I dag presenterade UEFA de tio spelare som kan bli Europas bästa spelare säsongen 2015/16. Vinnaren tas ut bland alla spelare som antingen representerar ett europeiskt klubb- eller landslag.
Bland de tio kandidaterna finns ingen svensk spelare. Däremot finns nio spelare med koppling till Lyon. Även om Lyon är Europas klart bästa lag känns det lite överdrivet.
De tio spelarna är för övrigt:
Camille Abily (Lyon) Ada Hegerberg (Lyon) Amandine Henry (Lyon/Portland) Saki Kumagai (Lyon) Eugenie Le Sommer (Lyon) Amel Majri (Lyon) Dszenifer Marozsán (Frankfurt/Lyon) Louisa Cadamuro, före detta Nécib (Lyon) Alexandra Popp (Wolfsburg) Wendie Renard (Lyon)
Noterbart alltså att tyska mästarlaget Bayern München inte fick med en enda spelare.
Högst placerade spelare från damallsvenskan var Pernille Harder, som slutade på elfte plats. De svenska spelare som fick röster var Caroline Seger (delad 15:e plats), Nilla Fischer (delad 19:e), Lotta Schelin (delad 19:e) och Olivia Schough (delad 34:e).
Övriga damallsvenska spelare på listan var Marta (18:e) och Sara Björk Gunnarsdottir (delad 19:e).
Min vinnare är Ada Stolsmo Hegerberg, närmast före Saki Kumagai.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Så några fler ord om tränarsoppan i Umeå. Sedan förra inlägget har det skrivits två öppna brev. Dels har tränartrion skrivit ett, där de berättar om spelet bakom kulisserna under våren. Dels har ett antal bärande spelare skrivit ett där de ger sitt stöd till de sparkade tränarna.
De bärande spelarna är Lisa Lantz, Lina Hurtig, Rita Chickwelu, Malin Reuterwall, Jenny Hjohlman, Hanna Sandström, Tove Enblom och Amanda Berglund. De skriver att de inte varit informerade och:
”Ordförande och styrelsens beslut har nu gjort oss mycket tveksamma till vår framtid i klubben.”
Det känns väl som att UIK:s klubbledning har tagit ett högst olyckligt beslut här – ett beslut som inte var förankrat hos spelarna. Och att klubbledningen kommer att få lite jobb med att lugna ner stämningen.
För om UIK skall vara ett damallsvenskt lag även framöver behöver man de där spelarna.
* Utöver de svenska OS-spelare som spelade på Malmö IP i lördags spelade även Hedvig Lindahl ligamatch i helgen. Hennes Chelsea åkte på en tung 2–1-förlust, trots att Arsenal bjöd på ett högst anmärkningsvärt självmål i början.
Slutligen två klipp från lördagens landskamp, Frankrike–Kina:
Det är snart två dygn sedan Pia Sundhage presenterade sin OS-trupp. Det var som bekant en trupp med få skrällar, det finns ändå skäl att följa upp uttagningen.
Innan jag gör det tänkte jag passa på att berätta att jag fick mejl från förbundet i går. De tyckte att jag var fel ute i min kritik mot hur presentationen av truppen gick till. Och jag kan absolut hålla med om att några ordval i mitt inlägg var onödigt hårda. Jag borde ha sparat överorden till större missöden.
Det innebär inte att jag känner att jag var helt fel ute i min kritik. Inte alls. För när jag har surfat runt på landets större medier är det lätt att konstatera att presskonferensen fick minimalt genomslag. Det måste ha varit väldigt, väldigt länge sedan det skrevs så lite om en mästerskapstrupp. Bara en större tidning valde exempelvis att publicera en krönika om truppen, det var Sydsvenskan där Max Wimanuttryckte åsikten att truppen var framtung.
Wiman har förstås delvis rätt i det. Men bara delvis. Som jag ser det ligger bristerna i antalet klockrena defensiva alternativ på mittfältet. Wimans kritik om att det saknas mittbackar känns däremot direkt felaktig. 18-mannatruppen innehåller ju fyra spelare som är mittbackar till vardags, plus att Amanda Ilestedt är med som reserv. Och har jag fattat saken rätt kan man även under pågående turnering utan större problem byta in Ilestedt i truppen om någon blir skadad.
Amanda Ilestedt
När det gäller genomslag i media verkar det vara större från Lotta Schelin:s första träning med Rosengård, som just avslutats, än från Sundhages presskonferens. Nämnde Max Wiman har förresten redan producerat en krönika från träningen, den läser du här.
Tillbaka till OS-truppen. Jag tänkte gå igenom den den lagdel för lagdel:
Målvakter: Det är den klart tunnaste lagdelen, den där vi kan få riktigt stora problem. För fyra år sedan var jag lätt kritisk mot Hedvig Lindahl – det är jag inte längre. Hon har filat bort en del ojämnheter och är numera en stabil världsmålvakt. Hon är tveklöst den mest givna spelaren i startelvan.
Men. Tyvärr tror jag att det svenska hoppet står och faller med Lindahl. Skulle hon bli skadad är det nämligen vansinnigt tunt. Då känns det som att vi inte ens kan drömma om medalj. Men med en bra lottning i slutspelet och med Lindahl på topp finns det ändå viss medaljchans.
Hedvig Lindahl
Hilda Carlén och Emelie Lundberg är duktiga damallsvenska målvakter. Men båda är helt oprövade på internationell nivå, och min bild av dem är att de inte är redo för att spela i A-landslaget. Om Lindahl skadar sig och Carlén, som ju är första backup, får ta över kommer jag att vara orolig varje gång motståndarna slår in ett inlägg i Sveriges straffområde.
Personligen hade jag föredragit att Sundhage tagit med Sofia Lundgren och Jennifer Falk till Rio. Även om de båda också har vissa brister i luftrummet är Lundgren rutinerad och bättre rustad för internationell fotboll än de uttagna målvakterna. Falk tycker jag är det största framtidsnamnet på målvaktssidan just nu, hon leder ju dessutom den damallsvenska målvaktsligan överlägset.
Backar: Här ser det starkt ut. Visst finns det brister i snabbhet hos flera av de uttagna spelarna. Men med tanke på att landslaget har valt att backa lite och inleda försvarsspelet ganska lågt borde det inte bli något jätteproblem i det uppställda spelet. Däremot får vi se till att undvika att låta motståndarna komma till alltför många kontringar – för där kan vi vara sårbara.
Jag har inga synpunkter på de sex backar som är uttagna i 18-mannatruppen. Alla känns som rimliga val. Det är även rimligt att Ilestedt finns med bland reserverna. Däremot tycker jag att det finns anledning att ifrågasätta uttagningen av Hanne Gråhns. Ifrågasättandet sker inte utifrån Gråhns kapacitet – den har jag lite för dålig koll på för att ge en rättvis bedömning.
Men jag tycker att det är jättekonstigt att Sundhage väljer att plocka bort Lina Nilsson helt. Minns att Nilsson spelade från start i Sveriges senaste landskamp – mot Moldavien. Hon gjorde dessutom en kanonmatch. Ändå går Nilsson direkt från startelvan till att inte platsa bland 22 uttagna spelare.
Mittfältet: Bland de uttagna finns egentligen bara tre utpräglade, centrala mittfältare. Ändå tycker jag att Sundhage har gjort ett rätt bra val här. Det enda stora orosmomentet är väl egentligen Emilia Appelqvist:s hälsa. Skulle skadan göra sig påmind är Lisa Dahlkvist den enda utpräglade defensiva mittfältaren i truppen.
Emilia Appelqvist
För mindre än ett år sedan var jag förresten kritisk till att man satsade så hårt på Appelqvist. Det är jag inte längre. Här är det bara att konstatera att förbundskaptenerna hade mer rätt än jag. Jag tycker nämligen att Djurgårdenmittfältaren den senaste tiden har visat att hon börjar växa in i landslagskostymen på allvar. Hon är en spelare som sällan får rubriker, men som gör mycket nytta. Jag gillar hennes spelstil mer och mer för varje gång jag ser henne spela.
I våras ville jag gärna att Michelle De Jongh och Katrin Schmidt skulle ha tagits med i OS-truppen. Men känslan är att De Jongh varit lite för ojämn under våren, hon känns således inte redo för att tas ut bland 22 spelare ännu. Och Schmidt verkar inte ha blivit svensk medborgare ännu. Henne går det alltså inte att ta med, även om hon skulle lyfta truppen.
Det blir intressant att se hur hårt Sundhage kommer att matcha Kosovare Asllani. Som jag ser det kommer Manchester City-spelaren att bli vansinnigt viktig för vårt anfallsspel. Däremot är hon ju långt ifrån lika nyttig i defensiven, vilket riskerar att skapa stora problem med balansen mot starka motståndare.
Pauline Hammarlund, Kosovare Asllani, Lina Nilsson och Magdalena Ericsson diskuterar
Forwards: Ni som följer den här bloggen vet att jag har haft massor av synpunkter om forwardsvalen det senaste året. Det har inte ändrats. Jag hade valt att ta med Pauline Hammarlund i 18-mannatruppen på Olivia Schough:s bekostnad. Faktum är att jag även tycker att Schoughs klubbkompis Mimmi Larsson borde gå före Schough i turordningen.
Det hindrar inte det faktum att Sundhage har en intressant forwardsbesättning. Det viktigaste nu är hur hon matchar dem. Ännu så länge känns det som att trion Schough, Schelin och Sofia Jakobsson kommer att vara förstavalet in i OS-turneringen.
Det är verkligen upp till bevis för de tre. Det är både upp till bevis för dem som grupp att visa att de klarar av att jobba ihop och individuellt att visa att de kan få till målskyttet.
Inte minst Schelin måste visa att hon är värd den höga status som hon har bland supportrar och i media. Hon måste visa att hon kan bära landslaget.
Det var lite tankar om OS-truppen. Det är drygt en månad till avspark och jag lär få anledning att återkomma i frågan några gånger innan dess.
* Så till lite nyheter från de senaste dagarna. I damallsvenskan är Eskilstunas värvning av Chloe Logarzo en av de stora sakerna. Logarzo är spelklar först efter OS, hon är alltså inte med i kväll när United är i Piteå för att försöka stärka greppet om tredjeplatsen i damallsvenskan.
Jag skall erkänna att jag inte har någon jättetydlig bild av Logarzo, även om jag såg Australien i några OS-kvalmatcher tidigare i år. Där spelade hon från start i alla de tre viktiga matcherna, vilket tyder på hög kvalitet.
Det tyder också på att hon bör vara med i den australiska OS-trupp som nomineras på måndag. Dock gissar jag att Logarzo tappar sin plats i The Matildas startelva nu när Sam Kerr är frisk och tillbaka.
Kerr gjorde för övrigt en supercomeback för sitt Sky Blue FC i NWSL i helgen. Hon byttes in i minut 64 – och gjorde mål på sin första touch efter ett halvårs skadefrånvaro.
* Internationellt sett är Barcelonas värvning av Andressa Alves det mest intressanta som hänt. Värvningen väcker frågan om Barca nu på allvar tänker börja utmana på internationell nivå även på damsidan. Det blir spännande att se klubbens kommande drag.
* Slutligen kan jag inte undanhålla den här underbara tunnel som Arsenals spanjorska Vicky Losada bjöd på i 5–1-segern mot Sunderland i helgen. Njut av läckerbiten här.
Det är pingst – vilket innebär långhelg i stora delar av Europa. I Sverige har vi ju dock sedan några år strukit annandag pingst från listan över lediga, röda dagar. Det här är alltså en vanlig helg här.
I Tyskland däremot är det långhelg. Där avslutas Frauen-Bundesliga på måndag 14.00. Där ligger spänningen i huruvida Wolfsburg skall lägga beslag på den andraplats som leder till Champions League, eller om Frankfurt kan smita förbi.
Wolfsburg ligger en poäng före och spelar hemma mot formstarka tabelljumbon Köln, den matchen ser du här. Även om de senare har två raka segrar bör Nilla Fischer och company fixa de tre poäng som krävs. Då hjälper det inte Frankfurt ens om de vinner hemma mot Bayer Leverkusen.
Utöver Wolfsburg–Köln direktsänds även Bayern München–Hoffenheim på DFB-tv – länk här.
* På måndag 18.45 spelas även EM-finalen för F17. Den går mellan Spanien och Tyskland och direktsänds i Sverige på Eurosport 2. Finalen har alla förutsättningar att bli sevärd. Jag har legat hemma i pollenkoma i dag och har sett delar av semifinalerna på Eurosport.
Både Spanien och Tyskland har bollsäkra och passningsskickliga lag. Båda spelar helt enkelt på mycket hög nivå. Jag rekommenderar att ni håller ett extra öga på två 15-åringar, nämligen Spaniens Lorena Navarro (född 11 november 2000) och Tysklands Klara Bühl (född 7 december 2000). Kortväxta Navarro imponerar på mig med sitt spelsinne, hon rör sig otroligt smart i och omkring straffområdet. Och Bühl har ett grymt steg. Det är två forwards med potential att bli världsstjärnor.
* Det om måndagens matcher. Annars är det här en cupfinalhelg. Både i England och Frankrike väntar haussade cupfinaler.
I England spelas FA-cupfinalen på Wembley under lördagen. Avsparken är 15.00 och lagen som möts är Arsenal och Chelsea – länk här. Vi lär alltså ha svenskt på planen i form av Hedvig Lindahl. Jag håller Lindahls Chelsea som knapp favorit.
* På söndag 16.00 är det sedan fransk cupfinal – eventuell länk kommer upp här. Där har vi svenskintressen i båda lagen, förstås i form av Lotta Schelin i Lyon plus Linda Sembrant och Sofia Jakobsson i Montpellier.
Lyon är förstås jättefavoriter. Klubben hade länge jätteproblem med att vinna cupen. Men sedan man vann sin första titel 2012 har man radat upp segrarna. Nu kan Schelins lag alltså ta sin femte raka cupvinst.
* I Norge gjorde Mimmi Löfwenius mål i dag när LSK vann med förkrossande 7–1 mot Klepp. Sedan premiärkrysset mot Kolbotn har LSK nu sex raka segrar och totalt 32–4 i målskillnad. Löfwenius lag blir nog svårstoppat även i år.
* Så till USA. Där spelar Louise Schillgard:s Boston Breakers bottenmöte borta mot Sky Blue redan 01.00 natten mot lördag. Den matchen ser du här:
Helgens mest intressanta matcher i NWSL spelas annars natten mot söndag. 01.00 är det avspark i toppmötet mellan tabellettan Washington och fyran Houston. Länk här:
Och klockan 04.00 svensk tid är det dags för det alltid lika intressanta ”derbyt” mellan väststäderna Seattle och Portland. Där behöver ett skadedrabbat Seattle poäng för att inte tappa kontakten med lagen ovanför slutspelsstrecket. Den matchen ser du här:
Så slutligen till den damallsvenska verksamheten i helgen. Där känns det som att vi kan vänta oss ganska klara segrar för de båda topplagen. I övriga fyra matcher känns Göteborg, Piteå, Örebro och Eskilstuna som knappa favoriter. Men ingen av de matcherna känns självklar.
En intressant fråga blir om förbundet godkänner det hårt kritiserade gräset på Strandvallen, eller om Mallbacken–Piteå måste spelas på konstgräs. Där blir det också spännande att se hur Mallbacken matchar fram nu spelklara Antonia Göransson.
Slutligen har ni helgens omgång här:
Lördag 14.00: Kvarnsveden–Linköping
15.00 Rosengård–Vittsjö
15.00 Kristianstad–Göteborg
17.00 Örebro–DjurgårdenSöndag 14.00 Mallbacken–Piteå
16.00 Umeå–Eskilstuna
Rosengård föll med 3–1 borta mot Manchester City i går. Som vanligt är det svårt att dra några större slutsatser av en träningsmatch.
Här kan man nog ändå slå fast att Rosengårds trupp är rätt tunn i år. Så tunn att Therese Sjögran var uppsatt som avbytare i Manchester. Sportchefen har ju sagt att karriären definitivt är över och att hon inte skall spela något mer. Känns kanske ändå inte hundraprocentigt definitivt…
Rosengård saknade viktiga spelare som Marta, Sofie Junge Pedersen, Amanda Ilestedt och Ella Masar McLeod. Utan de fyra ser Malmögänget ut att ha varit en nivå sämre än Manchester. I varje fall om man skall tro Citys klipp med höjdpunkter. Där noteras för övrigt att Citydebutanten Kosovare Asllani var den svenska spelare som var närmast att göra mål. Hennes skott tog dock i ribban.
Asllani verkar inte vara jättenära landslaget, i varje fall inte om man skall tro den här intervjun som gjordes i Manchester efter Rosengårdsmatchen. Där säger hon att hon inte tänker på landslaget överhuvudtaget. Ett intressant och lite anmärkningsvärt uttalande när Pia Sundhage var på plats.
Så till något annat. Jag gav Eskilstuna guldstjärna för sina tv-klipp med mål från träningsmatcherna. Guldstjärnor skall även skickas till Piteå, som också publicerar klipp med sina träningsmatchmål på youtube, som det här från segern mot Umeå:
Och den här kavalkaden från helgens överkörning av Sunnanå:
Gissar dock att klippen är tagna från en film som används för taktisk analys. Då vill man ha utzoomat för att se större ytor. För oss mer vanliga tv-tittare hade det dock inte gjort något om det var lite mer zoom på klippen.
I Frankrike var det två svenskmöten i helgen. PSG–Lyon 0–0 har jag redan skrivit om. Höjdpunkter från den matchen ser du här:
Även det andra svenskmötet blev oavgjort. Trots att Linda Sembrant nickade in sitt tredje mål för säsongen lyckades St Etienne skrälla till sig en poäng via 1–1. På klippet kan man se att bland annat Sofia Jakobsson hade ett par lägen att skjuta segern till Montpellier, utan att lyckas. Ser jag rätt är det Maria Karlsson som räddar på mållinjen vid en av de främsta målchanserna.
För Montpellier var poängtappet jobbigt. Lagets chans att sno andraplatsen i ligan minskade redan när PSG tog poäng av Lyon i fredags. Det här krysset gjorde att Champions Leaguechansen minskade chansen.
Slutligen ett klipp från förra veckans haussade träningsmatch mellan Bayern München och Arsenal i Sevilla. Den match som Londonlaget vann med 3–1.
Även om det bara är träningsmatcher har alltså engelska lag den senaste veckan slagit både de tyska och svenska mästarlagen. Kanske är det en signal om vilken väg internationell damfotboll håller på att ta. Eller?
I morgon kommer tydligen Pia Sundhage att vara på plats i England för att se Rosengårds träningsmatch mot Manchester City.
Förhoppningsvis var hon i Manchester redan i dag och såg hur Leicester spelar. De har ett grundspel som borde passa svenska landslag klockrent. De har en otroligt tajt defensiv och tar väldigt få risker på egen planhalva, när de kommer upp i planen är de bolltrygga, har sylvassa kontringar och gör hela tiden smarta löpningar in i straffområdet.
Jaja. Ursäkta den lilla utvikningen till herrfotbollen. I morgon kommer Sundhage sannolikt få se Kosovare Asllani spela. Det skulle kunna vara intressant, fast det finns ju egentligen inget som talar för att Asllani skulle tas ut till OS-kvalet ens om hon gör sitt livs match. Om Sundhage tar med några spelare som inte var med i Göteborg härom veckan till OS-kvalet underkänner hon ju sig själv.
Sundhage får för övrigt inte se så många svenska spelare heller. Enligt Sydsvenskan startar Rosengård nämligen så här: Zecira Musovic – Lina Nilsson, Anita Asante, Emma Berglund, Ali Riley – Ella Masar McLeod, Ebba Wieder, Sara Björk Gunnarsdottir, Lieke Martens – Natasa Andonova och Gãelle Enganamouit.
Jag vet alltså inte vad Sundhage kan väntas vara ute efter på sin Englandsresa, även om det förstås blir lite intressant att se hur ett engelskt topplag som Manchester City står sig mot de senaste årens damallsvenska suveräner.
City blev ju tvåa i WSL förra året och skall spela i Champions League till hösten. Fjolårets serietvåa Arsenal har i veckan spelat två matcher mot tyska topplag. I tisdags föll de mot Wolfsburg med 3–0, men i dag vann Arsenal med 3–1 mot Bayern München. Det är i och för sig bara träningsmatcher, men känslan är ändå att engelsk damfotboll håller på att flytta fram sina positioner.
Pia Sundhage
För svensk del är det ju ändå OS-kvalet som står i fokus den närmaste tiden. Och om förbundet är förståndigt är det vinna eller försvinna som gäller för Pia Sundhage.
Här tänker jag på att hennes kontrakt går ut vid årsskiftet, och att hon nuläget inte verkar intresserad av att förlänga. Därmed känns det solklart att om det inte blir OS-slutspel i sommar för Sverige bör man låta den som skall leda landslaget i nästa års EM-slutspel – för vi kommer att gå dit – ta över så fort som möjligt.
Om Sundhage däremot tar Sverige till OS skall hon självklart få fullfölja över mästerskapet. Fast direkt efter OS bör man ha en ny förhandling. Där är alternativen att antingen ge Sundhage förlängt över EM-slutspelet, eller byta ut henne direkt. Jag tycker nämligen att det är självklart att den som skall leda Sverige i EM nästa år också bör ha ansvaret i höstens båda EM-kvalmatcher.
Hoppas att förbundsledningen tänker som jag gör. Fast jag är inte helt säker på att det är så…
Radiosporten hade ett utmärkt inslag om förbundskaptensfrågan i onsdags. Hör det på den här länken. Där säger Sundhage att hon inte är intresserad av att förlänga det kontrakt som löper ut den 31 december i år. Om inte…
”Jag har stått i en OS-final – två stycken dessutom. Det är ju en euforisk känsla. Jag vet inte vad som händer då, när man mår så bra som man gör, får vinna tillsammans med andra. Då ställer någon en fråga: ‘Du, skall du inte vinna EM också, tillsammans med andra?'”
Som jag ser det är det rimliga att förbundet börjar sondera marknaden efter en ny förbundskapten redan nu – för att vara redo antingen efter OS-kvalet, eller efter OS.
Det finns ju för övrigt ingen som helst logik i att Sundhages kontrakt löper till den 31 december. Vem gjorde den förhandlingen?
Det rimliga är ju att man skriver kontrakt med förbundskaptenen över ett mästerskap, och inte bryter ett halvår innan ett mästerskapsslutspel.
I ovan länkat radioinslag försöker Marika Domanski Lyfors förklara varför man valde att skriva kontrakt med Sundhage till årsskiftet. Personligen tycker jag inte att Domanski Lyfors svarar på frågan, hon svamlar mest. Hennes snack om att det är många mästerskap i damfotbollen förklarar ju inte på något sätt varför man inte valde antingen OS eller EM som slutpunkt för Sundhage.
Dessutom säger Domanski Lyfors så här om EM skulle påverkas om det skulle bli byte på förbundskaptensposten vid årsskiftet:
”Man har ju oftast ett helt halvår på sig att förbereda sig inför mästerskapet. Om det skulle bli så tror jag inte att det skulle bli några problem med det.”
Personligen hade jag mycket hellre tagit över i augusti än vid årsskiftet. Ju längre tid man har att sätta sin prägel på laget, desto bättre. Sundhage själv tyckte ju inte att hon hann göra så mycket inför hemma-EM 2013. Och då tog hon ändå över i oktober 2012.
Jaja. Det finns anledning att återkomma i frågan. Förhoppningsvis först i samband med OS.
* Till något annat. Träningsmatcherna har ju kommit i gång. Eskilstuna United har i dag besegrat damallsvenska nykomlingen Djurgården med 1–0. Eskilstuna ligger numera i framkant på många plan inom svensk damfotboll.
Ett av de planen är att de snabbt lägger upp målen från sina träningsmatcher på youtube. Guldstjärna på det. Klubben skulle för övrigt få ytterligare en guldstjärna om de även bjöd på motståndarnas mål – även om det inte fanns något sådant i dag.
Här är dagens segermål från Malin Diaz:
* Apropå Djurgården gjorde de nyligen klart med Petronella Ekroth. Hon har tidigare spelat i damallsvenskan för Linköping, Tyresö, AIK, Jitex och Hammarby. Djurgården blir alltså hennes sjätte damallsvensk klubb, och det är bara två månader sedan Ekroth fyllde 26 år. Jag har ingen totalkoll bakåt i historien, men det kan väl inte vara många som hunnit med fler klubbar på så kort tid. Det kanske till och med är rekord?
Petronella Ekroth
Har ni exempel på spelare som överhuvud taget spelat damallsvenskt i sex klubbar eller fler får ni gärna skriva i kommentarsfältet.
* Djurgården har för övrigt gjort en del intressanta värvningar och visar att man tänker göra ett seriöst försök att hänga kvar. Den andra nykomlingen, Kvarnsveden, är närmast ett oskrivet blad för mig.
I dag hörde jag dock en intressant radiodokumentär om en av klubbens unga spelare, Lee Winroth. Den handlar om hur hon styrketränat bort en allvarlig skolios och 17 år gammal blivit så stark att hon utöver att hon i år slåss om speltid i damallsvenskan är uppe och nosar på världsrekordet i marklyft. Det är verkligen en prestation värd stor beundran.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.
Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.
Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:
Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.
Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.
Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:
”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”
Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.
Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.
Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.
Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.
Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.
Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.
Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.
De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.
Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.
Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.
Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.
Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…
Årets fiasko 1: Tyresö FF.
Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.
Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.
Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.
Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.
Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.
Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…
Årets konkurs: Se årets fiasko 1.
Lydia Williams
Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.
Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.
Årets lag: VfL Wolfsburg.
Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.
Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.
Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.
Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.
Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.
Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:
Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:
Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…
Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:
Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:
Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:
Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:
Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:
Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:
Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:
Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:
Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…
Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.
Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:
Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.
Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.
2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.
Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.
Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.
Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.
Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.
Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.
Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.
Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.
Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.
Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.
I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.
Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…
Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.
Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.
Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.
Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:
Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.
Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.
Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.
Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.
Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.
Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.
Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.
Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:
Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.
Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.
Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.
Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.
Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:
”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”
Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:
”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”
Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.
Fabiana
Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.
Jenny Palmqvist
Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.
Josefine Öqvist
Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.
Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.
Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.
Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.
Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.
Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.
Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.
Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.
Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.
Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.
Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.
Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?
”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”
Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…
Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.
I morgon drar den årliga fyrnationsturneringen i Brasilien i gång. I årets upplaga ställs värdnationen mot Argentina, Kina och USA.
För svensk del blir det alltså en första chans att kolla in en av sommarens VM-motståndare även om Jill Ellis sannolikt kommer att ta chansen att testa vilt i de här fyra matcherna. Med sin uttagning har hon ju visat att det här är en testturnering. Den stora skrällen bland de uttagna är väl den före detta AIK-spelaren Lori Chalupny som gör landslagscomeback efter drygt fem års frånvaro.
Kring 22.15 i morgon spelar USA mot Kina i första matchen. 2,5 timmar senare ställs Brasilien mot Argentina. Här är en länk till matcherna.
Apropå Brasilien så vann deras mästarlag Sao Jose det inofficiella klubblagsvärldsmästerskapet i Japan. I finalen besegrades Arsenal med 2–0. Ett långt klipp från den matchen finns här:
Man noterar att det vimlar av tänkbara VM-spelare i Sao Jose. Lagets startelva i finalen såg ut så här: Andréia Suntaque – Poliana, Bagé, Bruna Benites (capt), Letícia Santos – Francielle, Formiga, Andressa, Rosana, Giovania – Debinha.
Slutligen till Australien där det blivit en del snygga mål i W-league på sistone. Det här från årets spelare i Asien, Katrina Gorry, är inte så dumt:
…Och den här volleyn från Ashleigh Sykes går inte heller av för hackor. Den blir ännu snyggare av dess betydelse, det är nämligen målet som tog Canberra United till helgens semifinalspel:
I och med dagens omgång är halva Frauen-Bundesliga spelad och halvtidsmästarinnorna heter föga överraskande VfL Wolfsburg. I dagens toppmöte med Frankfurt visade ”die Wölfinnen” (varginnorna) att serieledningen är på sin plats.
Det var aldrig något snack om vilket lag som var bäst i den match som skulle kunna vara en försmak av vårens final i Champions League. Anfört av lagkapten Nilla Fischer ägde Wolfsburg matchen från första till sista spark. Det slutade 2–0 efter att Martina Müller gjort ledningsmålet läckert framspelad av Alexandra Popp. 2–0 satte Lena Goessling på inläggsfrispark.
Nilla Fischer
Fischer har kanske inte alltid 100 procent rätt position, men hon är ändå en klippa i Wolfsburgs superstabila backlinje. Vad jag såg i dag så vann hon dessutom varenda närkamp hon gick in i.
Känslan är att Fischer känner större trygghet i Wolfsburg än i landslaget. En orsak till det lär vara att det tyska storlaget är mer defensivt balanserat än Pia Sundhage:s landslag.
En period under våren 2013 var det en njutning att se Wolfsburg spela anfallsfotboll. Laget riktigt sköljde fram längs kanterna i anfallsvåg på anfallsvåg. Jag gjorde då jämförelser med den vackra fotboll som Dortmunds och Bayern Münchens herrar spelade. Nu är inte die Wölfinnen lika offensivt balanserade, vilket oj vad stabilt laget är. Det är numera just stabiliteten som utgör skönheten i deras fotboll.
Under höstens elva omgångar har målvakt Almuth Schult bara släppt in ett enda ligamål. Orsaken är dels att Schult är en utmärkt målvakt, dels att hela Wolfsburgs lag deltar i försvarsarbetet. Trots att Europas bästa spelare säsongen 2013/14, tillika den ordinarie lagkaptenen Nadine Kessler har varit skadad och bara spelat 30 minuter i höst funkar innermittfältet utmärkt. Schweiziska nyförvärvet från Cloppenburg, Vanessa Bernauer har nämligen gått in och tagit stort ansvar bredvid Goessling.
Nu har ju Frankfurt också stora skadeproblem. Inte minst saknas långtidsskadade Saskia Bartusiak i mittförsvaret. Och det var i de bakre regionerna Frankfurt darrade till ibland. Wolfsburgs ledningsmål uppstod på grund av passivitet från Peggy Kuznik och 2–0 var ett svagt ingripande från målvakten Anke Preuss.
Några timmar efter Wolfsburgs 2–0-seger spelade Bayern München 0–0 borta mot tabellfemman Essen. Därmed leder Wolfsburg serien med två poängs marginal efter elva omgångar. Här är läget:
Skytteligan leds av Celia Sasic på tolv mål, hon är åtta före klubbkompisen i Frankfurt, Kerstin Garefrekes. Sasic tvingades för övrigt kliva av planen efter 41 minuter i dagens match till följd av skadeproblem.
När jag satt och kollade in det tyska toppmötet slog det mig att alla de fyra tyska topplagen har schweiziska spelare i sina lag. Hos Wolfsburg startade i dag både Bernauer och Noelle Maritz och hos Frankfurt fanns Ana-Maria Crnogorcevic i startelvan. Hos Potsdam är Lia Wälti en nyckelspelare och hos Bayern München har Caroline Abbé och Vanessa Bürki spelat i alla elva matcher.
Dessutom har ju Schweiz som bekant Ramona Bachmann i svenska storlaget FC Rosengård och Lara Dickenmann hos franska storlaget Lyon. Åtta schweiziska spelare spelar alltså löpande i sex av Europas åtta bästa klubbar. Bara Tyskland, Frankrike och Sverige har fler, något som på sikt borde kunna innebära att det schweiziska landslaget kan stiga ytterligare på världsrankningen. Med rätt lottning kan de bli en sensation redan i nästa års VM-slutspel.
Ramona Bachmann
Appropå VM är det inofficiella klubblags-VM:et igång i Japan. Turneringen var hyperintressant för två år sedan när både Europas bästa lag Lyon och Asiens bästa lag Inac Kobe Leonessa var med. Deras final var för övrigt en av de bättre klubblagsmatcher jag sett.
Årets turnering är betydligt mycket gråare. Exempelvis representeras Europa av Arsenal, som slutade fyra i WSL och sannolikt skulle hamna någonstans mellan 20–30 på en aktuell klubblagsrankning i Europa.
I helgen har kvartsfinaler spelats. Bland annat vann japanska Okayama Yunogo Belle med 5–0 mot Australiens Melbourne Victory. Semifinalerna spelas på onsdag mellan Yunogo Belle och Arsenal samt Urawa Reds och brasilianska São José.
Australiens representant är alltså utslagen ur klubblags-VM, men landet har ändå inte kammat noll i helgen. För några timmar sedan korades nämligen Katrina Gorry till Asiens bästa spelare 2014. Mini, som hon kallas, vann AFC Women’s Asian Player of the Year award vid Asiens stora fotbollsgala.
Till slut en sväng till Frankrike. Där spelade ingen av våra fem svenska representanter i dagens omgång. Jag har funderat lite under veckan varför Sofia Jakobsson flögs hem tidigare från landslaget medan Linda Sembrant var kvar. Nu spelade det ingen roll för Montpelliers möte med Juvisy blev uppskjutet.
De båda topplagen Lyon och PSG spelade alltså också utan svenskt på planen när de tog varsin säker seger. Ada Stolsmo Hegerberg blev tvåmålsskytt när Lyon vann med 8–2 borta mot tabelljumbon Arras.
Därmed leder nu norskan skytteligan med 16 mål, fyra fler än tvåan Lotta Schelin och fem fler än trean Eugenie Le Sommer – alla tre som bekant från just Lyon.
Dagens stora nyhet är att Jonas Eidevall lämnar FC Rosengård vid sommaruppehållet. Det var en på många sätt tråkig nyhet för svensk damfotboll – och för Rosengård.
Kortsiktigt behöver det inte betyda så mycket. Rosengård är Sveriges bästa lag, och lär klara den här säsongen mycket bra – vem som än tar över. Men långsiktigt väcks det frågor kring klubbens ledning. För två månader sedan lämnade klubbchefen Niclas Carlnén för Malmö FF, och nu lämnar även succétränare Eidevall.
Över tid är kontinuitet väldigt viktigt. Och att tappa två viktiga ledare på så kort tid är givetvis långt ifrån bra.
Personligen kommer jag att sakna Eidevall, som varit bra för svensk damfotboll. Och då tänker jag inte bara på att han är väldigt populär i Malmö, och har gjort fina resultat. Utan jag tänker även på att han är frispråkig, och vågar att sticka ut hakan och provocera. Och på att han därmed ordnar viktiga rubriker till sporten.
I början tyckte jag att han gav lite Besserwisser-vibbar. Men ju längre tiden har gått, desto bättre har jag tyckt om honom. Och på hans twitter tycker jag att han oftast har kommit med relevanta och bra åsikter.
Den senaste tiden har han tyckt till rätt rejält om Tyresös ekonomiska ras. Så här skrev Eidevall nyligen om det faktum att Svenska Fotbollförbundet gav Tyresö förskott på sina prispengar, så att klubben kunde åka till Lissabon och spela Champions Leaguefinalen:
”Inte förbundets uppgift att stötta enskilda klubbar. #mörkrädd”
Samma dag gav han sig på det faktum att Tyresö har drivit elitverksamheten i ett IdrottsAB, och kan komma hyfsat billigt undan vid en konkurs:
”Jag tycker svensk idrott borde ha ett tuffare reglemente vid konkurs av Idrotts AB. Upplåtande förening skulle vara betalningsansvarig. Likaså bör avgifter och medlemsavgifter som ungdomsspelare betalar skyddas bättre. Dessa pengar SKALL gå till u-verksamhet inte A-lag.”
Dagen innan hade han skrivit:
”Undrar hur PSG känner sig? Blev utslagna av ett ekonomiskt dopad Tyresö & blir sedan bestraffade för att ha brutit mot financial fair play.”
Härmed är steget till Tyresö inte så långt. För klubben väntar två viktiga matcher i veckan. På onsdag spelar man borta mot Linköping, och på torsdag går man den viktigaste matchen – i Nacka tingsrätt. Man hoppas ju på ett mirakel, och att klubben ska klara krisen. Men den typen av mirakel sker alltför sällan för att man skall tro på det.
Rosengård har redan spelat sin match i den här omgången. 5–0 mot Göteborg var verkligen ett styrkebesked. Det var också ett tecken om att Göteborgs nybygge kommer att behöva mycket mer tid innan det blir färdigt. Oavsett hur bra spelare man har är det inte lätt att byta ut ett lags stomme, och tro att det skall fungera direkt.
Med tanke på hur jämnt det är i tabellen har GFC fortfarande chans på andraplatsen, trots att man nu ligger på nionde plats. Men marginalerna minskar för varje omgång, och efter sex raka matcher utan seger måste pusslet snart falla ut för Stefan Rehn.
I Umeå verkar däremot bitarna vara på plats. Helgens 6–1-seger mot Eskilstuna imponerar. Och bortamatchen i Malmö på söndag är lite av en seriefinal. Här ser du några av Umeås mål:
Även Kif Örebro har fått upp farten. I damallsvenskan har man nu fyra segrar på de fem senaste omgångarna, och Kif är nu uppe på andra plats i tabellen.
Eskilstuna är nu nere på tabellens undre halva, och har bara sex poäng ner till nedflyttningsplats. Fast det där avståndet känns ändå lite onödigt att spekulera kring innan man vet utfallet av torsdagens förhandlingar i Nacka tingsrätt.
I skytteligans topp gjorde Anja Mittag ett ryck genom sina tre mål mot Göteborg. Hon leder på åtta mål, tre före Manon Melis och sensationen Emmi Alanen.
Bästa svenska målskyttar är Fridolina Rolfö och Jenny Hjohlman på fyra vardera närmast före Lina Hurtig och Sara Lindén på tre vardera.
Se Mittags tre mål här:
* Franska ligan färdigspelades i går. Där var kampen om skytteligasegern mellan Marie-Laure Delie och Gaetane Thiney en av de hetaste. De var jämsides inför slutomgången.
Delie gjorde två mål när PSG säkrade sin Champions Leagueplats via 4–0 mot Yzeure. Där gjorde för övrigt Kosovare Asllani sista målet – hennes sjunde för säsongen.
Delies insats räckte dock inte, då Thiney gjorde tre när Juvisy vann med förkrossande 10–0 mot jumbon Muret. Thiney vann på 25 mål, ett före Delie och sju före trean Josefine Öqvist.
Öqvist lämnade planen mållös i sin sista match. Hennes Montpellier fick bara 1–1 borta mot Saint-Etienne. Samtidigt vann Saint-Etiennes lokalkollegor Lyon med 7–0 mot Henin-Beaumont. De resultaten innebar att Saint-Etienne hängde kvar på bättre målskillnad än Henin-Beaumont. Lotta Schelin gjorde för övrigt ett av Lyons mål. Hon slutade på åttonde plats i skytteligan på tolv mål.
Utöver Muret och Henin-Beaumont åker även Yzeure ur Feminine Division 1. De ersätts till hösten av Algrange, Issy och Albi – som vunnit varsin av de tre division 2-serierna.
* I England vann Arsenal FA-cupen via 2–0 mot Everton i finalen. Kelly Smith (snygg frispark) och Yukari Kinga gjorde målen som innebär att WSL:s nuvarande och oväntade tabelljumbo alltså får minst en titel även i år. Se höjdpunkter från matchen här:
* I Danmark säkrade Fortuna Hjörring ligaguldet via 3–0 borta mot Skovbakken i näst sista omgången. I den sista omgången ställs Hjörring mot tvåan Bröndby. Men då avståndet är fyra poäng är guldracet alltså redan avgjort.
* I norska toppserien ryckte LSK lite i tabelltoppen via hela 6–1 hemma mot Medkila. LSK leder nu med två poängs marginal till mästarinnorna Stabaek.
* Japanska Nadeshiko League återstartade i helgen efter Asiatiska mästerskapen. Urawa Reds vann igen, och leder serien med 18 poäng efter sju omgångar. Man är två poäng före Yunogo Belle.
* En japanska spelade huvudrollen i helgens omgång av amerikanska NWSL. Nahomi Kawasumi gjorde nämligen två av Seattle Reigns mål när serieledarna vann med 3–1 borta mot Sky Blue. Reign regerar i tabelen, där man är enda obesegrade lag. Och lagets skotska stjärna Kim Little regerar i skytteligan, som hon leder på nio fullträffar – en mer än Amy Rodriguez.
Samtidigt som jag skriver det här inlägget sitter jag och tittar på SVT:s EU-valvaka. Och den slutsats man kan dra av den valu som hittills presenterats är att det är fler lag på banan, och att det är väldigt jämnt.
Valu har väldigt mycket gemensamt med den damallsvenska tabellen. För oj vad jämnt det är. Det skiljer alltså bara två poäng mellan tvåan Linköping och nian Kristianstad.
Innan jag går in mer på damallsvenskan tänkte jag kort gå utomlands, och titta till gårdagens matcher i Frankrike, ingående i den näst sista omgången.
Jag satt och tittade på franska Eurosports sändning där man hoppade mellan Guingamp–Lyon 1–5 och Juvisy–PSG 2–2.
Lotta Schelin
Det första resultatet innebär att Lyon säkrade sin tolfte franska ligatitel – den åttonde i rad. Det är alltså läge att återigen skicka ett grattis i riktning mot Lotta Schelin, som inte ingick i gårdagens matchtrupp.
Den mest intressanta matchen var ju trots allt Parisderbyt, som gällde kampen om den andraplats som leder till höstens Champions League. Det blev alltså oavgjort, vilket gör att PSG troligen tar andraplatsen.
PSG var också det klart bästa laget i matchen. Dock inleddes det med att polska PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gjorde en av årets tavlor när hon slog hål i luften och lät Gaetane Thiney göra 1–0.
Tio minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie både matchen och kampen om skytteligasegern. Där står både Thiney och Delie på 22 mål inför sista omgången.
PSG tog ledningen genom amerikanska talangen Lindsey Horan, som kan bli den allra största stjärnan i sommarens U20-VM. Hon har tagit flera kliv under våren, och igår imponerades jag stort av hur smart och vaket hon löpte in i straffområdet.
Det kändes som att PSG hade allt under kontroll, ända fram till minut 85, då mittbacken kvitterade Nelly Guilbert kvitterade. På övertid räddade Kiedrzynek sitt lag då hon styrde en frispark från Thiney via ribban och ut. För PSG satt Kosovare Asllani på bänken hela matchen.
Lycklig Josefine Öqvist
Idag spelade dock den tredje svenskan i Feminine division 1, Josefine Öqvist. Hon gjorde sitt 18:e mål för säsongen när Montpellier besegrade Rodez med 7–1. Troligen var det ”Jossans” sista match i karriären. Tråkigt.
Beskedet om att hon skall sluta kom häromdagen. Och jag tycker att det kommer för tidigt. 31 år gammal kommer hon troligen att sluta trea i den franska skytteligan. Nog sjutton hade hon kunnat spela på högsta världsnivå i ytterligare två–tre år?
Men när hon valt att lägga skorna på hyllan är det bara att acceptera. Och tacka för alla hennes insatser för damfotbollen. Inte minst är det värt att notera att hon är den enda svenska spelare som blivit målskytt i två VM-semifinaler.
* Då återvänder jag till Sverige igen. Eftersom jag saknar den marginaliserade kanal där huvuddelen av de damallsvenska matcherna numera visas så såg jag inte Tyresös sista match som ett internationellt storlag.
Men av det här klippet är det lätt att dra slutsatsen att Christen Press sa hejdå till Tyresö på bästa möjliga sätt:
Tyresö kan ju nu faktiskt kliva upp på tabellens andra plats, om de vinner hängmatchen mot Umeå.
Å andra sidan kan ju alla deras poäng strykas och tabellen skrivas om inom ett par veckor. Så det känns lite som slöseri att spekulera kring Tyresös tabellplacering innan Nacka tingsrätt har tagit upp klubbens rekonstruktion om 1,5 veckor.
Däremot är det lätt att konstatera att samtliga helgens resultat i form av Tyresö–Rosengård 2–1, Eskilstuna–Linköping 1–1, Göteborg–Örebro 0–1, Kristianstad–Umeå 1–0, AIK–Piteå 2–1 och Vittsjö–Jitex 2–1 innebär att tabellen trycks ihop, och att snart samtliga lag utom Rosengård och Jitex kan räknas som mittenlag. Kampen om den andra Champions Leagueplatsen kan bli fantastiskt intressant.
Eller. AIK och Vittsjö är ju fortfarande bottenlag. Faktum är att det bara är just Jitex, AIK och Vittsjö som har minusmålskillnad i serien. Vittsjö släpper in klart flest mål, och borde vara oroat över läckaget. Inte minst när AIK verkar ha vaknat till.
För en vecka sedan uppfattade jag AIK som för svagt för högsta serien. Men deras turliga seger mot Jitex – minns att de fick segermålet till skänks av en svag domare – gav tydligen härlig råg i ryggen. För att vända 0–1 till 2–1 hemma mot Piteå är starkt. Kanske att segern i Mölndal var det AIK behövde för att ta klivet in i serien på allvar.
* Därmed lämnar jag damallsvenskan och tar mig till Japan. Trots att landslaget Nadeshiko tvingades spela utan sex–sju internationella toppspelare vann man idag sitt första guld någonsin i det Asiatiska mästerskapet.
För Japan hade tidigare alltså vunnit VM och tagit silver i OS. Men de hade aldrig varit bäst i Asien. Det är man nu.
I dagens final mot Australien vann man rättvist med 1–0. Duktiga mittbacken Asuza Iwashimizu blev matchvinnare på nick – precis som i semifinalen mot Kina:
Jag har länge varit imponerad över vilken grymt bra tajming Iwashimizu har i luftrummet. Hon dyker ofta upp vid den bortre stolpen på hörnor. Och trots att hon inte är speciellt lång är hon väldigt högt upp i luften. Det beror säkert dels på god spänst, men även på lysande tajming. Båda hennes matchvinnande mål mot Kina och Australien är goda exempel på det. Båda finns alltså på klippet ovan.
Vid Iwashimizus nickmål idag gick bollen in via ribban. Även bronsmatchen avgjordes av en nick via ribban. Matchen hade nått övertid, och man satt och väntade på förläning mellan Kina och Sydkorea, när Yang Li i samband med en hörna nickade bronset till kinesiskorna.
* I Tyskland kan Sofia Jakobsson idag ha spelat bort Turbine Potsdam från ligaguldet. Jakobsson gjorde nämligen Cloppenburgs 2–1-mål när nästjumbon tog en väldigt värdefull poäng på bortaplan via 2–2 mot Potsdam.
Sofia Jakobsson
Inför avspark hade Potsdam guldracet i egna händer. Nu måste man sannolikt vinna båda sina matcher, samtidigt som Wolfsburg måste tappa poäng. Blir tufft för Antonia Göransson, som inte fick någon speltid idag, och de andra Potsdamspelarna.
Både Frankfurt och Wolfsburg vann nämligen sina matcher idag med klara siffor. Det gör att det mesta känns som att det blir en direkt avgörande guldmatch mellan de här båda lagen i den sista omgången.
Noterbart var för övrigt att Nilla Fischer idag, i frånvaro av vilande Nadine Kessler, bar kaptensbindeln i Europas bästa lag. Kul.
I botten förbättrade förstås Cloppenburg sina chanser att hänga kvar genom dagens poäng. Men risken är ändå att uppenbar att det blir nedflyttning för Jakobssons lag. Det är ju inte speciellt troligt att de tar poäng borta mot Wolfsburg nästa helg. Det innebär att man med största sannolikhet ligger under nedflyttningsstrecket inför sista omgången.
Och där har huvudmotståndarna Duisburg och Hoffenheim hemmamatcher mot Sindelfingen och Jena, vilket känns som lättare uppgifter än Cloppenburgs bortamöte med Freiburg.
* I Norge leder svensklaget Lilleström tabellen på samma poäng som Röa. Trea, två poäng bakom, är mästarinnorna Stabaek. Alla de tre lagen vann i den här veckans omgång.
Det är alltså trippel Oslo i toppen. Ja, jag vet att Lilleström ligger ett par mil utanför huvudstaden, men jag räknar ändå Mimmi Löfwenius lag som ingående i Osloregionen.
* I NWSL föll i natt mästarinnorna Portland med 1–0 hemma mot Sky Blue inför 13 427 åskådare. Det var en chansrik match där målvakterna Jill Loyden och Nadine Angerer gjorde flera fina räddningar. Men Kelley O’Hara fick hål på en lite passiv Angerer med en nick i matchens slutskede. Se det på det här klippet:
Helgens omgång fortsätter i natt, och i morgon kväll. Det var dock toppmöte tidigare i veckan, där serieledande Seattle tappade poäng för första gången. Amy Rodriguez och Kim Little gjorde målen när Kansas City och Seattle delade poängen. Se höjdpunkter därifrån här:
* Medan Little tar NWSL med storm går hennes före detta klubb Arsenal riktig kräftgång i England. Det forna storlaget har i veckan noterat två raka hemmaförluster med 2–0. Därmed ligger Arsenal kvar som tabelljumbo på en poäng. Och noterbart är att man på fyra omgångar har haft tre hemmamatcher. På dem har det blivit noll poäng och noll mål. Anmärkningsvärt.
Dock är tabellen väldigt jämn. När alla åtta lag har spelat fyra matcher skiljer det bara två poäng mellan ettan och femman. Och tre poäng mellan ettan och sexan. Det är bara Everton på två poäng och Arsenal på en poäng som är avhängda.
Eskilstuna har förlorat en damallsvensk match. Umeås målnolla är spräckt. Publiksiffra på över 16000 i Tyskland, och dessutom är en femtedel av lagen i nästa års VM klara.
Det har alltså hänt mycket den här helgen.
Börjar vi i Skåne så vann Rosengård seriefinalen mot Eskilstuna med klara 3–0. Anja Mittag, Ramona Bachmann och Elin Rubensson gjorde målen, när sörmländskorna för första gången någonsin förlorade i damallsvenskan.
Rosengård har hela tiden varit storfavoriter till guldet. Och risken finns att de rycker ifrån ganska tidigt i årets serie. På söndag väntar dock en hyperintressant bortamatch mot Tyresö.
Enligt den här intervjun med Christen Press skall nämligen åtminstone amerikanskorna spela för Tyresö även nästa vecka.
Kanske blir Tyresö–Rosengård Tyresös sista stora match. Kanske kan pengarna från Champions League göra att klubben klarar att överleva årets seriespel. Men känslan är ju tyvärr att klubben tvingas dra sig ur i mitten av juni. Kanske som regerande Europamästarinnor.
Den här artikeln om att klubben inte hade haft råd att åka till finalen i Lissabon stärker bilden av att Tyresö inte kommer att kunna fullfölja damallsvenskan.
Ju mer som kommer fram, desto mer känns det makalöst att Tyresö fick fortsätta verksamheten för tre månader sedan…
Med ett vingklippt Tyresö kanske Umeå kan ta upp kampen med Rosengård. Dagens 6–1-seger hemma mot Vittsjö imponerar i alla fall. Vittsjös reducering kom på övertid, vilket innebär att Umeås nolla höll i 450 minuter. Starkt.
Målen från matchen ser du här:
Kanske är Umemålvakten Malin Reuterwall den yngre målvakt som Pia Sundhage i första hand bör matcha in i landslagstruppen. Sundhage gjorde dock som jag idag, hon åkte till Åbyvallen för att kolla in en annan ung och talangfull målvakt, Jennifer Falk i Jitex.
Själv reste jag mig från min plats läktaren vid Jitexledning med 2–1. På väg ut från arenan vände jag mig om och såg en boll borra sig in i krysset bakom Falk. Där var hon chanslös.
Men dessförinnan hade jag för första gången sett Falk göra en rejäl tavla. Hon tappade nämligen ett inlägg vid 1–0-ledning, på den studsande returen högg Sarah Fredriksson blixtsnabbt och nickade in kvitteringen.
Så Sundhage fick alltså se Falk darra. Nu vet jag inte hur AIK:s 3–2-mål gick till. Men i övrigt var Jitexmålvakten som vanligt. Alltså modig, spänstig – och bra. Bland annat tog hon två frilägen från Emma Lundh.
På många sätt var dock det här helt klart den sämsta damallsvenska match jag sett hittills i år. Då tänker jag inte på målchanser, för det var ganska öppen fotboll. Utan jag tänker mer på intensitet, och spelkvalitet. Det var rätt tydligt att det var seriens två sämsta lag som möttes.
AIK:s seger var väl totalt sett i sin ordning. De skapade ju mest. Men även om AIK hade väldigt många avslut, så tyckte jag inte att de kändes speciellt farliga när de kom fram. Avsluten var veka, och ofta från långt håll eller dåliga vinklar. Elin Bragnum:s ribbskott var ju exempelvis mer ett inlägg som ramlade ner i överliggaren.
När Jitex gjorde 2–1 satt jag och tänkte att AIK får svårt att ha två lag bakom sig. Möjligen, möjligen kan Vittsjö vara en räddningsplanka. Men inte ens det känns troligt, även om AIK nu har passerat skånskorna i tabellen. Men AIK var sämre än väntat. De kändes inte speciellt välorganiserade, och anfallsspelet lite väl rakt och chansartat. Fast skulle Tyresö försvinna ur tabellen bör AIK klara sig.
För Jitex väger som väntat för lätt, framför allt i offensiven. De kommer inte att ta många poäng. Men de har bara släppt in 14 mål på sex matcher. Fjolårets superjumbo Sunnanå hade två poäng efter sex omgångar – men också 21 insläppta mål.
Jitex har ändå en defensiv trygghet med Falk och kanadensiska mittbacken Emily Zurrer. De närmare 80 minuter jag såg på Åbyvallen idag var Zurrer matchens överlägset bästa spelare. Hon ägde verkligen konstgräset.
Förutom att hon snyggt och enkelt löste alla defensiva situationer, så fick hon stå för Jitex anfallsuppbyggnad. Dessutom var det hon som skapade hemmalagets friläge före paus genom att rutinerat sno bollen från en felvänd Emma Lundh på mittplanen. Zurrer känns ännu bättre nu än hon var i Dalsjöfors 2011.
Slutligen till skrällagsmatchen Örebro–Piteå. Där vann fjolårets skrällag Örebro med 3–2. I och med segern har Örebro kontakt med lagen på den övre tabellhalvan.
Mimmi Larsson
I elitettan fortsätter Mallbacken att rada upp segrar. Trots att man länge låg under mot Hovås/Billdal kunde man vända och vinna under de sista tio minuterna. Båda målven gjordes av starka skytteligaledaren Mimmi Larsson.
Därmed lämnar jag den svenska fotbollen för en internationell rundvandring. Igår blev Sydkorea och Kina första nationer att göra Kanada sällskap i nästa års VM. Idag gjorde Japan och Australien dem sällskap. Därmed är fem av 24 VM-platser besatta.
De regerande världsmästarna Japan vann idag med 7–0 mot Jordanien. Höjdpunkter från den matchen ser du här.
Vietnam bör ha en väldigt bra chans att bli det sjätte VM-laget. De har nämligen stått upp bra i sina matcher, och föll bara med 2–0 mot Australien idag. Och i en avgörande match mot Thailand (eller Myanmar) kommer vietnameserna att vara klara favoriter.
I Europa var helgens stormatch den tyska cupfinalen. Hela 16623 åskådare i Köln fick se Frankfurt vinna med 3–0 mot Essen. En japanska – Kozue Ando – visade Frankfurt vägen mot titeln genom att stöta in 1–0-målet redan i fjärde minuten, fint framspelad av Lira Alushi. Även de båda andra målen kom i den första halvleken, båda efter nickar på hörnor. Dels från Peggy Kuznik, dels från Simone Laudehr. Se målen, och andra höjdpunkter på det här klippet.
Som jämförelse av publiksiffran 16623 sågs idag den svenska cupfinalen för herrar av 3423 åskådare på Friends Arena. Båda spelades alltså på neutral plan.
I fredags vann alltså Wolfsburg mot Potsdam med 2–0 i Frauen-Bundesliga. Bilder därifrån ser du på det här klippet.
På klippet kan man se att Genoveva Anonma:s utvisning är felaktig. Att hon kan få gult kort för sin sena tackling köper jag, men inte rött. Mer om det kan ni läsa i kommentarerna till det förra inlägget.
Här är det läge att verkligen tacka alla er som hjälper mig med den här bloggen genom att i kommentarsfältet skriva referat, kommentarer och spaningar från olika matcher. Jag har ett par ”medhjälpare” i Linköping, någon i Göteborg och så vidare. Ni är ovärderliga, och lyfter verkligen den här bloggen.
Saki Kumagai
Med det går vi vidare till Frankrike. Där vann igår Lyon med 2–1 i svenskmötet med Montpellier. Eller, det blev inget svenskmöte, för Lotta Schelin byttes ut i minut 65, två minuter innan Josefine Öqvist byttes in. Noteras att 7411 åskådare var på plats i Lyon. Också det förstås en bra siffra. Publiken fick se en japanska spela huvudroll även här. Saki Kumagai satte nämligen segermålet på straff i minut 74.
Lyons seger innebär att laget bara behöver en poäng till för att säkra ligaguldet. Den lär komma på lördag i Guingamp. Samma dag väntar match om andraplatsen mellan Parislagen Juvisy och PSG. Den här helgen vann båda lagen med 3–0. Kosovare Asllani gjorde PSG:s 2–0-mål borta mot Rodez.
* I Holland blev Twente mästarinnor i fredags. 2–1-segern i fredags mot Heereneen säkrade guldet. Däremot är laget bara tvåa i BeNe League, bakom Standard Liege. Men i dubbelligan koras ju två olika nationsmästarinnor.
Både ett klipp från Twentes 2–1-seger mot Heerenveen, och från guldfirandet finns på den här länken.
* I Österrike var det cupfinal igår. Spratzern vann för andra året i rad finalen mot Neulgenbach. Den här gången med 4–3. Neulengbach, som ju tappat Nina Burger till Houston Dash i NWSL lär dock vinna ligan. Även om lagens andra inbördes möte återstår leder nämligen Tyresös kvartsfinalmotståndare från Champions League med tre poäng och 18 måls marginal. Det får Spratzern svårt att hämta in.
* I norska toppserien övertog Lilleström över serieledningen via 3–0 mot Kolbotn. Dagens mest anmärkningsvärda resultat var att Arna-Björnar vann med hela 5–0 mot storsatsande svensklaget Avaldsnes.
* I USA:s NWSL gjorde Sverigebekanta engelskan Jodie Taylor två mål på sin födelsedag när Washington vände 2–1-underläge borta mot Western New York Flash till 3–2-seger. Höjdpunkter därifrån ser du här:
I natt spelas ytterligare två matcher i NWSL. Dels Kansas–Houston (avspark vid midnatt), dels Boston–Chicago (00.30). Båda matcherna kan ses via stream på den här länken.
* Slutligen till England. Där ligger Arsenal överraskande sist i en mycket jämn WSL-tabell – dock en match mindre spelad. Lika överraskande är att Notts County leder. Dock är bara tre omgångar spelade, och Birmingham kan passera i toppen – om de vinner hängmatchen mot Arsenal. Birmingham vann för övrigt idag med 2–1 mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea.
FC Rosengård är tillbaka i toppen av damallsvenskans tabell. Det är väntat.
Betydligt mer oväntat, och kul, är att mästarinnorna skuggas i tabelltoppen av skrällgängen Eskilstuna och Piteå. Det är alltid kul när lag trotsar tipsen och rör om i serier.
Jag har inte sett någon av gårdagens damallsvenska matcher – bara resultaten, och Eskilstunas 1–0-mål mot Göteborg. Men jag noterar att det ”bara” kom 1516 åskådare till Tunavallen för att se Uniteds första match någonsin som Sveriges bästa lag.
Det blev 1–1 sedan Sofie Persson gjort 1–0 i första halvlek och Sara Lindén kvitterat i andra. För en månad sedan hade nog GFC varit missnöjt om de hört att de skulle spela 1–1 borta mot en nykomling. Men efter dagens match twittrade GFC ut: ”1–1 borta mot serieledarna!”
Eskilstuna har snabbt blivit rejält respekterade i serien. Och på söndag spelar de seriefinal borta mot Rosengård. Den matchen hade man gärna velat ha tv-sänd…
Jag hade hoppats att det skulle vara minst den dubbla publiksiffran på Tunavallen. Siffran 1516 är ändå väldigt bra i jämförelse med vad övriga lag i serien lockar.
Visst, Piteå hade fina 1381 vid sin 3–1-seger mot Jitex. Men övriga fyra matcher lockade inte tillsammans 1350 åskådare.
Lina Hurtig
Intresset i Stockholmsområdet är minst sagt uselt. Bara 311 kom till Skytteholm för AIK–Umeå. De fick se AIK bli mållöst för femte gången i rad. De fick således också se Umeå hålla sin fjärde raka nolla. Starkt. UIK vann med 2–0 sedan Lina Hurtig och Emmelie Konradsson gjort sina första damallsvenska mål för säsongen.
För AIK och Jitex väntar en tidig ödesmatch nästa söndag på Åbyvallen. Där snackar vi nagelbitare.
Det är alltså både seriefinal och jumbomöte till helgen. På onsdag är det dessutom prestigematch mellan Göteborg och Tyresö på Valhalla. Det är för övrigt veckans tv-match.
Tyresö spelade idag sin andra hemmamatch för säsongen. Och bara pinsamma 250 åskådare på Tyresövallen. Våra svenska Champions Leaguefinalister har alltså bara haft 561 åskådare på sina båda hemmamatcher i damallsvenskan hittills. Tråkigt.
Caroline Seger
Tyresö tog sin andra raka seger, och stärkte därmed sina chanser att spela i elitettan nästa år.
Varken Marta eller Veronica Boquete deltog i det som lär vara deras sista hemmamatch på Tyresövallen. Däremot var Caroline Seger med – och gjorde mål i sin sista match? Övriga målskyttar vid 3–0-segern var Linda Sembrant och Madelaine Edlund.
Slutligen till Skåne. Där vann Linköping en regnblöt match med 2–1 borta mot Vittsjö, sedan Renée Slegers avgjort från straffpunkten. Alltså samma Slegers som nyligen missade straff borta mot Göteborg. Starkt av tränare Martin Sjögren att låt holländskan ha fortsatt förtroende. Och starkt av Slegers att ta snabb revansch.
Renee Slegers
LFC är därmed tabellfyra, två poäng bakom Rosengård. Mästarinnorna vann också sin match med 2–1 på bortaplan i Skåne. Tyvärr var det bara 364 åskådare i Kristianstad på Skånederbyt. Samtidigt var drygt 5000 på handboll i samma stad.
Det kanske inte är så många som hade kunnat tänka sig att dubblera, men nog känns det ändå som en ganska olämplig krock?
Johanna B Rasmussen
Rosengårds seger satt för övrigt riktigt hårt inne. Johanna Rasmussen kvitterade till 1–1 i 89:e, men Therese Sjögran hann avgöra innan slutsignalen ljöd. Surt för KDFF. Starkt av Rosengård.
Topplag är ofta starka i slutminuterna. Det gäller även Mallbacken, som vann mot Sunnanå i elitettan efter att 2–1-målet fallit några minuter in på övertid.
Mallbacken imponerar genom att ha full poäng efter fem omgångar.
Elitettans mest känsloladdade historia, och målskytt, hittar vi i Kvarnsveden. Deras Darcel Mollon gjorde matchens enda mål när QBIK besegrades i lördags. Men för Mollon från Trinidad & Tobago var det ändå en sorgens dag, då hennes 22-åriga lillasyster hade gått bort. Så sanslöst tråkigt och sorgligt.
Därmed lämnar jag Sverige och gör en resa genom helgens aktiviteter i övriga världen.
* Jag satt uppe natten mot söndag och såg hur drygt 14000 åskådare i Portland fick se den glödheta skotska mittfältsstjärna Kim Little skjuta poängen till grannstaden Seattle.
Ärligt talat var matchen lite av en besvikelse i 70 minuter. Sedan varvade båda lagen upp, och gjorde att de båda världsmålvakterna Hope Solo och Nadine Angerer fick visa varför de är världens två bästa.
Angerer kunder dock inte rädda när Little kom fri i slutminuterna. Skotskan var iskall, och rundade snyggt tyskan.
Upprinnelsen till målet var intressant, då den rörde två tidigare lagkompisar. Seattles Beverly Goebel snodde nämligen bollen från sin före detta lagkompis i japanska Inac Kobe Leonessa, Rebecca Moros, och serverade Little autostrada mot målet.
Se det målet, och andra höjdpunkter, på det här klippet:
Fullpoängaren Seattle leder nu NWSL med åtta poängs marginal till nya tvåan Western New York Flash. De vann igår kväll svensk tid, med 2–0 mot Sky Blue. Båda målen gjordes av Abby Wambach.
Kansas City står på samma poäng som Wambachs lag. Det efter nattens 2–1-seger hemma mot Washington. Båda målen gjordes av glödheta Amy Rodriguez, som leder skytteligan med sex fullträffar – en mer än Kim Little. Rodriguez båda mål kom på klassavslut som går att se på det här klippet:
Som synes på klippet går inte heller den före detta Vittsjöforwarden Danesha Adams 1–1-mål av för hackor…
* Från USA till Italien. Drygt 2500 åskådare i Brescia fick se hemmalaget säkra sitt första italienska mästerskap genom att vinna den direkt avgörande ligafinalen med 2–1.
Martina Rosucci
Alla målen föll den sista kvarten. Brescia skulle ta guldet på kryss, och var mästarinnor under hela matchen. De tog nämligen ledningen med 1–0 i minut 76 genom Martina Rosucci. Torres kvitterade genom Patrizia Panico fem minuter senare. Sedan följde en nervös period, men på övertid säkrade Elena Linari Brescia:s guld från straffpunkten.
Tvåan Torres blir inte helt lottlös, för båda lagen spelar i Champions League till hösten.
* I Tyskland vann alla tre topplagen. Jag kikade från och till på Essen–Potsdam 1–3. Essen ledde i halvtid mot ett svagt Potsdam. Så långt var 1–0 klart i underkant. Men under en het minut i början av den andra halvleken gjorde Potsdam två mål, och kunde sedan vinna rätt säkert.
Under den minuten kvitterade dessutom Hoffenheim borta mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg. 1–1 blev också slutsiffrorna, som innebär att Jakobssons lag nu är väldigt illa ute i bottenstriden. Duisburg som ligger två poäng före i tabellen har kvar hemmamöte med avsågade Sindelfingen.
För Frankfurt och Wolfsburg blev det klara segrar – även om Wolfsburg bara vann med 3–2. Freiburgs andra reducering kom dock på övertid. De målen, och alla andra i omgången ser du på det här klippet.
För Wolfsburg är det en spännande, och avgörande tid. På fredag är det hemmamatch mot Potsdam, och nästa torsdag väntar ju finalen i Champions League.
Ilaria Mauro
* Idag blev det klart att SC Sand spelar i Frauen-Bundesliga nästa säsong. Laget som anförs av italienska skyttedrottningen Ilaria Mauro (21 mål hittills) säkrade seriesegern i södra division 2-serien med två omgångar kvar att spela.
Redan inför helgens omgång var det klart att Herforder SV också kommer att flyttas upp. Laget ligger dock bara två bakom Turbine Potsdam 2 i norra serien. Potsdam får dock bara ha ett lag i högsta ligan. Imponerande dock att ha två så starka uppställningar. Speciellt som man inte få flytta spelare fram och tillbaka hursomhelst.
* I Frankrike blir det drömfinal i cupen, PSG–Lyon. Mästarinnorna från Lyon vann nämligen med 3–0 borta mot Soyaux igår, efter att Lotta Schelin bytts in i halvtid och avgjort matchen. Hon satte nämligen 1–0-målet med vänstern ganska omgående efter bytet. Och PSG vann ju som bekant med 6–0 mot Juvisy i lördags. Alla semifinalmålen inklusive Schelins ser du på det här klippet:
* I England blir det Arsenal–Everton i FA-cupfinal. Svensklaget Chelsea (Emma Wilhelmsson) hade 2–2 efter full tid mot Arsenal, men föll med 5–3 efter förlängning.
* I Danmark är Fortuna Hjörring nära guldet efter 2–0-seger borta mot Bröndby. Fem omgångar återstår av 3F-ligans slutspel, och Hjörring leder med fyra poäng. I och med att poängen halveras inför mästerskapsserien tappade Hjörring delar av sitt försprång där. Men gårdagens seger innebär troligen ett rättvist guld till staden i det nordligaste delen av Jylland.
* I Norge är Röa uppe i serieledning efter 1–0 mot Medkila. I kväll kan dock LSK passera genom seger borta mot Trondheims-Örn.
* I Polen har Medyk Konin säkrat sitt guld genom 14 raka segrar. Fyra omgångar återstår, och Konin hade antagligen vunnit guld om tidigare storlaget Unia Raciborz kunnat fullfölja serien. Men tyvärr klarade inte Raciborz ekonomin, och man drog sig ur under vinteruppehållet.
* Slutligen till en liga som sedan länge är avslutad, Australiens W-league. Där fick för övrigt Jessica Samuelsson nyligen pris som spelarnas favoritspelare i sitt lag, Melbourne Victory.
En annan spelare som prisats är blivande Chicagospelaren Emily Van Egmond. Hon prisades nyligen för årets mål i ligan, och det är absolut värt att kolla in hennes lilla dribblingsraid på den här länken.
Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.
Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.
Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.
För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?
Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?
Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.
Se höjdpunkter från matchen här:
Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.
Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.
Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.
Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:
Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…
Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.
Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.
Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.
De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.
Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.
Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.
Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.
När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.
Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.
Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.
Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.
Höjdpunkter från matchen ser du här:
Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.
Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.
Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…
För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.
I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.
Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.
I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.
I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.
I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.
Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.
Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…
Birmingham City LFC – där har ni årets riktiga skrällgäng i Champions League. Efter 2–0 i dag borta mot Arsenal är Birmingham klart för semifinal mot Tyresö.
Men där bör det roliga ta slut för det engelska skrällgänget. Förutsatt att Tyresö har råd att ha kvar alla sina stjärnor fram till slutet av april. Men det bör väl klubben klara av att lösa?
Birmingham var alltså fjolårets stora besvikelse i engelska ligan WSL. De hade dessutom tappat ett par nyckelspelare och hade nio raka matcher utan seger mot Arsenal inför dubbelmötet.
Att med den bakgrunden vinna med 1–0 hemma och 2–0 borta är starkt, och vittnar om god moral.
Jag har inte hittat några tv-klipp från dagens match ännu. Men på Birmingham Citys Youtubekanal finns i alla fall ett par efter-matchen-intervjuer.
* I dagens båda andra kvartsfinaler blev det tyska segrar. Jag såg en stund vardera av matcherna, och Wolfsburg vann mot Barcelona med 2–0 utan att behöva förta sig. Ännu enklare hade Potsdam mot Torres. Det blev 4–1 efter att Ada Stolsmo Hegerberg gjort två mål i sin comeback efter skada. Det andra målet snodde norskan framför fötterna på inhoppande Antonia Göransson.
Det har diskuterats kring Barcelonas kvalitet i kommentatorsfältet här i bloggen. Inledningsvis i dag visade de god klass. Men deras brist på tyngt i båda straffområden blev ganska snart uppenbar. Det är förstås vansinnigt svårt att jämföra Barcelona med svenska lag. Men jag skall ändå göra ett försök, och min gissning är att de hade hamnat fyra–femma i damallsvenskan i år. Alltså att de blivande spanska mästarinnorna är ett klart dugligt lag.
* För ett år sedan var Lyon bästa laget i Europa. Det är ju som sagt svårt att jämföra lag från olika ligor, men känslan är att Lotta Schelin:s lag har tappat en hel del i kvalitet det senaste året.
Det bygger jag framför allt på att man har haft svårare att besegra bottenlagen i årets seriespel. I dag var man ytterst nära poängförlust borta mot nedflyttningshotade Rodez. Men det blev 2–1-seger sedan Elise Bussaglia avgjort i fjärde övertidsminuten. Bussaglia gjorde för övrigt även Lyons första mål.
* Celtic – Svensklaget i skotska Women’s Premier League – föll i damernas Old Firm. Rangers vann med 2–1. Efter tre omgångar är Hibernian och Glasgow City enda lagen utan poängförlust. Rangers är trea på sju poäng, medan Celtic ligger fyra på sex.
* Slutligen till premiäromgången i Japan. Där blev det favoritfall när Urawa Reds vann med 3–2 borta mot Inac Kobe Leonessa inför 3517 åskådare. Hikaru Naomoto blev segerskytt i 92:a minuten.
Reds kan kanske vara med och utmana på allvar i toppen i år. Andra troliga topplag är stjärnspäckade NTV Beleza och Aya Miyama:s Okayama Yunogo Belle.
Noterbart är att fyra av de fem matcherna i premiäromgången lockade fyrsiffriga publiksiffror.
Tillagt i efterhand: Fortuna Hjörring tog ett stort steg mot danskt ligaguld genom att vinna dagens seriefinal borta mot Bröndby med 1–0. Obesegrade Hjörring leder nu 3F-ligan med åtta poängs marginal till Bröndby.
I morgon blir Tyresö klart för semifinal i Champions League. Dessutom får de veta var de kommer att spela sin kvartsfinal i Svenska cupen.
Neulengbach–Tyresö (Tv4sport 15.45 i morgon) och Umeå–Piteå är de tävlingsmatcher med svensk inblandning som spelas i helgen.
De mest intressanta matcherna spelas dock utomlands. Och på söndag. Allra hetast är förstås returen Arsenal–Birmingham i Champions League, mötet som avgör vilket lag som ställs mot Tyresö i semifinal. Den matchen spelas på söndag. Det gör även de båda kvartsfinalerna med tyskt deltagande.
Apropå Tyskland är Leverkusen–Frankfurt veckans match på DFB-tv. Den spelas i morgon 13.00. På söndag är det svenskmöte i Frauen-Bundesliga, då Cloppenburg tar emot Bayern München. Den är däremot inte tv-sänd.
I natt inleds Japans Nadeshiko League med en match, NTV Beleza–Elfen Sayama. Övriga åtta lag spelar natten mot söndag svensk tid. Ligan har i år ett nytt upplägg där man först spelar dubbelmöten – 18 omgångar, och sedan delas serien upp i två delar.
De sex bästa lagen gör upp om titeln, och de fyra sista slåss om att undvika nedflyttning. Även här spelas dubbelmöten, vilket innebär att de sex topplagen totalt spelar 28 matcher.
Inac Kobe Leonessa har varit överlägset i ligan de senaste åren. Men inför årets säsong har laget tappat ett gäng stjärnspelare, vilket gör att guldkampen känns klart mycket mer öppen i år – även om Kobe fortfarande måste hållas som favoriter. Yukari Kinga och Ji So-Yun återfinns ju numera i Arsenal respektive Chelsea. Duon Beverly Goebel-Yanez och Nahomi Kawasumi skall spela i Seattle i NWSL, men kommer att avsluta säsongen i Kobe.
För er som är intresserade av lagen i Nadeshiko League, och fakta kring ligan finns en fullständigt makalös guide på engelska på den här länken. Guiden täcker för övrigt även lagen i nästa högsta ligan.
Tillbaka till Sverige. Här hemma spelas det även ett antal intressanta träningsmatcher. Jag var lite sugen på att sticka ner till Göteborg och se GFC ställas mot Jitex i morgon eftermiddag. Men tyvärr krockar den med en egen match så får således vänta lite innan jag ser Göteborgslagen för första gången i år.
I helgen spelas även damallsvenska träningsmatcher i form av Linköping–Vittsjö och Rosengård–Kristianstad.
En blogg om internationell damfotboll 