Lagkapten Christine Sinclair höjde alldeles nyss pokalen som säger att Portland Thorns är NWSL-mästarinnor efter seger med 1–0 i finalen mot grundseriesegrarna North Carolina Courage.
Det innebär att det fortfarande efter fem säsonger inte är någon av seriesegrarna som också vunnit ligatiteln. För Portland var det andra gången man fick höja pokalen. Man vann även premiärsäsongen 2013.
Sedan tog FC Kansas City hem spelet 2014 och 2015 innan Western New York Flash vann i fjol. Flash köptes till Cary, North Carolina i vintras, och gjorde således sin andra raka final i år.
Portlands segermål kom i den andra halvleken och var lite slumpartat. En inläggsfrispark från mittlinjen styrde på en axel och hamnade framför en helt fristående Lindsey Horan, som dundrade in segerbollen.
Lindsey Horan
Horan utnämndes för övrigt till finalens MVP.
Själva matchen var inte så bra som jag hade hoppats på, utan rätt taktiskt tråkig. Jag hade hopp om att det skulle bli lite mer öppet, vilket det brukar vara i de här finalerna. Men sett till underhållning var det här den sämsta finalen jag sett.
Besvikelsen över det avvaktande spelet och på självs spelkvaliteten berodde nog dels på att amerikanska lag brukar spela rätt rakt, dels på hur många världsspelare som ingår i de båda trupperna. Bara det att Portland kan ha spelare som Nadia Nadim, Allie Long och Dagny Brynjarsdottir på bänken från start säger ju lite om kvaliteten på lagen.
Nadim och Amandine Henry gjorde sina sista matcher för Portland, och fick alltså en riktigt fin avslutning.
Damallsvenskans andra omgång hann knappt sparka igång förrän vi nåddes av den tråkiga nyheten att ytterligare en damallsvensk nyckelspelare har drabbats av en korsbandsskada.
Det handlar om Kvarnsvedens lagkapten Denise Sundberg som missar hela säsongen.
Tråkiga nyheter under onsdagen då magnetröntgen visade att "Nisses" korsband är av och missar säsongen 2017 pic.twitter.com/BRbGNLHeM9
Det var förstås in bara dåliga nyheter för Sundberg själv, det var väldigt dåliga nyheter för Kvarnsveden. Man tappar sin försvarsgeneral, något som kan bli väldigt kostsamt.
Faktum är att om jag vetat om det här för en vecka sedan hade jag tippat Kvarnsveden under nedflyttningsstrecket.
Det spelades ju en match i går också. Precis som förra året ställdes Djurgården mot Rosengård i sin hemmapremiär. I fjol blev det 0–3 inför 821 åskådare. I går blev det 1–3 inför 842 åskådare. För Djurgårdens del var det alltså några små steg i rätt riktning.
Även Rosengård har tagit bra steg den senaste veckan. Att sätta in Lieke Martens centralt känns som ett genidrag. Hennes speluppfattning och smartness gör henne klockren i rollen. Hon har varit direkt inblandad i sex mål på två matcher.
Lieke Martens
I går fixade Martens ett självmål, hade ett assist och ett hockeyassist. Mot Kvarnsveden gjorde hon två mål och hade ett hockeyassist. Förstås ett lysande facit.
Oroväckande för Rosengård var att de återigen släppte in ett enkelt mål. Jag såg att bloggkollega Rainer tyckte att Zecira Musovic gjorde ett svagt ingripande på Kvarnsvedens 1–0-mål i söndags. Där håller jag inte med honom. Den typen av inlägg är bland de svåraste som finns för en målvakt. Så det målet lastar jag inte Musovic för.
Däremot var Rosengårdsmålvakten rejält snett ute på gårdagens baklängesmål. Det var inte landslagsklass på det ingripandet.
Totalt sett tyckte jag att Rosengård såg vassa ut. Jag känner även att jag borde ha lyft Djurgården i mitt tips. Jag lurades av att de förlorade alla sina fyra träningsmatcher mot damallsvenskt motstånd på försäsongen. Men känslan nu är att de troligen kommer att vara ett stabilt mittenlag.
Tillbaka till Rosengård. För i tisdags gick Rosengårds tränare Jack Majgaard Jensentill attack mot Pia Sundhage för hanteringen av Lotta Schelin och hennes skada.
Jag förstår att Majgaard Jensen är frustrerad. Det var vansinnigt att starta Schelin i alla fyra matcherna i Algarve – Sundhage slet onödigt hårt på sina nyckelspelare i Portugal. Det var även vansinnigt att låta Schelin spela så mycket mot Kanada och Trelleborgs fotbollsgymnasium.
Sprickan mellan Sundhage och klubbarna är sedan ett tag tillbaka total. Sundhage själv har givit upp hoppet om en bra kommunikation med klubbarna. När jag intervjuade henne i december sa förbundskaptenen följande om sitt samtal i höstas med klubbarnas representant, EFD-basen Annika Grälls:
”Jag fick pumpa ur mig saker och ting. Men jag tror inte att det ledde till så mycket, om jag skall vara ärlig. Jag kommer aldrig att kunna hämta upp det här. Jag har ju ett halvår kvar, så nu kör jag bara.”
En stor del av problemet är nog att Sundhage ”bara har kört” redan från start.
Hon gjorde ju ett jättemisstag i kontakten med klubbarna direkt när hon tog över efter Thomas Dennerby. Hon kom från ett USA där förbundet betalar landslagsspelarnas lön, där det är landslaget som lånar ut spelarna till klubbarna. Hon kom till ett Sverige där det är precis tvärtom. Där klubbarna betalar lönerna och där landslaget lånar spelarna.
Den bild man får när man pratar med klubbarna är att Sundhage inte fattade skillnaden mellan USA och Sverige, utan att hon alltså bara körde på. Hon struntade helt enkelt i att ta några djupare kontakter med klubbarna, i att få med dem på tåget. När Sverige åkte ur VM i juni 2015, alltså när Sundhage haft jobbet i mer än 2,5 år hade hon fortfarande inte hälsat på hos klubbarna.
Då gick hon ut och krävde bättre samarbete. Hon ville ha längre tid till förberedelseläger inför mästerskapen. Klart att det väckte irritation hos klubbledarna. Det måste ju ligga på den som lånar någon annans personal att visa störst hänsyn.
Det var där i juni 2015 som den stora sprickan mellan Sundhage och klubbarna blev påtaglig för oss utanför den inre kretsen. Jag vet inte hur långt det hade gått, men känslan var att det kanske hade gått att lösa saken där – om Sundhage verkligen hade försökt få till en kommunikation. Men som en tränare har sagt till mig:
”Hon säger att hon vill samarbeta, men det måste vara på hennes villkor.”
I stället blev sprickan bara större. I fjol röstade samtliga damallsvenska klubbordförande för att byta förbundskapten. Sundhage förlorade alltså omröstningen med 12–0. Det är förödande siffror. Förödande.
När jag träffade henne i december var hon verkligen nedstämd över det här. Och man måste inse att det här inte är lätt. Det finns ju nämligen en inbyggd konflikt mellan landslag och klubblag.
Det är kring landslaget som det stora engagemanget finns, det är landslaget som drar publik och medieintresse. Men det är klubbarna som betalar.
Landslaget har rätt till spelarna i omkring 100 dagar per år – vilket är väldigt mycket, typ dubbelt så många som för herrarna. Det innebär att klubbarna under långa perioder inte kan bedriva den träning de vill. Ofta kommer dessutom spelarna tillbaka från landslagen slitna, vilket ytterligare försämrar träningskvaliteten i klubbarna.
Jag vet att Jack Majgaard Jensen är frustrerad över att inte kunna bedriva riktig kvalitetsträning. Han sa till mig förra året att det under säsong i princip bara är matcher och återhämtningsträning när landslagsspelarna är på plats i Rosengård. Möjligheterna till kvalitetsträning under säsong kan räknas på ena handens fingrar.
Så det här är inte lätt för Sundhage. Och frågan jag ställer mig är om det här bara är hennes fel? Självklart har klubbarna en del i att sprickan uppstått. Det är sällan den enes fel, och så vidare.
Men jag kan inte heller släppa funderingen över ansvaret från damfotbollsledningen på förbundet. Vad gör de egentligen? Vad gör Marika Domanski Lyfors?
Klart är ju att, även om jag inte håller med Pia Sundhage om hennes uttagningar och val av spelsystem, så har Sundhage betytt – och betyder – otroligt mycket för svensk damfotboll. Hon är tillgänglig för media och hennes frispråkighet skapar rubriker och sätter sporten i centrum. Det är förstås väldigt bra. Hon är värd att hyllas när hon kliver av efter EM.
Det är ensamt på toppen, och Sundhage hade behövt draghjälp – och stöd. Här tycker jag att landslagschefen Domanski Lyfors borde ha spelat en större roll. Men tyvärr är min bild av henne inte speciellt god. Medan Sundhage är väldigt trevlig och tillmötesgående när man träffar henne tycker jag mest att Domanski Lyfors ser arg och butter ut. Det är verkligen ingen man går fram och småpratar med.
Och man varken ser eller hör Domanski Lyfors i debatten. Borde inte hon ta en större roll, eller bytas ut?
Det om veckans hetaste potatis i Damfotbollsverige.
I USA:s NWSL är var det två comebackande landslagsforwards som stod i centrum i premiäromgången. Både Sydney Leroux Dwyer och Amy Rodriguez (gift Shilling) blev målskyttar för Kansas City i duon första match efter en säsongs mammaledighet.
Tyvärr satte de jublet i halsen. Rodriguez Shilling gjorde 2–0 i 48:e minuten. Sju minuter senare drog hon av korsbandet – och blir borta resten av säsongen. Verkligen fruktansvärt tråkigt.
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg och det har blivit hög tid för bloggens stora årskrönika.
2015 har varit ett fantastiskt år för damfotbollen i världen. USA vann VM-guld och sporten flyttade fram sina positioner rejält i det stora landet i väster.
Även i fotbollens hemland England togs efterlängtade steg och fotbollstjejerna kom äntligen in i de fina salongerna.
Tyvärr har det varit ett dåligt år för Sverige, sportsligt sett. Vi gjorde vårt sämsta VM någonsin och har även tidernas sämsta världsranking.
Fast det fanns förstås även en hel del svenska glädjeämnen att minnas. Dags för själva krönikan. Precis som de senaste åren har jag gjort den i rubrikform. Trevlig läsning:
Årets bästa spelare: Den rankningen publicerade jag häromdagen. Den toppas av Carli Lloyd och finns att läsa här.
Årets Champions League-mästare: Efter 2–2 mot Biik Kazygurt från Kazakstan i allra första sextondelsfinalen radade Frankfurt upp sju raka segrar och totala målskillnaden 40–0 på de sju övriga matcher fram till finalen. Ingen match vanns med mindre siffror än 4–0. I finalen mot franska skrällaget PSG blev det däremot mycket tuffare. Det såg ut att bli förlängning, men inhopparen Mandy Islacker avgjorde på övertid. Seger med 2–1 för Frankfurt.
Årets civilkurage: När brittiska FN-soldater vrålade sexistiska kommentarer gentemot Australiens spelare under en match i Cypern cup blev de båda engelska bloggarna Rachel O’Sullivan och Sophie Downey upprörda och twittrade om vad de hört. Deras berättelse återberättades i flera stora engelska medier, bland annat i The Guardian. Följden blev att soldaternas uppträdande utreddes av det brittiska försvarsdepartementet.
Årets comeback: FC Rosengård. Det svenska storlaget verkade ostoppbara före VM. Framför allt gick man som tåget efter paus i matcherna. Lagets samtliga 13 första mål kom i de andra halvlekarna. När damallsvenskan gjorde uppehåll stod mästarinnorna på full poäng efter sju raka segrar.
Men under sommaren brandskattades laget. Man tappade tre av sina största stjärnor plus tränaren i somras och fick bygga nytt lag. När Anja Mittag, Ramona Bachmann och Therese Sjögran sa tack och hej var plötsligt Malmölagets väg mot SM-guldet inte så cementerad som vi experter tänkt oss.
Även om det var duktiga ersättare som kom in är det inte hur lätt som helst att få ett lag att fungera. Rosengård tappade serieledningen och var nere för räkning. Men när det skulle avgöras på senhösten visade Malmölaget klass och vann guld – igen. Grattis.
Årets cupmästare: Linköpings FC hade ett starkt lag med hög högstanivå under året. Trots det missade man både en drömchans att gå till semifinal i Champions League (förlust mot Bröndby i kvartsfinal) och ett jätteläge att ta hem SM-guldet när Rosengård tvingades bygga nytt lag under hösten. Säsongen räddades dock av den fina segern i cupfinalen mot Rosengård:
Årets den glömde vi direkt: Medinas svenska VM-låt. En låt jag gav rätt högt betyg vid lanseringen, men är det någon som hört den sedan dess?
Årets domarskandal: Den tyska domaren Marija Kurtes kunde inte reglerna när hon dömde F19-EM-kvalmatchen mellan England och Norge. Hon pekade på norsk frispark när Englands Leah Williamson borde ha fått slå om sin straff med 18 sekunder kvar av lagens gruppfinal. Norge vann och England blev utslaget. Fast bara tillfälligt.
Uefa agerade nämligen handfast efter skandalen. Kurtes stängdes av och matchens sista 18 sekundern spelades klart med annan domare ett par dagar senare.
Williamson fick ett par dagar på sig att fundera över hur hon skulle slå om straffen. Hon visste att hon var tvungen att göra mål för att England skulle gå vidare i kvalet. Arsenaltalangen visade dock att hon är en kandidat till titeln årets starkaste psyke. Hon satte bollen hur säkert som helst – och både England och Norge gick vidare till det EM-slutspel som Sverige sedermera vann.
Årets ekonomiska kris: Den upplevdes som vanligt både här och där. Kif Örebro och Kristianstad tvingades återigen lämna in kontrollbalansräkningar, men klarade elitlicensen även det här året. Umeå IK skrek ut att man var akut kris i juni, men sedan tystnade ropen.
Årets EM-drottning: Stina Blackstenius som bar fram F19/96-landslaget till EM-guld och VM-plats. På senhösten 2016 får vi se Sveriges bästa ungdomslandslag någonsin slåss om nytt guld i Papua Nya Guinea – det blir en av årets allra största höjdare.
Årets experimenterande: Pia Sundhage:s jobb med att sätta ihop en svensk VM-backlinje gick allt annat än bra. Experimenterandet hade börjat redan 2014 och fortsatte hela vägen in i turneringen.
Från årsskiftet och fram till och med VM provades hela tio olika backar i startelvan, utan att Sundhage fann rätt uppställning. De som testades var Mia Carlsson, Lina Nilsson, Emma Berglund, Nilla Fischer, Elin Rubensson, Charlotte Rohlin, Linda Sembrant, Amanda Ilestedt, Jessica Samuelsson och Sara Thunebro.
Inget funkade tillfredsställande och strax innan VM fick annars så lugna och självsäkra Sundhage panik. Hon skrotade det specialgjorda spelsystemet 4-1-3-2, som hon hade skräddarsytt för konstgräs och som man hade försökt jobba in under 1,5 års tid. Det blev en återgång till 4-4-2.
Årets fiasko: Sverige i VM. Vårt landslag vann ingen match, snubblade sig till slutspel som 16:e och sista lag, men blev också första laget ut ur slutspelet. Och vi som tillhörde storfavoriterna bland de internationella experterna:
Årets fåror: Fanns i gräsmattan på Vilans IP i Kristianstad. Dräneringsskandalen stoppade den damallsvenska matchen mellan KDFF och Örebro i augusti.
Årets glädjefnatt: Det är rubriken på det firande som Kameruns spelare och lagets stora och högljudda supporterskara gemensamt ägnade sig åt efter 2–1-segern mot Schweiz i Edmonton. Jag satt på läktaren och såg matchen. Man blev faktiskt lite lockad att springa ner och deltaga i firandet, för det var verkligen äkta lycka.
Årets hands: Colombias Daniela Montoya kom undan med den här i segermatchen mot Frankrike i VM:
Årets hashtag: #clapforsweden. Hashtagen som skulle lyfta Sverige i VM blev inte så långvarig. Den blev snarare ett sänke när någon språkkunnig avslöjade att clap även kan betyda gonorré…
Årets hattrick: Gjordes förstås av Carli Lloyd. Även om det inte var ett tvättäkta hattrick (målen betydde 1–0, 2–0 och 4–0) är det svårt att övertrumfa att göra tre mål under en VM-finals första 16 minuter:
Årets hattrick 2: Inte heller Elena Sadiku gjorde ett äkta hattrick. Men att hon satte tre mål i sin comeback efter förra korsbandsskadan gjorde fick alla fall mig på riktigt gott humör:
Årets hetaste halvtimme: Egentligen inträffade de aktuella 30 minuterna redan hösten 2014, men de var så heta att de levde kvar in 2015. De utfördes av Nadine Kessler i Wolfsburg i matchen mot Leverkusen.
Det var de enda 30 minuter som skadeförföljda Kessler spelade säsongen 2014/15. Hennes insats i den matchen måste dock ha varit något utöver det vanliga – de räckte nämligen till att placera henne på plats 23 i Uefas officiella omröstning om bästa spelaren i Europa under säsongen 2014/15. Starkt jobbat av juryn…
Årets historieskrivare: Det är förstås många som skrivit historia i år. En var Nilla Fischer som blev första utländska lagkapten att höja tyska cuppokalen. Hennes Wolfsburg räddade säsongen genom att slå Potsdam med 3–0 i finalen inför 19 000 åskådare i Köln.
Årets höjdpunkter: De satte Fifa ihop tio och tio i Youtubeklipp efter varje VM-omgång. Det var högt och lågt och väldigt sevärt – inte minst det här klippet från tredje gruppomgången som bland annat innehåller VM:s stora diss när vänsterbacken Jennifer Cramer söker, men inte får Nadine Angerer:s uppmärksamhet.
Cramer lade någon dag senare upp ett klipp på sitt Instagramkonto som ett slags bevis på att hon och Angerer ändå är kompisar…
Årets kamper: Jag skulle ha kunnat valt spelarnas kamp mot konstgräset inför VM, men känner ändå att årets kamper utkämpades i Italien, mot väldigt skilda motstånd. Inför cupfinalen mellan Brescia och Tavagnacco hotade spelarfacket med bojkott om inte amatörfotbollsbasen Felice Belloli avgick. Orsaken var att han hade sagt:
”Vi kan inte alltid prata om att ge pengar till de här lesbiska.”
Uttalandet gjorde att Belloli fick sparken. Cupfinalen spelades därför som planerat och Brescia med Maria Karlsson i laget vann med 4–0.
Nu i höst har futsallaget Sporting Locri genomgått en ännu värre kamp. De har inte drabbats homofobi utan har motarbetats av självaste maffian. Den kampen är inte vunnen i skrivande stund, men laget har i alla fall fått starkt stöd från landets idrottsledning.
Årets korsbandsskador: Eländet med de många tunga knäskadorna fortsätter, även om takten på skadeeländet tack och lov har bromsats en aning.
Här är några av de som drabbats av korsbandsskador i år: Beata Kollmats, Göteborg, Jasmin Nejati och Hanna Glas, Umeå, Hanna Folkesson och Sara Michael, Kif Örebro, Elena Sadiku, Eskilstuna, Johanna Elsig och Inka Wesely, Turbine Potsdam, Debinha, Brasilien, Luisa Wensing, Tyskland och Megan Rapinoe, USA. Krya på er, hoppas vi snart får se er alla på fotbollsplanen igen.
Som grädde på moset missade alltså världens bästa spelare 2014, Nadine Kessler, hela 2015 till följd av en knäoperation. Risken känns tyvärr överhängande att vi inte får se skadeförföljda Kessler på planen någon mer gång.
Årets kortaste comeback 1: Therese Sjögran. Gjorde ett utmärkt VM och tackade sedan för sig som spelare i Rosengård och klev in i rollen som sportchef. Fast hon hade knappt hunnit sätta blommorna från avtackningen i vatten förrän hon var på plats på planen igen. En stormig period var Sjögran såväl spelare, tränare som sportchef – innan klubben fick ordning på allt och hon kunde snöra av sig skorna igen. Den här gången för gott. Eller?
Årets kortaste comeback 2: Efter flera års kamp var plötsligt Petra Larsson tillbaka i landslagstruppen. Väl där gick den stenhårda mittfältaren rakt in i startelvan till EM-kvalmötet med Danmark. Fast landslagscomebacken blev bara 90 minuter. Några veckor senare meddelade nämligen Eskilstunaspelaren att karriären är över. Synd.
Årets kramp: Drabbade de svenska spelarna en efter en i VM-premiären mot Nigeria.
Årets lottningsskandal: Fifa brydde sig inte om att lotta de toppseedade lagen i VM, utan placerade ut dem så att de tre högst rankade lagen i världen hamnade på samma sida av slutspelsträdet. Allt för att ge värdnationen Kanada största möjliga chans att ta sig till finalen. Det skrev jag om här.
Dessutom valde man att lotta de oseedade lagen geografiskt, vilket bland annat var orsaken till Sveriges mardrömslottning.
Årets lyft: Sveriges insats i andra VM-matchen, den mot USA. Efter 3–3-fiaskot mot Nigeria i premiären var 0–0 mot blivande världsmästarna ett jättesteg i rätt riktning – inte minst försvarsmässigt.
Årets marknadsföring: USA är närmast oslagbart på att göra reklam för sitt landslag. Deras Youtube-spelarpresentationer inför VM gjorde ingen besviken. De kallade upplägget ”One Nation. One Team. 23 Stories” Den här där Christen Press snackar Göteborg och Sverige var en av mina favoriter:
Årets marknadsföring 2: På temat mer tveksam marknadsföring fick PSG sponsring av Billy’s panpizza. Caroline Seger var med på presskonferensen där samarbetet presenterades och hon hyllade produkten, eller gjorde hon det:
”Jag har erfarenhet av Billys, jag åt det när jag var 18 och inte kunde laga mat.”
Årets match: Frankrike–Tyskland i VM-kvartsfinalen. En match som hade allt.
Årets medaljfrossa: Eller skall vi kalla det tidernas medaljfrossa. Det handlar givetvis om Frankrike – som fortfarande aldrig har vunnit en VM-medalj. I årets VM-kvartsfinal spelade fransyskorna stundtals ut Tyskland. Ändå vann tyskorna efter straffar. Olycklig straffsumpare blev Frankrikes yngsta spelare, Claire Lavogez.
Årets mest bortglömda: Både när Fifa tog ut sitt världslag och när kandidaterna till Ballon d’Or presenterades saknades världens bästa back. Här finns det dock plats för fantastiska Becky Sauerbrunn.
En annan spelare som nästan alltid glöms bort när de stora priserna skall delas ut är Kim Little. Frågan är hur många år i rad Ballon d’Or-juryn kan undvika att ta med NWSL:s bästa spelare bland sina tio kandidater.
Årets mest olyckliga: Claire Lavogez till trots, priset går till Laura Bassett. När alla trodde att det skulle bli förlängning i VM-semifinalen mot Japan gjorde den engelska mittbacken självmål. Ett grymt öde för Bassett, som i övrigt gjorde en kanonturnering. Se det ödesdigra, men rätt snygga målet 1,30 in i det här klippet:
Årets miss: Gaetane Thiney. Hon fick öppet mål från två meter i slutet av förlängningen i VM-kvartsfinalen mot Tyskland – men sköt utanför. Missen finns med i klippet om medaljfrossa ovan.
Årets mål 1: Carli Lloyd:s 4–0-mål i VM-finalen förstås. Att göra mål från mittlinjen i en VM-final är fullständigt otroligt. Målet var det enda damfotbollsmål som var nominerat i Puskas Award i höst. Där trodde jag faktiskt att det skulle ha chans att sluta topp tre, framröstat av USA:s många supportrar. Så blev det inte, men det toppar i alla fall min lista över årets mål:
Årets mål 2: På temat årets frisparkar kör jag en helgardering. Den ena vinnaren är den här geniala av Notts County, där Laura Bassett stannar upp och låter Ellen White sköta avslutningen. Kreativitet av högsta världsklass:
Årets mål 3: Den delade vinnaren är förstås det här perfekta skottet från Maren Mjelde mot Tyskland i VM. Många centimeter närmare krysset än så här kan man ju inte skjuta…
Årets mål 4: Sofia Jakobsson röstades fram som årets spelare i franska ligan av lagens tränare. Att hon gjorde mål som det som betydde 1–0 i cupfinalen mot Lyon lär knappast ha varit till hennes nackdel i den omröstningen. Se pangträffen en minut in i det här klippet. Alla tre målen i matchen är för övrigt sevärda, alltså även Ada Hegerbergs 1–1 och Lotta Schelins 2–1:
Årets mål 5: Spanska Natalia Pablos i Arsenal vann skytteligan i engelska WSL, bland annat genom den här fantastiska volleylobben:
Årets mål 6: Ramona Bachmann var fullständigt fantastisk under årets första halva och stod för flera spektakulära solomål. Så långt var hon en given kandidat till titeln bäst i världen 2015. Under hösten mattades hon dock betänkligt. Fast några gånger blixtrade hon till även under det andra halvåret. Det var ju då, i EM-kvalet mot Italien, som hon gjorde årets solomål. Tyvärr har jag inget klockrent klipp från målet, den enda länk jag hittar finns här.
Årets mål 7: Englands Lucy Bronze stod för bomben som sköt ut Norge ur VM, och som gjorde att Sverige får spela OS-kval till våren.
Årets mål 8: Har du inte fått nog av VM-mål? Här är en länk till de tolv målen från mästerskapet i Kanada som Fifa tyckte var snyggast.
Årets mål 9: Lotta Schelin vräkte in mål förra säsongen. Hon vann skytteligan i franska ligan i stor stil. Det snyggaste från 2015 var en perfekt tajmad klack på hörna mot Arras. Se godbiten 37 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 10: Slutligen måste man ju ha med årets damallsvenska skyttedrottning Gaelle Enganamouit. Kör man en rabona istället för att bara rulla in bollen i mål har man en självklar plats på min topplista:
Årets målvaktskris 1: Drabbade Göteborg, som fick ställa utespelaren Anna Ahlstrand mellan stolparna mot Hammarby. Ahlstrand gjorde ingen dålig match utifrån förutsättningarna, men det var ändå Hammarby som vann.
Årets målvaktskris 2: Drabbade Colombia i VM. Ordinarie målvakten Sandra Sepulveda drog på sig två gula kort i gruppspelet och var avstängd till åttondelsfinalen mot USA. Colombia gjorde en jättebra första halvlek och rullade stundtals ut amerikanskorna. I målet storspelade 21-åriga Catalina Perez. I inledningen av den andra halvleken fällde hon dock Alex Morgan med straff målchansutvisning som följd.
Colombia tvingades byta in tredjemålvakten Stefany Castano. Hon inledde med att få se Abby Wambach slå straffen utanför. Med en spelare kort och tredjemålvakten i målet orkade inte skrällgänget från Sydamerika stå emot längre. Men Colombia var ändå tillsammans med i första hand Australien och Kamerun VM:s stora positiva överraskningar.
Årets mästarlag: USA förstås. I de större ligorna i världen lägger vi till FC Rosengård, Bayern München, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Chelsea Ladies och NTV Beleza. Grattis alla.
Årets svenska mästare i utlandet blev Mimmi Löfwenius och Emma Lundh, dubbla norska mästarinnor med LSK Kvinner. Hedvig Lindahl och Marija Banusic, engelska mästarinnor med Chelsea. Lotta Schelin, dubbel fransk mästarinna med Lyon. Samt Stephanie Öhrström, italiensk mästarinna med Verona.
Årets oj vad nära: På tilläggstid på tilläggstiden hade Ramona Bachmann chansen att skjuta Rosengård vidare till semifinal i Champions League. Det blev inget mål, utan Wolfsburg gick vidare via 1–1 och 3–3 och fler gjorda bortamål. Malmölaget var förbi en stund i hemmamatchen, men kom bara nära.
Årets politikersnack: I går berättade P4 Värmland om nioåriga Emilia Öhberg som hade skickat en fråga till statsminister Stefan Löfven om varför tjejer tjänar mindre än pojkar inom fotbollen och innebandyn, och om det går att ändra på det.
Löfven svarade bland annat att:
”Sveriges regering är en feministisk regering vilket innebär att vi har fokus på jämställdhet i allt vi gör. Jämställdhet innebär att tjejer och killar ska ha samma möjligheter. Lika lön för lika arbete är en viktig del av vårt jämställdhetsarbete.”
Någon som tror att Löfven kommer att lägga ett lagförslag om att spelarna i herrallsvenskan och damallsvenskan skall ha samma lön? Eller att statsministern kommer att kliva in till Karl-Erik Nilsson och kräva att fotbollförbundet betalar exakt samma ersättning till spelarna i herr- och damlandslaget. Knappast va…
Årets presskonferens: Alla med Edwin Okon under VM. Att nigerianen blev den förste förbundskapten att få sparken efter mästerskapet var knappast överraskande med tanke på vilket oseriöst, men underhållande intryck han gav i sina möten med världspressen.
Edwin Okon
Så här sa Okon bland annat om sitt eget lag:
”Ingen kan förutsäga vad det nigerianska laget skall göra. Bara han där uppe…”
Årets ras: Klassiska Jitex åkte för andra året i rad ur en serie och 2014 års damallsvenska klubb spelar 2016 i division 1. Nu bör dock den tråkiga trenden kunna vändas, klubben har nämligen en stark ungdomsverksamhet att luta sig mot.
Årets roadtrip: Den gjorde jag till Strandvallen i Mallbacken. Ett minne för livet. Att en by med 80 invånare kan samla ett sådant engagemang är verkligen beundransvärt.
Vägen till Mallbacken
Årets segersvit: Melbourne City FC bildade sitt damlag i somras. Klubben, som har stöd från Manchester City, fick omgående plats i Australiens högsta liga, W-league. Där har de redan efter tio omgångar säkrat segern i grundserien, och mer anmärkningsvärt – laget har fortfarande inte tappat poäng. De är alltså den enda elitklubben i världen som aldrig någonsin har tappat poäng i ligaspel.
Årets självmål: Helen Eke, Hammarby. En grym miss på alla sätt. Inte minst med tanke på att Hammarby någon månad senare åkte ur damallsvenskan med just ett måls marginal…
Årets självmål 2: Den svenska landslagsledningen som under VM dels stoppade spelarna från att agera på sociala medier och dels minimerade medias tid med truppen. Jag skrev om det här.
När förbundet och sporten borde göra allt för att få största möjliga genomslag i media gör ledningen, med Pia Sundhage i spetsen, i stället sitt bästa för att göra mediebevakningen så likriktad och enkelspårig det bara går. Tråkigt.
Årets skandal: Skulle även kunna heta Årets Hope Solo – för precis lika bra som stjärnmålvakten är på att stoppa bollar är hon på att ställa till med skandaler. I våras var hon avstängd från landslagsspel i en månad efter en rattfyllerihistoria.
Det var inte Solo som körde, hon var passagerare när hennes man Jerramy Stevens körde onykter. Men enligt uppgift uppträdde hon dåligt mot polisen, och som grädde på moset hade Solo lånat bilen, som var märkt med landslagets emblem.
Årets skräll 1: Colombia slog Frankrike med 2–0 i VM. Den såg man inte komma.
Årets skräll 2: Twente slog ut Bayern München ur Champions League. Den var nästan lika omskakande som Colombias knall.
Årets skräll 3: Mallbacken blev första laget att sno poäng av Rosengård i damallsvenskan.
Årets skyttedrottning: Den titeln går förstås till Celia Sasic – som både vann skytteligan såväl i VM som i vårens Champions League och i Frauen-Bundesliga 2014/15. I UWCL noterades hon för rekordsiffran 14 mål, varav åtta gjordes i år – alltså från kvartsfinal och framåt. Här har vi listan över de ”viktigaste” skyttedrottningarna från 2015:
* Celia Sasic, Tyskland – 6 mål i VM.
* Celia Sasic, Frankfurt – 14 mål i Champions League, varav 8 under 2015.
* Gaelle Enganamouit, Eskilstuna – 18 mål i damallsvenskan.
* Tabitha Chawinga, Kvarnsveden – 43 mål i elitettan.
* Lotta Schelin, Lyon – 34 mål i D1 Feminine säsongen 2014/15, varav 14 i år.
* Celia Sasic, Frankfurt – 21 mål i Frauen-Bundesliga 2014/15, varav 9 i år.
* Natalia Pablos, Arsenal – 7 mål i WSL.
* Crystal Dunn, Washington Spirit – 15 mål i NWSL.
* Yuika Sugasawa, JEF United – 15 mål i Nadeshiko League.
* Stina Blackstenius, Sverige – 6 mål i F19-EM.
Och här är några skytteligaledare vid årsskiftet:
* Jane Ross, Skottland – 6 mål i EM-kvalet 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 8 mål i Champions League 2015/16.
* Ada Stolsmo Hegerberg, Lyon – 22 mål i D1 Feminine 2015/16.
* Charline Hartmann, SGS Essen – 8 mål i Frauen-Bundesliga 2015/16.
Årets spruckna svit: Wolfsburg gick in i 2015 utan förlust i Champions League. Men under sitt fjärde år i mästarcupen fick mästarinnorna från 2013 och 2014 se sig detroniserade. PSG med Kosovare Asllani och Caroline Seger vann semifinalen med totalt 3–2 efter att ha inlett med 2–0-seger i Tyskland. Tyvärr för Seger drog hon på sig en varning i andra semifinalen, vilket innebar att hon var avstängd i finalen.
Årets supportrar: USA:s i VM. De var överallt i Winnipeg. Det var verkligen härligt att se.
Årets tack för allt 1: Abby Wambach. USA:s ikon tackade för sig med ett VM-guld, och vi tackar för alla minnen. Framför allt det här:
Årets tack för allt 2: Homare Sawa. Japans ikon tackade för sig med ett VM-silver och en cuptitel. VI tackar för alla minnen, framför allt det här:
Årets tack för allt 3: Det var många andra storspelare som valde att avsluta sina karriärer i år. Jag har säkert glömt flera, men här är några jag gärna tackar för minnesvärda stunder: Charlotte Rohlin, Sara Thunebro, Petra Larsson, Therese Sjögran, Celia Sasic, Lauren Holiday, Nadine Angerer, Shannon Boxx, Amy Le Peilbet, Rachel van Hollebeke (Buehler) och Sanna Talonen.
Årets tack så mycket: Skickar vi till fotbollsförbunden i Skottland och Wales som i mars sa nej till engelska FA:s förslag om att ha ett brittiskt lag i OS – om något av förbunden kvalade in. Det beslutet gör att vi fortfarande har chansen att kvala in till spelen i Brasilien.
Årets transportsträcka: EM-kvalet. Med utökat antal lag till EM-slutspelet 2017 har mycket av spänningen i kvalet försvunnit. Redan vid lottningen kändes 13 lag mer eller mindre EM-klara. Sverige var ett av dem.
Årets trend: Att alltfler lag, både klubb- och landslag, skaffar sig ett välorganiserat försvarsspel, något som gjorde VM-slutspelet mer intressant. Det ger ju en extra krydda till sporten när lag som Colombia faktiskt kan vinna mot Frankrike och Twente kan slå ut Bayern.
Årets tv-sändning: Den från varje damallsvensk match som Tv4Premium stod för. Det var verkligen ett stort steg i rätt riktning för oss som är intresserade. Tack.
Årets tvåa: Irländska Stephanie Roche rådde inte på James Rodriguez i Puskas Award, kampen om årets mål 2014. Men Roche var nära, och nog minns vi den här bilden från årets Fifagala:
Stephanie Roche i fokus
Årets uppmaning: Efter VM-uttåget uppmanade jag Pia Sundhageatt ställa sin plats till förfogande. Vår förbundskapten lyssnade inte på de orden, utan valde att fullfölja sitt kontrakt. Förhoppningsvis får hon bättre ordning på laget och leder det till OS-succé 2016. Vi håller tummarna.
Årets utveckling: Australien. The Matildas charmade verkligen världen under VM med ett snabbt och underhållande anfallsspel. Deras första 25 minuter mot USA i öppningsmatchen var så bra att man häpnade från läktaren. Den här gången fick man nöja sig med kvartsfinal, men laget är fortfarande väldigt ungt, deras topp bör infinna sig först om fyra–fem år. Se upp i VM i Frankrike för Sam Kerr, Caitlin Foord, Emily van Egmond, Lisa De Vanna och de andra lirarna.
Årets vapen: Fasta situationer. Det var på hörnor och frisparkar det skulle hände för vårt svenska landslag det här året.
Årets vattenspridare: De var många till antalet och gick med slangar inför matcherna i Ottawa…
Manuellt sprinklersystem i Ottawa
Årets överkörning 1: Frankfurt vann mot Bröndby med totalt 13–0 i semifinalen av Champions League. Nytt rekord i en semifinal.
Årets överkörning 2: Rosengård visade sin klass när det verkligen behövdes. Precis som man hade önskat avgjordes damallsvenskan i sista omgången. Rosengård hade på pappret tufft toppmöte hemma mot Linköping. Men det gick som en dans för Malmölaget som gjorde mål efter mål:
Årets överraskning: Jag har många gånger ifrågasatt vad hon gjort i landslaget, men under hösten blommade verkligen Olivia Schough ut och var bästa forward i landslaget. Pia Sundhage kallade den tidigare kritiken mot Schough för oförskämd. Personligen tycker jag att kritiken var fullt berättigad. Men det hindrar inte att jag gläds enormt med Schough som fått ett jättelyft i Eskilstuna.
Uefa har nu presenterat de tre finalisterna i kampen om priset som bästa spelaren i Europa säsongen 2014/15. Bland de tre finns Celia Sasic, som ju tidigare i sommar berättade att hon slutar med fotbollen. Det kan alltså bli så att hon verkligen slutar på topp.
De två som utmanar tyskan är den före detta klubbkompisen från Frankfurt Dzsenifer Marozsan samt Lyons mittfältare Amandine Henry.
På den här länken kan man se vilka som placerat sig på platserna 4–30. Där noteras att Caroline Seger blev nia och Lotta Schelin slutade på 18:e plats. Tittar vi efter spelare som spelade i damallsvenskan under perioden blev Anja Mittag delad fyra, Ramona Bachmann sjua samt att Manon Melis och Maren Mjelde slutade på en delad 23:eplats.
Listan domineras kraftigt av spelare som tillhör tyska eller franska klubbar. Den engelska ligan har precis som damallsvenskan med fyra spelare. Slutligen har USA:s NWSL med tre spelare och norska toppserien delar ju Mjelde med damallsvenskan.
Apropå Sasic så ersätts hon i Frankfurt av Yuki Ogimi. Den nyheten kom i dag och var kanske ingen jätteskräll. Sedan Ogimi kom till Wolfsburg har hon inte riktigt lyft till den nivå hon höll 2012 och 2013. Det kändes därmed inte orimligt att Nilla Fischers lag skulle kunna tänka sig att släppa henne.
* Linköping visade klass när man i går körde över Piteå med hela 5–0. Samtidigt tog Mallbacken tre blytunga poäng hemma mot Kif Örebro, ett resultat som lär skaka om i AIK, Hammarby och kanske även i Umeå.
Umeå har dock lite andrum genom att man vann med 2–0 mot Hammarby och fortfarande har fyra poäng ner till nedflyttningsstrecket.
Det strecket kan Mallbacken klättra över genom att ta poäng hemma mot AIK på söndag. Sannolikt behöver man dock tre för att verkligen sätta press på konkurrenterna i kampen för nytt kontrakt.
För AIK känns söndagens match alltmer som sista chansen. Vinner inte Solnalaget i Värmland finns det inte många halmstrån kvar.
Här är förresten höjdpunkter från de tre matcherna. För Linköping gjorde Pernille Harder de tre mittenmålen. Frisparken till 4–0 var extra sevärd:
Mallbackens segermål nickades in av Madelen Janogy. Det var knappast landslagsklass på Carola Söberg:s ingripande vid målet. Det lilla jag såg av matchen hade Kif Örebro väldigt svårt att spela till sig klara målchanser. Mallbacken var välorganiserat och stabilt. Rätt imponerande faktiskt att man bara har släppt in 16 mål – vilket är färre än positiva överraskningar som Piteå och Vittsjö.
I Umeå gjorde Lina Hurtig båda målen med sitt huvud, två läckra nickmål:
* I förrgår drog Champions League i gång med gruppspelet. Det är nya matcher i dag, men i den här omgången spelar inte något av de lag som kommer att ha med slutsegern att göra.
Däremot kommer tre av de fem–sex lag som har chansen att vinna Champions League att drabba samman i slutet av veckan. Fredag och söndag spelas nämligen Valais cup i Schweiz.
Där ser semifinalerna ut så här: Lyon–Zürich (16.00, Eurosport2) och PSG–Bayern München (19.00, Eurosport). Även om det är en träningsturnering kan man räkna med att det kommer att vara tonvis med prestige inblandat i matcherna. Eurosport sänder även finalen 18.00 på söndag. Kul.
* I nämnda NWSL fortsätter kampen kring slutspelsstrecket att vara en riktig nagelbitare.
Antalet inblandade lag minskade dock den här natten. I och med att Sky Blue bara fick 1–1 mot Chicago kan de himmelsblå räknas bort. De har bara tre matcher kvar att spela och avståndet upp till strecket är sju poäng.
Även Western New York Flash är numera ute ur kampen. De fick bara 1–1 borta mot Washington, vilket innebär att Flash har sex poäng upp till strecket med tre omgångar kvar.
Washington har i praktiken känts slutspelsklart ett tag. Men med bara en poäng på de två senaste matcherna börjar det osa riktigt hett för Spirit. Laget har i och för sig fyra matcher kvar och tre poäng ner till strecket, vilket ger hyfsade odds. Men det är så raffinerat att man skall möta båda huvudkonkurrenterna Kansas och Portland samt de båda topplagen Seattle och Chicago. Spirit lever alltså farligt.
I Washington finns för övrigt den högst oväntade skytteligaledaren Crystal Dunn. Den före detta ytterbacken har skolats om till forward och står på tolv mål på 16 matcher. På delad andraplats i skytteligan ligger Allie Long och Beverly Goebel-Yanez på nio mål vardera. VM-spelarna har ju deltagit i färre matcher. Av dem ligger Christen Press högst med fina facitet åtta mål på åtta matcher.
Nattens viktigaste match vann Kansas City mot Portland med klara 3–0. Inför avspark låg båda lagen på 22 poäng på vardera sidan om slutspelsstrecket. Nu har Kansas tre poäng upp och bättre målskillnad. Dessutom har man ett tacksamt återstående program, vilket ger goda chanser för de regerande mästarinnorna att återigen nå slutspelet.
Det är alltså Kansas, Washington och Portland som nu gör upp om de två sista slutspelsplatserna. Några lag till har teoretiska chanser.
Ett måltjuvsmål från Lotta Schelin betydde 2–1-seger mot Montpellier i franska cupfinalen och fixade fjärde raka dubbeln för Lyon.
Jag satt och kikade på den välspelade matchen i går kväll. Jag hade en bra stream, som bara strulade under en minut av de 90. Under den minuten lyckades jag dock missa segermålet. Tur då att Franska fotbollförbundet är snabba med att lägga upp höjdpunkter från sina matcher.
Schelins mål är behärskat och avgörande, men det är definitivt Sofia Jakobsson:s 1–0-mål man kommer att minnas från matchen. Den prestation hon gör är fantastisk. Att i hög fart röra sig bort från målet med en världsförsvarare innanför sig och ändå med full kraft få upp bollen i nättaket på det vis Jakobsson gör – det är definitivt världsklass:
Det var som synes stor skandinavisk prägel på den franska cupfinalen. Norska Ada Stolsmo Hegerberg fortsätter att visa härligt rörelsemönster inne i straffområdet. Hennes nickmål till 1–1 är också hög klass.
Skönt för Schelin att få sätta segermålet, hon får gärna kliva in i matchvinnarrollen på allvar nu under sommaren. Det är ju målskyttet som är hennes viktigaste arbetsuppgift. Fast ärligt talat var Lyons svenska forwardsstjärna rätt blek spelmässigt sett – hon var exempelvis klart sämsta svenska spelare i matchen.
Linda Sembrant, eller ”Tsembraa” som kommentatorn kallade henne, gjorde nämligen en mycket stabil insats i Montpelliers backlinje och Jakobsson var en av planens bästa spelare – kanske den allra bästa. Hon uppehöll stundtals Lyons backlinje på egen hand.
Nu var det en matchbild som passar Jakobsson bra, där det fanns stora ytor att jobba på bakom motståndarnas backlinje. Där är för övrigt Schelin och Jakobsson ju väldigt lika som forwards, båda är bäst i ett kontringsspel. Båda har snabbheten, men medan Jakobsson är mer löpstark och därmed gör större nytta i defensiven har Schelin en bättre bollbehandling och är säkrare i avsluten.
Med tanke på att även Kosovare Asllani gjorde en stark insats i går blir valet av forwardspar i VM en angenäm gåta för Pia Sundhage.
Slutligen gjordes det ett antal riktigt läckra mål i NWSL i natt. Jag rekommenderar speciellt en koll på Washingtons Christine Nairn:s frispark till 3–1 mot mästarna Kansas City. Mer perfekt i krysset än så kan man knappast skjuta en frispark. Trots att duktiga Nicole Barnhart står i det hörnet är hon chanslös. Godbiten finns 3,55 in i det här klippet:
Nyårsfesten närmar sig med stormsteg. Det har alltså blivit dags för bloggens stora årskrönika.
Jag har ju tidigare sammanfattat 2014 med diverse statistik och en genomgång av utmärkelser. Här kommer en mer spretig genomgång av damfotbollsåret 2014. Trevlig läsning.
Årets afrikanska mästarinnor: Nigeria. Afrikas stora damfotbollsnation gjorde som de brukar – vann Afrikanska mästerskapen och kvalade in till VM. Det var Nigerias nionde seger av elva möjliga i mästerskapet. I finalen av afrikanska mästerskapet besegrades Kamerun med 2–0:
Årets asiatiska mästarinnor: Japan hade blivit världsmästare och tagit OS-silver, men något asiatiskt mästerskap hade man inte vunnit. Inte förrän i maj då man vann ett något brandskattat mästerskap. Dels för att Nordkorea var avstängt, dels för att japanskorna spelade utan flera av sina bästa Europaproffs. Det hindrade dem alltså inte från att ta hem titeln.
Årets autobahn: VM-kvalet blev en lätt resa för svensk del. Även om landslagsåret väckte många frågetecken går det att glädjas åt hur smidigt det gick i alla tävlingsmatcher, inklusive de båda mot huvudmotståndaren Skottland. Facit i VM-kvalet blev full poäng och 32–1 i målskillnad – bara Tyskland, Frankrike och England hade bättre tabellrader. Vi släppte inte in ett enda spelmål. Baklängesmålet kom nämligen på straff från Kim Little. Framåt gjorde Lotta Schelin tolv och Kosovare Asllani fem mål.
Årets Bagdad-Bob: Den i Tyresö som skrev det här på klubbens officiella hemsida i mitten av januari när man presenterade fyra nyförvärv från Brasilien:
”Som supporter känner du till vår 7-års vision som där den sportsliga delen 2005 döpte till ‘Från lingonserien till Champions League’. En sjuårsplan där de viktigaste fundamenten var att ta oss tillbaks från div.3 till Allsvenskan från 2006 till 2010, vinna SM-guld 2012, konkurrera om slutsegern i Champions League 2013/2014 och säkerställa fortsatt spel i Champions League 2014/2015. En plan som vi med hårt arbete, kreativt tänk och såklart lite tur lyckades ro i land till fullo.”
Årets bojkott: Flera damallsvenska klubbar protesterade mot alla landslagsläger genom att inte släppa sina spelare till landslagets januariläger med följden att lägret fick ställas in.
Årets bortglömda pris: Vid galan Caf Awards i januari där Afrikas bästa spelare 2013 prisades glömde man bort att kora världsdelens bästa damfotbollsspelare. Precis som 2010 delades det bara ut priser till män.
Agerandet får den kritiserade svenska fotbollsgalan att framstå som ett under av jämställdhet. Till Caf Awards i januari, 2014 års pris delas ut har man dock tre nomineringar i damklassen; Annette Ngo Ndom (Kamerun), Asisat Oshoala (Nigeria) och Desire Oparanozie (Nigeria) – så det ser ut att bli bättring.
Årets bäst när det gäller 1: Den underskattade japanska mittbacken Azusa Iwashimizu klev fram när Asiatiska mästerskapen skulle avgöras. Först nickade hon in segermålet i semifinalen mot Kina i förlängningens andra övertidsminut. Sedan gjorde hon enda målet i finalen mot Australien – även det på nick. Vi snackar tvättäkta guldhjältinna.
Årets bäst när det gäller 2: Marta Vieira da Silva. Tyresös och Rosengårds stjärna hade en halvdan säsong i damallsvenskan, men när hon verkligen hamnade i världens fokus var hon på topp. Marta gjorde två mål i Champions Leaguefinalen, satte Rosengårds guldmål och smällde in tre spektakulära mål mot USA på hemmaplan i december.
Tidigare fattade jag inte hur Marta kunde vara en av tre finalister i Ballon d’Or, men för dem som inte ser henne i damallsvenskan framstår lätt hennes 2014 som en succésäsong.
Årets bäst när det gäller 3: VfL Wolfsburg. Sedan 2013 har det tyska storlaget spelat fyra direkt avgörande matcher om stora titlar – och vunnit allihop.
De vann den tyska cupfinalen i fjol. De har vunnit två raka Champions League-finaler – den ena som stor underdog, den andra efter att ha haft ett 2–0-underläge i paus. Dessutom vann man en direkt avgörande seriefinal mot Frankfurt i Frauen-Bundesligas sista omgång i våras. Frankfurt hade tagit guld på kryss, men Wolfsburg vann med 2–1 sedan Alexandra Popp gjort segermålet i 89:e minuten.
Årets bästa spelare: Kim Little, Skottland och Seattle Reign. Läs mer här.
Årets cupmästarinnor: Linköpings FC.
Cupsegrare 2014 blev också bland annat FFC Frankfurt, Olympique Lyonnais, LSK Kvinner, Manchester City (WSL cup), Arsenal (FA-cupen), Tavagnacco, Barcelona, Ferroviária och NTV Beleza/Urawa Reds – finalen i japanska Empress cup spelas i morgon, alltså den 1 januari.
Årets dragkamp: Stod om den holländska megatalangen Vivianne Miedema. I juni stod det klart att Bayern München hade vunnit måldrottningens namnteckning. Miedema har vid 18 års ålder bland annat redan gjort 43 mål i Uefas olika turneringar på flick- och seniornivå – fler än någon svensk spelare genom tiderna. Rätt imponerande av en 18-åring…
Årets fiasko 1: Tyresö FF.
Årets fiasko 2: Även om fiasko kanske är ett hårt ord i sammanhanget placerar jag Lyons respass ur Champions League här. Som jag ser det har Lyon fortfarande störst potential av alla lag i Europa och kanske även i världen. Trots det åkte man ur WCL redan i åttondelsfinal för andra året i rad.
Årets folkfester: Ett mycket glädjande besked för damfotbollen under hösten har varit de fantastiska publiksiffror som noterats för landslag runt om i världen. Landslagen väcker verkligen engagemang.
Några exempel på fantastiska publiksiffror är de 22000 som såg Trinidad och Tobago–Ecuador i VM-playoff, de 45619 på Wembley som såg vänskapsmatchen England–Tyskland, de 13109 som såg Holland–Italien i VM-playoff och de 18000 i Ho Chi Minh-staden som såg Vietnam–Thailand göra upp om en VM-plats.
Årets fotomodell: Alex Morgan var återigen med i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. På fotbollsplan fick hon däremot inte mycket uträttat. Skador stoppade forwardsstjärnan under större delen av säsongen.
Årets förvandlingar: Båda de damallsvenska lagen från Göteborgsområdet genomgick metamorfoser inför seriestart. Jitex hade bara en spelare kvar från 2013 års trupp, dåvarande reservmålvakten Jennifer Falk. Hos Göteborgs FC var kontinuiteten något bättre, fyra av de elva som spelade flest matcher 2013 ingick även i årets trupp.
Årets hemliga projekt: Det bistånds- eller möjligen utbildningsprojekt i Afrika som skulle ge Tyresö årliga miljonintäkter.
Årets (näst-)jumbo: Jitex BK – kom sist i damallsvenskan med noll poäng. Mölndalslaget lät bara Sunnanå vara 2000-talets sämsta lag i ett år. Men trots sina noll poäng kom ju Jitex bara näst sist…
Årets konkurs: Se årets fiasko 1.
Lydia Williams
Årets korsbandsskador: Glädjande nog var det mycket lugnare på den här fronten i damallsvenskan jämfört med de senaste åren. Helt förskonad från skadeeländet var förstås inte damfotbollen heller 2014. Några av de drabbade var Linda Sällström, Leonie Maier, Lena Lotzen, Saskia Bartusiak, Gaelle Thalmann, Lydia Williams, Leena Khamis och Diana Matheson.
Årets kvalhjältinna: Vivanne Miedema. Holland vann med totalt 3–2 i avgörande VM-playoff mot Italien och den redan nämnda 18-åringen gjorde alla tre målen. Dessutom blev hon både skyttedrottning och MVP när Holland vann F19-EM för första gången. Världens bästa junior kunde självklart även varit med under vinjetten årets bäst när det gäller här ovan.
Årets lag: VfL Wolfsburg.
Årets landslag: Tyskland – vann tolv av 13 landskamper under året och avancerade i december till förstaplatsen på världsrankingen. Tyskland toppar även herrankningen – det är första gången någonsin något land är världsetta både bland herrar och damer. Tyskornas enda förlust i år kom mot Frankrike.
Just fransyskorna kommer på andra plats i en årsrankning av landslag genom säsongsfacit 13–3–1 på årets 17 landskamper. De placeras marginellt före Japan som noterade 13–4–2 under 2014.
Årets långkörare: Therese Sjögran som under hösten kom upp i 200 A-landslamper. Hatten av… Under samma rubrik skall förstås även USA:s Christie Rampone vara med. Hon passerade fantastiska 300 landskamper under hösten.
Årets längsta inkast: Irlands mittback Megan Campbell måste tillhöra de kvinnor som kastar längst i världen. Hennes inkast är vassa anfallsvapen och höll på att ge irländskorna en skrällpoäng mot Tyskland i våras. En domartavla i minut 85 och en målvaktstavla i minut 90 gav dock Tyskland en tursam 3–2-seger.
Årets mest annorlunda förslag: Medan andra vill minska antalet lag i damallsvenskan till åtta eller tio föreslår den före detta Rosengårdstränaren Jonas Eidevall istället en utökning till 16 lag – allt för att ge fler unga talanger chansen. Ett intressant sätt att se på saken.
Årets mål 1: Franska talangen Claire Lavogez mål mot Costa Rica i U20-VM är årets mål på många sätt. Såväl framspelningen som avslutet håller sanslöst hög klass:
Årets mål 2: Charlyn Corral bjöd på årets mest spektakulära volleymål när hennes Mexiko slog Jamaica i det nordamerikanska VM-kvalet. Godbiten kommer 2,30 in i det här klippet:
Men även Jamaiacas 1–0-mål av Donna-Kay Henry är snyggt och sevärt…
Årets mål 3: En kandidat till årets skott stod Katrina Gorry för i australiska W-leauge:
Gorry prisades tidigare i höst som Asiens bästa spelare 2014. Jag gissar att huvudorsaken var just hennes fantastiska distansskytte. Utöver det häpnadsväckande ovan satte hon två läckra skott i Asiatiska mästerskapen:
Årets mål 4: Årets sologenombrott var kanske det här som Marta stod för mot USA nu i december. Det är förstås 2–2-målet 48 sekunder in i klippet som avses:
Årets mål 5: Manchester Citys Toni Duggan tog snyggt emot bollen med bröstet innan hon drog i väg den volleykanon som innebar att Chelsea tappade det engelska ligaguldet till Liverpool. Det här är alltså på många sätt ett riktigt guldmål:
Årets mål 6: Eugenie Le Sommer tog också bollen med bröstet, men lät den studsa innan hon drog till mot Nya Zeeland. Den godbiten kommer sist i det här lilla kollaget med snygga franska landslagsmål från året som varit:
Årets mål 7: Christine Nairn utmanar Gorry i klassen årets skott. Amerikanskan skickade i väg en bomb för sitt Melbourne Victory i W-league:
Årets mål 8: En utmanare i kategorin årets skott i Sverige stod Eskilstunas Elena Sadiku för mot AIK. Det kommer 45 sekunder in i det här klippet:
Årets mål 9: Även Kristianstads Therese Björck vill ha ett ord med i spelet i kampen om årets svenska skott 2014. 3,45 in i det här klippet kommer bomben som definitivt sköt bort Göteborg från Champions Leaguechansen:
Årets mål 10: Lotta Schelin gjorde flest mål i det svenska landslaget under året, hon gjorde också det snyggaste när hon styrde in 3–0 mot Bosnien med en yttersidesklack. Det målet kommer 1,45 in i det här klippet:
Årets mål 11: Erika Tymrak bjöd på en retfull tunnel och skickade in bollen högt via bortre stolpen. Det målet placeras dock bara som femma i kavalkaden över årets 20 snyggaste mål i NWSL – en kavalkad du kan se nedan. Redan nämnda Christine Nairn stod för årets mål enligt klippet och visst är det ytterligare en glödhet kandidat till årets skott hon bjuder på…
Årets mästare i Concacaf: USA gjorde som de brukar, vann det nord- och mellanamerikanska mästerskapet. Det var amerikanskornas sjunde seger på nio försök. I finalen besegrades Costa Rica med hela 6–0 efter fyra mål av Abby Wambach. Det var ett lite udda mästerskap eftersom de regerande mästarinnorna Kanada inte kom till spel då de redan är klara för nästa års VM-slutspel.
Förra årets mål: Hösten 2013 satte Stephanie Roche drömmålet som hela damfotbollsvärlden hoppas skall vinna Puskas Award, priset som går årets mål i världen. Har du inte röstat kan du göra det här till den 12 januari. Njut av det här:
Årets mästare: FC Rosengård, VfL Wolfsburg, Olympique Lyonnais, FC Kansas City, Urawa Reds, Melbourne Victory, LSK Kvinner, Liverpool FC, FC Twente, Fortuna Hjörring, PK-35 Vantaa, Stjarnan, Brescia, Ferroviária med fler.
Svenska spelare som vann mästerskap utomlands under 2014 var Nilla Fischer, Lotta Schelin, Mimmi Löfwenius och Jessica Samuelsson. Fischer vann även Champions League, medan Schelin och Löfwenius även blev cupsegrare i sina respektive länder.
2015 års första mästarinnor: Canberra United. Finalen i 2015 års mästerskap spelades ju redan innan jul. 2014 års final spelades i februari – då var Jessica Samuelsson alltså med och höjde pokalen tillsammans med lagkamraterna i Melbourne Victory.
Årets nitlott 1: VM-lottningen blev en stor besvikelser. Sverige lottades in i den allra tuffaste gruppen tillsammans med USA, Australien och Nigeria.
Årets nitlott 2: FC Rosengård fick svårast möjliga väg till en eventuell final i Champions League. I kvartsfinal väntar regerande mästarinnorna Wolfsburg och i en eventuell semifinal lär PSG stå för motståndet.
Årets nykomlingar 1: FC Rosengård. Det blev SM-guld direkt under klubbens nya skepnad.Tidigare har man vunnit fem guld som Malmö FF och tre som LdB FC Malmö. Totalt nio SM-guld – flest av alla.
Årets nykomlingar 2: Även klassiska FCR 2001 Duisburg kom till spel under ny skepnad under 2014. Numera heter 2009 års Champions Leaguemästare MSV Duisburg. Det är lagets fjärde skepnad. Tidigare har man hetat FC Rumeln-Kaldenhausen, FCR Duisburg 55 och alltså FCR 2001 Duisburg.
Årets nykomlingar 3: Damallsvenskans stora glädjeämne 2014 hette Eskilstuna United. Nykomlingen var respektlös och låg länge på tabellens övre halva. Men framför allt vann man publikligan med fina 1940 åskådare i snitt. Eskilstuna var huvudorsaken till att publiksnittet i damallsvenskan höjdes till 836 – upp me nästan 100 personer från 2013 års notering på 741.
Årets ord: Moratorium eller moratorieackord var i alla fall nya ord för mig, ord som spelade en stor roll i svensk damfotboll i våras.
Årets mest oväntade juryutslag: Det stod Diamantbollen-juryn för. I nästan alla andra rankingar över 2014 hamnar Nilla Fischer före Lotta Schelin, men inte här. Schelin vann sin fjärde raka Diamantboll, medan Fischer får nöja sig med att ha vunnit Champions League och korats till den tredje bästa spelare i Europa säsongen 2013/14 av Uefa.
Årets (sämsta) prioritering: Gjordes av TV4 som med kort varsel valde att ta bort hyllningen av Therese Sjögran vid Fotbollsgalan.
Årets publiklag: Portland Thorns förstås. 2013 års NWSL-mästarinnor är ensamma i damfotbollsvärlden om att ha haft femsiffrigt publiksnitt någon säsong. Nu har man haft det två år i rad. 2013 års snitt på 13320 fick nämligen se sig besegrat. 2014 snittade Thorns 13364 åskådare – bra jobbat. Man slog även amerikanskt ligarekord när 19123 personer såg Portland–Houston i en vanlig lunkmatch. Makalöst.
I Europa hade Wolfsburg bäst siffror i den senaste färdigspelade serien. De dubbla tyska mästarinnorna snittade 2933 säsongen 2013/14, mest eftersom fina 12464 räknades in till den rena guldfinalen mot Frankfurt i sista omgången. I höst har dock Turbine Potsdam gått om, man har 2207 mot Wolfsburgs 1777.
Årets reklamfilm: Det är nog den här, även om det är lite oklart vad filmen gör reklam för…
Årets rättsfall: Låt oss kalla det konstgräsgate – rättsfallet där ett flertal spelare från olika länder har stämt Fifa för att de planerar att spela Kanada-VM på konstgräs.
Från svensk del har protesterna varit rätt beskedliga, även om flera spelare står bakom stämningen. Men med tanke på att damallsvenskan i mycket stor utsträckning spelas på konstgräs borde underlaget passa vårt svenska lag mycket bra.
Årets selfie: Den togs av Sverigedemokraternas ungdomsförbund i Almedalen ihop med Pia Sundhage och Erik Hamrén. Sedan uppstod en storm i ett vattenglas.
Årets skalp: Vårt landslag slog världsettan USA med 1–0 i Algarve. Det var en match som hade mycket av det man vill se i VM nästa år; en stabil defensiv, en målvakt (Hedvig Lindahl) som presterade på toppen av sin kapacitet, Lotta Schelin som matchhjälte mot en toppnation – dessutom efter nickmål:
Årets skyttar: Katrina Gorry och Christine Nairn. Har du kollat klippen som ligger under årets mål ovan förstår du varför.
Årets stipendiat: Den titeln tillfaller Pia Sundhage som tog tjänstledigt från jobbet som svensk förbundskapten under januari månad för att sticka till USA och verka som gästprofessor vid Bethany College i Lindsborg, Kansas.
Årets storm i ett vattenglas: När det blev klart att den så kallade baddräktskungen Panos Papadoupolos skulle stötta Jitex uppstod en udda diskussion om kvinnliga fotbollsdräkter. Jag fattade ingenting.
Årets svenska målrekord: Lotta Schelin är uppe i 73 mål för Sveriges A-landslag – fler än någon annan. Bra jobbat.
Årets sydamerikanska mästarinnor: Brasilien gjorde som de brukar – vann Copa America Feminina. Det var sjätte segern av sju möjliga för Sydamerikas damfotbollsstolthet. Slutspelet avgjordes i år som gruppspel, men den sista matchen mot Colombia blev ändå som ett slags final. Den matchen slutade 0–0 ett resultat som innebar brasiliansk trofé.
Mästerskapet avgjordes utan några av segrarlandets stora stjärnor. Varken Marta eller Debinha var exempelvis med i guldlaget. Däremot ingick de båda före detta Tyresöspelarna Thaisa och Tamires (Rilany) i finalelvan.
Årets sämsta resebudget 1: När Trinidad/Tobagos Soca Princesses åkte till USA för att spela Concacaf:s VM-kval kvala skickade förbundet med spelarna matchkläder, varsin flygbiljett samt en resekassa på totalt 500 dollar. Alltså drygt 3500 kronor i kassa för hela laget. Några bollar, koner, sjukvårdsmaterial eller annan utrustning fick man inte. De 3500 kronorna skulle dessutom räcka till mat och husrum.
Deras amerikanska, gratisarbetande förbundskapten Randy Waldrum bad om donationer via sitt Twitterkonto den 8 oktober:
Randy Waldrum ber om donationer för sitt lag.
Trots de usla förutsättningarna höll det på att leda hela vägen till VM för The Soca Princesses. Mer om det i ett annat inlägg.
Årets sämsta resebudget 2: Tyresö hade inte råd att åka till Champions Leaguefinalen i Lissabon utan Svenska Fotbollförbundet fick gå in och ge ett förskott för att rädda den svenska representationen i årets match i Europa.
Årets sämsta seedningssystem: Det är det Uefa använder när man seedar till Champions League. Upplägget bör omgående göras om. Hur snett det nuvarande systemet slår går det att läsa om här.
Årets utspel 1: Kosovare Asllani var inte nöjd med förbundskapten Sundhages laguttagningar. Vid 3–0-segern mot Polen i augusti fick Asllani sitta på bänken i den första halvleken. Till TT kommenterade PSG-stjärnan petningen så här:
”Hade jag hetat något annat och skrattat och dansat så kanske jag spelar.”
Årets utspel 2: Susan Varli gick till attack mot Calle Barrling vid månadsskiftet februari/mars. Varli menade att spelare med utländsk bakgrund var chanslösa i svensk damfotboll. Hon syftade framför allt på landslagen, men breddade kritiken en aning genom det här citatet:
”Zlatan sa nyligen att det inte går att jämföra damfotboll och herrfotboll. Jag håller med till hundra procent. Om han hade varit damspelare i Sverige skulle han blivit petad i division fem.”
Årets sämsta värvning: Fabiana. Tyresö hade redan ett rejält underskott när man den 14 januari presenterade fyra dyra brasilianska nyförvärv. Affischnamnet var Fabiana – som man inte lyckades få spelklar. Klubben betalade alltså fet lön i ett halvår till en spelare som inte spelade en enda minut. Svårslaget.
Fabiana
Årets tack för allt 1: Jenny Palmqvist. Sveriges i särklass bästa damfotbollsdomare någonsin slutade. Hon är redan saknad.
Jenny Palmqvist
Årets tack för allt 2: Josefine Öqvist. Enda svenska spelaren som gjort mål i två VM-semifinaler tackade för sig i somras. En underbar personlighet som också är rejält saknad.
Josefine Öqvist
Årets tack för allt 3: Johanna Almgren. Damfotbollens ansikte utåt på Västkusten tvingades till slut ge upp kampen mot knäskadorna. Självklart är hon saknad, inte minst som traditionsbärare i Göteborg FC. Men Almgren kommer tillbaka som tränare. Redan 2015 ser vi henne leda Kungsbacka DFF i elitettan. Spännande.
Några andra spelare som har slutat under 2014 är Lori Lindsey, Madelaine Edlund och Emmelie Konradsson. Tack för allt.
Årets tränarbyte: Det mest uppmärksammade tränarbytet var tveklöst när USA sparkade Tom Sermanni i början av april. Han fick gå direkt efter en 2–0-seger mot Kina.
Det var resultaten i Algarve cup som fick det att koka över för förbundsledningen. Där föll USA ju både mot Sverige och Danmark och kryssade mot Japan. 5–3-förlusten mot danskorna innebar dessutom rekord i antalet insläppta mål för det amerikanska damlandslaget. Det anmärkningsvärda i det hela var att Sermanni inte hade förlorat en enda match inför Algarve cup och att han fick kicken utan att ha coachat laget i en enda tävlingsmatch. Sermannis facit blev 18 segrar, fyra kryss och bara två förluster på de 24 matcher han ledde USA.
Årets tusing: När Kosovare Asllani satte 1–0 på straff borta mot Nordirland i VM-kvalet i början av april innebar det att en milstolpe passerades. PSG-stjärnan gjorde nämligen vårt landslagsmål nummer 1000.
Årets tv-debacle: Ingen av de två första semifinalerna i Champions League tv-sändes. Ett gigantiskt bakslag för europeisk damfotboll. Mest udda att ingen kanal var intresserad av heta tyskmötet Potsdam–Wolfsburg.
Årets udda uttagning: Sverige spelade F19-EM utan Marija Banusic. Varför fick vi inte veta.
Årets uppmaning: Pia Sundhage:s systerson Tomas Örn berättade i BT om förbundskaptens möte med Zlatan Ibrahimovic:
”Hon är ju skön Pia. Damlandslaget möter Frankrike i Paris den 8 februari. Pia var på Zlatan om att han skulle komma dit och snacka lite. Och att han skulle ta med sig cykeln…”
Årets usch vad nära: Närmare ett VM-slutspel än Trinidad och Tobagos Soca Princesses var går det inte att komma. Med Kvarnsvedens Ahkeela-Darcel Mollon i laget fick man tre chanser att kvala in.
Först föll man efter straffläggning mot Costa Rica, sedan efter förlängning mot Mexiko. I båda de matcherna slog T&T ur underläge. I det avgörande playoffmötet med Ecuador var Trinidad favoriter. Inte minst efter 0–0 på bortaplan.
Returen inför fantastiska 22000 åskådare i Port of Spain dominerades totalt av hemmalaget. Ecuador fick sin första målchans i 92:a minuten – och gjorde mål. Ecuador klart för VM med 1–0.
Årets utvandrare: Ett flertal svenska spelare har valt andra landslag än Sveriges. I våras kom beskedet att Sunnanåmålvakten Sussie Nilsson valde Serbien framför Sverige. Och trion Eldina Ahmic, Iris Kadric och Amna Lihovic har alla spelat VM-kval för Bosnien – två av dem var med på Gamla Ullevi tidigare i år.
Årets världsmästare: Tyskland vann F20-VM efter 1–0 mot Nigeria i finalen och Japan vann F17-VM efter finalseger mot Spanien med 2–0.
Årets vallöfte: Inför riksdagsvalet skrev ett av våra större partier in damfotbollen i sitt partiprogram. Men vad är det egentligen de ska verka för?
”31. Fi ska verka för att Sverige får en kvinnlig proffsliga inom ishockey och fotboll.”
Årets värvning: Den gjorde Rosengård som lade beslag på Marta i somras och förlängde kontraktet med ytterligare tre år nu i höst. Nu trängs världsstjärnor som Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag i samma anfallsuppställning. Hyfsat…
Det var min genomgång av 2014. Förhoppningsvis har jag fått med allt viktigt, men ibland ser man inte skogen för alla träd. Vilket som, nu blir det nyårsfirande. Vi hörs igen 2015 – VM-året 2015. Gott slut.
Som en paus i arbetet med den bok som jag håller på att färdigställa tänkte jag ta ett litet uppsamlingsheat, och gå igenom en del av det som hänt på sistone. Jag börjar i Norge.
Där vann Holland F19-EM i söndags. Tacka storstjärnan Vivianne Miedema för det. Hon avgjorde finalen, och blev turneringens skyttedrottning. Segermålet finns på det här klippet.
Jag såg sista 25 minuterna av finalen, och det lyste verkligen om Miedema, som gjorde ett stort arbete för sitt lag. Nyss 18 år fyllda har hon förresten redan gjort 37 mål i Uefas landslagsturneringar – något som placerar henne på plats 14 på topplistan genom tiderna. Hon har exempelvis bara ett mål upp till Hanna Ljungberg. Den här listan är nämligen från inför finalen.
Om det lyste om Miedema saknades det lyster kring de spanska avslutarna. Spanien borde nämligen ha gjort minst ett mål under de minuter jag såg.
Miedema ser man ju i Bayern München i höst. Det skall bli kul att följa henne där. Värdnationen Norge åkte ut mot Spanien i semifinal. Norskorna kom dock till spel i turneringen utan sina båda affischnamn. Caroline Graham Hansen har anslutit till Wolfsburg och Ada Stolsmo Hegerberg skrev häromveckan på för Lyon. Det blir spännande att se hur mycket plats de båda tar i Europas två bästa lag.
Den svenska F19-EM-insatsen är svår att bedöma när man inte kunna se några bilder. Eller jo, ett irländskt klipp har jag sett. Det visar målen från 2–1-förlusten i sista gruppomgången. Och tyvärr lider man ju när man ser Sveriges försvarsspel vid Irlands 1–1-mål. Det kommer på en frispark som inte borde vara en målchans. I varje fall inte på förstabollen.
Jag gissar att även Pia Sundhage lider när hon ser det. Hon har ju efterlyst nickstarka spelare. Men på det där målet ser man fyra svenska backar som faller ifrån och låter irlänskan nicka i lugn och ro:
* Damallsvenskan återstartar i morgon med Umeå–Rosengård. Umeå inledde ju säsongen stabilt. Men tre raka förluster innan uppehållet har gjort att chanserna på en Champions Leagueplats nu bara får anses vara mycket små. Vid en förlust i morgon är de nog närmast mikroskopiska.
Lite spännande är det allt att före detta Umeåstjärnorna Marta och Ramona Bachmann förenas i just Umeå – även om det är i Rosengårds tröja. Deras samarbete under hösten kommer att bli väldigt spännande att följa.
* Annars har det hänt en hel del sedan mitt senaste långa inlägg. Det har förstås tagits ut en trupp till landskampen mot England på söndag. Det har även kommit ett par återbud. Intressant i truppen var att Olivia Schough inte fanns med, men nu har kallats in.
Schough skrev ju i förra veckan lite oväntat på för ryska Rossiyanka. Huruvida det var ett bra eller dåligt karriärsteg är svårt att sia om. Dock borde det öka hennes speltid, vilket självklart är positivt. Hon har ju som bekant en skön humor, och på sitt Instagram-konto kallade hon sitt ryska äventyr för ”Circus Schough”.
I övrigt i landslagstruppen gläds jag över att Fridolina Rolfö finns med. Det är en spelare jag såg stor potential hos under åren i Jitex. Kul att hon kan vara på väg att ta ytterligare ett steg.
Apropå landslaget har Pia Sundhageöppnat för att leda Nordkorea i framtiden. Det har bland annat väckt känslor hos ledarredaktionen på min tidning.
* En liga som pågår, och där Pia Sundhage nu har en spelare att följa är den amerikanska. Svenskamerikanskan Hanna Terry har nämligen skrivit på för Portland Thorns, där hon debuterade för ett par veckor sedan.
Mästarlaget Thorns har verkligen blandat och givit på sistone. De öste in mål mot Kansas och Boston och föll ihop totalt mot Seattle häromdagen. 5–0-segern i derbyt visar att Seattle Reign regerar i NWSL.
Reign och Kansas kommer att spela slutspel. I kampen om de två sista platserna börjar Western New York Flash att tappa. Mycket talar för att två av Chicago, Portland och Washington blir slutspelslag.
Själv satt jag uppe i förra veckan och såg just Washington och Portland spela 1–1. Det var en jämn och intressant match mellan två lag med urstarka anfallslinjer. För varje NWSL-match jag ser växer känslan att ligan redan är världens bästa. Att ett lag som Washington har råd att starta med en världsspelare som Kerstin Garefrekes på bänken motsäger ju inte direkt den uppfattningen.
Garefrekes spelar ju annars för Frankfurt i Frauen-Bundesliga. En som är på väg att lämna den tyska toppklubben är Dzenifer Marozsan. Enligt den här artikeln blir det Lyon eller PSG som blir nästa klubbadress för det tyska spelgeniet.
* Marozsan fanns inte med på listan över Europas elva bästa spelare. Där fanns däremot fem andra tyska spelare. Och tre svenska, och ytterligare tre damallsvenska. Kul att Lotta Schelin, Nilla Fischer och Caroline Seger har så starka namn att de finns med bland de som kan vinna priset.
Jag har inte tid att analysera listan just nu. Dock känns det konstigt att Ramona Bachmann bara blev tolva. Den spelare som var bäst i damallsvenskan i fjol borde slå sig in på topplistan när fyra andra damallsvenska spelare platsade. Eller?
* I Japan skall tabellen snart delas upp i mästerskaps- och nedflyttningsserie. Det är fortsatt stenhård kamp om att undvika den jobbiga sjundeplatsen mellan Kobe, Niigata, Sendai och Jef United. I nuläget ligger Jef under strecket, och kanske blir deras möte med Sendai i sista omgången helt avgörande.
I toppen leder fortfarande Urawa Reds tre poäng före Yunogo Okayama Belle.
* I engelska WSL hänger Chelsea med Emma Wilhelmsson på Birmingham i toppstriden. De båda har 17 poäng, fast Birmingham har en match mindre spelat. Bakom tätduon är det ett glapp på fem poäng ner till trean och fyran.
På onsdag når damallsvenskan halvtidspaus. Det är dock en kort sådan, för redan på torsdag inleds höstsäsongen.
Klart är att Rosengård kommer att bli vårmästarinnor. Klart är också att om det blir någon guldstrid i höst så kommer den att stå mellan just mästarinnorna Rosengård och utmanaren Kif Örebro.
Örebro inledde ju darrigt, och förlorade två av sina tre första matcher. Sedan dess har det rakt igenom blivit vinster i serien.
Kif Örebro jublar
Jag tippade ju den övre halvan så här: 1) Rosengård, 2) Linköping, 3) Örebro, 4) Umeå, 5) Göteborg och 6) Tyresö. Just nu är jag rätt nöjd med det tipset – även om Tyresö är väldigt snett tippat. Men i övrigt har jag ju i alla fall rätt fem klubbar i topp.
Apropå Tyresö är de ju faktiskt rejält saknade på många sätt. Tyresö har verkligen satt färg på damallsvenskan de senaste åren. Och det är ju i princip omöjligt för övriga klubbar att fylla den stora lucka som har uppstått i och med konkursen.
Tillbaka till det sportsliga. Av de matcher som spelats i veckan noteras Linköpings 3–1-seger borta mot Umeå som den största skalpen. Att Jitex höll emot Rosengård in i slutkvarten var den största överraskningen.
Innan vi helt kan summera våren återstår fem matcher. Fyra av dem spelas i morgon, med Örebro–Umeå som den klart mest intressant. Kif behöver helt klart vinna här för att haka på Rosengård. Och Umeå får inte förlora om de skall ha kvar en rimlig chans att slåss om den andra Champions Leagueplatsen. UIK har bara tre poäng på de fyra senaste omgångarna, och behöver vinna den här för dem sista seriematchen innan semestern.
En annan spännande match i morgon är Eskilstuna–Kristianstad. Två lag som behöver vinna för att fortsatt kunna utmana om den viktiga andraplatsen.
I elitettan tog Mallbacken idag ett stort steg mot damallsvensk återkomst nästa år. 5–2 hemma mot Hammarby innebär att värmländskorna kommer att ha minst sju poäng ner till strecket när halva serien är spelad.
Med trepoängssystemet kan man i och för sig tappa en sådan marginal på kort tid. Men Mallbacken har gjort en makalöst stabil vårsäsong, och inget talar väl för att de skall rasa ihop. Utom möjligen de förestående förlusterna av Julia Karlenäs och Emmie Johansson.
Julia Karlenäs
* Innan jag lämnar Sverige noterar jag att Antonia Göransson skrivit på för Vittsjö under höstsäsongen. Känns vettigt, eftersom hon kommer att få obegränsat med speltid där, och förhoppningsvis kan bygga upp sitt självförtroende.
Antonia Göransson
Dessutom har Linköping värvat en portugisisk mittfältare i Claudia Neto.
Den närmaste tiden lär det väl komma besked om vart resten av Tyresös ”överblivna” spelare tar vägen. Det finns ju flera intressanta namn där. Gissar att ett par av dem inte vill lämna Stockholmsområdet, och därmed måste gå till AIK eller möjligen Eskilstuna om de inte vill långpendla rejält.
* Så en koll jorden runt. Jag börjar i Norge, där Lilleström tog ett stort steg mot guld förra helgen, då en av huvudkonkurrenterna om titeln, de regerande mästarinnorna Stabaek oväntat föll mot Klepp. Idag möttes just Lilleström och Stabaek. Den matchen slutade 1–1 efter mål av Anna Westerlund och Elise Thorsnes. Det gör att Lilleström, där Mimmi Löfwenius får rejält med speltid, leder med fem poängs marginal till Röa och sex till Stabaek.
Skytteligan toppas av Avaldsnes brasilianska spelare Debinha (Debora Débora Cristiane de Oliveira) på tolv mål, tre före Lilleströms Emilie Haavi.
Emilie Bosshard Haavi
* I Finland har skrällaget Merilappi United, som ledde serien efter sex omgångar, förlorat fyra av de fem senaste matcherna och rasat genom tabellen. Den toppas nu av vana topplaget PK-35 Vantaa två poäng före Åland United.
* I den skotska ligan ligger svensklaget Celtic på femte plats, fyra poäng bakom tvåan Rangers och nio bakom serieledande Glasgow City, som har full poäng.
* I engelska WSL är det återstart i morgon efter ett uppehåll på över en månad. Där ligger således fortfarande forna storlaget Arsenal på sista plats. De har i morgon bortamatch mot regerande mästarinnorna Liverpool. En riktig prestigematch.
* I NWSL är Seattle med stormsteg på väg mot slutspel. De leder serien med åtta poängs marginal trots att de har två matcher färre spelade.
Faktum är att nyligen var det fjolårets tre bottenlag, Seattle, Washington Spirit och Chicago Red Stars som låg tre i topp. Nu har fjolårets topplag Western New York Flash, Kansas City och Portland Thorns på allvar blandat sig i kampen om de tre övriga slutspelsplatserna bakom suveräna Seattle.
Skytteligan toppas fortfarande av Kim Little på elva mål, två fler än Amy Rodriguez.
I natt spelas tre matcher, som du som vanligt kan se här. Mest intressant för slutspelskampen är mötet mellan trean Kansas City och femman Portland. Den har avspark klockan 02.00.
* Till Japan. Där håller tabellen i Nadeshiko League på att ordna till sig. Med det menar jag att de etablerade klubbarna sakta men säkert håller på att lyfta genom tabellen. Urawa Reds leder fortfarande, men i natt kommer troligen Yunogo Belle gå upp jämsides. Och trea och fyra ligger nu tidigare topplagen NTV Beleza och Inac Kobe Leonessa. Skytteligan leds av Kobes Megumi Takase på tio mål.
Megumi Takase
* Slutligen nåddes vi ju nyligen av att franska herrlaget Clermont blev första proffsklubb på herrsidan att anställa en kvinna som huvudtränare. Helena Costa stannade dock bara på jobbet i sex veckor, och hann inte leda laget i någon seriematch. Hon avgick tydligen för att klubbledningen värvat spelare utan hennes vetskap.
Kanske blir det ändå en kvinna som tränar Clermont kommande säsong. Enligt tidningen Le Parisien skall nämligen Corinne Diacre vara favorit att ta över efter Costa.
Samtidigt som jag skriver det här inlägget sitter jag och tittar på SVT:s EU-valvaka. Och den slutsats man kan dra av den valu som hittills presenterats är att det är fler lag på banan, och att det är väldigt jämnt.
Valu har väldigt mycket gemensamt med den damallsvenska tabellen. För oj vad jämnt det är. Det skiljer alltså bara två poäng mellan tvåan Linköping och nian Kristianstad.
Innan jag går in mer på damallsvenskan tänkte jag kort gå utomlands, och titta till gårdagens matcher i Frankrike, ingående i den näst sista omgången.
Jag satt och tittade på franska Eurosports sändning där man hoppade mellan Guingamp–Lyon 1–5 och Juvisy–PSG 2–2.
Lotta Schelin
Det första resultatet innebär att Lyon säkrade sin tolfte franska ligatitel – den åttonde i rad. Det är alltså läge att återigen skicka ett grattis i riktning mot Lotta Schelin, som inte ingick i gårdagens matchtrupp.
Den mest intressanta matchen var ju trots allt Parisderbyt, som gällde kampen om den andraplats som leder till höstens Champions League. Det blev alltså oavgjort, vilket gör att PSG troligen tar andraplatsen.
PSG var också det klart bästa laget i matchen. Dock inleddes det med att polska PSG-målvakten Katarzyna Kiedrzynek gjorde en av årets tavlor när hon slog hål i luften och lät Gaetane Thiney göra 1–0.
Tio minuter senare kvitterade Marie-Laure Delie både matchen och kampen om skytteligasegern. Där står både Thiney och Delie på 22 mål inför sista omgången.
PSG tog ledningen genom amerikanska talangen Lindsey Horan, som kan bli den allra största stjärnan i sommarens U20-VM. Hon har tagit flera kliv under våren, och igår imponerades jag stort av hur smart och vaket hon löpte in i straffområdet.
Det kändes som att PSG hade allt under kontroll, ända fram till minut 85, då mittbacken kvitterade Nelly Guilbert kvitterade. På övertid räddade Kiedrzynek sitt lag då hon styrde en frispark från Thiney via ribban och ut. För PSG satt Kosovare Asllani på bänken hela matchen.
Lycklig Josefine Öqvist
Idag spelade dock den tredje svenskan i Feminine division 1, Josefine Öqvist. Hon gjorde sitt 18:e mål för säsongen när Montpellier besegrade Rodez med 7–1. Troligen var det ”Jossans” sista match i karriären. Tråkigt.
Beskedet om att hon skall sluta kom häromdagen. Och jag tycker att det kommer för tidigt. 31 år gammal kommer hon troligen att sluta trea i den franska skytteligan. Nog sjutton hade hon kunnat spela på högsta världsnivå i ytterligare två–tre år?
Men när hon valt att lägga skorna på hyllan är det bara att acceptera. Och tacka för alla hennes insatser för damfotbollen. Inte minst är det värt att notera att hon är den enda svenska spelare som blivit målskytt i två VM-semifinaler.
* Då återvänder jag till Sverige igen. Eftersom jag saknar den marginaliserade kanal där huvuddelen av de damallsvenska matcherna numera visas så såg jag inte Tyresös sista match som ett internationellt storlag.
Men av det här klippet är det lätt att dra slutsatsen att Christen Press sa hejdå till Tyresö på bästa möjliga sätt:
Tyresö kan ju nu faktiskt kliva upp på tabellens andra plats, om de vinner hängmatchen mot Umeå.
Å andra sidan kan ju alla deras poäng strykas och tabellen skrivas om inom ett par veckor. Så det känns lite som slöseri att spekulera kring Tyresös tabellplacering innan Nacka tingsrätt har tagit upp klubbens rekonstruktion om 1,5 veckor.
Däremot är det lätt att konstatera att samtliga helgens resultat i form av Tyresö–Rosengård 2–1, Eskilstuna–Linköping 1–1, Göteborg–Örebro 0–1, Kristianstad–Umeå 1–0, AIK–Piteå 2–1 och Vittsjö–Jitex 2–1 innebär att tabellen trycks ihop, och att snart samtliga lag utom Rosengård och Jitex kan räknas som mittenlag. Kampen om den andra Champions Leagueplatsen kan bli fantastiskt intressant.
Eller. AIK och Vittsjö är ju fortfarande bottenlag. Faktum är att det bara är just Jitex, AIK och Vittsjö som har minusmålskillnad i serien. Vittsjö släpper in klart flest mål, och borde vara oroat över läckaget. Inte minst när AIK verkar ha vaknat till.
För en vecka sedan uppfattade jag AIK som för svagt för högsta serien. Men deras turliga seger mot Jitex – minns att de fick segermålet till skänks av en svag domare – gav tydligen härlig råg i ryggen. För att vända 0–1 till 2–1 hemma mot Piteå är starkt. Kanske att segern i Mölndal var det AIK behövde för att ta klivet in i serien på allvar.
* Därmed lämnar jag damallsvenskan och tar mig till Japan. Trots att landslaget Nadeshiko tvingades spela utan sex–sju internationella toppspelare vann man idag sitt första guld någonsin i det Asiatiska mästerskapet.
För Japan hade tidigare alltså vunnit VM och tagit silver i OS. Men de hade aldrig varit bäst i Asien. Det är man nu.
I dagens final mot Australien vann man rättvist med 1–0. Duktiga mittbacken Asuza Iwashimizu blev matchvinnare på nick – precis som i semifinalen mot Kina:
Jag har länge varit imponerad över vilken grymt bra tajming Iwashimizu har i luftrummet. Hon dyker ofta upp vid den bortre stolpen på hörnor. Och trots att hon inte är speciellt lång är hon väldigt högt upp i luften. Det beror säkert dels på god spänst, men även på lysande tajming. Båda hennes matchvinnande mål mot Kina och Australien är goda exempel på det. Båda finns alltså på klippet ovan.
Vid Iwashimizus nickmål idag gick bollen in via ribban. Även bronsmatchen avgjordes av en nick via ribban. Matchen hade nått övertid, och man satt och väntade på förläning mellan Kina och Sydkorea, när Yang Li i samband med en hörna nickade bronset till kinesiskorna.
* I Tyskland kan Sofia Jakobsson idag ha spelat bort Turbine Potsdam från ligaguldet. Jakobsson gjorde nämligen Cloppenburgs 2–1-mål när nästjumbon tog en väldigt värdefull poäng på bortaplan via 2–2 mot Potsdam.
Sofia Jakobsson
Inför avspark hade Potsdam guldracet i egna händer. Nu måste man sannolikt vinna båda sina matcher, samtidigt som Wolfsburg måste tappa poäng. Blir tufft för Antonia Göransson, som inte fick någon speltid idag, och de andra Potsdamspelarna.
Både Frankfurt och Wolfsburg vann nämligen sina matcher idag med klara siffor. Det gör att det mesta känns som att det blir en direkt avgörande guldmatch mellan de här båda lagen i den sista omgången.
Noterbart var för övrigt att Nilla Fischer idag, i frånvaro av vilande Nadine Kessler, bar kaptensbindeln i Europas bästa lag. Kul.
I botten förbättrade förstås Cloppenburg sina chanser att hänga kvar genom dagens poäng. Men risken är ändå att uppenbar att det blir nedflyttning för Jakobssons lag. Det är ju inte speciellt troligt att de tar poäng borta mot Wolfsburg nästa helg. Det innebär att man med största sannolikhet ligger under nedflyttningsstrecket inför sista omgången.
Och där har huvudmotståndarna Duisburg och Hoffenheim hemmamatcher mot Sindelfingen och Jena, vilket känns som lättare uppgifter än Cloppenburgs bortamöte med Freiburg.
* I Norge leder svensklaget Lilleström tabellen på samma poäng som Röa. Trea, två poäng bakom, är mästarinnorna Stabaek. Alla de tre lagen vann i den här veckans omgång.
Det är alltså trippel Oslo i toppen. Ja, jag vet att Lilleström ligger ett par mil utanför huvudstaden, men jag räknar ändå Mimmi Löfwenius lag som ingående i Osloregionen.
* I NWSL föll i natt mästarinnorna Portland med 1–0 hemma mot Sky Blue inför 13 427 åskådare. Det var en chansrik match där målvakterna Jill Loyden och Nadine Angerer gjorde flera fina räddningar. Men Kelley O’Hara fick hål på en lite passiv Angerer med en nick i matchens slutskede. Se det på det här klippet:
Helgens omgång fortsätter i natt, och i morgon kväll. Det var dock toppmöte tidigare i veckan, där serieledande Seattle tappade poäng för första gången. Amy Rodriguez och Kim Little gjorde målen när Kansas City och Seattle delade poängen. Se höjdpunkter därifrån här:
* Medan Little tar NWSL med storm går hennes före detta klubb Arsenal riktig kräftgång i England. Det forna storlaget har i veckan noterat två raka hemmaförluster med 2–0. Därmed ligger Arsenal kvar som tabelljumbo på en poäng. Och noterbart är att man på fyra omgångar har haft tre hemmamatcher. På dem har det blivit noll poäng och noll mål. Anmärkningsvärt.
Dock är tabellen väldigt jämn. När alla åtta lag har spelat fyra matcher skiljer det bara två poäng mellan ettan och femman. Och tre poäng mellan ettan och sexan. Det är bara Everton på två poäng och Arsenal på en poäng som är avhängda.
FC Rosengård är tillbaka i toppen av damallsvenskans tabell. Det är väntat.
Betydligt mer oväntat, och kul, är att mästarinnorna skuggas i tabelltoppen av skrällgängen Eskilstuna och Piteå. Det är alltid kul när lag trotsar tipsen och rör om i serier.
Jag har inte sett någon av gårdagens damallsvenska matcher – bara resultaten, och Eskilstunas 1–0-mål mot Göteborg. Men jag noterar att det ”bara” kom 1516 åskådare till Tunavallen för att se Uniteds första match någonsin som Sveriges bästa lag.
Det blev 1–1 sedan Sofie Persson gjort 1–0 i första halvlek och Sara Lindén kvitterat i andra. För en månad sedan hade nog GFC varit missnöjt om de hört att de skulle spela 1–1 borta mot en nykomling. Men efter dagens match twittrade GFC ut: ”1–1 borta mot serieledarna!”
Eskilstuna har snabbt blivit rejält respekterade i serien. Och på söndag spelar de seriefinal borta mot Rosengård. Den matchen hade man gärna velat ha tv-sänd…
Jag hade hoppats att det skulle vara minst den dubbla publiksiffran på Tunavallen. Siffran 1516 är ändå väldigt bra i jämförelse med vad övriga lag i serien lockar.
Visst, Piteå hade fina 1381 vid sin 3–1-seger mot Jitex. Men övriga fyra matcher lockade inte tillsammans 1350 åskådare.
Lina Hurtig
Intresset i Stockholmsområdet är minst sagt uselt. Bara 311 kom till Skytteholm för AIK–Umeå. De fick se AIK bli mållöst för femte gången i rad. De fick således också se Umeå hålla sin fjärde raka nolla. Starkt. UIK vann med 2–0 sedan Lina Hurtig och Emmelie Konradsson gjort sina första damallsvenska mål för säsongen.
För AIK och Jitex väntar en tidig ödesmatch nästa söndag på Åbyvallen. Där snackar vi nagelbitare.
Det är alltså både seriefinal och jumbomöte till helgen. På onsdag är det dessutom prestigematch mellan Göteborg och Tyresö på Valhalla. Det är för övrigt veckans tv-match.
Tyresö spelade idag sin andra hemmamatch för säsongen. Och bara pinsamma 250 åskådare på Tyresövallen. Våra svenska Champions Leaguefinalister har alltså bara haft 561 åskådare på sina båda hemmamatcher i damallsvenskan hittills. Tråkigt.
Caroline Seger
Tyresö tog sin andra raka seger, och stärkte därmed sina chanser att spela i elitettan nästa år.
Varken Marta eller Veronica Boquete deltog i det som lär vara deras sista hemmamatch på Tyresövallen. Däremot var Caroline Seger med – och gjorde mål i sin sista match? Övriga målskyttar vid 3–0-segern var Linda Sembrant och Madelaine Edlund.
Slutligen till Skåne. Där vann Linköping en regnblöt match med 2–1 borta mot Vittsjö, sedan Renée Slegers avgjort från straffpunkten. Alltså samma Slegers som nyligen missade straff borta mot Göteborg. Starkt av tränare Martin Sjögren att låt holländskan ha fortsatt förtroende. Och starkt av Slegers att ta snabb revansch.
Renee Slegers
LFC är därmed tabellfyra, två poäng bakom Rosengård. Mästarinnorna vann också sin match med 2–1 på bortaplan i Skåne. Tyvärr var det bara 364 åskådare i Kristianstad på Skånederbyt. Samtidigt var drygt 5000 på handboll i samma stad.
Det kanske inte är så många som hade kunnat tänka sig att dubblera, men nog känns det ändå som en ganska olämplig krock?
Johanna B Rasmussen
Rosengårds seger satt för övrigt riktigt hårt inne. Johanna Rasmussen kvitterade till 1–1 i 89:e, men Therese Sjögran hann avgöra innan slutsignalen ljöd. Surt för KDFF. Starkt av Rosengård.
Topplag är ofta starka i slutminuterna. Det gäller även Mallbacken, som vann mot Sunnanå i elitettan efter att 2–1-målet fallit några minuter in på övertid.
Mallbacken imponerar genom att ha full poäng efter fem omgångar.
Elitettans mest känsloladdade historia, och målskytt, hittar vi i Kvarnsveden. Deras Darcel Mollon gjorde matchens enda mål när QBIK besegrades i lördags. Men för Mollon från Trinidad & Tobago var det ändå en sorgens dag, då hennes 22-åriga lillasyster hade gått bort. Så sanslöst tråkigt och sorgligt.
Därmed lämnar jag Sverige och gör en resa genom helgens aktiviteter i övriga världen.
* Jag satt uppe natten mot söndag och såg hur drygt 14000 åskådare i Portland fick se den glödheta skotska mittfältsstjärna Kim Little skjuta poängen till grannstaden Seattle.
Ärligt talat var matchen lite av en besvikelse i 70 minuter. Sedan varvade båda lagen upp, och gjorde att de båda världsmålvakterna Hope Solo och Nadine Angerer fick visa varför de är världens två bästa.
Angerer kunder dock inte rädda när Little kom fri i slutminuterna. Skotskan var iskall, och rundade snyggt tyskan.
Upprinnelsen till målet var intressant, då den rörde två tidigare lagkompisar. Seattles Beverly Goebel snodde nämligen bollen från sin före detta lagkompis i japanska Inac Kobe Leonessa, Rebecca Moros, och serverade Little autostrada mot målet.
Se det målet, och andra höjdpunkter, på det här klippet:
Fullpoängaren Seattle leder nu NWSL med åtta poängs marginal till nya tvåan Western New York Flash. De vann igår kväll svensk tid, med 2–0 mot Sky Blue. Båda målen gjordes av Abby Wambach.
Kansas City står på samma poäng som Wambachs lag. Det efter nattens 2–1-seger hemma mot Washington. Båda målen gjordes av glödheta Amy Rodriguez, som leder skytteligan med sex fullträffar – en mer än Kim Little. Rodriguez båda mål kom på klassavslut som går att se på det här klippet:
Som synes på klippet går inte heller den före detta Vittsjöforwarden Danesha Adams 1–1-mål av för hackor…
* Från USA till Italien. Drygt 2500 åskådare i Brescia fick se hemmalaget säkra sitt första italienska mästerskap genom att vinna den direkt avgörande ligafinalen med 2–1.
Martina Rosucci
Alla målen föll den sista kvarten. Brescia skulle ta guldet på kryss, och var mästarinnor under hela matchen. De tog nämligen ledningen med 1–0 i minut 76 genom Martina Rosucci. Torres kvitterade genom Patrizia Panico fem minuter senare. Sedan följde en nervös period, men på övertid säkrade Elena Linari Brescia:s guld från straffpunkten.
Tvåan Torres blir inte helt lottlös, för båda lagen spelar i Champions League till hösten.
* I Tyskland vann alla tre topplagen. Jag kikade från och till på Essen–Potsdam 1–3. Essen ledde i halvtid mot ett svagt Potsdam. Så långt var 1–0 klart i underkant. Men under en het minut i början av den andra halvleken gjorde Potsdam två mål, och kunde sedan vinna rätt säkert.
Under den minuten kvitterade dessutom Hoffenheim borta mot Sofia Jakobsson:s Cloppenburg. 1–1 blev också slutsiffrorna, som innebär att Jakobssons lag nu är väldigt illa ute i bottenstriden. Duisburg som ligger två poäng före i tabellen har kvar hemmamöte med avsågade Sindelfingen.
För Frankfurt och Wolfsburg blev det klara segrar – även om Wolfsburg bara vann med 3–2. Freiburgs andra reducering kom dock på övertid. De målen, och alla andra i omgången ser du på det här klippet.
För Wolfsburg är det en spännande, och avgörande tid. På fredag är det hemmamatch mot Potsdam, och nästa torsdag väntar ju finalen i Champions League.
Ilaria Mauro
* Idag blev det klart att SC Sand spelar i Frauen-Bundesliga nästa säsong. Laget som anförs av italienska skyttedrottningen Ilaria Mauro (21 mål hittills) säkrade seriesegern i södra division 2-serien med två omgångar kvar att spela.
Redan inför helgens omgång var det klart att Herforder SV också kommer att flyttas upp. Laget ligger dock bara två bakom Turbine Potsdam 2 i norra serien. Potsdam får dock bara ha ett lag i högsta ligan. Imponerande dock att ha två så starka uppställningar. Speciellt som man inte få flytta spelare fram och tillbaka hursomhelst.
* I Frankrike blir det drömfinal i cupen, PSG–Lyon. Mästarinnorna från Lyon vann nämligen med 3–0 borta mot Soyaux igår, efter att Lotta Schelin bytts in i halvtid och avgjort matchen. Hon satte nämligen 1–0-målet med vänstern ganska omgående efter bytet. Och PSG vann ju som bekant med 6–0 mot Juvisy i lördags. Alla semifinalmålen inklusive Schelins ser du på det här klippet:
* I England blir det Arsenal–Everton i FA-cupfinal. Svensklaget Chelsea (Emma Wilhelmsson) hade 2–2 efter full tid mot Arsenal, men föll med 5–3 efter förlängning.
* I Danmark är Fortuna Hjörring nära guldet efter 2–0-seger borta mot Bröndby. Fem omgångar återstår av 3F-ligans slutspel, och Hjörring leder med fyra poäng. I och med att poängen halveras inför mästerskapsserien tappade Hjörring delar av sitt försprång där. Men gårdagens seger innebär troligen ett rättvist guld till staden i det nordligaste delen av Jylland.
* I Norge är Röa uppe i serieledning efter 1–0 mot Medkila. I kväll kan dock LSK passera genom seger borta mot Trondheims-Örn.
* I Polen har Medyk Konin säkrat sitt guld genom 14 raka segrar. Fyra omgångar återstår, och Konin hade antagligen vunnit guld om tidigare storlaget Unia Raciborz kunnat fullfölja serien. Men tyvärr klarade inte Raciborz ekonomin, och man drog sig ur under vinteruppehållet.
* Slutligen till en liga som sedan länge är avslutad, Australiens W-league. Där fick för övrigt Jessica Samuelsson nyligen pris som spelarnas favoritspelare i sitt lag, Melbourne Victory.
En annan spelare som prisats är blivande Chicagospelaren Emily Van Egmond. Hon prisades nyligen för årets mål i ligan, och det är absolut värt att kolla in hennes lilla dribblingsraid på den här länken.
Efter fyra omgångar av damallsvenskan toppas tabellen av Eskilstuna United. Smaka på den. Nykomlingen spelade idag 1–1 borta mot seriens andra skrällgäng – Piteå IF.
Eskilstuna tog ledningen genom kamerunskan Gaelle Enganamouit i första halvleks slutskede. Piteås nigerianska Francisca Ordega kvitterade några minuter efter paus. Därmed är båda lagen fortfarande obesegrade. De ligger dessutom etta och tvåa i publikligan. Hade jag burit hatt hade jag nu lyft på den…
I publikligan är Umeå trea. De har bara spelat tre matcher, och har så långt den ganska anmärkningsvärda målskillnaden 1–0. Idag noterades UIK för 0–0 mot Göteborg.
Dagens resultat packade verkligen ihop lagen i toppen lagom till det stundande VM-kvaluppehållet. Nu är fem lag inom tre poäng i tabelltoppen. Dessutom kan Umeå ansluta till kvintetten om de vinner sin hängmatch mot Tyresö.
Dagens toppmöte spelades i Linköping mellan LFC och Rosengård. Rosengård hade inte förlorat i damallsvenskan sedan de var i Linköping förra gången – då förstås som LdB FC Malmö. Idag sprack sviten efter 17 raka matcher utan förlust.
LFC vann med 2–0 efter att Jennie Nordin nickat in 1–0 på en hörna som såg ut som en kopia på LFC:s 1–0-mål mot Göteborg häromdagen. Strax efter kämpade Stina Blackstenius in 2–0-målet.
Se Nordins mål här:
Själv var jag igår på Åbyvallen och såg Jitex möta Tyresö. Det var på många sätt en rätt tråkig match. Jitex har inte gjort något mål i årets serie. Och de två matcher jag har sett dem är det inte svårt att förstå varför. Laget saknar nämligen spets, och spelare som går rakt på mål. Mot Tyresö var de dessutom överkonstruktiva i speluppbyggnaden, och tappade ofta bollen just utanför eget straffområde. Sådana misstag ledde bland annat till de alla de tre baklängesmålen. Se dem här:
Det finns kvalitet bland de unga Jitexspelarna. Och vilja. Men känslan är ändå att det skall väldigt mycket till för att laget skall kunna ta så många poäng att det räcker till förnyat kontrakt.
Däremot tänker jag återigen nämna målvakten Jennifer Falk. Varje gång jag ser henne spela imponerar hon. Igår räddade hon Jitex från ett betydligt större nederlag.
Tyresö då? Jo, de var stabila. Och minst en klass bättre än Jitex. Minst. Christen Press prisades som Champions Leaguefinalisternas bästa spelare. Den utmärkelsen hade jag givit till Marta eller Caroline Seger. Marta hade två avslut, båda var kliniska och betydde 0–1 och 0–3. Dessutom slog hon hörnan som Line Röddik Hansen nickade in till 0–2. Redan efter 55 minuter hade Marta gjort tillräckligt för att kunna bytas ut.
Elva minuter senare tog Tony Gustavsson även av Caroline Seger. Och det var då matchen blev lite intressant. Tyresö kom nämligen omgående av sig rätt rejält.
Visst var det 3–0 – och avgjort. Och visst satt både Lisa Dahlkvist och Malin Diaz vid sidan av planen i det här skedet. Men känslan var ändå att det Tyresö som avslutade matchen, i princip det som skall spela klart serien om man klarar ekonomin, var rätt svagt.
Som jag ser det var Seger planens gigant. Hon vann nickdueller, var hela tiden spelbar, och ägde mittfältet. Så länge hon var på planen hade Jitex bara bollen på Tyresös planhalva vid enstaka tillfällen. Utan henne på planen flyttades matchbilden ganska omgående ett 20-tal meter närmare Carola Söberg:s mål. Plötsligt var det jämnt, och Jitex började komma till avslut.
När man inte vet om Tyresös elitverksamhet har ett liv i juni så kan förstås det här vara helt onödiga funderingar. Men den känsla jag hade kring Tyresö när jag lämnade Åbyvallen var att laget utan Marta, Seger, Press, Meghan Klingenberg, Veronica Boquete och Whitney Engen kommer att få det tungt. Framför allt saknades kreativitet. Där lär Diaz få en vansinnigt stor roll.
Jag hade som vanligt med mig kameran. Här är ett bildspel med ett antal av de bilder jag knäppte från matchen:
Detta bildspel kräver JavaScript.
* I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina hängmatcher idag. Därmed är de nu jämsides, respektive fyra poäng bakom, serieledande Frankfurt. Hängmatchen är just det inbördes mötet Wolfsburg–Potsdam, som spelas den 16 maj. Antonia Göransson fick 23 minuter på planen för Potsdam idag. Nilla Fischer spelade hela matchen för Wolfsburg. Noterbart var att hon ser ut att ha spelat central mittfältare ihop med Nadine Kessler.
* Patrizia Panico fixade med en känslig lobb så att det med största sannolikhet blir en ren guldfinal i den italienska ligans allra sista omgång. Veteranen gjorde nämligen matchens enda mål när Torres besegrade svensklaget Verona med 1–0.
Därmed är Torres två poäng bakom Brescia med två omgångar kvar att spela. Om Torres även besegrar ligafemman Mozzanica på söndag är guldfinalen ett faktum. Det är Brescia som har hemmaplan.
Bilder från Torres–Verona, inklusive två ramträffar från Verona och ett par fina räddningar av Stephanie Öhrström, ser du här:
* I Norge vann Röa idag mot Avaldsnes med 3–1. Därmed är inget lag utan poängförlust efter tre omgångar av toppserien. Oslotrion Röa, Lilleström och Stabaek är dock alla obesegrade, och står på sju poäng vardera.
* I NWSL finns det däremot ett lag som fortfarande är utan poängförlust. Fjolårets seriejumbo Seattle Reign, som då inledde serien genom att bara ta två poäng på de elva första omgångarna, har startat årets liga med fyra raka segrar. I natt blev det 2–0 borta mot Sky Blue FC inför blott 582 åskådare i uselt väder.
Något klipp med höjdpunkter från den matchen har jag inte hittat. Däremot går det att se Amy Rodriguez segermål från Kansas Citys 1–0-viktoria mot Chicago på det här klippet:
Apropå USA har interimsförbundskapten Jill Ellis tagit ut en 22 spelare stor trupp inför en träningslandskamp mot Kanada den 8 maj. Alla tre Tyresöspelarna är med. Mer överraskande är att Portlands Allie Long är uttagen för första gången på fyra år. Samt att klubbkompisen Nikki Marshall är med i truppen för första gången.
Det har äntligen blivit tid att sammanfatta helgens matcher. Förstås är det Tyresö som blir första anhalt.
Den svenska krisklubben var som väntat bättre än Birmingham från första till sista minut i hemmamatchen. Och jag är rätt nöjd med mitt tips att Tyresö skulle göra två–tre mål i matchen.
Det kändes tidigt att det enda som kunde skaka hemmalaget den målfrossa som laget haft på sistone – och möjligen också Marta.
För Marta höll på att ställa till det, både för sig själv och för laget. Den eftersläng hon bjöd på i den 30:e minuten är ju egentligen oförlåtlig – speciellt när man står på en varning inför matchen. Jag såg ingen repris på situationen, men Radiosportens båda kommentatorer som satt mittför tyckte att det borde ha varit ett solklart rött kort. Och visst såg det misstänkt ut?
Att Marta var ut balans märktes ju även på hennes sätt att slå straffen. Jag gissar att det var en enorm lättnad både för henne, och för lagkompisarna, att hon fick sätta 3–0-målet på övertid.
På ett sätt kan man ju förstå att Marta har det jobbigt. Hon måste ju jaga en ny klubb. För övrigt läste jag att TT skrev att bollen är inte hos världsstjärnan när det gäller Tyresös ekonomi. Men om jag har fattat rätt är det väl just det den är. För eftersom hon inte har fått ut den lön som hennes kontrakt ger henne rätt till så måste väl hon kunna sätta Tyresö Fotboll AB i konkurs vilken dag som helst?
Tyresö har ju nu andra toppspelare än Marta som kan avgöra matcher. Christen Press fortsatte att visa att hon är väl värd den höga lön hon kan kvittera ut. Vilken fantastisk målskytt Press är.
Dessutom visade återigen Malin Diaz härligt hög klass. Talangen var inblandad i många av de avgörande situationerna. Hon fixade ju straffen, och hade den läckra assisten till matchavgörande 1–0-målet och fick ju även assist till 2–0 – även om det mest var en miss. Diaz verkar ändå ha den poänggivande kreativitet som exempelvis Caroline Seger saknar. Fortsätter 20-åringen att spela så här kan hon snart ha tagit över Therese Sjögran:s tröja i landslaget för gott.
Se höjdpunkter från matchen här:
Nu blir det alltså final mot Wolfsburg i Lissabon den 22 maj. Där är tyskorna klara favoriter. Men det borde passa Tyresö utmärkt att få kontra på blixtsnabba spelare som Marta och Press.
Wolfsburg besegrade alltså till slut Turbine Potsdam med 4–2 i hemmareturen. Jag tippade rätt på att Potsdam skulle göra minst ett mål. Däremot hade jag inte räknat med att Wolfsburg skulle göra fyra.
Faktum är att varken Tyresö eller Wolfsburg någonsin har förlorat en Champions Leaguematch. Det är givetvis mest imponerande av tyskorna, som gör sin andra säsong i turneringen.
Att det blev den andra raka finalen skall man framför allt tacka Nadine Kessler för. Även om Lena Goessling och Martina Müller var de Wolfsburgspelare som lyftes fram mest i fjol tyckte jag redan då att karaktärsspelare Kessler var mästarinnornas bästa. Mot Potsdam i söndags var hon fantastisk.
Lagkapten Kessler gjorde själv 1–1 med högerfoten efter ett genombrott. Med vänsterfoten slog hon sedan det fantastiska inlägget till Alexandra Popp:s snygga 2–2-mål. När Popp även nickade in 3–2 var det Kessler som hade dragit upp anfallet, och vid Müllers 4–2 stod Kessler för den fina skarvnicken.
Alltså ett mål, två assist och ett andraassist för Kessler i en Champions Leaguesemifinal. Hyfsat. Se Kessler Show här:
Kessler skall tydligen ha varit nära en övergång till Linköping för några år sedan. Det hade varit en värvning det…
Till Potsdam. De var i överläge i 40 minuter. Men det var inte deras dag. Minuten innan 1–1-målet tvingades formstarka skotskan Lisa Evans lämna planen skadad. Blixtnabba Evans har varit en av världens bästa spelare den här våren, så det var förstås olyckligt för laget. Jag vet inte hur illa det är med henne, men förhoppningsvis är det ingen fara. För även om hon är motståndare till Sverige i VM-kvalet vill man ju få se de bästa spelarna i aktion så ofta som möjligt.
Apropå Potsdam så spelar de ju en gammaldags tysk försvarsfotboll. Bernd Schröder:s man-man-taktik brukar göra att tyska landslagsspelare lämnar klubben när de kommit några år över 20. Norska landslagsspelaren Maren Mjelde funderar nu också på huruvida hon behöver byta miljö för att utvecklas som spelare. Det säger hon i den här artikeln i Bergens Tidende.
Därmed är jag färdig med Champions League för nu, och hoppar över till damallsvenskan. Jag var på Valhalla i söndags och såg Göteborg–Linköping. På läktaren hade jag sällskap av flera välkända profiler. Bland annat var såväl Pia Sundhage, Hollands förbundskapten Roger Reijners och Rosengårdstränaren Jonas Eidevall på plats.
De fick se en match där båda lagen hade anledning att vara missnöjda med att de bara fick en poäng. Göteborg eftersom de totalt sett över 90 minuter var det bättre laget, och borde ha vunnit. Linköping eftersom de missade en straff på slutet.
Linköping har nog ändå störst anledning att vara nöjt med sin poäng. Laget var ju nämligen väldigt reservbetonat. Bland annat spelade norska yttern Kristine Minde mittback i Charlotte Rohlin:s frånvaro. Jag trodde att det jobbet skulle gå till danska Mariann Gajhede Knudsen, men att få in Mindes snabbhet centralt var inte så dumt tänkt. För Minde är en klasspelare, som löste den ovana uppgiften utmärkt.
Skall jag säga något mer om LFC så måste det förstås bli en hyllning av Stina Blackstenius. Det var första gången jag såg henne live, och det gav mersmak. Hon kan ibland se lite kantig ut, men oj vad stark hon är. Och oj vilken förmåga hon har att få med sig bollen. Jag hoppas att Sundhage inte väntar för länge med att ta in Blackstenius i landslagstruppen – för hon är redan redo.
Jag tyckte för övrigt även att 18-åriga inhopparen Tove Almqvist såg ut att vara en intressant spelare. Sett till teknik och smartness kändes det som att hon ligger långt fram. Men hon behöver jobba på sin fysik innan hon är redo för att ta klivet in i startelvan i ett damallsvenskt topplag.
När det gäller Göteborg så hade Manon Melis chanser nog för att göra två–tre mål. Men holländskan har missat väldigt många kanonlägen i de två matcher jag har sett henne. Flera gånger har avsluten varit rätt bleka. Det lär hon inte vara så nöjd med. Å andra sidan är det ett styrkebesked för en forward att hela tiden hamna i bra lägen. Och Melis kommer säkert att göra minst 15–20 mål i år.
Det är ganska tydligt att hon och Sara Lindén inte har lärt sig varandra helt ännu. När deras samarbete börjar bli klockrent kommer smarta Lindén att servera Melis mängder av frilägen. I övrigt i Göteborg tycker jag att Andrine Hegerberg visar klass. Hon har varit väldigt bra både mot Kristianstad och Linköping.
Jag hade som vanligt med mig kameran till Valhalla. Här är några av de bilder jag knäppte:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag var i otakt med sömnen i helgen. Så tidigt i söndags morse var jag vaken och kunde se en fantastisk fotbollsmatch i NWSL. Som ni kanske minns slutade tre lag på samma poäng i grundserien i fjol. Två av dem drabbade samman i söndags morse, nämligen regerande mästarinnorna Portland Thorns och fjolårets ligatvåor FC Kansas City.
Inramningen med drygt 14000 åskådare gav rätt fotbollsstämning. Och det var full fart framåt från båda lagen direkt. Att det bara var 1–0 i halvtid berodde mest på att målvakterna Nadine Angerer och Nicole Barnhardt var fantastiskt bra. Det krävdes straffar för att få hål på dem.
Till slut vann Portland med 3–1 – ett riktigt styrkebesked från ett lag som saknade världsspelare som Alex Morgan, Veronica Boquete, Tobin Heath, Steph Catley och Rachel van Hollebeke. Även om Jessica McDonald blev tvåmålsskytt hette matchvinnarna Angerer och Allie Long. Long är väldigt formstark för tillfället. Hon både fixade och satte straffen till 1–0, och hon stod för den lysande assisten till 2–1-målet.
Hos Kansas var Lauren Holiday lysande. Vilken gudomligt bra spelare hon är. Hade jag varit nästa amerikanska förbundskapten hade jag gjort allt för att skapa en roll åt henne i startelvan.
Höjdpunkter från matchen ser du här:
Även om det inte går att jämföra publiksiffran i Eskilstuna med den Portland har så tänkt jag passa på att hylla succénykomlingarna med några ord. Inte nog med att laget har full poäng och noll insläppta mål efter tre omgångar. Man drog större publik mot Jitex än vad Tyresö gjorde i sin Champions Leaguesemifinal. Imponerande. Och riktigt kul att det är lite damfotbollsfeber i Eskilstuna. För enligt Idrottens Affärers krönikör Åke Stolt är ju damfotboll ointressant för publiken.
Nu känner jag att hag hoppar friskt mellan Sverige och USA. Och Skottland. För jag måste även skriva några ord om skotska playmakern Kim Little. Hon gör verkligen succé i NWSL:s ledarlag Seattle Reign. Mot Houston gjorde hon matchens båda mål, vilket gör att Little leder skytteligan med fyra mål efter tre omgångar. Imponerande.
Nedan är ett klipp med Littles båda mål. I slutet av klippet gör dessutom Sydney Leroux en rätt spektakulär miss. Tur för henne att Seattle ledde med 2–0 där…
För att fortsätta hoppa över Atlanten så imponerar även Piteå IF i damallsvenskan. Med nio poäng efter tre omgångar är man ihop med Eskilstuna de stora skrällgängen. De möts i en högintressant drabbning på torsdag. Då lär inte Emilia Appelqvist vara med. Hennes knä undersöktes med magnetkamera i går. Något besked om vad bilderna visade har jag inte sett ännu. Men tummarna kramas hårt för att allt är helt i knät.
I övrigt i morgon och på torsdag är krislagsmötet mellan Jitex och Tyresö den mest intressanta matchen. Båda lagen står på noll poäng och noll mål hittills. Och båda klubbarna har problem med ekonomin. För utöver att Tyresö blev utan elitlicens igår så höjdes ett varnande finger för Jitex, Umeå IK och Kristianstads DFF. Alla tre måste visa positiva siffror i augusti för att få elitlicens.
Slutligen en liten koll på övriga toppligor i världen. Vi börjar i Norge där stora guldfavoriten Stabaek överraskande tappade poäng genom 2–2 borta mot Trondheims Örn. Utmanarna Lilleström vann däremot med 4–0 mot Grand Bodö, och Mimmi Löfwenius blev målskytt även i sin andra match i toppserien.
I England tog sig Everton, Notts County och Chelsea till semifinal i FA-cupen. De får sällskap av antingen Arsenal eller Birmingham. Vinnaren av den återstående kvartsfinalen ställs borta mot Emma Wilhelmsson:s Chelsea i semifinal.
I Tyskland blev Sofia Jakobsson målskytt när Cloppenburg tog tre livsviktiga poäng i Frauen-Bundesliga genom att besegra jumbon Sindelfingen med 7–1. Topplaget Frankfurt vann med 3–1 hemma mot Jena, efter att alla matchens fyra mål fallit under de första 13 minuterna. Frankfurt leder ligan med tre poäng före Potsdam, som dock har spelat två matcher färre. En av dem går hemma mot Leverkusen nu på torsdag.
I Japan tog Urawa Reds sin femte raka seger. Tvåa är lite oväntat Vegalta Sendai. Än mer överraskande är att de senaste två årens båda topplag Inac Kobe Leonessa och NTV Beleza har inlett knackigt. Kobe är med fem poäng bara två över negativt kval. Beleza står på åtta poäng, och är alltså redan sju bakom Reds. Jumbolaget i ligan heter för övrigt FC Kibikokusaidaigaku Charme. Det är när man ser sådana namn som man är lycklig att man inte jobbar på radio… Kibi, som de kallas, är poänglöst efter fem omgångar.
Apropå Japan så skall landet spela Asiens VM-kval i mitten av maj. Där ställs man bland annat mot Australien, som står utan förbundskapten. Holländska Hesterine de Reus fick nyligen sparken till följd av missnöje från spelarna. Nu vikarierar Alen Stajcic som kapten. Knappast ett klockrent upplägg strax inför ett avgörande kval.
Men Australien skall ju vara bra nog att ändå kunna spela till sig en VM-plats. Och kanske kan de återta Tom Sermanni som ju blivit tillgänglig igen…
Det blir alltså Tyresö–Wolfsburg i final av Champions League. Jag har just sett Tyresös semifinal mot Birmingham i efterhand, och det var ju aldrig någon tvekan om vilket lag som var bäst.
Det senaste dygnet har jag även sett Portland–Kansas City 3–1 och Göteborg–Linköping 1–1. Nu måste jag sova, men förhoppningsvis blir det tid att analysera de tre matcherna mer noggrant i morgon.
Emilia Appelqvist
Dagens tråkiga nyhet är att landslagsuttagna Emilia Appelqvist kan ha spelat färdigt för året till följd av en knäskada. Det skulle vara ett hårt slag för säsongsupptaktens ena skrällgäng, Piteå. Läs mer om skadan här.
Till sist så pratade jag lite med Rosengårds tränare Jonas Eidevall på Valhalla IP i dag. Jag glömde dock att fråga honom varför han inte fick plats på årets officiella lagfoto…
Vi är bara fem matcher in i damallsvenskan, och det blev en riktigt intressant start på årets serie. Själv åkte jag ner till Mölndal och fick se Umeå vinna med 1–0 mot bottentippade Jitex.
Det var en match som blåstes sönder. Vinden var nämligen periodvis sanslöst hård, och gjorde att huvuddelen av matchen spelades på den långsida av Åbyvallen där gamla läktaren står. Publiken på den nya, fina läktaren kom däremot långt ifrån händelsernas centrum.
Det går inte att dra speciellt många slutsatser av matchen. En är att Emma Berglund ser ut att vara redo för nästa landslagstrupp. Hon imponerade med säkerhet och fint passningsspel.
Dock skall sägas att Jitex var väldigt uddlöst, och egentligen bara skapade en riktigt bra målchans. Å andra sidan skapade inte Umeå speciellt många fler heller. Min känsla efter att ha sett Jitex nya lag för första gången är att bottentipsen antagligen är befogade. Mest beroende på att de såg uddlösa ut i offensiven.
Defensivt var däremot Mölndalslaget välorganiserat, och målvakten Jennifer Falk fortsätter att imponera på mig. Hon kommer att bli en nyckelspelare för de lila.
Spontant känns inte Jitex som något nytt stryklag a la Sunnanå. De som tror att de bara kan åka till Mölndal och hämta tre poäng riskerar att bli överraskade. För i dag fick verkligen Umeå kämpa för poängen.
Mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att Jitex dominerade 15 minuter, att 45 var jämna, och att Umeå var bäst under 30. Även om Umeå såg lite vassare ut i offensiven så hade inte 0–0 var orättvist. Inte alls.
Men det blev alltså 0–1. Det var inhopparen Hanna Sandström som slog till ganska exakt när matchuret tickade upp på 80 minuter. Jag stod och lekte fotograf just då, och fick de här bilderna på henne just innan skottet, och på bollen just innan den slog i ribban och gick in:
Hanna Sandström på väg att göra mål.
Och:
Hanna Sandströms skott på väg mot målet.
Jitex tog ingen poäng, men visade ändå överraskande bra klass. Två andra lag som är tippade på undre halvan lyckades däremot ta meriterande segrar.
Piteå vann nämligen med 1–0 hemma mot Linköping. Statistiken gör gällande att gästerna hade ett ganska stort spelövertag, men att det var Pauline Hammarlund som blev enda målgörare på LF Arena.
Även Kristianstad tog en oväntad trepoängare. Jag hörde på Radiosporten att 2–0-segern dessutom var helt i sin ordning sett till matchbilden. Skånskorna var helt enkelt klassen bättre än krislaget Tyresö.
Jag skrev i går om att Tyresös klubbledning nu måste bygga förtroende hos spelare och sponsorer. Man blir lätt oroad över hur det arbetet sköts när man läser sånt här.
Bilder från dagens match finns för övrigt här:
Ett mer väntat resultat var mästarinnorna Rosengårds 4–0-seger borta mot nykomlingarna AIK. Kul där att se hur många unga spelare mästarklubben har just utanför sin startelva. Ingen på bänken hade ju fyllt 20 år.
Och det var ju inte bara utanför startelvan ungdomarna höll till. 15-åriga Sara Mellouk ingick ju till och med i dagens startelva – och blev målskytt.
Se ett klipp från matchen, och intervju med henne här:
Slutligen imponerade Göteborg och Manon Melis stort i Vittsjö. GFC brukar vara trögstartat. Och man brukar vara sämre på gräs. Men 5–0 i premiären är riktigt respektingivande. Att Melis blev tremålsskytt lär glädja Göteborgsledningen extra mycket.
* Så en snabbgenomgång av vad som hänt utanför Sveriges gränser i helgen. I Tyskland vann både Potsdam och Wolfsburg sina ligamatcher med klara siffror. Antonia Göransson hoppade in sista 21 minuterna när Potsdam tog över serieledningen genom 3–0 mot Hoffenheim. Och Nilla Fischer spelade hela matchen när Wolfsburg vann med 6–0 mot Duisburg.
De båda semifinalerna i tyska cupen slutade med segrar för Essen och Frankfurt. De senare blir förstås stora favoriter i finalen.
* I Frankrike blev det favoritsegrar i helgens cupkvartsfinaler. Lyon, PSG, Juvisy och Soyaux avancerade nämligen till semifinal. Vi fick inga svenskmål, men väl ett anmärkningsvärt resultat i mötet mellan svensklagen Lyon och Montpellier. Där vann nämligen ligaledarna med hela 6–0.
Ami Otaki. Framför henne Aya Sameshima
* I Japan är Urawa Reds enda laget utan poängförlust efter tre omgångar. Inför 3464 åskådare besegrade man Elfen Saitama (tidigare Elfen Sayama) med 5–0 efter att före detta Lyonspelaren Ami Otaki gjort sina två första mål i Nadeshiko League.
Inac Kobe Leonessa tog sina tre första poäng för året genom 2–0 hemma mot Albirex Niigata. Noterbart var att endast 2129 åskådare var på plats i Kobe. Det var klubbens sämsta publiksiffra sedan VM-guldet 2011.
* I USA lockade Houston Dash 8097 personer till sin premiär i NWSL. Det blev dock förlust med 1–0 mot mästarlaget Portland Thorns. Allie Long var segerskytt. Mellan Kansas City och Sky Blue FC slutade det 1–1. Höjdpunkter från den matchen går att se här:
I skrivande stund pågår det en match i NWSL, Washington Spirit–Western New York Flash. Den står 0–1 och går att se här. På samma länk hittar du även matchen Seattle–Boston som startar 01.00. New Yorks mål har för övrigt gjorts av spanska debutanten Vicky Losada.
* Losada blev spansk mästarinna i förmiddags. Hennes före detta klubb Barcelona säkrade nämligen ligaguldet i Spanien tidigare i dag via 3–0-seger borta mot serietrean Atletico Madrid.
* Slutligen gamla nyheter. Men här är ett av veckans allra trevligaste klipp, det från F19-landslagets 1–0-seger i EM-kvalet borta mot världsmästarna Frankrike:
Årets Algarve och Cypern cup är extra viktiga för de asiatiska lagen. De skall ju nämligen spela slutspel i Asiatiska mästerskapen, vilket även räknas som VM-kval, i mitten av maj.
I fjol åkte Japans landslag Nadeshiko till Algarve med ett lite yngre, och mer orutinerat lag än de haft i de senaste VM- och OS-turneringarna. När förbundskapten Norio Sasaki häromdagen presenterade årets Algarvetrupp innehöll den däremot alla de välbekanta namnen.
I truppen, som bland annat skall möta Sverige, finns bland annat målvakterna Ayumi Kaihori och Miho Fukumoto, backarna Yukari Kinga, Azusa Iwashimizu, Saki Kumagai och Aya Sameshima, mittfältarna Homare Sawa, Kozue Ando, Asuna Tanaka, Aya Miyama, Nahomi Kawasumi, Mizuho Sakaguchi samt forwardsen Yuki Ogimi, Shinobu Ohno och Megumi Takase.
Det är alltså exakt de spelare som nådde final både i VM och OS. Noterbart här är att den japanska startelvan klarat sig väldigt bra ifrån skador de här senaste åren. Man frågar sig om det bara är tur, eller om vi i Sverige exempelvis kan lära oss något av japanskorna?
Dessutom frågar man sig om det inte någon av de yngre spelare som coach Sasaki släppte in i fjol är redo att att matchas in i startelvan. Den frågan fick man delvis svar på i den här artikeln från Japans fotbollsförbunds hemsida.
Norio Sasaki och Mizuho Sakaguchi
I den aktuella truppen är bara en ung spelare, 18-åriga backen Miyake Shiori, uttagen i A-laget. Men parallellt med Algarve cup spelas en U23-turnering i La Manga, där Japan också har ett lag. Sasaki säger sig hoppas på flera av spelarna där:
”Några av de unga spelarna visade hög klass på vårt senaste läger, och jag var nära att ta med dem i A-landslaget. Om de gör bra ifrån sig nu har de bra chans att komma med i truppen i maj.”
Sasaki säger också att Japan åker till Algarve för att vinna:
”Jag vill att våra etablerade spelare visar att de är värda sina platser. Det här är förberedelse inför turneringen i maj, och där vill jag ha bästa möjliga trupp.”
Utöver unga Shiori finns ett par spelare som jag inte känner till så bra i Japans Algarvetrupp. En av dem är 24-åriga Nanase Kiryu, som i veckan blev klar för Sky Blue FC i NWSL.
Allt fler japanskor är numera utlandsproffs. Inte mindre än elva av spelarna i Algarvetruppen skall i år spela i Europa eller USA. Kiryu blev den tredje japanska spelaren efter Sameshima (Houston) och Kawasumi (Seattle) att skriva på för ett NWSL-lag i år.
I och med att den NWSL i år utökar sin kvot av så kallade utländska spelare – alltså spelare som inte är från USA, Kanada eller Mexiko – till tre per lag är det lite intressant att se varifrån utlänningarna hämtas. Utöver Japan verkar Australien ligga bra till. I veckan har exempelvis Portland Thorns kontrakterat den australiska mittbacken Stephanie Catley, som därmed blir femte australiska spelaren i ligan.
Jag gjorde en liten koll på vilka utlänningar som hittills är klara för NWSL-klubbar i år. Här är namnen:
Boston Breakers:
* Kyah Simon, Australien
* Lianne Sanderson, England
* Melissa Ortiz, Colombia
Seattle Reign:
* Jessica Fishlock, Wales
* Kim Little, Skottland
* Kawasumi, Japan
Sky Blue FC:
* Lisa De Vanna, Australien
* Caitlin Foord, Australien
* Kiryu, Japan
Washington Spirit:
* Jodie Taylor, England
* Vakant
* Vakant
Jodie Taylor
Western New York Flash:
* Adriana Martin Santamaria, Spanien
* Samantha Kerr, Australien
* Vakant *
* Vakant (har bytt till sig en fjärde utlänning från Kansas)
Totalt finns det alltså plats för ytterligare tio utländska spelare. Chicago Red Stars har kvar att fylla alla sina tre lediga platser, medan Washington Spirit och Western New York Flash har två var. Några klubbar kanske väljer att inte fylla kvoten. Men Flash lär ju i alla fall göra det. För annars hade man ju inte bytt bort sitt andraval i nästa års draft för att få ha en fjärde utlänning.
Som en parentes så kan det finnas plats för elva utlänningar. För jag är lite osäker på hur Nikki Krzysik egentligen räknas. Hon är ju amerikanska med polskt pass. Men eftersom hon valt att spela landslagsspel för Polen verkar hon räknas som utlänning.
Alex Morgan skall intervjuas
* Apropå USA och NWSL så har Alex Morgan återigen fotats i Sports Illustrateds klassiska baddräktsnummer. Och hon gör alltså även reklam för Coca-cola. Man kan ha en hel del invändningar mot det lämpliga i det, och jag måste säga att jag i grunden är väldigt splittrad.
Men jag väljer ändå nu att vara svagt positiv, eftersom att det ändå är väldigt bra för damfotbollen att dess stjärnor profileras och syns.
* Tillagt i efterhand: Redan samma kväll som det här inlägget skrevs presenterade Western New York Flash en av sina två sista utländska spelare. Det handlar om Nya Zeelands Emma Kete, som det senaste året spelat i Bad Neuenahr och Sydney FC.
Samtidigt presenterade Flash även före detta Rossiyankaspelaren Kristen Edmonds som nyförvärv. Hon har tidigare spelat för Stjarnan på Island.
En blogg om internationell damfotboll 