Som en paus i arbetet med den bok som jag håller på att färdigställa tänkte jag ta ett litet uppsamlingsheat, och gå igenom en del av det som hänt på sistone. Jag börjar i Norge.
Där vann Holland F19-EM i söndags. Tacka storstjärnan Vivianne Miedema för det. Hon avgjorde finalen, och blev turneringens skyttedrottning. Segermålet finns på det här klippet.
Jag såg sista 25 minuterna av finalen, och det lyste verkligen om Miedema, som gjorde ett stort arbete för sitt lag. Nyss 18 år fyllda har hon förresten redan gjort 37 mål i Uefas landslagsturneringar – något som placerar henne på plats 14 på topplistan genom tiderna. Hon har exempelvis bara ett mål upp till Hanna Ljungberg. Den här listan är nämligen från inför finalen.
Om det lyste om Miedema saknades det lyster kring de spanska avslutarna. Spanien borde nämligen ha gjort minst ett mål under de minuter jag såg.
Miedema ser man ju i Bayern München i höst. Det skall bli kul att följa henne där. Värdnationen Norge åkte ut mot Spanien i semifinal. Norskorna kom dock till spel i turneringen utan sina båda affischnamn. Caroline Graham Hansen har anslutit till Wolfsburg och Ada Stolsmo Hegerberg skrev häromveckan på för Lyon. Det blir spännande att se hur mycket plats de båda tar i Europas två bästa lag.
Den svenska F19-EM-insatsen är svår att bedöma när man inte kunna se några bilder. Eller jo, ett irländskt klipp har jag sett. Det visar målen från 2–1-förlusten i sista gruppomgången. Och tyvärr lider man ju när man ser Sveriges försvarsspel vid Irlands 1–1-mål. Det kommer på en frispark som inte borde vara en målchans. I varje fall inte på förstabollen.
Jag gissar att även Pia Sundhage lider när hon ser det. Hon har ju efterlyst nickstarka spelare. Men på det där målet ser man fyra svenska backar som faller ifrån och låter irlänskan nicka i lugn och ro:
* Damallsvenskan återstartar i morgon med Umeå–Rosengård. Umeå inledde ju säsongen stabilt. Men tre raka förluster innan uppehållet har gjort att chanserna på en Champions Leagueplats nu bara får anses vara mycket små. Vid en förlust i morgon är de nog närmast mikroskopiska.
Lite spännande är det allt att före detta Umeåstjärnorna Marta och Ramona Bachmann förenas i just Umeå – även om det är i Rosengårds tröja. Deras samarbete under hösten kommer att bli väldigt spännande att följa.
* Annars har det hänt en hel del sedan mitt senaste långa inlägg. Det har förstås tagits ut en trupp till landskampen mot England på söndag. Det har även kommit ett par återbud. Intressant i truppen var att Olivia Schough inte fanns med, men nu har kallats in.
Schough skrev ju i förra veckan lite oväntat på för ryska Rossiyanka. Huruvida det var ett bra eller dåligt karriärsteg är svårt att sia om. Dock borde det öka hennes speltid, vilket självklart är positivt. Hon har ju som bekant en skön humor, och på sitt Instagram-konto kallade hon sitt ryska äventyr för ”Circus Schough”.
I övrigt i landslagstruppen gläds jag över att Fridolina Rolfö finns med. Det är en spelare jag såg stor potential hos under åren i Jitex. Kul att hon kan vara på väg att ta ytterligare ett steg.
Apropå landslaget har Pia Sundhageöppnat för att leda Nordkorea i framtiden. Det har bland annat väckt känslor hos ledarredaktionen på min tidning.
* En liga som pågår, och där Pia Sundhage nu har en spelare att följa är den amerikanska. Svenskamerikanskan Hanna Terry har nämligen skrivit på för Portland Thorns, där hon debuterade för ett par veckor sedan.
Mästarlaget Thorns har verkligen blandat och givit på sistone. De öste in mål mot Kansas och Boston och föll ihop totalt mot Seattle häromdagen. 5–0-segern i derbyt visar att Seattle Reign regerar i NWSL.
Reign och Kansas kommer att spela slutspel. I kampen om de två sista platserna börjar Western New York Flash att tappa. Mycket talar för att två av Chicago, Portland och Washington blir slutspelslag.
Själv satt jag uppe i förra veckan och såg just Washington och Portland spela 1–1. Det var en jämn och intressant match mellan två lag med urstarka anfallslinjer. För varje NWSL-match jag ser växer känslan att ligan redan är världens bästa. Att ett lag som Washington har råd att starta med en världsspelare som Kerstin Garefrekes på bänken motsäger ju inte direkt den uppfattningen.
Garefrekes spelar ju annars för Frankfurt i Frauen-Bundesliga. En som är på väg att lämna den tyska toppklubben är Dzenifer Marozsan. Enligt den här artikeln blir det Lyon eller PSG som blir nästa klubbadress för det tyska spelgeniet.
* Marozsan fanns inte med på listan över Europas elva bästa spelare. Där fanns däremot fem andra tyska spelare. Och tre svenska, och ytterligare tre damallsvenska. Kul att Lotta Schelin, Nilla Fischer och Caroline Seger har så starka namn att de finns med bland de som kan vinna priset.
Jag har inte tid att analysera listan just nu. Dock känns det konstigt att Ramona Bachmann bara blev tolva. Den spelare som var bäst i damallsvenskan i fjol borde slå sig in på topplistan när fyra andra damallsvenska spelare platsade. Eller?
* I Japan skall tabellen snart delas upp i mästerskaps- och nedflyttningsserie. Det är fortsatt stenhård kamp om att undvika den jobbiga sjundeplatsen mellan Kobe, Niigata, Sendai och Jef United. I nuläget ligger Jef under strecket, och kanske blir deras möte med Sendai i sista omgången helt avgörande.
I toppen leder fortfarande Urawa Reds tre poäng före Yunogo Okayama Belle.
* I engelska WSL hänger Chelsea med Emma Wilhelmsson på Birmingham i toppstriden. De båda har 17 poäng, fast Birmingham har en match mindre spelat. Bakom tätduon är det ett glapp på fem poäng ner till trean och fyran.
I dag är det exakt ett år till avspark i nästa VM i fotboll som kommer att ha Sverige som deltagare. Eller bör ha Sverige som deltagare.
För självklart så både hoppas och tror jag att Pia Sundhage:s landslag kommer att ta sig till Kanada på ett sätt (gruppsegrare) eller annat (playoff). Eftersom Sundhage i det här skedet behöver ha fullt fokus på kvalet så tänkte jag hjälpa henne genom att redan nu ta ut VM-truppen.
Jag såg att Göteborgs klubbledning häromdagen var kritisk mot att Sundhage inte har någon GFC-spelare i den senaste landslagstruppen. Den kritiken tycker jag nog känns lite missriktad. För även om Marlene Sjöberg, Catrine Johansson och Sara Lindén är duktiga spelare så får ingen av dem heller plats i min VM-trupp.
Min trupp handlar alltså om de 23 spelare som jag tror är bäst lämpade för att åka till Kanada nästa år. Jag följer min mall om hur man bygger en mästerskapstrupp. Grunden består av de 16–17 spelare som i första hand är tänkta att spela. Sedan fyller man på med sex–sju spelare som antingen har spetsegenskaper som gör dem lämpliga som inhoppare eller är unga och har framtiden för sig.
På den senare punkten har Sundhage inte imponerat. För samtidigt som hon uppmanar de damallsvenska klubbarna att satsa på unga talanger väljer hon själv att hålla tillbaka talangerna tills de lämnat tonåren. På den punkten är exempelvis Tysklands Silvia Neid betydligt vassare.
Vi börjar med den stora problempositionen. Medan de 20 utespelarna till slut var ganska lätta att välja ut är målvaktssidan för tillfället extremt tunn i Sverige. Faktum är att vi inte har någon riktig världsmålvakt. Och målvaktssidan är den som känns svår att spika redan nu.
Hedvig Lindahl är trots allt klar etta. Man blir ju glad när man hör från Kristianstad att hon har vuxit rejält i år. Fast tyvärr har jag inte blivit helt övertygad i de båda matcher jag sett henne i år. Hoppas hon mentalt fixar ett VM som förstamålvakt.
Bakom henne är det däremot helt öppet. Först hade jag Carola Söberg utanför truppen, eftersom hon darrade i avgörande matcher i fjol. Men en match – Champions Leaguefinalen – tog upp henne på andraplatsen. Där visade hon ju att hon kan klara pressen i stora matcher.
Tredjeplatsen är extremt svårbesatt. Jag väljer Jennifer Falk i Jitex eftersom jag imponerats av henne den här våren. Men hade jag sett Malin Reuterwall eller Stephanie Öhrström lika många gånger hade de kanske haft platsen. Och i bakhuvudet finns Sofia Lundgren – eller har hon slutat helt?
Lundgren sa i vintras att hon skulle se till att bli frisk i ryggen innan hon hittade en ny klubb. Sedan har det inte skrivits något alls om henne. Gör hon comeback i tid skulle hon till och med kunna bli vår förstamålvakt i VM.
Jessica Samuelsson
Backar (8): * Jessica Samuelsson
* Lina Nilsson
* Emma Berglund
* Nilla Fischer
* Charlotte Rohlin
* Linda Sembrant
* Elin Rubensson
* Magdalena Ericsson
Den här uppställningen känns både stark och intressant. De spelare som funnits med i diskussionen, och således står nära en plats i truppen är Sara Thunebro, Marlene Sjöberg, Amanda Ilestedt och Mia Carlsson. Ett namn som inte känns helt avskrivet för mig är Annica Svensson. Men jag har inte sett Eskilstuna i år, och kan därför inte bedöma hennes form.
Mest anmärkningsvärt är kanske valet av vänsterbackarna Rubensson och Ericsson på Thunebros bekostnad. Men tyvärr tycker jag inte att Thunebros prestationer i landslaget den senaste tiden har legat på den nivå som krävs. Hon har bra tillslag med båda fötterna, men det väger inte upp att hon ofta gör felval och att hennes passningsspel är för slarvigt.
Ilestedt är en spelare jag fortfarande hoppas mycket på. Men som jag ser det är hon bara femma bland mittbackarna. Men med ytterligare slipning av passningsspelet så…
Marija Banusic
Mittfältare (8):
* Caroline Seger
* Hanna Folkesson
* Sofia Jakobsson
* Antonia Göransson
* Lisa Dahlkvist
* Therese Sjögran
* Marija Banusic
* Malin Diaz
Det här är åtta ganska självskrivna val. Banusic är bubblaren i truppen. En joker med kapacitet att avgöra matcher.
Faktum är att bredden är klart minst på mittfältet. Här har jag i första hand valt bort Emilia Appelqvist, Emmelie Konradsson, Fridolina Rolfö och Olivia Schough. Fast faktum är att ingen av dem egentligen kändes nära truppen. Schoughs roll som underhållare i truppen skall inte underskattas. Men det räcker inte att vara nyttig vid sidan av planen.
Det här är den riktigt intressanta lagdelen. En bra blandning av gammalt och ungt – helt enkelt fyra hyperintressanta spelare, där inte ens superstjärnan Schelin kan känna sig säker på en plats i startelvan.
De forwards som fanns med på den bruttolista jag valde spelare från, men som valdes bort var Emma Lundh, Jenny Hjohlman, Madelaine Edlund och Sara Lindén.
Det här är min VM-trupp till VM 2015. Så vad tycker ni? Har jag prickat rätt, eller har jag kanske till och med missat några självskrivna spelare?
Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.
Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.
Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.
För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?
Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?
Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.
Se höjdpunkter från matchen här:
Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.
Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.
Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.
Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:
Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…
Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.
Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.
Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.
De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.
Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.
Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.
Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.
När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.
Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.
Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.
Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.
Höjdpunkter från matchen ser du här:
Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.
Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.
Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…
För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.
I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.
Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.
I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.
I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.
I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.
Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.
Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…
I ett tufft utspel hävdar Susan Varli att hon blivit uppmanad att söka sig till Turkiets landslag av Calle Barrling. Barrling hävdar att Varli ljuger.
Vem som har rätt i den här frågan, och vem som har fel, kan bara Varli och Barrling veta.
Om Varli har blivit dåligt behandlad, och är ett offer, är det högst beklagligt. Om hon smutskastar Barrling utan anledning är det också högst beklagligt.
Men de där frågorna har jag alltså inga svar på. Det går ju inte ens att spekulera.
Däremot finns det andra saker att tycka till om bland det Susan Varli tar upp i den länkade artikeln ovan, från Länstidningen. Eller i den här intervjun från SVT.
Bland annat är det värt att fundera kring om Varli borde vara en svensk U23-landslagsspelare – som hon själv uppenbarligen tycker.
Rent statistiskt har hon gjort sex mål på tre damallsvenska säsonger, och hon stod för nio fullträffar i fjol för Hammarby i elitettan.
Fem mål på elva matcher för svaga AIK våren 2012 var ett bra facit, och det är rimligt att hon var med i U23 på hösten det året. Men jag har ändå svårt att tycka att tycka att hon är utsatt för ett justitiemord. Inte minst eftersom att hon valde att spela i elitettan förra säsongen. Det var knappast något som indikerade högsta ambitionsnivå.
Sedan måste jag säga att jag får dåliga vibbar kring hennes självbild när hon i Länstidningen för in Zlatan Ibrahimovic i sammanhanget:
”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”
Känns allt som att hon överdriver en aning här, va?
Samtidigt som det är tråkigt att Varli, som fyller 23 år i maj, redan har givit upp sin karriär så visar hon på ett sätt genom att sluta att hon kanske inte var värd någon landslagsplats.
För sådana snackar man inte till sig, de kämpar man för. Och man kan inte bara ge upp för att en tränare föredrar andra spelare – inte ens om man upplever de andra som lite sämre än en själv. Tvärtom måste man då visa karaktär, träna ännu hårdare – och se till att tränaren till slut blir tvingad att ändra sitt beslut.
* Apropå U23-landslaget startar det med följande elva mot England i kväll: Emelie Lundberg – Catrine Johansson, Sanna Svensson, Jennie Nordin, Elin Landström – Emma Lennartsson, Irma Helin, Petra Andersson, Jonna Andersson – Pauline Hammarlund och Fridolina Rolfö. Det är ny förbundskapten, och laget känns lite tunt på forwardssidan. Det kan kanske vara värt för Varli att göra snabb comeback?
På gp.se kan man nu läsa om att Jitex värvar tre nya spelare. Det handlar om Amanda Östervall (17 år, Huge), Anna Furberg (23, Hovås/Billdal) och Sofie Erlandsson (22, Torslanda).
Samtidigt tappar man i princip hela årets startelva. Fridolina Rolfö (Linköping), Annica Sjölund och Kathlene Fernström (Göteborg FC), Frida Höglund (slutar), Minna Meriluoto (Vittsjö), Mimmi Löfwenius (LSK Kvinner) och Rebecca Johnson (Bergdalen) har presenterats för nya klubbar. I dagens Borås Tidning berättar lagkaptenen Sofia Karlsson att hon kommer att varva ner i någon klubb i Göteborgsområdet. Och Emma Wilhelmsson har ju varit och provspelat med Chelsea.
Enligt bloggen Spelare 12 har även Elin Sandgren, Sofia Skog, Amanda Fredriksson och Mikaela Uthas beslutat sig för att lämna.
Julia Wahlberg
Stämmer det kommer klubben bara ha kvar en av de spelare som fanns med i startelvan fler än tio gånger under året, och det är 18-åriga Julia Wahlberg. Jag har hört uppgifter om att hon har haft flera anbud, men tackat nej med tanke på att hon har ett halvår kvar på gymnasiet.
Kvar är också duktiga målvakten Jennifer Falk, och finska landslagsspelaren Leena Puranen. Den nya trion kan visa sig vara tre oslipade diamanter, men de är alla helt oskrivna kort. Och i nuläget riskerar Jitex upplaga 2014 att bli tidernas damallsvenska slagpåse. För sist i serien lär man komma, om inte något dramatiskt händer. Men hur skulle det gå till? För det är inte lätt att bygga trupp utan pengar.
* I förra inlägget skrev jag om Chiles seger mot Skottland. I natt blev det klart att Chile spelar final i fyrnationsturneringen. Brasilien och Kanada spelade nämligen 0–0 i en tråkig match.
Jag såg den första halvleken, och visst var tempot betydligt högre än i matchen Chile–Skottland. Men det var så högt att inte de inblandade spelarna behärskade det. Det blev inget ordnat spel, utan mest hafsigt passningsspel och hämningslösa tacklingar.
Inställningen var det inget fel på. Båda lagens spelare kastade sig in i duellerna. Men målchanserna lyste med sin frånvaro, och i halvtid tyckte jag att jag redan hade försakat tillräckligt mycket sömn på matchen.
Det här klippet med matchens höjdpunkter får mig att tro att beslutet att hoppa den andra halvleken var smart:
För övrigt har jag hittat ett bättre klipp från Brasiliens 3–1-seger mot Skottland. På det kan man se båda Debinha:s mål, och hur otroligt känsligt Hayley Lauder placerar in Skottlands reducering i krysset. Så inlägget Vass Marta – chilensk skräll är uppdaterat.
Och alla mål från Chile–Skottland finns på den här länken.
Det här är en kväll där det mesta handlar om herrfotboll. Och det är många frågor som ställs om det svenska herrlandslagets framtid.
Här tänker jag ställa en fråga om framtiden för svensk damfotbolls kanske allra mest klassiska klubb. För vad är det som händer i Jitex?
Jitex BK är klubben som ingen bryr sig om. De får minimalt med uppmärksamhet i GP och GT, de har ingen publik, och de är motarbetade av Mölndals kommun. De har dessutom dålig ekonomi, och man verkar tappa i princip hela sin startelva.
Stefan Rehn
För sedan det blev klart att Stefan Rehn lämnar Mölndalsklubben för grannen Göteborg FC har det i princip bara varit negativa nyheter kring den sexfaldiga svenska mästarklubben.
Klart är att Fridolina Rolfö lämnar för Linköping samt att Annica Sjölund och Kathlene Fernström följer med Rehn till GFC.Klart är också att Frida Höglund slutar. Dessutom har jag nåtts av uppgifter om att Mimmi Löfwenius skall vara på väg att flytta till Norge, och LSK Kvinner.
Annica Sjölund och Sofia Karlsson.
Men eländet för Jitex stannar inte där. I söndags var det stor inomhusturnering – Knallen cup – här i Borås. I turneringen deltog Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK. I det senare laget ingick Jitexspelarna Höglund, Sofia Karlsson och Elin Sandgren. Och snacket gick att både Karlsson och Sandgren också är på gång att sluta. Sandgren förstärkte den bilden när hon skrev så här på twitter:
”Från och med idag ska jag bara hålla på med sporter där jag kan vinna SM-guld. #futsal#bandy”
Minst sju ordinarie spelare är alltså på väg ut. Hur ser exempelvis Minna Meriluoto och Julia Wahlberg med fler på att stanna med tanke på flykten? Blir några spelare kvar? Hur skall Jitex kunna skaffa kompetenta ersättare utan pengar?
Det känns som att Jitex redan i praktiken är klart för elitettan 2015. Nu har jag dålig koll på kvaliteten på AIK och Eskilstuna, men nog har nykomlingarna här fått en jättechans att hänga kvar utan att behöva förstärka sina lag alltför mycket.
Läget i Jitex är riktigt tråkigt. Jämför man med konkurrenten Göteborg FC är det ju Jitex som har kulturen och den stora och framgångsrika ungdomsverksamheten.
Läget i Jitex får mig att tänka på ett ännu mer massivt mörker – det i min hemstad. För damfotbollen i Boråsområdet är sämre än någonsin. Den bygd som ett tag ledde utvecklingen svensk damfotboll genom klubbar som Öxabäcks IF och Kronängs IF och som fostrat spelare som Pia Sundhage, Victoria Sandell-Svensson och Anneli Andelén är alltså numera ett enda stort mörker.
I huvudkommunen Borås finns inget lag högre upp än division två. Och i kommunerna runtom finns två division 1-lag, IFK Örby och Nittorps IK. Det ger en verklighet där de stora talanger som kommer fram tvingas flytta på sig i tidig ålder. Eller till långpendling.
Situationen blev väldigt påtaglig under nämnda Knallen cup. Göteborg FC, Hovås/Billdal och Torslanda IK spelade alla semifinal. I samtliga lag fanns spelare fostrade i Boråsområdet.
GFC hade Sara Lindén på planen samt Johanna Almgren och Linnea Liljegärd i båset. Hovås/Billdal hade Nanna Jansson och Maria Andersson, medan Malin Fors inte kom till spel. Och i Torslanda spelade Sofia Karlsson, Linda Nöjd och Ellinor Ragnvaldsson.
Lägg till Italienproffset Maria Karlsson ochAIK:s Jessy Sharro och vi har en hel elva med elitspelare från Boråsområdet. Men det räcker inte med att fostra talanger när kultur och engagemang saknas.
Så jämfört med problemen i Boråsområdet är krisen i Jitex inte speciellt stor.
Marie Hammarström
* Slutligen så var Kristin och Marie Hammarström med i GFC:s lag i Knallen cup. Kanske gjorde landslagstvillingarna sin sista insats som fotbollsspelare i Fristads- respektive Boråshallen.
Mitt division fyra-lag delade för övrigt omklädningsrum med GFC. Det var inga problem att få Göteborgsspelarna att ställa upp på en gruppbild – något som gjorde dagen för mina spelare.
Bilden får mig att tänka på Marie Hammarströms hjälteinsats på Borås Arena efter Kif Örebros möte med Dalsjöfors 2011. Ni som följt bloggen länge har säkert sett hur hon efter matchen lärde bollflickorna hur man dansar landslagets VM-dans. Ni som inte sett klippet kan göra det via den här länken.
Det är verkligen ett klipp som gör att man kommer på gott humör. Och det kan ju behövas så här några timmar efter att Sverige missat nästa års herrfotbolls-VM.
Klockan har just passerat midnatt, och det är torsdag. Under dagen som just tagit slut har jag sett allt och inget från den första omgången av Champions League. Parallellt med jobbet har det blivit någon minut tv här och någon minut stream där.
Jag har sett delar av fem olika matcher, men har ingen helhetsbild av någon av dem. Eller jo, Pärnu–Wolfsburg 0–14 var rätt lätt att greppa…
Tyresö–PSG såg jag högst sporadiskt, vilket gör att jag lämnar analyser av spelet. Däremot konstaterar jag att 2–1 är ett godkänt resultat på hemmaplan. Å andra sidan räcker det med 1–0 för PSG hemma, vilket gör att jag gissar att fransyskorna trots allt lämnar Stockholmsområdet med hyfsat nöjda miner.
Jag håller nämligen fortfarande PSG som knappa favoriter, då jag tror att laget är betydligt bättre hemma på gräs än de var borta på ovant underlag. Till Tyresös fördel talar dock att de lär få nya möjligheter att kontra på Marta och Christen Press. Och det kan bära långt.
Totalt sett är jag ganska nöjd med mina tips i föregående inlägg. Tre oseedade lag lyckades vinna på hemmaplan i dag. Alla tre med uddamålet. Utöver Tyresö handlade det om Tavagnacco och Zürich.
Ytterligare tre matcher slutade med kryss. Det var Barca–Bröndby, Spratzern–Torres och Standard Liege–Glasgow.
Den match jag var mest snett ute på var PK-35 Vantaa som föll med 3–0 hemma mot Birmingham. Där trodde jag nog att finskorna skulle ha lite mer att sätta emot.
I samtliga de tolv möten som inleddes i dag har därmed det seedade laget ett bra utgångsläge inför returen.
I morgon spelar Malmö, eller FC Rosengård som de tydligen trots allt skall heta framöver. Namnbytet var en av gårdagens större nyheter på hemmaplan.
Apropå Malmö så lutar jag alltmer åt att helgens räddning från Örebromålvakten Stephanie Labbé på Anja Mittag:s straff kan vara årets svettigaste. Har du inte sett den finns den på det här klippet:
Omgående efter att serien i praktiken avgjorts i söndags så tjuvstartade silly season med att det läckte ut att Fridolina Rolfö lämnar Jitex för Linköping. Östgötarna verkar förresten försöka samla på sig hela fjolårets guldtrupp från F19-EM. En annan het nyhet rör Stefan Rehn och Göteborg FC. Fast det verkar kunna bli en dyr historia.
Apropå Jitex finns bilder från deras seger mot Kristianstad på nästa klipp. Där ser man Rolfö stå för den högklassiga framspelningen till Annica Sjölund vid segermålet. Sjölund avslutar dessutom fantastiskt lugnt och kyligt:
När jag ändå är inne på klipp kan jag inte undanhålla det här Partajklippet om vad Pia Sundhage håller på med mellan mästerskapen:
Ett kul klipp. Extra kul eftersom det visar att Sundhage har blivit en stor kändis när humorprogram väljer att driva med henne.
Mallbacken hade inte marginalerna med sig i dag. Två tveksamma situationer blev till straffar som kan visa sig kosta värmländskorna en plats i damallsvenskan 2014.
Efter diverse tvekan valde jag att köra till Mölndal för att se bottenmötet Jitex–Mallbacken i dag. Jag trodde att jag kom en kvart för sent, men eftersom Mallbacken också hade varit sena var avspark uppskjuten – och jag kom precis lagom.
I vintras såg jag just de här två lagen göra upp i en träningsmatch. Jag var skeptisk till det jag såg av Mallbacken då, och jag kände mig tveksam till hur laget skulle klara sig i högsta serien. Defensiven var darrig, och de släppte till flera rena frilägen. Däremot imponerades jag av Julia Karlenäs och Mimmi Larsson.
I dag var det ett mycket stabilare Mallbacken jag fick se. Det handlar om ett lag som utan tvekan förtjänar sin damallsvenska plats, och som är värt att få bygga vidare nästa år. Mallbacken är verkligen ett lag. Man har en skön trygghet i defensiven, och nämnda Mimmi Larsson är blixtrande snabb och därmed ett bra vapen i kontringarna. I halvtid ledde värmländskorna i kväll med 1–0 efter att amerikanska backen Blakely Mattern hade nickat in en hörna.
Trots att Jitex hade haft mest boll, och att jag räknade till 2–2 i klara målchanser före paus, kändes inte bortaledningen orättvis så långt.
Under de första 20 minuterna i den andra halvleken räknade jag in en bra målchans till för Jitex. Men Mallbacken hade fortsatt god kontroll.
Sedan kom situationen som kan avgöra den damallsvenska bottenstriden. Jag var en av de fyra–fem personer som hade bäst placering. Ändå kan jag inte avgöra om domslutet var korrekt eller inte.
Inbytta Jitexforwarden Sofia Skog utmanade en Mallbackenback, som jag tror var målskytt Mattern. Skog fälldes vid straffområdeslinjen, och både hon och Mattern föll in i straffområdet. Domaren Annika Andric från Västerhaninge befann sig nära situationen, och blåste direkt – för frispark. Andric pekade på att bollen skulle läggas upp en halvmeter utanför straffområdet, och ställde upp Mallbackens mur.
Själv stod jag nästan exakt i linje med straffområdeslinjen, fast på bortre sidan från situationen sett. Min blick i ögonblicket var inte riktad mot fällningen, så jag kan inte med säkerhet säga var den skedde. Men den spontana tanken var att ”undra om inte fällningen ändå var inne i straffområdet”. Men jag är så osäker på min sak att om jag hade varit domare så hade jag nog fegat, och trots allt valt att döma frispark någon decimeter utanför linjen.
När muren var uppställd klev assisterande domare Almir Halilovic in i handlingen. Han hade inte gjort något väsen av sig tidigare i situationen. Däremot hade han tagit några kliv in på planen. Nu ropade han till sig Andric, och de båda diskuterade en stund.
Först kom Jitex kapten Sofia Karlsson fram och undrade vad som stod på. Sedan även Mallbackens Helena Frykestam. Båda blev bortmotade. När diskussionen var över tog Andric några steg framåt och pekade på straffpunkten. Jitexspelarna jublade, medan Mallbackens inte trodde sina ögon.
Straffen satte Fridolina Rolfö hur säkert som helst. Efter kvitteringen tappade Mallbacken lite av sin stabilitet. På slutet hade Jitex ytterligare fyra riktigt bra chanser att även vinna matchen. Närmast ett segermål kom Mimmi Löfwenius, som hade ett skott i ribbans underkant, men returen gick ut i planen, och en back hann peta undan bollen framför fötterna på Sofia Skog.
Matchen slutade 1–1 – och den straff som Jitex tilldelades efter de något udda turerna kan visa sig vara den faktor som avgör vilket lag som åker ur damallsvenskan i år.
Som sagt, det känns möjligt att det blev ett korrekt domslut. Men man hade gärna velat veta vad som gick runt i domare Andrics huvud när hon stod där och diskuterade med sin assistent. Han hade ju inte vinkat spontant för straff. Men nu fick han ändå henne att ändra sitt tidigare domslut. Hur säkra kan duon egentligen ha varit på att de dömde rätt?
Från Jitex matcher dyker det ju ofta upp tv-klipp. Det skall bli intressant att se om det läggs upp något på den här straffsituationen. Och om det i så fall går att bedöma utifrån klippet om straffen var korrekt dömd eller inte.
Dagen blir extra jobbig för Mallbacken då även resultatet i dagens andra match gick emot. Och att den matchen också avgjordes på en tveksamt dömd straff. Situationen som gav Piteå straff mot Umeå finns på det här klippet. Även här valde domaren att diskutera med sin assisterande innan hon beslöt sig för om förseelsen skedde innanför eller utanför straffområdet.
Personligen tycker jag att Clara Markstedt fälls av Katrin Jonsdottir utanför linjen, och att de faller in i straffområdet. Men jag gissar att det är en sådan situation där domaren kan anses göra rätt både om hon blåser frispark och straff.
För Piteå är förstås domslutet rena jackpoten. Segern gör ju att avståndet ner till nedflyttningsstrecket numera är fem poäng. För Mallbacken kan alltså de två straffmålen bli förödande. I stället för egen seger, och avancemang till tionde plats är man kvar under strecket. Och på lördag väntar laget som ligger just ovanför – Kristianstads DFF. Räkna med att det kan bli en nervös historia…
Nervöst blir det även i morgon. Då lottas nämligen årets båda utslagsomgångar i Champions League. Det blir förstås framför allt väldigt spännande att se vilken lottning Tyresö får. För turneringens skull får vi hoppas att vårt svenska mästarlag slipper något av de fem–sex storlagen.
Tillagt i efterhand: Klippet från matchen Jitex–Mallbacken går nu att se nedan. Och det är verkligen på gränsen. Eller kanske just utanför den…
Jitex tog i kväll tre otroligt viktiga poäng i kampen för nytt damallsvenskt kontrakt. Formstarka Umeå besegrades på bortaplan – vilket förstås måste anses vara väldigt bra gjort.
Jag har sett Jitex vid en handfull tillfällen i år, bland annat de två senaste matcherna. Och min uppfattning är att laget är för bra för att åka ur. Intressemässigt har man däremot inte i högsta serien att göra. Publiksnittet är uselt. Mot Örebro bjöd man alla EM-volontärer på entrén – och fick 289 åskådare.
Senast var minst en tredjedel av åskådarna Vittsjösupportrar, vilket bidrog till att publiksiffran åkte upp till 412.
Men som sagt, på planen är Mölndalslaget stabilt nog att hänga kvar. I dag saknades återigen viktiga Annica Sjölund. Dessutom tog Umeå ledningen genom EM-spelaren Emmelie Konradsson. Trots det blev det till slut 3–1-seger för Jitex, efter ett mål av Fridolina Rolfö och två av Mimmi Löfwenius. Starkt.
Fridolina Rolfö
Och bra för F19-landslaget för övrigt att Löfwenius visar målform så här lagom till deras EM-slutspel.
Mimmi Löfwenius
Från förbundets livescore noterar jag att Hanna Folkesson, som gjorde comeback i förra omgången, byttes ut i halvtid för Umeå. Ny skada?
Dessutom ser jag att Jitex duktiga finländska EM-målvakt Minna Meriluoto klev av i minut 90. Låter oroande för Mölndalsklubben.
Hursom har Jitex nu fyra lag bakom sig, och fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket, vilket ger lite andrum. Fast det avståndet kan vara nödvändigt om både Sjölund och Meriluoto är skadade, samtidigt som Löfwenius och Julia Wahlberg skall i väg på F19-EM.
* Ett av de lag som Jitex passerade i kväll är Kristianstad. Deras före detta anfallsess Josefine Öqvist presenterades i dag på Montpelliers hemsida.
Efter dubbelkoll skall länken här funka. Men sedan WordPress gjorde om funktionen för länkning häromveckan har det blivit väldigt lätt att göra fel – och länka till egna inlägg istället för de man egentligen tänkt sig. Kanske att jag kommer att lära mig över tid. Men just nu är jag är inte så säker på det…
* Klippen med höjdpunkter från de damallsvenska omgångarna upphörde tyvärr ganska direkt. men LdB FC Malmö fortsätter att att lägga upp klipp med höjdpunkter från sina matcher. Efter en tillrättavisning från Kentaro får inslagen bara vara max tre minuter långa. Här är ett klipp med målen från Malmös bortamöte med Sunnanå.
Där får man ett nytt exempel på hur usel den damallsvenska assistligan är. Malmö har nämligen inte fått något assist i den officiella statistiken. Jag tycker att det är självklart att att Lina Nilsson och Manon Melis förtjänar varsin passningspoäng. Vad tycker du?
* I den finska ligan förlorade i kväll suveräna serieledarna Åland United oväntat mot serietrean Honka med 2–1. Svensklaget Åland har dock fortfarande en betryggande serieledning.
Fotbollshelgen är över. Den har givit oss en tätare damallsvensk guldstrid, polisutryckning till en elitettanmatch och en hel del annat. Det här inlägget kommer huvudsakligen att inriktas på det där andra.
I dag spelades fyra damallsvenska matcher. Umeås 2–0-seger mot Linköping innebär att vårens överraskningslag LFC nu är helt borta från guldstriden, och att man sannolikt också kan glömma spel i nästa års Champions League. Det är ju nämligen åtta poäng upp till de båda topplagen, ett avstånd som man knappast kan ta in.
LFC hade för övrigt bara med sig 13 spelare till Umeå, och man saknade reservmålvakt. Det är alltså fler lag än Göteborg i damallsvenskan som har tunt med spelare. GFC hade för övrigt fem ersättare på laguppställningen i dagens 1–0-seger (mål av Olivia Schough) mot Mallbacken. En av dem var den assisterande tränaren Jane Törnqvist.
Jane Törnqvist
I och med segern skuggar Göteborg toppduon. Man är fyra poäng bakom. Men personligen har jag svårt att tro att GFC skall ha någon chans att haka på Tyresö och Malmö i höst. Det lär i alla fall inte gå om man inte hittar en fullgod ersättare till Jodie Taylor. Engelskan har för övrigt berättat i GT om sina skäl för avhoppet från GFC.
Själv såg jag Jitex och Vittsjö spela 0–0. Oavgjort var helt klart rättvist i en match där det dock borde ha blivit ett par mål. Det var 1–3 i skott i målställningen, men såg jag rätt så styrde Jitex utmärkta målvakt Minna Meriluoto två av de skotten i stolparna, vilket i så fall innebär att hon gick miste om två kanonräddningar i den officiella statistiken.
Minna Meriluoto
Meriluoto gjorde alltså ett par viktiga räddningar. På övertid var det dock Vittsjös målvakt Loes Geurts som stod för matchens kanske viktigaste parad när hon hindrade den frispelade inhopparen Sofia Andersson från att bli matchvinnare.
Spelare som imponerade på mig var Kendall Fletcher, Kirsty Yallop, Emma Sjödahl och Jane Ross hos gästerna samt Meriluoto, Sofia Karlsson, Julia Wahlberg och Fridolina Rolfö hos Jitex. Noterbart var att Annica Sjölund inte var ombytt. Ny skada?
Dagens fjärde match mellan Kristianstad och Örebro blev 2–2 efter att samtliga fyra mål fallit under matchens första 35 minuter. Marija Banusic låg bakom båda hemmamålen, utan att göra något av dem. Tvåmålsskytt blev däremot Sanna Talonen för Örebro.
Resultatet innebär att jag börjar tveka på om KDFF kommer att klara av att klättra upp på tabellens övre hälft. Noterbart här att nyförvärvet Linnea Liljegärd tvingades kliva av skadad redan efter 28 minuter. Hur illa det är har jag inga uppgifter på.
Omgångens näst viktigaste match spelas i morgon. Då är det ödesmatch på alla sätt för Sunnanå. Skall de ens ha kvar minst möjlighet att hänga kvar måste det bli tre poäng i norrderbyt borta mot nästjumbon Piteå.Det är förstås en nästan lika viktig match för Piteå i deras kamp för nytt damallsvenskt kontrakt.
Caroline Graham Hansen
* I Norge kan toppserien har avgjorts i går. Då tappade nämligen regerande mästarinnorna LSK (Lilleström) två poäng genom att spela 0–0 i Osloderbyt mot mittenlaget Vålerenga. Samtidigt vann Stabaek med 4–0 i sitt Osloderby mot Röa – bland annat efter ett mål av Tyresös nyförvärv Caroline Graham Hansen. Därmed leder Stabaek nu serien med fyra poängs marginal till LSK.
Med tanke på att Stabaek har ett kryss och tolv segrar på 13 matcher i år, och de flesta segrarna har varit med stor marginal, så har sannolikt inte LSK råd att ge bort några fler poäng om de skall kunna försvara sin titel.
* I England var det seriefinal i går. Där gjorde Louise Fors 1–1-målet på straff när Liverpool vann med 4–3 borta mot Bristol Academy. Resultatet öppnar för Arsenal, som nu kan gå upp i serieledning om de vinner sina tre hängmatcher.
Efter en svag start verkar nämligen Arsenal har fått upp farten rejält nu efter EM-uppehållet. I dag slog man Everton med hela 5–0, vilket innebär att man noterats för 12–0 på sina tre tävlingsmatcher i augusti månad. Det känns tveklöst som att det trots allt blir Arsenal som till slut står där med pokalen i år igen.
* I USA:s liga NWSL lyckades inget av de fyra slutspelklara lagen (Kansas City, Western New York, Portland och Sky Blue) vinna i helgen. Det är fortfarande helt öppet om de inbördes positionerna.
Så vilka som kommer att få hemmaplansfördel i semifinalerna, och vilka som kommer att mötas avgörs först i grundseriens sista omgång – som spelas nästa helg.
Jag hade påbörjat ett inlägg om publiksiffror, hejaklackar och publikservice tidigare i dag. Men jag känner att jag nog får hålla på det några dagar.
Det får räcka med att dra igång en debatt om dagen…
Däremot är det läge för en liten genomgång av helgens internationella händelser, samt göra en koll på den damallsvenska omgång som ju faktiskt spelas i morgon och på torsdag.
I morgon tar Göteborg emot Umeå. Då skall GFC försöka visa att den fina insatsen mot Tyresö senast inte var någon tillfällighet. Och faktum är ju att om Göteborg skall ha minsta chans att blanda sig i ett guldrace så måste man vinna den här typen av hemmamatcher.
Intressant i morgon är också Linköping–Vittsjö, ett möte mellan två lag om inlett lite sisådär. Fast efter premiärsegern i Skellefteå har Vittsjö mött de tippade topplagen Tyresö och Kristianstad, samt överraskningen Kif Örebro. Matchen på Arena Linköping blir en spännande indikation av klassen på årets Vittsjölag. Det är också en bra chans för hemmalaget att ta sin första seger – både för året, och på nya hemmaarenan. Dessutom blir det spännande att se hur många av de 5361 åskådarna från i söndags som återvänder till den nybyggda EM-arenan när det kostar pengar.
Även morgondagens tredje match, Tyresö–Piteå, känns intressant. Eller, den hade känts intressant om inte Piteå varit så vansinnigt skadedrabbat. Läget på forwardssidan är så illa att man faktiskt har ringt och kollat om Jennifer Nobis kan tänka sig att göra comeback. Med tanke på det, och på att Piteå ju faktiskt föll med hela 3–0 mot Mallbacken i helgen, så bör det bli en ganska klar hemmaseger här, trots allt.
Omgångens allra mest intressanta match spelas på torsdag 15.00, och tv-sänds av Tv4sport. Det handlar om toppmötet Kif Örebro–LdB FC Malmö. Det skall bli väldigt kul att få se hur Örebro står sig mot Malmö.
På torsdagskvällen är det sedan Kristianstad–Jitex och nykomlingsmötet Sunnanå–Mallbacken. I Kristianstad blir det förstås fokus på om Josefine Öqvist kan följa upp sina två mål från i helgen med ytterligare någon fullträff. Och om Hedvig Lindahl kan hålla sin första nolla för säsongen.
I nykomlingsmötet känns det som att det är upp till bevis för Sunnanå. Många experter höjde laget inför seriestart, och gav dem bättre odds att klara sig kvar än Kif Örebro. Nu måste Sunnanå visa vad det var som gjorde att de tippades på fast mark.
Jag har inte sett någon Sunnanåmatch. Men om det här klippet från lördagens förlust på Lindevi är talande för lagets kvalitet så behövs det ingen längre analys av varför Skelleftelaget ligger sist i tabellen. Visst påverkas man säkerligen klart negativt av att ordinarie målvakten Sussie Nilsson är skadad. Men det finns gränser för hur dåligt man får uppträda.
Man får gå flera divisioner neråt för att ha råd med ett så svagt spel på egen planhalva som Sunnanå visar upp i klippet. Bland annat är Carina Holmberg:s insats vid Fridolina Rolfö:s 4–1-mål oceaner från landslagsklass.
Apropå inget så är Sunnanås sista mål (Erika Nilsson Vaara) ett talande exempel på varför jag förordar mindre mål i damfotbollen. Det är nämligen ett skott som inte går in för att det är extremt bra – utan mest för att det är högt.
Innan jag lämnar damallsvenskan konstaterar jag att skytteligan toppas av Jodie Taylor på fyra mål. På den noteringen borde även Christen Press ligga. Men hon har fortfarande varken fått tillgodoräkna sig mål eller assist vid Tyresös 1–0-mål mot Linköping. Som jag tidigare konstaterat finns ju tv-bevis för att amerikanskan skall bokföras som målskytt. Men skulle man ändå stå fast vid att bollen inte var över linjen i förstaläget måste hon ju i stället bokföras för ett assist.
* Så en liten koll på diverse händelser utanför Sveriges gränser. Med lite hjälp har jag funnit att Linköpings fina publiksiffra bara hamnade på bronsplats om man räknar in alla förra veckans damfotbollsmatcher i världen.
Flest åskådare hade utan konkurrens den rena guldfinalen i den spanska ligan mellan Athletic Bilbao och Barcelona. Min bloggkollega Spelare12 hade en uppgift om att fantastiska 28 000 åskådare hade sökt sig till San Mames.
Enligt Barcelonas officiella hemsida var det dock ”bara” lika fantastiska 25 000. Det är förstås en otroligt bra siffra för damfotbollen vilket som.
På det här klippet kan man se alla matchens tre mål, samt att det är hysteriskt mycket folk på läktarna. Jag har försökt räkna publiken några gånger, men hamnar på 25 000 varannan gång, och på 28 000 varannan…
Skämt åsido. Barca var tabelltvåa inför matchen, och var tvunget att vinna. Det gjorde man också, med 2–1. Utöver sitt försvarade ligaguld lägger Barca därmed också beslag på Spaniens enda plats i höstens Champions League.
* Apropå matcher på stora arenor så spelar Louise Fors och hennes Liverpool just nu på Emirates mot Arsenal. Där är det dock bara 2017 åskådare.
Liverpool leder för övrigt sensationell med hela 4–0 mitt i den andra halvleken – och Fors har gjort det fjärde målet, och dessutom spelat fram till ett. Portugisiska Amanda da Costa gjorde de två första, och Natasha Dowie det tredje.
Jag har inga bilder från dagens match ännu. Men Liverpool kan man se på det här klippet från helgens 1–0-seger mot Lincoln i WSL cup. Där noteras att Fors inte slår varken frisparkar eller hörnor i laget. Det tyckte jag var lite oväntat.
Även Sofia Jakobsson spelade WSL cup – som även kallas Continental cup – i helgen. Hon blev målskytt när Chelsea föll med 2–1 mot Everton. Ett klipp med Jakobssons mål hittar du här.
* Slutligen konstateras från Frankrike att Camille Abily var tvåmålsskytt i Lyons 6–0-seger från i söndags. Det innebär att Abily bara är två mål bakom Lotta Schelin i skytteligan när två omgångar återstår att spela. Det lär vara mellan de båda slutsegern står. För bakom Schelin (22 mål) och Abily (20) kommer sedan klubbkamraten Laetitia Tonazzi samt Montpelliers Hoda Lattaf, båda på 17.
Tillagt i efterhand: Liverpool vann borta mot Arsenal med förkrossande 4–0. Det var förstås en megaskräll. Arsenal gick ju genom ligan utan förlust i fjol. I år förlorar de alltså redan i sin första WSL-match. Här är en Instagrambild som Louise Fors lade upp efter matchen.
I går inledde jag mitt damallsvenska tips med de tre sista placeringarna. Nu är det dags för övriga tre platser på den undre halvan.
Och jag känner verkligen att det på förhand är en viss skillnad mellan de sex lag som återstår att presentera och de sex som nu har placerats in i tipset. Sedan brukar det ju vara något lag som floppar, och något som överraskar positivt – vilket kan innebära någon omkastning.
Men är det lite nivåskillnad mellan sexan och sjuan känns avståndet från sjuan och ner till tian mer hårfin. Jag noterar att andra experter även vill ha in Sunnanå i den gruppen. Jag har får dålig koll på Skelleftelaget för att känna mig säker på lagets kvalitet. Men visst, de kan nog också vara med och slåss om en placering över nedflyttningsstrecket.
I kampen för att hänga kvar lär det vara oerhört viktigt att minimera antalet skador. För alla lag har starka startelvor när alla spelare är friska. Men med några skador sjunker kvaliteten ganska snabbt.
Här är mina lag sju till nio:
7) Piteå IF In: Clara Markstedt (AIK), Johanna Andersson (Assi), Francisca Ordega (Rossiyanka, Ryssland) och Lisa Klinga (Tyresö, lån) Ut: Jennifer Nobis (slutar), Ann Marie Dovland (Klepp, Norge), Jessica Olofsson och Erika Karlsson (Piteå Södra) och Camilla Johansson (?). Samt Lena Blomkvist (korsbandsskadad).
Lisa Klinga
Kommentar: 9,0 procent av de närvarande vid den damallsvenska upptaktsträffen tippade att Piteå skall åka ur.
Kanske berodde det på att fjolårets bästa poängspelare, Jennifer Nobis, har tvingats sluta? Tränare Stellan Carlsson verkade dock säker på att någon annan kommer att axla Nobis mantel som skyttedrottning. Kanske nya nigerianskan Francisca Ordega? Kanske snabba Hanna Pettersson?
Jag är även nyfiken på hur unga Ronja Aronsson (född ) har utvecklats. Som 13-åring gjorde en väldigt respektlös debut framför mina ögon hösten 2011. I år är hon 15, och kanske redo för mer speltid?
Carlsson konstaterade också att många pratar om Piteås stabila defensiv. Men, som han sa:
”Vi släppte in 42 mål förra året – det är alldeles för många.”
Defensiven är byggd kring Faith Ikidi, som kontrakterades utan att man hade ekonomisk täckning i vintras. Ekonomin känns som ett ganska stort hot mot klubbens satsning.
Jag tror ändå att Piteå har tillräckligt med kvalitet för att slippa nedflyttningsstrid. Fast helt säker är jag inte.
Ifeoma Dieke
8) Vittsjö GIK In: Jane Ross (Glasgow City), Elin Nilsen (Kristianstad) och Emma Andersson (Landsbro). Ut: Danesha Adams och Brittany Bock (båda Sky Blue FC, USA), Emma Kullberg (Umeå Södra), Charlotte Bergstrand och Josefine Mårtensson (båda Glimåkra), Emma Unkuri och Malin Bornander (båda B1913, Danmark) och Malin Winqvist (Öster).
Kommentar: Vittsjö gick in i silly season helt utan kontrakterade spelare. Med tanke på att en stor del av arbetet bestått av att förlänga med nyckelspelare har utfallet varit gott.
Viktigt var förstås att mittbackarna Kendall Fletcher och Ifeoma Dieke blev kvar. Dieke är på väg tillbaka från den korsbandsskada hon ådrog sig under OS. Med henne borta ur laget tappade vårens skrällgäng farten.
Frågan inför 2013 års säsong är om Vittsjö kan hitta tillbaka till den form man hade våren 2012. Klart är att de experter som i fjol var säkra på att laget skulle åka ur damallsvenskan har ändrat uppfattning om laget. Vid upptaktsträffen var det nämligen bara 5,0 procent av de närvarande som trodde att skånskorna skulle åka ur i år.
Själva siktar laget mot topp fem – man skall alltså placera sig bättre än i fjol.
Den ena av lagets båda tränare, nye Simon Sjöfors, hävdade med bestämdhet att årets värvning i damallsvenskan alla kategorier är Jane Ross. Hon beskrivs som en hårt arbetande målmaskin. Visst låter väl det spännande?
Jag tror ändå att Vittsjö får svårt att upprepa fjolårets sjätteplats, även om Ross visar sig vara ett kap. Men laget var väldigt välorganiserat i fjol, och därför bör man ändå kunna slippa akut inblandning i nedflyttningsstriden.
Mimmi Löfwenius
9) Jitex BK In: Emma Wilhelmsson (Malmö), Amanda Fredriksson (IFK Kalmar), Julia Wahlberg (Kungsbacka DFF – fd Tölö), Linn Andersson (Eskilstuna United) och Rebecca Johnson (Dalsjöfors eller Tor/KA). Ut: Nanna Jansson och Caroline Lindblad (båda Hovås-Billdal), Katri Nokso-Koivisto (LSK Kvinner, Norge), Kristin Carlsson (Vålerenga, Norge), Petronella Ekroth (Hammarby) och Elin Carlsson (slutar). Kommentar: Våren har i mycket handlat om problem, och kriser. Det har varit skadekris, arenakris och nu även ekonomisk kris. Enligt tränare Stefan Rehn är dock spelarna de som påverkas minst av all turbulens. Rehn sa på upptaktsträffen att:
”De är vana vid att flytta runt.”
Rehn sa även att han uppfattade truppen som tunnare, men spetsigare, än i fjol. De närvarande experterna på upptaktsträffen placerade precis som jag gör, Jitex på nionde plats. 28,6 procent av de närvarande tippade att laget åker ur.
Den stora nyckeln för att Jitex skall undvika bottenstrid blir att kunna korta ner skadelistan, som varit besvärande lång de senaste säsongerna. För med frisk trupp har Jitex ett lag som kan utmana om en plats på tabellens övre hälft.
Viktiga Annica Sjölund är på väg tillbaka från sin korsbandsskada. Med henne och riviga Mimmi Löfwenius på topp kan det lila Mölndalslaget mycket väl kontra sönder många av konkurrentlagen.
För det finns kvalitet i laget. Även bland annat finska målvakten Minna Meriluoto, lagkaptenen Sofia Karlsson och yttermittfältaren Fridolina Rolfö är högklassiga spelare. Och nyförvärvet Julia Wahlberg är en av landets större mittfältstalanger. Dessutom tillför Emma Wilhelmsson viktig rutin.
Men truppen är som sagt tunn. Och fortsätter skadeeländet kan det bli ett tungt år. Ekonomin är ju nämligen dålig, vilket gör att meriterade nyförvärv under sommarfönstret inte är att tänka på. Det lär alltså vara den nu befintliga truppen som skall göra det.
Det här är en cliffhanger, eller kanske att man skall kalla inlägget för en aptitretare. Jag har nämligen gjort en utflykt till Göteborg och tittat på två matcher i dag.
Det handlade förstås först om Göteborg FC–LSK Kvinner 1–2 (0–0).
GFC:s reduceringsmål gjordes av Yael Averbuch. LSK:s 0–1-mål lyfte inhopparen Madeleine Giske in efter hörna. 0–2 gjordes också efter hörna. Målskytt var planens gigant, norska landslagsspelaren Mari Karoline Knudsen.
Den matchen spelades på Valhalla IP klockan 12.00. Sedan fortsatte jag till Krokslättsvallen, där Jitex–Mallbacken startade klockan 14.00. Då jag aldrig hade varit där förr, och körde lite fel – så missade jag de 25 första minuterna. När jag anlände stod det 1–1 efter mål av Fridolina Rolfö och Maija Saari. Den ställningen höll sig till pausvilan.
Till slut vann dock gästande Mallbacken med 3–2 efter att Mimmi Larsson gjort 1–2, Mimmi Löfwenius kvitterat och Malin Ahlberg avgjort på ett långskott.
Så mycket mer än det här orkar jag inte skriva just nu. Så bilder och mer ingående analyser från de båda matcherna får jag dock återkomma med. Så håll utkik.
Såg på Anders Nilssons blogg att en Hanna Terry finns med i den senaste U23-truppen. Kan det vara den svenskamerikan som Pia Sundhage nämnt som skulle kunna vara EM-aktuell?
Här är hennes profil på Northeastern Athletics hemsida. Där står det att hon drömmer om att få spela i det svenska landslaget.
Annars håller jag med Nilsson om att det spontant känns konstigt att varken Sussie Nilsson eller Lina Hurtig är med i truppen. Fast det finns kanske några naturliga förklaringar till det.
* Linköping och Jitex tog i dag varsin storseger mot småländskt elitettanmotstånd. Jitex körde över Öster med 6–1 efter mål av Fridolina Rolfö, Sofia Skog, Elin Sandgren, Amanda Fredriksson, Mimmi Löfwenius, och Frida Höglund. Däremellan hade Erika Gabrielsson gjort Östers tröstmål. Linköping slog Kalmar med 4–1 efter mål av Pernille Harder, Stina Blackstenius, Renee Slegers och Petra Larsson. Det var dock Kalmar och Sofie Persson som gjorde matchens första mål.
Piteå träningsspelade också i dag. Det blev 6–0 mot finska HJK efter två mål av June Pedersen. Övriga målskyttar: Lotta Ökvist, Victoria Forsmark, Lisa Renlund och Klara Grahn.
* I helgen drar Frauen-Bundesliga igång på allvar. Visst är redan tre av söndagens sex matcher uppskjutna.
Fast samtliga lagen på den övre tabellhalvan ser ut att få spela sina matcher. Även om topptrion Wolfsburg, Potsdam och Frankfurt är favoriter i sina matcher känns det som att de inte skall känna sig helt säkra på hårda och chansartade vinterplaner.
De matcher det handlar om är Freiburg–Turbine Potsdam (11.00), Frankfurt–Essen-Schönebeck (14.00) och så den tv-sända (DFB-TV) matchen Wolfsburg–Bayern München (14.00).
* Apropå Frauen-Bundesliga så hjälper konkurrenterna nu till i kampen för att rädda konkurshotade Duisburg. Enligt framba.de går pengarna från Turbine Potsdams pågående aktion på ebay till Duisburg.
I den auktionen kan man bland annat bjuda på en signerad svensk landslagströja, skänkt av Antonia Göransson. Just nu ligger högsta budet på 210 euro. Se auktionen här.
Fotbollsåret 2012 är slut. Det finns många sätt att sammanfatta det. Jag väljer modellen med korta rubriker för bloggens årskrönika. Hoppas det kan erbjuda en stunds nöje.
Här är årets…
Betyg på den svenska OS-truppen: Här är mina spelarbetyg, och här en mer allmänt hållen analys av landslagets insats i Storbritannien.
Bästa spelare: Christine Sinclair, som slog målrekord i OS, och förde Kanada till brons. Fast att hon varit bäst förstod inte juryn till Ballon d’Or…
Damallsvenska All star-team: Något officiellt sådant finns inte. Men hade jag fått sätta ihop ett skulle det förstås ha tagit guld. Och det skulle ha sett ut så här, med uppställning 4-3-3: Thora Helgadottir – Meghan Klingenberg, Faith Ikidi, Linda Sembrant, Line Röddik Hansen – Sara Björk Gunnarsdottir, Veronica Boquete, Nilla Fischer – Ramona Bachmann, Anja Mittag, Marta.
Ersättare: Kristin Hammarström (målvakt), Sif Atladottir, Ifeoma Dieke, Anita Asante, Pernille Harder, Kosovare Asllani och Christen Press.
Drömlottning: Den fick vi. För Sveriges EM-lottning är så 100-procentigt perfekt att den nästan känns tillrättalagd. Röda mattan ligger utlagd mot finalen på Friends Arena.
Elände: Alla korsbandsskador. Ett tag gick nästan ett korsband av per omgång i damallsvenskan. Så vansinnigt tråkigt. Rohlin, Dieke, Lindahl, Sjögran och Sembrant blev några av de tunga namnen på årets tråkigaste skadelista. Internationellt kan vi lägga till exempelvis Krieger och Bajramaj.
Framtidsnamn: De hittar vi i F19-landslaget som vann EM-guld i somras. Flera av namnen Rubensson, Ilestedt, Hurtig, Wahlberg, Diaz, Nordin, Rolfö med fler kommer säkert snart att vara välkända även bland massorna.
Frisparkar: För dem stod den japanska talangen Yoko Tanaka, som satte två frisparkar i samma match i U20-VM. En med högerfoten, och en med vänstern. Gör om det om du kan…
Mimmi Löfwenius
Glädjefnatt: Det drabbades Mimmi Löfwenius av efter hennes mål och assist mot Italien med F19-landslaget. Det här underbara klippet kan man se hur många gånger som helst. För övrigt kvalar väl hennes mål dessutom in som ett av årets läckraste solomål?
Hjärnsläpp: Det stod Ramona Bachmann för när hon tog med hands två gånger i Umeå, och blev stor syndabock när Malmö tappade SM-guldet till Tyresö.
Jag intervjuar Alex Morgan
Internationella genombrott: Alex Morgan. Inledde säsongen på bänken i USA:s landslag. Avslutar den som USA:s skyttedrottning, poängdrottning i OS, samt finalist i Ballon d’Or.
Japanska reklamfilmer: Jaja, några av dem kanske är från i fjol. Men jag är väldigt svag för japansk reklam. Är du det också finns här länkar till ett smörgåsbord av damfotbollsrelaterade, kommersiella klipp…
Kanonstart: Sveriges inledning i OS-turneringen. Efter 25 minuter hade vi 3–0 mot Sydafrika, och allt såg väldigt bra ut. Tyvärr var kanske de 25 minuterna våra bästa i London.
Konkurs: Boråslaget Dalsjöfors Goif ledde söderettan i stor stil, och var på god väg mot damallsvenskan, när man gick i konkurs.
Konstigaste petning: Frankrikes förbundskapten Bruno Bini som plötsligt inte längre ville ha med en av världens allra bästa vänsterbackar, Sonia Bompastor, i sitt lag.
Kriser: De var ekonomiska, och visade sig i var och varannan klubb i damallsvenskan. Värst drabbade var Kif Örebro och LdB FC Malmö. Men även Piteå IF, Linköping, Umeå och ytterligare några klubbar hade det kämpigt med att hålla budgeten.
Lundgren sågade
Kritik 1: För den stod Sofia Lundgren, som talade ur hjärtat när hon sågadeThomas Dennerby för hans agerande i målvaktsfrågan. Kritik 2: Pia Sundhage var skoningslös i sin kritik av de svenska insatserna i franska toppmötet PSG–Lyon. Både Lotta Schelin och Kosovare Asllani fick höra kännbara sanningar.
Kunskapsmiss: Den stod den nya förbundsbasen Karl-Erik Nilsson för, när han vid den damallsvenska upptaktsträffen inte visste skillnaden på Kronprinsessan Victorias och Susanne Erlandssons pokaler.
Kvotering: Den bjuder media på i slutet av varje år, då spelare som man knappt skrivit en artikel om under året plötsligt platsar på alla möjliga bästalistor. Allt för att kvotera in lite tjejer på listorna.
Hans Löfgren och Leif Edeborg
Lögn: Tyresö, som hela säsongen hävdade att ”Hans Löfgren har ingen funktion”, trots att han hela tiden hade en framträdande roll kring laget.
Mardrömsdebut: Stackars Tove Enblom fick chansen att vakta Djurgårdens mål borta mot Linköping. Då rasade lagets försvarsspel ihop fullständigt, och 17-åringen tvingades släppa in hela elva bollar.
Match: Den underbart svängiga OS-semifinalen USA–Kanada. I tuff konkurrens med finalen, USA–Japan.
Moraldiskussion 1: Den om huruvida Japans agerade i 0–0-mötet med Sydafrika i OS var inom ramarna för vad som är moraliskt tillåtet. Moraldiskussion 2: Den i Japan om huruvida det var rimligt att landets mediokra herrlag fick flyga business class, medan de regerande världsmästarinnorna fick fortsätta längre bak i samma plan, och sätta sig i ekonomiklass.
Mål 1: Kosovare Asllani, klackvolley i en träningsmatch mot Sundsvall i mars. Mål 2: Yuki Ogimi, volley mot Arsenal. Mål 3: Cristiana Girelli, trixar in 1–0 mot Lazio. Mål 4: Patricia Hanebeck sätter bollen i krysset mot Duisburg. Det handlar alltså om hennes 2–0-mål, som kommer med 1,40 kvar av klippet. Fast 1–0-målet är rätt snyggt det också.
Mörkläggning: Svenska Fotbollförbundet som verkade anstränga sig för att damlandslaget skulle spela sina träningslandskamper så långt ifrån rampljuset som det bara gick. Först dröjde de 8,5 månader efter VM-bronset innan man visade upp laget på hemmaplan. Sedan undvek man att ge direktrapporter från de matcher som spelades, som här mot Norge i januari. Eller som här mot Kina i Algarve cup.
Yuki, när hon hette Nagasato
Namnbyte 1: Yuki Nagasato blev Yuki Ogimi. Namnbyte 2: LdB FC Malmö blev FC Rosengård. Eller skall jag kanske snarare skriva att de snart blir FC Rosengård. Hur snart återstår att se…
Nedläggning: Den amerikanska proffsligan WPS, som lades ner i januari efter tre års verksamhet. I oktober stod det klart att det blir en ny liga i USA till nästa år, och för ett par veckor sedan meddelades namnet: NWSL.
Carli Lloyd
OS-hjältinna 1: Carli Lloyd. Avgjorde OS-finalen 2008. Gjorde det igen 2012. OS-hjältinna 2: Hope Solo. Var inte normalt briljant under hela OS-turneringen. Men när det blev final, och det skulle avgöras. Då var hon makalös.
Promenadseger: Nya Zeeland, som hade en pinsamt enkel väg till OS. Medan världstvåan Tyskland misslyckades i de europeiska kvalet, så behövde The Football Ferns bara vinna ett dubbelmöte med korpgänget Papua Nya Guinea. Vad det blev? Jo, totalt 15–0, via 8–0 och 7–0. Pinsamt var ordet.
Publiksuccé 1: OS-turneringen som drog massorna till arenorna. Finalen sålde ut Wembley, det gjorde även en gruppmatch. Och i USA drog fotbollstjejerna störst tv-publik av alla under OS. Publiksuccé 2: Champions League-finalen som lockade 50212 till Münchens olympiastadion. Läs mer om den här. Publiktapp: Publiksnittet i damallsvenskan, som sjönk trots att Marta lockade storpublik vart hon än drog fram. Lägg till landslagets usla publiksiffror, och EM känns som en livsviktig vågdelare.
Ramaskri: Uppstod när Djurgårdens ordförande Anders Emanuelsson framförde synpunkter om storleken på boll och mål inom damfotbollen. Det tog inte många minuter förrän debatten var kvävd.
Rubriknamn: Bor man mindre än en timmes bilresa från Göteborg älskar man lätt rubrikvänliga namn som Bock, Fiser och Pulver. Eller varför inte Horan, Skoda, Testa, Christ, Wakt, Botten eller Husballe? Ja, det finns fler. I ett inlägg i somras frossade bloggen i namn som är som gjorda för ordvitsar.
Skapar rubriker
Rubrikskapare: Här vinner Hope Solo i stor stil. Bland mycket annat noteras rubriker om dopning, girighet, ett omdiskuterat bröllop, en omtalad biografi – samt om en och annan hyfsad räddning…
Räddning 1: Hope Solo i OS-finalen. Hennes guldräddning på Mana Iwabuchi:s friläge i slutet av finalen ledde just till guld. Räddning 2: Solo igen. Nu mot Kanada i juni. Inte lika viktig som den första, men väl så spektakulär. Räddning 3: Sif Atladottir mot Tyresö. Isländskans fantastiska hemjobb och räddning när Marta rundat Lindahl är tveklöst årets räddning i damallsvenskan. Den kommer 1,50 in i klippet.
Skandal: Den som redan nämnde Hans Löfgren ställde till med i våras.
Smäll: Potsdamspelarna Stefanie Mirlach och Alex Singer gick båda kompromisslöst på samma boll i slutet av mötet med Frankfurt. Smällen som uppstod när de nickade ihop var inte att leka med. Här är lite info om följderna.
Marlene Sjöberg
Straffskytt: Marlene Sjöberg som njöt till fullo när hon i Göteborgs favör avgjorde cupfinalen från straffpunkten.
Succévecka: Veronica Boquete:s i oktober med EM-kvaldrama med lyckligt slut samt en mirakulös återkomst in i kampen om SM-guldet. Och utökar vi succéperioden till tio dagar så inrymmer den även själva guldet…
Tyresö jublar
Svenska mästarinnor: Tyresö FF förstås, som ju spurtade förbi LdB FC Malmö på den damallsvenska upploppsrakan. Men svenska spelare blev mästarinnor i andra nationer också. Sofia Jakobsson blev rysk mästarinna, Lotta Schelin fransk, Antonia Göransson tysk och Rebecca Johnson isländsk.
Sofie Andersson på språng mot nya mål
Svit 1: Lyon, som inte förlorade en enda tävlingsmatch på hela året. Och som totalt nu står på fler än 100 matcher i rad utan förlust under ordinarie tid. Svit 2: Sofie Andersson, som gjorde mål i 20 seriematcher i rad.
Sämsta försvar: Vitryska Molodechno, som slutade på målskillnaden 7–271 efter 27 omgångar i vitryska Premier League. De fyra största förlusterna var på 18–0, 19–0, 21–0 och 22–0. Kul att vara målvakt i det gänget…
Sämsta speaker: Han i Halmstad som skötte snacket under Volvo Winners Cup i somras. Han hade jätteproblem med båda japanska och amerikanska uttal. Så oproffsigt hoppas jag verkligen inte att speakerjobbet kommer att skötas i sommarens EM-slutspel.
Tränarkaruseller: Här vann Linköping knappt, men klart före Tyresö. TFF inledde säsongen med Stefan Fredriksson, som hoppade av, och ersattes av Leif Edeborg innan man avslutade med Tony Gustavsson.
Hos LFC var det snurrigare ändå. De började med kommandot Denise Reddy/Christian Andersson, bytte till Jörgen Petersson, som lämnade, och ersattes av Andersson, som i sin tur avslutade som assistent till årets sista huvudtränare, Martin Sjögren. Visst var väl det en riktig karusell…
Caroline Seger uttalar sig
Utspel: Det gjordes av Caroline Seger, som knappt hann gå av planen efter förlusten i OS-kvartsfinalen förrän hon krävde Thomas Dennerby:s avgång.
Utlänningar i damallsvenskan: 69 stycken blev det till slut, och de lyfte definitivt seriens kvalitet flera snäpp i positiv riktning. Bland annat var åtta av de tio spelare som gjorde flest mål utländska – bland annat tre i topp: Anja Mittag, Christen Press och Manon Melis.
VM-avancemang: Alla länder som kan spela fotboll i Nordamerika, Asien och Oceanien blev i praktiken VM-klara i början av juni när Fifa meddelade fördelningen av VM-platser till Kanada 2015.
Marta Viera da Silva
Värvning: Den av Marta förstås. Viktig, inte minst för intresset kring damfotbollen. Men även för Tyresö på vägen mot klubbens första SM-guld.
Världslag: Något officiellt sådant utses inte när det inte är VM-år. Men här är mitt lag, uppställt enligt 4-3-3. Och jag har byggt ett lag som jag tror skulle kunna fungera, och alltså inte bara satt upp de elva bästa spelarna: Hope Solo – Yukari Kinga, Wendie Renard, Christie Rampone, Stephanie Houghton – Camille Abily, Viola Odebrecht, Aya Miyama – Elodie Thomis, Christine Sinclair, Alex Morgan.
Ersättare: Miho Fukumoto (mv), Azusa Iwashimizu, Sonia Bompastor, Carli Lloyd, Megan Rapinoe, Marta, Yuki Ogimi, Celia Okoyino da Mbabi och Abby Wambach.
Återuppståndelse: Damfotboll.com, som lades ner i februari, men väcktes till liv igen i början av april.
Har jag missat något viktigt? Lägg gärna till den egen rubrik.
En blogg om internationell damfotboll 