         –9p
G4
Sverige         7        –0p – lär vinna gruppen
Skottland      8        –3p
G5
Norge          8         –0p – lär vinna gruppen
Holland        8        –5p
G6
England       8       –0p – lär vinna gruppen
Wales          8       –5p
Ukraina       6        –8p
G7
Frankrike     7       –0p – lär vinna gruppen
Finland        6        –3p
Österrike     8        –9p

* Slutligen så bröts Mallbackens segersvit i elitettan idag. Kvarnsveden vann seriefinalen på hemmaplan med 1–0, och befäste därmed sin andraplats.
Det känns inte omöjligt att det blir just Mallbacken och Kvarnsveden som ligger på de två uppstigningsplatserna när sluttabellen är klar.

Men i ett konstigt påannonserat inslag om Mallbacken i Radiosporten i helgen kom det fram intressanta uppgifter. Den konstiga var att inslaget presenterades som att det redan var klart att Mallbacken går upp.

De intressanta uppgifterna, som Radiosporten inte fördjupade sig i, var att Julia Karlenäs och Emmie Johansson sannolikt lämnar laget nu i sommar för att plugga i USA. Det är två blytunga förluster, som faktiskt kan kosta laget seriesegern. Mallbacken verkar ha en förståndig styrelse, som inte handlar för pengar som de inte har. Därför lär de inte bli desperata i jakten på ersättare. Men någon ersättare lär laget behöva – om man vill gå upp.